Svåra samtal med barn, "fula gubbar"

[Raderad medlem 6459]

Ser folk även idag som säger till sina barn att "krama och pussa alla godnatt/hejdå/hej/tack/varsågod/whatever" fast de egentligen inte vill

Jag har gjort så en gång och varenda gång jag tänker på det får jag så dåligt samvete att jag vill kräkas. Inte "pussa och krama xx nu" men kanske "men krama hen nu" (?) eller nåt liknande och det var först efteråt jag insåg att jag gjort nåt som jag inte ens tycker att man ska göra. Jag tänkte mig inte för helt enkelt, det var som nån märklig reflex.

Så dåligt samvete jag haft över detta . Det enda jag kan göra är att se till att fan aldrig göra om det.

 

[Wysiwyg]

Jag har gjort så en gång och varenda gång jag tänker på det får jag så dåligt samvete att jag vill kräkas. Inte "pussa och krama xx nu" men kanske "men krama hen nu" (?) eller nåt liknande och det var först efteråt jag insåg att jag gjort nåt som jag inte ens tycker att man ska göra. Jag tänkte mig inte för helt enkelt, det var som nån märklig reflex.

Så dåligt samvete jag haft över detta . Det enda jag kan göra är att se till att fan aldrig göra om det.

Ja men man kan inte tänka på allt hela tiden och ibland blir det fel! Tycker inte du ska ha dåligt samvete, barn brukar klara de flesta misstag rätt bra! Tror inte EN gång av misstag (eller bara av farten och ohejdad vana) gör någon skada alls.

 

[Amha]

Ot men @citron jätteroligt att se dig i tråden, även om det är tråkiga erfarenheter. Jag tänker då och då på dig och dina barn och hoppas att ni mår bra i allt elände.

 

[TinyWiny]

Tror det var @TinyWiny som skrev det! Kommer också ihåg det, så klokt

Och det där med självbestämmande är så bra! Var ofta med om när jag var liten att jag var tvungen att pussa och krama släktingar hejdå och jag hatade det verkligen! Ser folk även idag som säger till sina barn att "krama och pussa alla godnatt/hejdå/hej/tack/varsågod/whatever" fast de egentligen inte vill

Det stämmer bra det Så sa jag till mina barn när de var små och jag sprider det gärna. Kan det få ett barn att slippa ifrån helvetet så är det värt så enormt mycket.

 

[citron]

Ot men @citron jätteroligt att se dig i tråden, även om det är tråkiga erfarenheter. Jag tänker då och då på dig och dina barn och hoppas att ni mår bra i allt elände.

Tack för omtanken Vi mår alla väldigt bra faktiskt, tiden går och tid läker även om ärren alltid kommer finnas där. Det jag väntar på nu är den första obevakade permissionen och jag är rädd för den.

 

[Gnist]

Jag har inte varnat mina barn för "fula gubbar", jag har helt enkelt sagt att de aldrig ska följa med nån vilt främmande människa någonstans, oavsett vad de säger och oavsett vilket kön de har.

Givetvis mer pedagogiskt än så kort och koncist som jag skrev ovan och utan att skrämma dem på något vis, svarat på deras frågor och funderingar om varför osv, men poängen har gått in hos alla tre.

 

[Petruska]

För mig är kopplingen i trådstarten rätt problematisk.

Att prata om sex är en sak, att prata om övergrepp etc är en helt annan. De två sakerna har mycket lite med varandra att göra, som jag ser det.

Sen har jag iofs aldrig riktigt förstått vad det är man ska prata om, när man pratar om sex med barn. Hur barn blir till, brukar väl bli någorlunda klart för dem under förskoleåldern, ungefär. Men sex handlar ju oftast inte om att göra barn.

Jag har inte pratat med barnen direkt om övergrepp. Jag har försökt uppmuntra dem att själva bestämma över sin kropp, och så har jag berättat att tyvärr är alla vuxna inte att lita på. Men det gäller ju i många fler avseenden än sexuella övergrepp.

Det fanns en misstänkt pedofil i kvarteren under en period, och då pratade vi om att inte följa med främmande hem, helt enkelt. Och om att hålla ihop, barnen emellan.

Där den misstänkte pedofilen bodde, brukade ett gäng A-lagare sitta. Polisen pratade med dem, så de ringde polisen när/om de såg den misstänkte med något barn. Även det berättade jag för barnen. Som ett sätt att förklara att de allra flesta trots allt vill alla barn väl.

 

[Askur]

Nu för tiden går lärarna i skolorna (de jag känner till i allafall) igenom allt som har med detta och göra, på gott och ont. Jag tillhör den dottern som alltid avskytt tanken på att prata med mina föräldrar om sådant och blev så glad över att läraren i skolan gjorde det med mig och klassen istället för mina föräldrar. Då var jag cirka 8-9 år. Alla fungerar olika naturligtvis, jag talar bara utifrån mig själv.

 

[Wysiwyg]

Håller med @Petruska här! Och sen tror jag det är viktigt att inte säga just "fula gubbar" eller dylikt till barn, de förstår inte kopplingen. Min mormor varnade mig för buskar och fula gubbar (på riktigt, ja) när jag var sisådär 6-7 år. Det ledde till att jag tyckte alla gubbar jag såg (speciellt i parker) var riktigt obehagliga eftersom de flesta gubbar är rätt fula i ett barns tycke.

I kombination med ovan, @TinyWiny s hemlighetstips och ett uttalat löfte om att barnen kan anförtro sig åt mig hoppas jag att en kommer långt.

 

[Lamborghini]

Svårt det där.. Jag brukar säga att min son får ha hemligheter, men man ska inte ha några man blir ledsen av.

Kort o gott. Han är liten än men frågar lite som rör ämnet.

 

[Pilot]

Nu är detta kanske för äldre barn (?), men mina föräldrar har alltid sagt, om det är något du inte vill göra/ känns bra, säg att du inte får för dina föräldrar. Det körde jag även genom hela gymnasiet med när saker blev obekvämt (grupptryck t.ex.).

 

[Inte_Ung]

Vi har regeln att man åker eller går ingen stans utan att säga till vart och med vem, oavsett om man känner någon eller ej.
Detta för att vi alla skall veta var de andra är.
Och så har vi varit noga med att göra likadant själva så att barnen alltid skall veta var vi är.

Alltså man åker ingenstans från skolan utan att säga till ansvarig lärare att man avviker, inte ens om det är en förälder som hämtar.
Motivation: Annars så vet inte skolan var du är.

 

[Inte_Ung]

Så dåligt samvete jag haft över detta . Det enda jag kan göra är att se till att fan aldrig göra om det.

Man kan be om ursäkt också.
Det gör jag när jag råkar toka till det med mina barn.

 

[Raderad medlem 6459]

Man kan be om ursäkt också.
Det gör jag när jag råkar toka till det med mina barn.

Jag har bett om ursäkt (barnet mindes det inte) och ser ingen anledning till att dra upp det igen.

 

[Inte_Ung]

Jag har bett om ursäkt (barnet mindes det inte) och ser ingen anledning till att dra upp det igen.

Men dåså.
Då tycker faktiskt jag att du inte skal ha dåligt samvete längre.

Ingen är ofelbar och du försökte att rätta upp ditt misstag.
Du har ju gjort allt som du kunde.

 

[Maris_]

Rädda Barnen har gjort en handbok som heter Stopp! Min kropp! som går att läsa både på webben och beställa hem. Den tar upp olika åldrar och hur man bäst kan prata med sina barn om sin kropp och att sätta gränser. Mycket läsvärd!

http://www.raddabarnen.se/stopp-min...k&utm_medium=inlagg&utm_campaign=stopminkropp

 

[Yrja]

Hej, jag har inte pratat varken sex eller om sexualbrott med min dotter. Hon är 8,5 år och jag är så rädd att säga "fel"... Vet inte ens riktigt vad som är lämpligt att ta upp vid samtal med en 8-åring. Hur har ni gjort? Vad är viktigt att tänka på?

Dom pratar ju sex, hur barn blir till i denna åldern... Dottern tror att mamman och pappan ligger en gång, snoppen i snippan så blir det barn. Och det är bara en gång per barn det sker om ni förstår.

Det må ju vara ett hyfsat lätt samtal ändå. Men sen kommer vi till samtal om att det finns människor som kanske inte är så snälla med barn. Där gäller det ju verkligen att "säga rätt". Jag har läst en hel del förundersökningsprotokoll och domar där barn blivit utsatta. Jag har gjort detta för att förstå hur det kan gå till, hur det groomas, hur det kan börja oskyldigt och eskalera... Ja ni förstår.

Tex hur förklarar jag att även människor man känner (inte bara främlingar) kan gå över gränsen? Läste ett fall där en anhörig hade gått över gränsen med ett barn som denne passade (tillsammans med andra barn) ... barnet förklarade vid förhör på frågan "varför berättade du inte?" ... "Mamma hade bett mig att vara snäll... Jag ville inte göra henne besviken!"

Det är så lätt för dessa förövare, som är experter på barn...

Ni får gärna ge tips, känner att jag behöver stöd.

Jag tycker inte att det är ngt man behöver berätta om och beskriva för en 8åring. Däremot har jag lärt mina barn att ingen får röra deras kropp om dom inte vill det eller om det inte känns bra. Och könsdelar rör ingen annan, man rör inte varandras könsdelar. Och sen försöker jag att lära mina barn att de alltid kan berätta saker för oss. Vi utdelar inga straff.

Jag tror att barn ofta vet mer än man tror.

 

[Mammadutt]

Jag tycker inte att det är ngt man behöver berätta om och beskriva för en 8åring. Däremot har jag lärt mina barn att ingen får röra deras kropp om dom inte vill det eller om det inte känns bra. Och könsdelar rör ingen annan, man rör inte varandras könsdelar. Och sen försöker jag att lära mina barn att de alltid kan berätta saker för oss. Vi utdelar inga straff.

Jag tror att barn ofta vet mer än man tror.

Jag har precis fått hem häftet Stopp! Min kropp! Och ska läsa...

Mitt problem sitter helt klart i kommunikationsrädsla, att "formulera mig fel".

Ska få hjälp och stöd i detta.

 

[Mammadutt]

Tack @citron för att du delar med dig av dina/era erfarenheter!

 

[mandalaki]

Det har gått fantastiskt bra för båda dom syskonen han utsatte.

Och, vill jag bara flika in, en stor del av äran för det bör du ta åt dig. Du var så fantastisk att jag fortfarande får gåshud av beundran. Herregud vad det måste ha hjälpt dina barn på vägen från det där.