Svåra samtal med barn, "fula gubbar"

[Mammadutt]

Hej, jag har inte pratat varken sex eller om sexualbrott med min dotter. Hon är 8,5 år och jag är så rädd att säga "fel"... Vet inte ens riktigt vad som är lämpligt att ta upp vid samtal med en 8-åring. Hur har ni gjort? Vad är viktigt att tänka på?

Dom pratar ju sex, hur barn blir till i denna åldern... Dottern tror att mamman och pappan ligger en gång, snoppen i snippan så blir det barn. Och det är bara en gång per barn det sker om ni förstår.

Det må ju vara ett hyfsat lätt samtal ändå. Men sen kommer vi till samtal om att det finns människor som kanske inte är så snälla med barn. Där gäller det ju verkligen att "säga rätt". Jag har läst en hel del förundersökningsprotokoll och domar där barn blivit utsatta. Jag har gjort detta för att förstå hur det kan gå till, hur det groomas, hur det kan börja oskyldigt och eskalera... Ja ni förstår.

Tex hur förklarar jag att även människor man känner (inte bara främlingar) kan gå över gränsen? Läste ett fall där en anhörig hade gått över gränsen med ett barn som denne passade (tillsammans med andra barn) ... barnet förklarade vid förhör på frågan "varför berättade du inte?" ... "Mamma hade bett mig att vara snäll... Jag ville inte göra henne besviken!"

Det är så lätt för dessa förövare, som är experter på barn...

Ni får gärna ge tips, känner att jag behöver stöd.

 

[Sol]

Vi försöker allmänt att uppmuntra E att sätta gränser. Att lära honom att nej betyder nej och att han inte ska göra sådant som inte känns bra. Det är ju inte specifikt för att skydda E mot sexuella övergrepp utan en mer generellt strategi som jag hoppas kommer hjälpa även på den punkten.

 

[em-pirre]

Sen är det väl viktigt att barnet vet att man ALLTID får berätta för mamma/pappa.

 

[LadyCovergirl]

Sen är det väl viktigt att barnet vet att man ALLTID får berätta för mamma/pappa.

Eller för den för någon annan vuxen!

 

[Kaos]

Sök på att "lära barn samtycke", så kan du hitta en del tänkvärt, både på svenska och engelska.

 

[Mirtai]

Vi har pratat med barnen att det finns människor som inte är snälla (rent generellt, inte med betoning på sex) och därför får man tex aldrig följa med en främmande.

Sedan läste jag ett så bra tips här på buke, kommer tyvärr inte ihåg vem som skrev det! Det gick ut på att lära barnen att hemligheter får man ha om de känns bra i magen. Känns hemligheten inte bra i magen måste man berätta för en vuxen, även om någon annan sagt att det är en hemlighet.

I övrigt lär vi barnen att deras kroppar är deras, och ingen får göra saker med den som de inte vill.

I de här samtalen ligger också att få 4-åringen att ett nej är ett nej. Han vill så gärna pussas och respekterar inte ett nej. Känns viktigt att inte bortförklara det med att han är liten och söt utan han måste redan nu lära sig att när en tjej inte vill bli pussad måste han respektera det!

 

[Smulu]

Jag tycke att till detta hör även att låta barnet bestämma självt om det vill ge ex. Tant och Farbror en hej/hejdå kram. Klart Tant och Farbror ska fråga om kram, men ifall lille Erik eller Stina inte vill så får tant o farbror acceptera att barnet t ex vinkar utan tjat.

 

[Emtherlia]

Sedan läste jag ett så bra tips här på buke, kommer tyvärr inte ihåg vem som skrev det! Det gick ut på att lära barnen att hemligheter får man ha om de känns bra i magen. Känns hemligheten inte bra i magen måste man berätta för en vuxen, även om någon annan sagt att det är en hemlighet.

Jag vill säga att det är @TinyWiny som skrev det utmärkta tipset.

 

[Anna]

Sedan läste jag ett så bra tips här på buke, kommer tyvärr inte ihåg vem som skrev det! Det gick ut på att lära barnen att hemligheter får man ha om de känns bra i magen. Känns hemligheten inte bra i magen måste man berätta för en vuxen, även om någon annan sagt att det är en hemlighet.

Det är ett av många fantastiska citat från @TinyWiny - verkligen ett som jag tänker bära med mig när / om jag får barn.

 

[Lupino]

Allt ni skrivit om (att hemlisar ska kännas bra i magen, att ingen ska behöva ge någon annan en kram och att man ska lära sig säga nej) finns i boken "Vilda säger nej". Kan rekommenderas!

 

[Björk]

Ni får gärna ge tips, känner att jag behöver stöd.

Vi gör som många beskriver här ovan; lär barnen att de har rätten att själv sätta gränser omkring sin kropp. T ex genom att inte tvinga dem att pussa eller krama oss, varandra eller mor- och farföräldrar när de inte vill. Att man har rätt att bestämma själv om man vill att någon ska få röra vid en. Att man har rätt att säga nej och "stopp".

Vår äldsta har dessutom en väldigt hög kroppslig integritet och under ett par års tid vägrade han konsekvent att ge pussar o kramar till andra än oss föräldrar och syskonet. När vissa mor- och farföräldrar satte sig över det (tyvärr är det så att vissa vuxna tydligen inte KAN respektera barn, trots att vi föräldrar talat med dem om det) och "tvångskramade" så var de totalt "körda" hos honom (vilket de märkte; han blev jättearg och/eller jätteledsen så de förstod faktiskt de gånger det hände att de gått över en gräns) under lång tid. Den som förstod och respekterade honom kunde han även under denna tid välja att sitta nära bredvid i soffan och själv t ex lägga armen om. Detta ändrades för en tid sedan och nu får alla anhöriga "puss o kram" när man säger hej då. Det viktiga är att det är HAN som bestämmer.

Med äldsta barnet har vi också talat lite omkring "elaka vuxna" - att det finns vuxna som kan försöka ta barn eller locka med barn. Och vi har pratat om hur man ska göra då; att då får man skrika, slå (ja, faktiskt till och med slå så hårt man kan på pungen/snippan) och göra allt för att bli släppt och att man ska springa och ropa på hjälp så högt man kan.

 

[Mirtai]

Kom på en ska till, här uppe var det ett tag någon som försökte locka med sig barn i bilen genom att säga att en förälder var jättesjuk och att personen skulle köra barnet till sjukhuset. Som tur var följde inget barn med!

Då gick polisen ut och tipsade om att prata med barnen och berätta hur det går till om en förälder blir svårt sjuk på riktigt. Även lära barnen att innan man i så fall skulle följa med alltid säga till fröken (som ju såklart skulle ana oråd och kunna hjälpa till att sätta stopp)

 

[Sar]

Vi har pratat rätt mycket om det där sedan det skymtats en "ful gubbe" i stan. Samt att de bestämmer själva över sin kropp, extra speciellt snippan och snoppen. Det har inte alls varit dramatiskt på något sätt. Vi har också tagit upp olika "lock-scenarion", jag tror att våra barn direkt skulle rata godis från någon främmande men "kom, ni måste hjälpa min sjuka hundvalp" hade nog varit lättare att gå på...

 

[Ninnurur]

Jag läste någonstans att man ska lära barnet ett lösenord. Om man skickar någon för barnet okänd för att hämta eller så så måste denne person kunna uppge lösenordet för barnet, kan den inte detta ska barnet skrika rätt ut och kalla på uppmärksamhet. Det är en smart grej!

 

[citron]

Det här är så jättesvårt, dels för att förövaren många gånger inte är en främling eller en ful gubbe utan en närstående. Dels om övergreppen börjar när barnen är yngre med smek och kel så tycker barnet det är skönt och har ingen uppfattning om att det är fel. När barnet senare förstår att det är fel så kommer skammen och skuldkänslorna också och så dom ofta tillhörande hoten. Om du berättar så kommer något att hända mamma/pappa osv. Det här är våran hemlighet och allt sånt. Sen är det om det är en förälder en lojalitetskonflikt inblandad. Och så det här med att bli trodd, att det ska tas på allvar. Rädslan för vad som händer om den berättar, poliser, fängelse och allt det där som ingår.

Jag kunde prata med mina barn om det mesta, vi hade pratat om det här fula gubbar, att alltid komma och säga till innan dom följde med någon osv. Det hjälpte tyvärr inte när förövaren var deras egen pappa, han som skulle skydda dom mot sånt här gjorde det oförlåtliga och våldtog sin egen dotter.

 

[Bexzor]

Jag kunde prata med mina barn om det mesta, vi hade pratat om det här fula gubbar, att alltid komma och säga till innan dom följde med någon osv. Det hjälpte tyvärr inte när förövaren var deras egen pappa, han som skulle skydda dom mot sånt här gjorde det oförlåtliga och våldtog sin egen dotter.

Hur har det gått för din dotter? Vågade hon berätta, och framför allt vet hon att det inte är hennes fel?

Det sorgliga är att det är sant, väldigt ofta är förövraren en anhörig som barn och föräldrar litar på. Här hemma pratar vi inte om "fula gubbar", det finns lika fula gummor för den delen. Vi pratar om att man har rätt att säga nej till alla, även till mamma och pappa. Man måste alltid fråga om lov att åka iväg oavsett vem som lockar med vad.

 

[Bexzor]

Jag läste någonstans att man ska lära barnet ett lösenord. Om man skickar någon för barnet okänd för att hämta eller så så måste denne person kunna uppge lösenordet för barnet, kan den inte detta ska barnet skrika rätt ut och kalla på uppmärksamhet. Det är en smart grej!

Smart men inte inte så genomförbart. Tex min äldsta son kunde ropa och vråla "du är inte min mamma. Jag känner inte dig" när han skulle hem från förskolan. När ordinarie personal jobbade så hände aldrig dessa utbrott men varje gång det var en ny vikarie. Varför? Jo för då var jag tvungen att släppa honom för att uppvisa legitimation medan vikarien kollade i hans uppgifter. Sonen fick då extra lektid vilket blev hans belöning Hur löser man ett sånt utbrott på stan? Hur vet jag vem som känner och inte känner barnet ifråga?

 

[citron]

Hur har det gått för din dotter? Vågade hon berätta, och framför allt vet hon att det inte är hennes fel?

Det sorgliga är att det är sant, väldigt ofta är förövraren en anhörig som barn och föräldrar litar på. Här hemma pratar vi inte om "fula gubbar", det finns lika fula gummor för den delen. Vi pratar om att man har rätt att säga nej till alla, även till mamma och pappa. Man måste alltid fråga om lov att åka iväg oavsett vem som lockar med vad.

Det har gått fantastiskt bra för båda dom syskonen han utsatte. Vi pratade väl inte så om just fula gubbar men jag försökte förmedla allt jag då visste om pedofiler, vilket inte var så mycket. Nu vet jag mer än jag vill tyvärr och att skydda sina barn mot övergrepp är ohyggligt svårt, ju yngre barnet är desto svårare är det nog tror jag faktiskt.

Den mest utsatte dottern berättade inte, men hennes syster gjorde, på ett helt fantastiskt sätt dessutom. Och båda vet att det inte är deras fel. Övergreppen höll på i nästan tio år, flera av dessa år bodde vi ihop och ändå så märkte jag ingenting. För dom är ofta extremt manipulativa och otroligt skickliga på att dölja vad dom gör och få barnet med på det hela. Det hela eskalerade ordentligt efter vi separerade.

 

[Bexzor]

@citron Fast hur ska man kunna skydda sina barn mot de som ska skydda barnen? Hoppas det går bra för barnen.

Dina inlägg är viktiga i tråden eftersom du upplyser om att en pedofil angriper ofta de närmaste med hot. Ofta förstår inte barnen vad som hänt förrän det är för sent, deras ångest väger ofta tyngre än viljan att berätta. I mitt jobb möter jag både vuxna som utsatts för pedofiler men även dömda pedofiler. Det jobbigaste är inte de som är dömda, utan vetenskapen att det går lös pedofiler i samhället som man inte vet vilka de är. De som lyckas lura barn och manipulera sin omgivning så det inte upptäcks.

 

[Wysiwyg]

Sedan läste jag ett så bra tips här på buke, kommer tyvärr inte ihåg vem som skrev det! Det gick ut på att lära barnen att hemligheter får man ha om de känns bra i magen. Känns hemligheten inte bra i magen måste man berätta för en vuxen, även om någon annan sagt att det är en hemlighet.

I övrigt lär vi barnen att deras kroppar är deras, och ingen får göra saker med den som de inte vill.

Tror det var @TinyWiny som skrev det! Kommer också ihåg det, så klokt

Och det där med självbestämmande är så bra! Var ofta med om när jag var liten att jag var tvungen att pussa och krama släktingar hejdå och jag hatade det verkligen! Ser folk även idag som säger till sina barn att "krama och pussa alla godnatt/hejdå/hej/tack/varsågod/whatever" fast de egentligen inte vill