Ja precis. "Jaså kommer du nu igen, ja då sticker jag ut tills du gått hem, det blir lite mycket när du är här".
Jag har dessutom mycket svårt att föreställa mig någon som skulle ro iland en sådan kommentar, det låter mer som en sån där typisk buke "Om det var jag så skulle jag minsann ..." - om någon annans situation som man aldrig varit i men som är så himla lätt att hantera från läktaren.
På vardagar vill jag kunna varva ner och inte ha folk där jämt. Nu har jag ekonomi att bjuda på middag men det är verkligen inte alltid jag skulle ha mat hemma för en extra och då blir det ju extra jobb. Och rent principiellt kan jag tycka det är rätt oförskämt att äta hemma hos någon flera dagar i veckan om man inte bjuder igen ofta (vilket ju inte är fallet här), tar med sig mat etc. Matkostnaderna blir ju rätt rejäla för ett år liksom. Herregud, när jag var liten och ofta följde med en kompis hem efter skolan erbjöd sig min mamma att betala för maten jag åt fast jag åt typ nada som liten pinnsmal knatte. Och jag förstår hennes tänk där, nu när jag läser denna tråd. Och sen ska det sägas att jag har väldigt stark integritet och har ett fåtal människor jag pallar ha i hemmet jämt, där det inte påverkar min ork. Det här tycker jag var ett väldigt bra svar! Är svärmor ensam? Hon tycker kanske att det är väldigt jobbigt att äta middag själv varje dag? Eller är det något annat som inte står rätt till? Skulle ett alternativ kunna vara att din sambo ibland åt middag hemma hos henne istället?
Jag tycker som du. I de allra flesta fall skulle jag säga att var och en ansvarar för sina egna relationer, oavsett med vem.@Lenis: Jag misstänker att en del i att dina svärföräldrar är underbara är att de inte tränger sig på
Jag håller helt med om att TS måste prata med sin man i första hand, förhoppningsvis utan att vara i affekt. Jag kan som sagt förstå båda sidorna i det hela, det känns verkligen som om svärmor känner sig ensam.
Jag tycker att man i ett förhållande måste hantera sin egen släkt. Hade någon av mina släktingar varit respektlös mot särbon hade de fått sina fiskar varma. Jag utgår ifrån att särbon skulle göra detsamma. Jag förväntar mig också att man uppträder respektfullt gentemot sin respektives släkt, det är lite svårt att förvänta sig att ens partner ska ta ens parti annars. Jag är inte direkt döförtjust i alla i min egen släkt och särbon tycker inte om hur de behandlat mig i vissa fall men aldrig att han tar den konflikten. Han är alltid artig gentemot dem.
Med risk att vara läktarryttare, är jag ändå förundrat bekymrad över att frågan om svärmorsbesök känns svår att ta upp med partner. För mig hade den kommit av sig själv i det vardagliga pratet, jag ser det som en praktisk fråga att hantera och ber partner om hjälp. Ungefär som med andra vardagsbestyr.Ja precis. "Jaså kommer du nu igen, ja då sticker jag ut tills du gått hem, det blir lite mycket när du är här".
Jag har dessutom mycket svårt att föreställa mig någon som skulle ro iland en sådan kommentar, det låter mer som en sån där typisk buke "Om det var jag så skulle jag minsann ..." - om någon annans situation som man aldrig varit i men som är så himla lätt att hantera från läktaren.
Jo, jag förstår det. Jag reagerar ofta på att folk på buke skriver "det är bara att ta upp, raka rör, det är min melodi" när de beskriver handlingar och repliker som för mig framstår som fullständigt orimliga. Jag misstänker bristande inlevelse och bristande självinsikt i de fallen.Fast med läktaren menar jag mer folk som alltid har mer eller drastiska förslag på sådant de minsann själv skulle göra i den givna situationen. Jag känner ofta att jag tror på det när jag ser det.
Aha, du tänkte så. Ja, det är ju synd att det gör det. Framstår på samma vis alltså.
Vad fruktansvärt otrevligt.
Fast på skoj och när jag är på väg någonstans med hästen/träning mm Jag ar mycket lättare för att involvera min mor istället för svärmor och sambon viceversa men vi gillar varandras släkt och kan umgås på tu man hand. 
