I vilka situationer jag testat henne...
BRAND:JA!
När jag hadde henne i stallet hemma hos mina föräldrar så hadde min pappa ställt ut ett element i stallet(på vintern -30grader) för att inte vattnet skulle frysa. Det han inte tänkte på var brandrisken. Hur det än var så såg jag att det rök väldigt från stallet och sprang ut. När jag öppnade dörren brann det i framkant av boxen och stallet var rökfyllt till ca 40cm från golvet. Hästen stog med huvudet nere vid golvet. Jag gick in tog henne i pannulggen hon gick förbi där det brann och ut genom dörren utan att rusa eller kasta sig. Detta var ingen stor brand och stallet är mycket litet(2 boxar och en pytte liten stallgång). När elden var släckt och stallet var utvädrat så ledde jag in henne igen utan problem. Området som var förkolnat efter branden på boxväggen var ca 50cm långt och ca 20cm högt och det hadde inte brunnit igenom väggen utan bara ytligt.
VILT:JA!
Inte björn, men både älgar, renar och rådjur. Hon blir tveksam i sitt rörelsemönster men hon går dit jag ber henne.
Hon springer ALDRIG iväg när hon blir rädd. Det allra värsta hon gör (och då är hon dö rädd) är att hon rycker till och skakar (musklerna vibrerar). Detta sker bla på nyårsafton vid 23-tiden (har provat 2ggr bara för att se hur hon reagerade).
Grejen är ju den att utsätta hästen för situationer och få hästen att lita på dig hur jobbiga än situationerna än är och utan att hästen ska känna sig tvingad till något(man ökar jobbigheten på situationerna gradvis och långsamt). Känner den sig tvingad så försöker den fly. Och när den gör rätt är det ännu viktigare (än vad man får lära sig på tex ridskolor) att berömma den för då kommer tilliten fortare. Man kan nog säga det att man fokuserar på ALLT positivt och skiter i det negativa(inte slår eller straffar hästen på nått sätt). Jag menar givet vis inte att man ska skita i att göra det som går dåligt utan man försköer att kanske nå ett mål som går dåligt genom att ta en annan väg... Hoppas att ni förstår vad jag menar.
____________________________________________________________
Det var någon som också skrev att jag måste vara en skicklig ryttare...
Det kan jag säga att det tycker inte jag att jag är. Jag har ridit i 26år och jag har arbetat med hästar i ca 10år. Så jag har mycket erfarenhet av olika hästar.
Och dressyr mässigt...
Är jag inte duktig. Jag kan själv utbilda hästar grundmässiga dressyr rörelser men inte mer, men nu har jag äntligen hittat en instruktör som beaktar mitt sätt att lära hästen + mitt "handikapp" och kan arbeta runt dessa så att det blir bra för alla.
Jag kan berätta om mitt "handikapp" (kan man nog kalla det). På mitt sista hästjobb som jag hadde fick jag en 3årig kallblods hingst över mig och har en 53%kotkomression på tre kotor och jag har 2 diskar som ligger och trycker på nervrötterna så styrka, kordination och förmåga är nedsatt i båda mina ben och även min ena axel är påverkad. Och detta vad då den bästa "lära" som jag kännde skulle funka för mig om jag skulle fortsätta med hästar(och ett alternativ att sluta kom aldrig upp).
Det jag kan säga till dom som skulle vilja bruka denna "metod/lära" är att det kräver oändligt mycket mer av dig som hästägare( kännedom om hästens betende, anatomi, rörelsechema mm) och det gäller att ha ett outtrötterligt tålamod. Och det blir massor med barbacka ridning.
Jag kan också berätta att mitt arab sto är inridet på typ "indian vis" inget bett, ingen sadel. Och jag har ALDRIG ÅKT AV! Varje nytt moment/rörelse jag lär henne gör jag först barbacka ett par gånger innan jag testar med sadel. Och JA!; Jag rider med sadel...
Men väldigt mycket barbacka för att jag tycker att kontakten och förståelsen mellan oss är mycket bättre då.
