Svår tre åring!

[LadySassa]

Hej!
Jag har en treåring efter Donnerfly som jag har fött upp själv. Han är en av mina stora favorit av alla hästar jag har här hemma. Ända sedan han föddes har han varit mycket skarp och självständig. Han gick aldrig med sin mamma utan var på upptäcksfärd själv jämt.
Vi har ett speciellt band till varandra, han lyssnar och respekterar mig alltid. Han kommer alltid fram till mig och kelar och är så himla snäll. När jag red in han gick allt på räls. Det gör det fortfarande.

Vi fann varandra redan från början. Jag fick mata han med nappflaska för hans mor höll på att gå bort efter fölningen. Han har alltid varit uppmärksam på mitt kropps språk. Han är lyhörd mot mig och tar ett nej direkt.

Men när det kommer till att någon annan i familjen ska hantera eller rida honom blir han helt galen. Det går absolut inte. Min farfar har varit här och hjälpt b la mina systrar så att de ska klara av att hantera honom. Men inte ens med hans hjälp har de lyckats. Han sköter sig bra om jag är närvarande när de gör något med honom, men annars skiter han fullt i de och rent ut sagt mejar ner de och jämar de med marken.

Jag vet inte vad jag ska göra, vill ju att mina systarar och föräldrar ska kunna hantera honom. Eftersom att han aldrig gör något när jag är där så vet jag inte hur jag ska lösa detta. Jag kan ju inte hjälpa till då. Såklart hanterar jag honom jämt för att jag vill inte att någon ska skadas.
Men jag känner såhär att om de nu skulle vara så att jag vill sälja honom (vilket jag inte vill) någon gång så kommer det ju antagligen inte gå.

Glömde säga, en veterinär sa till mig här om dagen att jag skulle ta bort honom. Bara för att han hade "hört" talas om att jag är den enda som kan hantera honom. Han sa att hästen måste vara elak, sjuk i huvudet m.m även fast han skötte sig upperligt när vi var hos honom.

Har ni några tips?

 

[Equilina]

Sv: Svår tre åring!

En av mina är lite likadan. För att göra en lång historia kort: hon blev väldigt behandlad av en fodervärd och litade inte alls på folk när jag fick henne. Jobbade massor och nu går det bra, så länge jag "håller i trådarna".
När andra ska hantera henne så bryr hon sig bara inte. Inte så att hon blir farlig eller dum, men hon står inte still, går på/går emot folk osv. Hon respekterar dem helt enkelt inte. Lösningen har fått bli att när jag vill att någon annan ska hantera henne åt mig, tex hålla henne på tävling, så får jag tala om för dem hur man gör när hon går emot osv.

Några specifika råd/tips på hur de ska göra vill jag inte ge, eftersom jag inte sett vad som händer. Men mitt generella tips är att de kräver hans uppmärksamhet och respekt. Hur de ska göra är en helt annan femma.

I övrigt hade jag inte haft mer att göra med den veterinären.

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

En av mina är lite likadan. För att göra en lång historia kort: hon blev väldigt behandlad av en fodervärd och litade inte alls på folk när jag fick henne. Jobbade massor och nu går det bra, så länge jag "håller i trådarna".
När andra ska hantera henne så bryr hon sig bara inte. Inte så att hon blir farlig eller dum, men hon står inte still, går på/går emot folk osv. Hon respekterar dem helt enkelt inte. Lösningen har fått bli att när jag vill att någon annan ska hantera henne åt mig, tex hålla henne på tävling, så får jag tala om för dem hur man gör när hon går emot osv.

Några specifika råd/tips på hur de ska göra vill jag inte ge, eftersom jag inte sett vad som händer. Men mitt generella tips är att de kräver hans uppmärksamhet och respekt. Hur de ska göra är en helt annan femma.

I övrigt hade jag inte haft mer att göra med den veterinären.

Okay ja det låter rätt likt din då. Men min han kan blir "elak" mot min familj. Han hotar och sparkar men inte för att träffa. Jag känner inte igen honom i det de säger men men. De känner ju en annan häst än jag gör!

Kan ta ett exemel på vad han gjorde mot en av mina systarar nyligen. Han stod uppbunden i gången, hon skulle smörja ett sår på ryggen. Han höll på och vandrade fram och tillbaka, skrapade i golvet med framhovarna m.m till att börja med. Hon sa nej för att han skulle hålla sig på mattan den lilla stunden och då tryckte han in henne löst i väggen. Hon sa nej till honom och klippte till han över ryggen. Han flyttade på sig direkt.
Sedan började han nafsa mot henne(hon sa till), han högg henne i axeln. Då rappade hon till honom med ett spö över bogen, han släppte inte taget om hennes axel. Hon rappade en gång till, då släppte han och tog upp ett framben. Men han lyfte det bara från marken(hotade antar jag).

När hon skulle lägga på han täcket igen stod han med öronen slickade bakåt(gör han aldrig annars) och försökte sparka henne med bakbenen. Han reagerarde inte på täcket det vet jag! Hon sa till honom på skarpen och då blev han helt sjövild(slog inte eller något bara sa nej). Kan tillägga att min syster har mycket stor hästvana och hon har själv haft en liknande häst. Jag vet sen innan att han är smärttålig, men att han inte ens släpper henne axel när hon slår till honom me dett spö.

 

[Equilina]

Sv: Svår tre åring!

Verkligen jobbig sits

Är det en hingst? Spelar ingen roll, jag får bara den känslan och är nyfiken

Hästar som inte tar tillrättavisning är svåra. Hästar som "ger igen" är ännu svårare

Jag hade en 3-årshingst på jobbet förut, uppfödd av min chef och i stort sett bara hanterad av henne. Rätt som det var började han dock testa vilket slutade med att han slog över med henne i sadeln och hon bröt ryggen (det var efter det som jag började hos henne). Han var verkligen stentuff. Kunde iskallt så och pressa upp mig i väggen fast jag sa ifrån allt vad jag kunde. Gick på en/prejade. Reste sig, sparkade, vevade med ben åt alla håll och kanter, ja du förstår. Och ju mer man sa till honom, desto värre blev han.

Min räddning blev att jag upptäckte hur mycket han verkligen älskade beröm! Om jag berömde och gullade när han var duktig, även om det bara innebar att stå med alla fyra tassar i marken samtidigt, så växte han två dm och var så stolt! "Åh, titta, jag kan göra det igen! Älska mig nu " Hihi!

Det fungerade dock inte i alla lägen, gick man förbi någon av de andra hingstarna eller stohagarna fick man ju kräva uppmärksamhet på ett annat sätt. Dock tror jag att vi ändå hade nytta av den positiva förstärkningen, för jag hade en annan inställning gentemot honom och sådant märker de ju. Förut var jag ju alltid både inställd och beredd på att behöva säga ifrån, och sände förmodligen ut en massa mindre roliga signaler till honom.

Eh, det blev kanske lite rörigt Lycka till iaf! Och jag är helt övertygad om att du varken kommer behöva ta bort hästen eller hantera honom själv resten av livet.

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Ja det är rätt jobbigt, men jag älskar ju han sååå

Nej det är en valack!

Han är lite konstig med de där tillrättavisningarna, jag säger bara nej lite skarpt om han gör något jag inte gillar. Jag har aldrig behövt peta till honom med spö eller med han/knytnäve. Men iof så ser han väl mig som sin mamma, ledare, vän, bästis, "älskling" samtidigt. Jag vet inte. Och han tar ju nej när mina systarar säger det med, ibland. Det har hänt ett par gånger att de ha "klippt" till han med spöt när han blir för jävla bråtig, det reagerar han inte på. Ungefärr som att han inte har någon känsel just då. Han får inte utbrott av att de använder spö, endast när de säger nej. Det tycker jag är väldigt väldigt kontsigt??? Han gillar när jag berömer honom och då blir han precis som du säger stolt å glad, hela han lyser upp.

Men sådan blir han aldrig när systrarna håller på med han, även att de är mycket nogranna med att beröma det lilla han gör rätt när de håller på med han

 

[Equilina]

Sv: Svår tre åring!

Åh, vilken intressant häst!! (Jaa, jag är lite knäpp...)

Så han struntar i fysiska tillrättavisningar, blir arg vid muntliga och skiter totalt i positiv förstärkning? Hmm, svår nöt att knäcka...
Sköter han sig när du är med även om de hanterar honom?
Är han orolig när du inte är med (kan han vara det utan att det syns utåt, därför blir han som han blir)?
Kan du inte be att de filmar hur han gör, så kanske du ser något som kan vara orsaken?

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Nej han tar inte positiv förstärkning av mina systrar. Det är surt.

Ja det kan kanske bara så att han är osäker på de. Kanske för att det inte har hanterar honom så mycket. Men det känns konstigt, ingen har ju varit elak mot honom. Han hat ju varit lite av en torped hela sitt liv, mot hästar i hagen och inget skrämmer honom. Jag har ridit ut på han ensam enda sedan jag red in han. Han stannar aldrig eller blir nervös. Tycker det är konstigt att han aldrig gör något mot mig och om jag är med när andra ska hantera honom.

Ja det var en mycket bra ide, det ska jag be de göra!

 

[ridtravare]

Sv: Svår tre åring!

Men ärligt talat. Om han har ett sår på ryggen kan han ju ha tyckt att det var otäckt att få ett täcke på sig. Det kan ju varit så att när han lyfte frambenet var det inte av aggression. Där kunde det ha varit läge att backa för din syster (men jag förstår henne fullständigt hon har just blivit biten i axeln av en häst som inte släpper i första taget. )

Nu är det jättesvårt att veta eftersom jag inte sett vad som hände, men hade han tex kosparkat med bakbenet hade det ju varit för att träffa henne om hon inte stod framför honom såklart då var det säkert en varning med frambenet...så allt beror ju på hur det såg ut men det klart att det verkar ju inte vara en lätt häst. Är han flaskmatad hela tiden eller kunde hans mamma ta över senare? Ärligt talat har jag inte träffat så många flaskmatade hästar mer än 3 men de har varit udda hela livet...

 

[123A]

Sv: Svår tre åring!

hade som charmex sa varit lättare om man fick se en film på honom. Så man ser det i action. Lättare att bedöma

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Men ärligt talat. Om han har ett sår på ryggen kan han ju ha tyckt att det var otäckt att få ett täcke på sig. Det kan ju varit så att när han lyfte frambenet var det inte av aggression. Där kunde det ha varit läge att backa för din syster (men jag förstår henne fullständigt hon har just blivit biten i axeln av en häst som inte släpper i första taget. )

Nu är det jättesvårt att veta eftersom jag inte sett vad som hände, men hade han tex kosparkat med bakbenet hade det ju varit för att träffa henne om hon inte stod framför honom såklart då var det säkert en varning med frambenet...så allt beror ju på hur det såg ut men det klart att det verkar ju inte vara en lätt häst. Är han flaskmatad hela tiden eller kunde hans mamma ta över senare? Ärligt talat har jag inte träffat så många flaskmatade hästar mer än 3 men de har varit udda hela livet...

Fast de var bara ett litet skrap sår som var läk typ när hon skulle smörja det. Och jag hade smörjt det det flera dagar innan utan att han ens reagerade.

Hon stod på sidan och han sparkade för att träffa henne. Med en "kospark". Jag tycker att det är den lättaste hästen jag någonsin har haft att göra med, men det är ju ingen annan i familjen som tycker det. Hans mamma tog över när hon klarade det, hon piggnade till rätt snabbt!

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

hade som charmex sa varit lättare om man fick se en film på honom. Så man ser det i action. Lättare att bedöma

Japp, de ska filma han idag så ska jag kolla hur det ser ut!

 

[Mariaauto]

Sv: Svår tre åring!

mitt föl är lite sådant. Hon kan vara riktigt tjurskallig o både sparkas fram o bak samt bita när de inte passar damen. Men bara mot de andra i stallet.. De "hatar" Leia (de är tonåringar ). men hon är min snuttis.. Visst händer de att hon försöker tjura lite mot mig, en gång när jag kliade henne fel skulle hon sparka mig med sparkbenet, jag var dock lite snabbare o hade redan fotat till henne på smalbenet, vilket fick henne å tjuta till å gå iväg. Jag gosar med henne i hagen varje dag, hon kommer glatt fram, hälsar, gosar lite, försöker se arg ut i nån sekund ibland för att se om de funkar, sen glad igen. Att ställa henne på gången o lyfta fötter i raspa o sådant inför hovslagarbesöket är inte heller problem.. för mig.. Ska se hur mkt hovslagaren kommer att svära på tisdag! Jag vet dock vad jag köpte då hennes mamma står här, o jag har träffat avkommor till henne sen tidigare. De är jävligt tuffa i början, men när trotset går över har man världen bästa kompis. hennes mamma är nog den mest uppskattade hästen här på gården, ställer alltid upp. Hon har såklart sina åsikter, o ja, man kan bli riktigt arg på henne, men hon skulle ALDRIG göra nåt dumt, eller försöka skada nån.

förhoppningsvis är de sånt som blir bättre med mognad. Jag tänker att jag är lika konsekvent som alltid när de gäller djur (ja, mina katter kan sitt, vackar tass å sånt dära), så löser de sig säkert med tiden. men som nån annan skrev här ovan så glöm inte att berömma. För om man bara får höra att man gör fel hela tiden så blir de en negativ spänning från början, o då är de inte lätt att korrigera de sen! Man får lära sig o vara glad för de lilla liksom.

De e väldigt få djur som vill vara elaka, de vill av vissa anledningar hävda sig, eller ha bestämmanderätt, men då de inte har nån mun så tar de till vad de har. Å de tar ju till rätt mkt våld mot varandra, iaf om man ska jämföra med om de hade varit oss de bet i röven när vi står för nära deras mathög

fokusera på att göra saker som han tycker e kul så att du får möjlighet att berömma honom, även de andra i stallet ska göra detta. o sen mkt konsekventstänkande. Det brukar lösa de mesta. De har hjälpt mig mot skarpa/farliga hundar, envetna katter, hingtar, bråkiga unghästar tom kossor! De få gånger jag har tagit till våld har varit för att försvara mig tillbaka, tex om de försöker sparka mig, sparkar jag tillbaka. De måste veta att de inte kan bete sig hur de vill mot vem de vill. en hingst skulle tex bita i allt, levande som dött.. En enda gång fick han tag på mig, jag lyckades vända mig om i jackan han "höll" i o bet tag i hans mule!!!! (kom ju inte åt med händerna) O hängde kvar där, han vart helt hysterisk o kastade sig bak i boxen, snacka om paff häst! han hade nog inte räknat med en liten 14 årig tjej skulle hänga med han på en tur i hans mule. Han fortsätte såklart att bita i allt, utom mig, när jag kom drog han in huvudet i boxen tills jag hade passerat ett bra tag! o käften var stängd när jag hanterade honom.

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

mitt föl är lite sådant. Hon kan vara riktigt tjurskallig o både sparkas fram o bak samt bita när de inte passar damen. Men bara mot de andra i stallet.. De "hatar" Leia (de är tonåringar ). men hon är min snuttis.. Visst händer de att hon försöker tjura lite mot mig, en gång när jag kliade henne fel skulle hon sparka mig med sparkbenet, jag var dock lite snabbare o hade redan fotat till henne på smalbenet, vilket fick henne å tjuta till å gå iväg. Jag gosar med henne i hagen varje dag, hon kommer glatt fram, hälsar, gosar lite, försöker se arg ut i nån sekund ibland för att se om de funkar, sen glad igen. Att ställa henne på gången o lyfta fötter i raspa o sådant inför hovslagarbesöket är inte heller problem.. för mig.. Ska se hur mkt hovslagaren kommer att svära på tisdag! Jag vet dock vad jag köpte då hennes mamma står här, o jag har träffat avkommor till henne sen tidigare. De är jävligt tuffa i början, men när trotset går över har man världen bästa kompis. hennes mamma är nog den mest uppskattade hästen här på gården, ställer alltid upp. Hon har såklart sina åsikter, o ja, man kan bli riktigt arg på henne, men hon skulle ALDRIG göra nåt dumt, eller försöka skada nån.

förhoppningsvis är de sånt som blir bättre med mognad. Jag tänker att jag är lika konsekvent som alltid när de gäller djur (ja, mina katter kan sitt, vackar tass å sånt dära), så löser de sig säkert med tiden. men som nån annan skrev här ovan så glöm inte att berömma. För om man bara får höra att man gör fel hela tiden så blir de en negativ spänning från början, o då är de inte lätt att korrigera de sen! Man får lära sig o vara glad för de lilla liksom.

De e väldigt få djur som vill vara elaka, de vill av vissa anledningar hävda sig, eller ha bestämmanderätt, men då de inte har nån mun så tar de till vad de har. Å de tar ju till rätt mkt våld mot varandra, iaf om man ska jämföra med om de hade varit oss de bet i röven när vi står för nära deras mathög

fokusera på att göra saker som han tycker e kul så att du får möjlighet att berömma honom, även de andra i stallet ska göra detta. o sen mkt konsekventstänkande. Det brukar lösa de mesta. De har hjälpt mig mot skarpa/farliga hundar, envetna katter, hingtar, bråkiga unghästar tom kossor! De få gånger jag har tagit till våld har varit för att försvara mig tillbaka, tex om de försöker sparka mig, sparkar jag tillbaka. De måste veta att de inte kan bete sig hur de vill mot vem de vill. en hingst skulle tex bita i allt, levande som dött.. En enda gång fick han tag på mig, jag lyckades vända mig om i jackan han "höll" i o bet tag i hans mule!!!! (kom ju inte åt med händerna) O hängde kvar där, han vart helt hysterisk o kastade sig bak i boxen, snacka om paff häst! han hade nog inte räknat med en liten 14 årig tjej skulle hänga med han på en tur i hans mule. Han fortsätte såklart att bita i allt, utom mig, när jag kom drog han in huvudet i boxen tills jag hade passerat ett bra tag! o käften var stängd när jag hanterade honom.

Hehe,vilket bra inlägg! Jag är alltid nogrann med att berömma han. För när han(tycker det är mycket viktigt). Jag arbetar mycket från marken med han för att då blir han lugnare mot mina systarar. Men inte tillräckligt bra för att jag ska låta de hålla på med han för mycket! Vill inte att det ska hända de något!

Jag brukar alltid ta med han ut på mina joggingrundor han springer som en hund efter mig utan grimskaft. Eftersom att jag bor på landet kan han göra det. Mina skogsrundor är lugna från bilar o.s.v. Han kan stanna till och käka lite sen kommer han i galopp efter mig och galopperar i kort galopp jämte mig. Han är UNDERBAR!

Jag började lära han konster som sitt, ligg m.m redan när han var liten. Vi övar på mycket sådant fortfarande. Bra för hans hjärna att den får arbeta! Han är mycket lättlärd och smart. Inridningen gick som en dans. Men det känns som att det är två hästar i han. För mina systrar kan inte göra något med honom, inte ens hämta han i hagen. Antingen blir han förbannad på de eller så skiter han bara i vad de ber honom om. Tex står bara still även att de smackar på honom för att han ska följa med de in.

En annan sak han är speciell på är när vi ska ta in de på lunch mitt på dan. Vi öppnar stalldörren så går alla lugnt och fint in i sina boxar. De brukar stå och vänta vid staketet där jag brukar gå ut ur mitt hus sedan, galopperar de i full kareta ner till stallet. Men är det inte jag som kommer ut genom dörren vid lunch tid skrittar han iväg från alla sina kompisar å skiter i att komma in på lunch. Han äter heller inte om de lägger ut maten till han i hagen. Han är min söta knäppis, hehe.

Jag tror att han är för smart för sig själv. Eller så är hans hjärna felmonterad

 

[Mariaauto]

Sv: Svår tre åring!

En annan sak han är speciell på är när vi ska ta in de på lunch mitt på dan. Vi öppnar stalldörren så går alla lugnt och fint in i sina boxar. De brukar stå och vänta vid staketet där jag brukar gå ut ur mitt hus sedan, galopperar de i full kareta ner till stallet. Men är det inte jag som kommer ut genom dörren vid lunch tid skrittar han iväg från alla sina kompisar å skiter i att komma in på lunch. Han äter heller inte om de lägger ut maten till han i hagen. Han är min söta knäppis, hehe.

ett sånt beteende skulle jag aldrig förstärka genom att som dem antagligen gör, lockar på honom, kanske tom med en foderhink. Jag skulle se till att alla andra kom in, o mota bort honom! Han ser uppenbarligen ingen anledning till varför han ska följa din syster, då ska hon absolut inte se en anledning till att han ska vara med i flocken! O då inte belöna honom med mat.

Hade en sån häst här i somras, de som hade honom satte honom i en mindre hage. Dit gick jag in flera gånger om dagen, och förföljde honom tills jag fick klappa honom över kroppen. Först var de ett stort steg för honom att nosa på mig, efter en dag klappade jag honom överallt, men han var livrädd, men lät mig göra de. Efter en vecka kom han o mötte mig vid grinden...

Genom att följa en häst tills den stannar och accepterar din närhet, o sen avvika på ett snyggt sätt är att ge den beröm för att den lyssnade på dig. Att jaga bort den betyder i sammanhanget att du inte accepterar hästens beteende. Hästen ska vara i beroendesituation av dig, o inte tvärtom. De hela går ut på att hästen ser de som beröm när du kommer in i hagen, rör den bara såpass som den står ut med o tycker är behagligt, o sen går därifrån. Gillar hästen de och accpeterar dig som ledare kommer den att följa dig, även om du då kanske itne får stryka den över hela kroppen så är det iaf ett steg framåt.

Att släppa in dem andra och under tiden INTE arbeta med din häst kommer hästen se som ett oroligt moment, som ett straff och kommer därför inte känna nån tilltro till personen som gör detta. MEN, om hästen får maten i hagen kommer personen i fråga inte kunna bestämma över hästen.

som du tidigare skrivit om att hästen är väldigt ranglåg kan vara ett tecken på att han är rädd av sig, många hästar som är rädda försvarar sig.

Han behöver lära sig vilka som bestämmer, o vilka regler som gäller.

Jag skulle som sagt leka den leken, o efter typ 10 minuter (brukar inte ta längre tid) så ska hon kunna röra honom. Då hade jag gått ut ur hagen, tagit med mig påsen med mat in och gjort om proceduren, när jag hade fått röra han igen hade jag lagt ut höet o gått därifrån. Jag kan nästan lova att hästen inom en vecka kommer förknippa din syster med nåt positivt som ger han trygghet och mat. Och när han gör det kommer han säkert låta sig antingen ledas in eller gå med flocken in.

Jag hälsar på hästarna minst en gång per dag i hagen, o jag är noga med att låta hästarna komma till mig, är de nån som inte beter sig som jag vill schasar jag bort den från flocken, jag byter också häst då och då, alltså går ifrån hästen jag umgås med för att andra ska få chansen att hälsa, rangordningen i flocken gör då att den hästen som är mest ranghög vanligtvis jagar bort dem andra från mig om jag tillåter detta, vilket jag inte gör. Kortfattat så kan jag gå mellan hästarna o gosa mitt i lunchfodringen utan att jag behöver känna mig obekväm, snarare tvärtom för hsätarna då flockledaren är en liten satmara o behöver nån som bestämmer så att de andra får äta ifred! Det jag skriver om att hsätarna kommer till mig behöver inte betyda att de går fram till mig, utan att de ger mig en "öppen sida" och välkomnar mig in i deras "zon". Knepigt o förklara tror jag, man måste nog ha de dära lite i sig för att riktigt förstå.

En stor del i att hästen slår o biter mot de andra i stallet beror med all säkerhet på att de tränger honom, de talar inte om att de är ledare, utan säger att de är vargen o att de ska ta honom. De krävs en hel del djurvana att kunna skilja på de ena o de andra. O de krävs kunskap till att vända de till att hästen gör som ni vill, fast av egen fri vilja. Istället för att hsäten gör som ni vill, med rullande ögon o med dåliga minnen.

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Jag har provat att släppa han i en liten hage. Då kröp han under eller hoppade över. Plus att han blir helt galen på min syster och sparkade och bet även att hon tillrättavisade med nej. Hon var hos honom i flera timmar( bara stod i hagen för att han skulle ge sig och kunna tas in på lunch) han blev mer och mer förbannad även att hon inte gjorde något! Sedan hoppade han ut.

Ingen har jagat bort honom. Utan han väljer att gå iväg själv.

Förstår inte riktigt hur du menat med allt

 

[LadySassa]

Sv: Svår tre åring!

Jag tror inte att han ser det som ett straff att han få vara själv i hagen under lunchen för han vandrar ju iväg själv och skiter i att han är själv! Han gå lugnt och betar.

Han är näst lägst rangad, hans ettåriga syster är lägst( en av travvalackarna är iog lägre med).Jag ser inte något som att han är rädd faktiskt. Han är inte rädd för någon av mina märrar tex. Han har typ ingen respekt för de även att han har åkt på lite. Han står bara still. Skiter i vilket liksom, nästan som att han inte har någon känsel!

 

[axel]

Sv: Svår tre åring!

Det är tydligt att du tycker att den är rar trots allt.

Du har gjort den till vad den är idag o får då ensam ta ansvaret!!!

 

[shosefine]

Sv: Svår tre åring!

KL

Nu har inte jag läst alla svar så noga, men har ni/du tagit hjälp av en tränare?

Uppenbarligen så hjälper inte eran taktik, så jag skulle ha anlitat en tränare där alla berörda (dina systrar osv) är med och att ni tillsammans får hjälp att utveckla en metod som fungerar på honom. Att leta efter råd på nätet fungerar kanske rent teoretisk, men aldrig i praktiken. Ingen här känner din häst, har träffat honom eller vet hur han fungerar. Ingen har sett hur hans minspel ser ut, hur situationerna har sett ut, osv osv.

 

[Mariaauto]

Sv: Svår tre åring!

oj, en sån svår häst!! otrevligt när de hellre sticker ut ur hagen än skapar kontakt med en.. Ni verkar ju verkligen ha försökt! tycker också ni ska ta hjälp utifrån om ni har möjlighet för att få fler synpunkter!

 

[arizona]

Sv: Svår tre åring!

Det är tydligt att du tycker att den är rar trots allt.

Du har gjort den till vad den är idag o får då ensam ta ansvaret!!!

Jag är inte en så "HÅLLA MED" typ.
Har läs igeniom och kan bara skaka på huvud, pricis vad yrkets folk behöva,
ANOTHER OUPPFÖSTRED HÄST ATT HÄNDSKA MED!
aZ