Storfamilj

[Badger]

Flera av mina klasskompisar i högstadiet hade väldigt många syskon, dock främst pga att de är plymouths och inte använder preventivmedel.
Mamman är alltid hemma och fäderna har, för det mesta, bra jobb. Om någon familj har det trassligt ekonomiskt så hjälper de andra i samfundet till.
Det känns lite amerikanskt sekt-aktigt, på något vis.

Men det är väl en sekt så det är inte jättekonstigt. Tror att det är en av de mest sektiga sekterna i Sverige (och en av de mer kvinnoföraktande). Plymouthbröderna, finns en eller annan hemsk Expressenartikel om dem, sant eller inte. Det kritiseras att de har egen skola.

 

[AraSlei]

Men det är väl en sekt så det är inte jättekonstigt. Tror att det är en av de mest sektiga sekterna i Sverige (och en av de mer kvinnoföraktande). Plymouthbröderna, finns en eller annan hemsk Expressenartikel om dem, sant eller inte. Det kritiseras att de har egen skola.

Jo, nu är de nog klassade som det. För 10 år sedan, när jag gick i högstadiet, var det inte så uttalat.
De hade ingen egen skola då, utan gick tillsammans med oss andra. De hade inte datorkunskap eller sexualkunskap och åt inte lunch med oss övriga, men annars var de med på alla lektioner.

Det är verkligen en skrämmande sekt.

 

[stjarnhimmel]

Vet inte om jag egentligen är kritisk till att ta lite ansvar som äldre, så länge det inte är allt ansvar (som att laga maten varje dag). Tex tre småsyskon och hämta på dagis någon gång i veckan.

Men när barnen är så många att man undrar om föräldrarna hann lära känna mellanbarnen alls? De två äldsta lär ju ha fått lite uppmärksamhet i tre år eller så och de yngsta lär kanske få det i några år. Men nr 3-9? kan de alls känna sina föräldrar. (Man kan ju lätt föreställa sig ett litet spöke i något hörn som är ganska bortglömt, alla kan ju inte ha tur med att klicka med ett syskon.).

Jag tycker också ansvar är bra för barn och vuxna.
Men jag kommer ihåg att jag tyckte det var lite sorgligt när jag såg "Familjen Annorlunda" och en tonårstjej sa att hon fick inte så mkt tid som hon ville med mamma för det fanns alltid mindre barn som behövde något.

Eller en annan gång när tjejen skulle gå ut en helgkväll. Och mamman säger att du måste vara barnvakt ikväll. Tjejen säger att det har jag varit tre kvällar denna veckan.
Mamman säger lite småsurt att du måste faktiskt hjälpa mig, vem ska passa barnen annars..

så visst.. bra med ansvar... Men det är ju föräldrarna som valt livet, inte barnen.

 

[stjarnhimmel]

Jo, nu är de nog klassade som det. För 10 år sedan, när jag gick i högstadiet, var det inte så uttalat.
De hade ingen egen skola då, utan gick tillsammans med oss andra. De hade inte datorkunskap eller sexualkunskap och åt inte lunch med oss övriga, men annars var de med på alla lektioner.

Det är verkligen en skrämmande sekt.

Var det på gymnasiet?
Eller får man redan på högstadiet välja bort ämnen`?

 

[AraSlei]

Var det på gymnasiet?
Eller får man redan på högstadiet välja bort ämnen`?

Nej, det var redan på högstadiet.

 

[stjarnhimmel]

Nej, det var redan på högstadiet.

Får man välja bort saker?
Jag trodde alla ämnen var obligatoriska. Att inte gå på sexualkunskap tex tror jag är ett misstag.
För de som mest behöver den infon lär ju då inte få gå. Dvs då får de inte info i skolan och säkert inte hemma heller.

 

[AraSlei]

Får man välja bort saker?
Jag trodde alla ämnen var obligatoriska. Att inte gå på sexualkunskap tex tror jag är ett misstag.
För de som mest behöver den infon lär ju då inte få gå. Dvs då får de inte info i skolan och säkert inte hemma heller.

Ingen aning om man får eller ej, jag vet bara att de inte var med på de lektionerna
Det är definitivt en stor förlust för dem! De lär ju inte få något med sig om t ex preventivmedel hemifrån direkt...

 

[Badger]

Jag tycker också ansvar är bra för barn och vuxna.
Men jag kommer ihåg att jag tyckte det var lite sorgligt när jag såg "Familjen Annorlunda" och en tonårstjej sa att hon fick inte så mkt tid som hon ville med mamma för det fanns alltid mindre barn som behövde något.

Eller en annan gång när tjejen skulle gå ut en helgkväll. Och mamman säger att du måste vara barnvakt ikväll. Tjejen säger att det har jag varit tre kvällar denna veckan.
Mamman säger lite småsurt att du måste faktiskt hjälpa mig, vem ska passa barnen annars..

så visst.. bra med ansvar... Men det är ju föräldrarna som valt livet, inte barnen.

Jo absolut, jag har känt till de som inte hunnit göra läxorna för att de ska passa småsyskon och en grannflicka som fick ta pappans ansvar, dvs pappan till hennes halvsyskon ville inte ha det så mamman lovade att han inte skulle behöva ta hand om det, så det fick storasyster göra. Det är jättehemskt. Eller en familj som bodde i samma sommarhus som oss en gång där mamman var bortrest, men inte pappan (men det var 80-tal), så äldsta flickan fick göra allting istället för att leka med oss andra i samma ålder. Hon gav till och med småsyskonen veckopeng och köpte glassarna åt dem från sin månadspeng, var 13-14 eller så.

Jag menade mer som att jag tycker det är genuint gulligt när äldre syskon, pojkar eller flickor, har lite lagom ansvar för ett småsyskon. Inte varianten med mina vänners storasyskon som skrek, slängde en boll efter en och smällde igen dörren. Utan mer kunna hämta på dagis en dag eller göra mellanmål en dag eller.

 

[Badger]

Jo, nu är de nog klassade som det. För 10 år sedan, när jag gick i högstadiet, var det inte så uttalat.
De hade ingen egen skola då, utan gick tillsammans med oss andra. De hade inte datorkunskap eller sexualkunskap och åt inte lunch med oss övriga, men annars var de med på alla lektioner.

Det är verkligen en skrämmande sekt.

Läste någonstans att speciellt flickorna var kraftfullt avrådda från att läsa vidare efter de obligatoriska åren. Och pojkarna till största del avrådda och inlemmade i familjeföretagen tidigt som gratis arbetskraft.

 

[Wysiwyg]

Men det är väl en sekt så det är inte jättekonstigt. Tror att det är en av de mest sektiga sekterna i Sverige (och en av de mer kvinnoföraktande). Plymouthbröderna, finns en eller annan hemsk Expressenartikel om dem, sant eller inte. Det kritiseras att de har egen skola.

Plymouthbröderna medverkar i en dokumentär på SVT play om sekter. De tror på att kvinnan ska tiga i församlingen. Barnen i den församlingen som medverkade i dokumentären gick på vanliga skolor (vad jag förstod det som) men åt all mat hemma då de inte ska bryta bröd med icke troende.

Tillägg: Den enda sanna vägen heter den. Superintressant tycker jag!

 

[Badger]

Plymouthbröderna medverkar i en dokumentär på SVT play om sekter. De tror på att kvinnan ska tiga i församlingen. Barnen i den församlingen som medverkade i dokumentären gick på vanliga skolor (vad jag förstod det som) men åt all mat hemma då de inte ska bryta bröd med icke troende.

Tillägg: Den enda sanna vägen heter den. Superintressant tycker jag!

Jag får nog mest rysningar. Är inte så förtjust i just det här med könsförtryck eller grupptryck eller tvång osv.

 

[AraSlei]

Läste någonstans att speciellt flickorna var kraftfullt avrådda från att läsa vidare efter de obligatoriska åren. Och pojkarna till största del avrådda och inlemmade i familjeföretagen tidigt som gratis arbetskraft.

Yes. Det "importeras" även en del fruar från england och australien...
Jag har för mig att plymouths inte får arbeta för någon som är icke-medlem i sekten, utan antingen jobbar de inom någon annans företag eller så driver de egna företag.
De är ofta väldigt framgångsrika entreprenörer, men de har väl inte så mycket val...

 

[nagelbitarn]

För mig är det främmande med en stor familj, jag förstår inte vitsen helt enkelt.

Men jag förstår inte heller den dömande tonen i tråden? Samlare,stackars äldre syskon, inte ha råd med intressen, inte få uppmärksamhet. .. förutom antalet barn, så finns det ju inget som säger två-syskons familjen har det bättre, vare sig ekonomiskt eller kärleksmässigt?

Här på buke brukar det ju vara så väldigt accepterande- otrohet, polygami, barnfrihet etc.

Jag tycker själva barnskaffandet alltid är ett egoistiskt val, vare sig man kämpar i år för att få ett barn, föder ett man inte planerat, eller väljer att skaffa många?

Man kan ju bara konstatera att våra barn inte väljer vilken familj de får.
Har bara sett några avsnitt om de svenska storfamiljerna och de var väl som alla andra, mer eller mindre bra ( efter min standard ).

Jag tycker till exempel att dyra fritidsintressen och häftiga resor är ett kasst mått på "bra" familjer.
Jag ogillar när man målar något skamligt över ekonomisk utsatthet.

Stackars barn som inte får gå på ridskola/hockey/resa till Mallorca fy skäms på valfri vårdnadshavare att hen inte planerat bättre

 

[Ava22]

För mig är det främmande med en stor familj, jag förstår inte vitsen helt enkelt.

Men jag förstår inte heller den dömande tonen i tråden? Samlare,stackars äldre syskon, inte ha råd med intressen, inte få uppmärksamhet. .. förutom antalet barn så finns det ju inget som säger två-syskons familjen har det bättre, vare sig ekonomiskt eller kärleksmäsdigt?

Här på buke brukar det ju vara så väldigt accepterande- otrohet, polygami, barnfrihet etc.

Jag tycker själva barnskaffandet alltid är ett egoistiskt val, vare sig man kämpar i år för att få ett barn, föder ett man inte planerar eller väljer att skaffa många?

Man kan ju bara konstatera att våra barn inte väljer vilken familj de får.
Har bara sett några avsnitt om de svenska storfamilien och de var väl som alla andra, mer eller mindre bra ( efter min standard ).

Jag tycker till exempel att dyra fritidsintressen och häftiga resor är ett kasst mått på "bra" familjer.
Jag ogillar när man målar något skamligt över ekonomisk utsatthet.

Stackars barn som inte får gå på ridskola/hockey/resa till Mallorca fy skäms på valfri vårdnadshavare att hen inte planerat bättre

Kan absolut hålla med om att dyra intressen och utlandsresor är ett kasst mått på "bra" familjer. För mig handlar det om uppmärksamhet, att barn nummer 7 i en skara på 15 får sin egentid med mamma och pappa. Att alla barn ska få känna sig speciella och sedda av mamma och pappa. Jag har svårt att se att det hinns med på daglig basis i en så stor skara med barn.

 

[cili]

Kan absolut hålla med om att dyra intressen och utlandsresor är ett kasst mått på "bra" familjer. För mig handlar det om uppmärksamhet, att barn nummer 7 i en skara på 15 får sin egentid med mamma och pappa. Att alla barn ska få känna sig speciella och sedda av mamma och pappa. Jag har svårt att se att det hinns med på daglig basis i en så stor skara med barn.

Dessvärre är ju inte få barn heller en garanti för tillräckligt med umgänge och uppmärksamhet från båda sina föräldrar, om man får tala av erfarenhet.

 

[Wysiwyg]

Jag får nog mest rysningar. Är inte så förtjust i just det här med könsförtryck eller grupptryck eller tvång osv.

Nä inte jag heller. Tycker bara det är riktigt intressant med sekter och dylika grupper.

 

[Ava22]

Dessvärre är ju inte få barn heller en garanti för tillräckligt med umgänge och uppmärksamhet från båda sina föräldrar, om man får tala av erfarenhet.

Tyvärr har du rätt, jag har en sådan familj i närheten. Hon och han har två barn tillsammans, men barnen är mer med sina farföräldrar än med mamma och pappa. Jättetrist att se.

Men jag får känslan att det är mer en regel än undantag att i mycket stora familjer får inte alla barnen den uppmärksamhet som de ska ha för att känna sig speciella och som individer.

 

[nagelbitarn]

Kan absolut hålla med om att dyra intressen och utlandsresor är ett kasst mått på "bra" familjer. För mig handlar det om uppmärksamhet, att barn nummer 7 i en skara på 15 får sin egentid med mamma och pappa. Att alla barn ska få känna sig speciella och sedda av mamma och pappa. Jag har svårt att se att det hinns med på daglig basis i en så stor skara med barn.

Kanske det, men kanske får de mycket mer tid generellt i form av gemensamma aktiviteter?
Hade många vänner som inte hade kvalitetstid med sina föräldrar trots att de bara var två. De skjutsade mest runt på träningar eller satt på sina rum.

Tror att storleken på familjen påverkar hur man umgås men kanske inte kvaliteten?
Men vad vet jag egentligen, jag har bara en lillasyster och tre bonussyskon ( som jag aldrig bott med).

 

[LadyCovergirl]

Kanske det, men kanske får de mycket mer tid generellt i form av gemensamma aktiviteter?
Hade många vänner som inte hade kvalitetstid med sina föräldrar trots att de bara var två. De skjutsade mest runt på träningar eller satt på sina rum.

Tror att storleken på familjen påverkar hur man umgås men kanske inte kvaliteten?
Men vad vet jag egentligen, jag har bara en lillasyster och tre bonussyskon ( som jag aldrig bott med).

Men vad säger att det är gemensamma aktiviteter med 3-4-5-6-15 syskon som barnet ifråga vill ha?

 

[Trani]

Jag tycker till exempel att dyra fritidsintressen och häftiga resor är ett kasst mått på "bra" familjer.
Jag ogillar när man målar något skamligt över ekonomisk utsatthet.

Jag håller med dig men jag tycker samtidigt att det går att kritisera valet att skaffa barn. (För i de allra flesta fall är barn resultatet av ett aktivt val.) Jag tänker på sådant jag har sett i Lyxfällan, där det kan vara ett par som har dragit på sig flera miljoner i blancolånskulder och i det läget skaffar barn. Krasst sett är det bra korkat.