Svår tre åring!

[Domino_s]

Sv: Svår tre åring!

Han hotar och sparkar men inte för att träffa. Jag känner inte igen honom i det de säger men men. De känner ju en annan häst än jag gör!

Men denna meningen tog du mej på orden ang min valack. Han är också väldigt skarp och väldigt intelligent.. Det är överlag fler som inte tycker om honom är dom som gör det.

Min har dock haft lite tråkig bakrund, så det kommer väl därifrån. Och sen hans skarpa sätt överlag ovanpå det. Osäker/skarp=ingen bra kombination helt enkelt.

Har inget bra tips till dej mer än att vara med och hjälpa dom när dom ska hantera honom så kanske dom också lär sej honom med tiden. Han har väl fäst sej så vid dej och kan dina signaler. Dom andra kanske sänder/visar andra och det förstår inte han. Då blir han osäker och mejar över dom istället... (Lite som min)...

Mvh Domino_s

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Hej, jag skulle testa ngt Join up liknande (monty roberts metoden)
DLåt dina vänner göra det och låt de hantera honom mkt.
Få honom att vänja sig vid dem de kan gå runt hagen nära honom prata med honom och så vidare lite i taget.
Men join up har alltid fungerat för mig även på de svåraste hästarna, så det e verkligen värt ett försök säger jag.
(min kompis skaffade en 2-årig hingst för ca: ett år sedan och den hade alldrig hanterats förut men genom mkt hantering, gos och lekar men framförallt join up så rids han nu och har inga olater (han slet sig hela hela tiden förut) men ha tålamod så går det ska du se )
Lycka Till!

Jag kan inte så mycket om join up! Men ska läsa på om det! Tack för bra råd!

Jag har gott med tålamod när det gäller den hästen

Tack

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Men denna meningen tog du mej på orden ang min valack. Han är också väldigt skarp och väldigt intelligent.. Det är överlag fler som inte tycker om honom är dom som gör det.

Min har dock haft lite tråkig bakrund, så det kommer väl därifrån. Och sen hans skarpa sätt överlag ovanpå det. Osäker/skarp=ingen bra kombination helt enkelt.

Har inget bra tips till dej mer än att vara med och hjälpa dom när dom ska hantera honom så kanske dom också lär sej honom med tiden. Han har väl fäst sej så vid dej och kan dina signaler. Dom andra kanske sänder/visar andra och det förstår inte han. Då blir han osäker och mejar över dom istället... (Lite som min)...

Mvh Domino_s

Tack. Vilket bra svar!

Det jobbiga med han är att han sköter sig när mina systarar håller på med han om jag är med. Sen när jag inte är där, då blir det ett jädra levande rent ut sagt!

Men hästkarln som är här nu har kommit en bra bit med han, just nu håller han och min farfar på att arbeta med hästen själva. Men i slutet av veckan (om de har kommit så långt som de hoppas på) så ska min ena syster få hjälp av de så ska de hantera honom ihop. Efter det får min andra syster ochså vara med och lära sig han. De tyckte att det var bäst att han litade på de först innan de blandade in de han redan har fått utbrott på(mina systrar)!

Kommer du på något mer tips så hör gärna av dig igen! Kul att höra vad alla andra gör för att hantera dessqa situationer.

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Ville bara säga att vi går framåt med stormsteg

 

[skwaller]

Sv: Svår tre åring!

Hej! Jag har inte läst några andra inlägg men känner spontant att OM din häst nu skulle säljas till någon så skulle det nog ordna sig. Om det bara är en hästmänniska alltså. Han kommer antagligen testa i början men sen finna den nya människan godkänd som ledare till slut. Somliga hästar behöver överbevisas lite mer än andra. Kommer ihåg en hingst jag hade som tog över ett halvår på sig att godkänna mig. Sen var han så kärleksfull och go och snäll (testade lite varannan månad om allt fortfarande gällde men... måste man ju få... ). Allt går vet du, särskilt om det inte skulle finnas några alternativ (att du tar hand om honom) man måste ju få det att funka och då brukar man ju hamna där också förr eller senare.

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Hej! Jag har inte läst några andra inlägg men känner spontant att OM din häst nu skulle säljas till någon så skulle det nog ordna sig. Om det bara är en hästmänniska alltså. Han kommer antagligen testa i början men sen finna den nya människan godkänd som ledare till slut. Somliga hästar behöver överbevisas lite mer än andra. Kommer ihåg en hingst jag hade som tog över ett halvår på sig att godkänna mig. Sen var han så kärleksfull och go och snäll (testade lite varannan månad om allt fortfarande gällde men... måste man ju få... ). Allt går vet du, särskilt om det inte skulle finnas några alternativ (att du tar hand om honom) man måste ju få det att funka och då brukar man ju hamna där också förr eller senare.

Mycket sant svar! Men jag ska göra allt för att slippa sälja han

 

[skwaller]

Sv: Svår tre åring!

Det är ju inte så ofta man har sådana där hästar som man bara PASSAR IHOP med så det förstår jag absolut!

 

[Loppz]

Sv: Svår tre åring!

Ville bara säga att vi går framåt med stormsteg

Har själv fött upp ett föl på flaska och de blir lite speciella pga av den mänskliga präglingen. Många av de har svårt för andra människor, så hans beteende är inget ovanligt för en häst med hans uppväxt. Kämpa på
Min hade oerhörd personlighet men hade väldigt svårt för andra människor i början, men när han insåg att jag accepterade dessa människor välkomnade han in de i flocken, men det tog tid.

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Har själv fött upp ett föl på flaska och de blir lite speciella pga av den mänskliga präglingen. Många av de har svårt för andra människor, så hans beteende är inget ovanligt för en häst med hans uppväxt. Kämpa på
Min hade oerhörd personlighet men hade väldigt svårt för andra människor i början, men när han insåg att jag accepterade dessa människor välkomnade han in de i flocken, men det tog tid.

Tackar mycket för ett lugnande svar!
Vi kämpar för fullt varje dag och det har gått framåt. Känns helt underbart!

Min har ochså en helt otrolig personlighet, hans tvillingbror är inte på samma sätt, lite mer tillbakadragen och vaksam.

Tack för ett förstående svar!

 

[eigollet]

Sv: Svår tre åring!

Jag tyckte du skrev ett väldigt bra inlägg.
Jag har lite samma erfarenhet fast den hästen var inte agressiv. Jag höll på med honom massor när han var liten, sedan skickades han iväg på inridning (vi hade inte eget då) De hade jätteproblem med honom, han var rädd för allt, särkilt saker som kom "uppifrån", ryttaren som rörde sig, folk på läktaren osv.
Jag tyckte det lät jätte konstigt eftersom han var otroligt tillitsfull med mig och vi hade verkligen förberett honom för inridningen.
Hur det nu var så tog jag hem honom och fick varningen "var försiktig" när jag hämtade honom..... Jag började om med arbetet från marken vi gjort innan han åkte och det var som om luften gick ur honom så fort han kände igen "metodiken". Men han var superspänd med alla andra, skenade en gång när min syster skulle gå promenad med honom etc...
Första gången han skulle sittas på igen satte jag upp en superrutinerad tjej som aldrig åker av för att jag inte vågade själv. Han var på väg att riktigt panika men när han märkte att jag höll i och korrigerade så vände han direkt och slappnade av. Med de som red in honom hade han haft sadeltvång, skenat i blindo och varit allmänt knäpp, han gjorde aldrig någonting hemma efter den första uppsittningen!
Då slutade jag hantera honom. ALLA andra i min familj och i stallet fick borsta, ta in och ut och så småningom rida honom för tvinga honom att öppna kommunikationen med andra än mig. Det tog ett tag men sen gick det jättebra!
Jag såg INGET positivt med att han "bara tyckte om mig", det var ju bara ett problem.
TS borde ta tag i detta snarast, jag har inga andra råd att ge tyvärr, eftersom jag inte varit med om en så agressiv häst.
Lycka till!

 

[eigollet]

Sv: Svår tre åring!

Jag tror jag och Loppz kört lite samma metod kanske ?
Kämpa på som sagt, det kommer gå bra!

 

[Loppz]

Sv: Svår tre åring!

Jag tror jag och Loppz kört lite samma metod kanske ?
Kämpa på som sagt, det kommer gå bra!

Japp, låter lite som samma metod
Vissa hästar är lite mer enmanshästar och de får man helt enkelt ha annan hantering med

 

[EmblaAsk]

Sv: Svår tre åring!

Skönt att höra att det går bra med "hästkarlen" Dom är guld värda såna gubbar.... Jag har inga råd, men lycka till och hoppas det lösser sig!

 

[eigollet]

Sv: Svår tre åring!

Skönt att höra att det går bra med "hästkarlen" Dom är guld värda såna gubbar.... Jag har inga råd, men lycka till och hoppas det lösser sig!

Förlåt, jag tror jag missade en sida på tråden.... Vad bra att du, Lady Sassa, skaffat hjälp och att det går frammåt!

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Det är ju inte så ofta man har sådana där hästar som man bara PASSAR IHOP med så det förstår jag absolut!

Hehe va bra

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Japp, låter lite som samma metod
Vissa hästar är lite mer enmanshästar och de får man helt enkelt ha annan hantering med

Ja precis

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Skönt att höra att det går bra med "hästkarlen" Dom är guld värda såna gubbar.... Jag har inga råd, men lycka till och hoppas det lösser sig!

Ja de flesta hästkarlarna är helt otroliga! Tvekar aldrig på att ta hjälp av de!

 

[Zephira]

Sv: Svår tre åring!

Jag ska inte lägga mig i denna tråden så mycket då jag inte har erfarenhet av SÅ bråkiga hästar som din...

Men en sak som jag tänkte på var att du ofta omnämner din häst som "min lilla gullegris" osv. Jag vill därmed ge ett välmenande råd som jag baserar på erfarenheten av andras och i viss mån mina egna hästar som jag haft att göra med. Försök att inte se på din häst på det sättet. Jag tror att det frammanar beteenden hos hästen som inte är naturliga. De blir ofta väldigt bråkiga, vet inte sin plats och uppfattas av andra människor som farliga.
Jag vet inte om detta beteende vi människor har innebär att den naturliga respekten för människan blir avtrubbad då hästen vet att den alltid kan "gömma sig bakom matte". Den ser dig som sin ledare, det är helt klart, men den betraktar alla andra som lägre i rang än sig själv.
Jag tror att våra "gulleplutt" signaler, du är inte ensam om dessa(!), tolkas på ett felaktigt sätt hos en häst och det blir snarare så att den ser vårat beteende som underlägset men att vi fortfarande är den accepterade ledaren. Det blir helt enkelt en felkoppling i dess hjärna när den ska "hantera" andra människor som den inte lärt sig att se som ledare.

Jag tror att det bästa är att vara jordnära, konsekvent och att se hästen som en häst och vara medveten om att de inte tänker logiskt och att de inte har förmågan att skilja på om vi visar kärlek eller om vi visar svaghet. Det är svårt då vi människor är progrmmerade att visa att vi tycker om någon genom diverse handlingar. Det är dock inte riktigt samma med djur.
Hoppas att du förstår vad jag menar och att detta inte är avsett att trampa på någons tår eller att jag säger att du inte får tycka om din häst etc etc.

Det är bara en reflektion som jag gärna delar med dig av och om den ger dig något så är jag bara glad att ha kunnat hjälpa till.

Lycka till med din häst och framförallt lyssna inte på tråkiga och föraktfulla kommentarer som florerar intensivt i dessa typer av trådar...
Du kommer säkert att lösa detta förr eller senare och på det sätt du tycker passar bäst!

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Jag ska inte lägga mig i denna tråden så mycket då jag inte har erfarenhet av SÅ bråkiga hästar som din...

Men en sak som jag tänkte på var att du ofta omnämner din häst som "min lilla gullegris" osv. Jag vill därmed ge ett välmenande råd som jag baserar på erfarenheten av andras och i viss mån mina egna hästar som jag haft att göra med. Försök att inte se på din häst på det sättet. Jag tror att det frammanar beteenden hos hästen som inte är naturliga. De blir ofta väldigt bråkiga, vet inte sin plats och uppfattas av andra människor som farliga.
Jag vet inte om detta beteende vi människor har innebär att den naturliga respekten för människan blir avtrubbad då hästen vet att den alltid kan "gömma sig bakom matte". Den ser dig som sin ledare, det är helt klart, men den betraktar alla andra som lägre i rang än sig själv.
Jag tror att våra "gulleplutt" signaler, du är inte ensam om dessa(!), tolkas på ett felaktigt sätt hos en häst och det blir snarare så att den ser vårat beteende som underlägset men att vi fortfarande är den accepterade ledaren. Det blir helt enkelt en felkoppling i dess hjärna när den ska "hantera" andra människor som den inte lärt sig att se som ledare.

Jag tror att det bästa är att vara jordnära, konsekvent och att se hästen som en häst och vara medveten om att de inte tänker logiskt och att de inte har förmågan att skilja på om vi visar kärlek eller om vi visar svaghet. Det är svårt då vi människor är progrmmerade att visa att vi tycker om någon genom diverse handlingar. Det är dock inte riktigt samma med djur.
Hoppas att du förstår vad jag menar och att detta inte är avsett att trampa på någons tår eller att jag säger att du inte får tycka om din häst etc etc.

Det är bara en reflektion som jag gärna delar med dig av och om den ger dig något så är jag bara glad att ha kunnat hjälpa till.

Lycka till med din häst och framförallt lyssna inte på tråkiga och föraktfulla kommentarer som florerar intensivt i dessa typer av trådar...
Du kommer säkert att lösa detta förr eller senare och på det sätt du tycker passar bäst!

Tack för ett bra svar! Jag tänker som du. Jag kallar han aldrig för gulleplutt m.m. Men jag har ett speciellt band till honom eftersom att vi går så bra ihop!

Vi har kommit långt med han nu, alla i familjen kan hatera honom utan att han visar några tendenser som innan! Det känns skönt, hästkarln och min familj ska påbörja ridningen nu. Hoppas det går lika bra!

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Jag ska inte lägga mig i denna tråden så mycket då jag inte har erfarenhet av SÅ bråkiga hästar som din...

Men en sak som jag tänkte på var att du ofta omnämner din häst som "min lilla gullegris" osv. Jag vill därmed ge ett välmenande råd som jag baserar på erfarenheten av andras och i viss mån mina egna hästar som jag haft att göra med. Försök att inte se på din häst på det sättet. Jag tror att det frammanar beteenden hos hästen som inte är naturliga. De blir ofta väldigt bråkiga, vet inte sin plats och uppfattas av andra människor som farliga.
Jag vet inte om detta beteende vi människor har innebär att den naturliga respekten för människan blir avtrubbad då hästen vet att den alltid kan "gömma sig bakom matte". Den ser dig som sin ledare, det är helt klart, men den betraktar alla andra som lägre i rang än sig själv.
Jag tror att våra "gulleplutt" signaler, du är inte ensam om dessa(!), tolkas på ett felaktigt sätt hos en häst och det blir snarare så att den ser vårat beteende som underlägset men att vi fortfarande är den accepterade ledaren. Det blir helt enkelt en felkoppling i dess hjärna när den ska "hantera" andra människor som den inte lärt sig att se som ledare.

Jag tror att det bästa är att vara jordnära, konsekvent och att se hästen som en häst och vara medveten om att de inte tänker logiskt och att de inte har förmågan att skilja på om vi visar kärlek eller om vi visar svaghet. Det är svårt då vi människor är progrmmerade att visa att vi tycker om någon genom diverse handlingar. Det är dock inte riktigt samma med djur.
Hoppas att du förstår vad jag menar och att detta inte är avsett att trampa på någons tår eller att jag säger att du inte får tycka om din häst etc etc.

Det är bara en reflektion som jag gärna delar med dig av och om den ger dig något så är jag bara glad att ha kunnat hjälpa till.

Lycka till med din häst och framförallt lyssna inte på tråkiga och föraktfulla kommentarer som florerar intensivt i dessa typer av trådar...
Du kommer säkert att lösa detta förr eller senare och på det sätt du tycker passar bäst!

Ett tillägg för att du inte ska misuppfatta mig: Jag menar att jag aldrig säger gulleplutt till honom om du förstår vad jag menar?