Sv: Stora snacktråden TVÅ
Comfort: Ingen kan väl neka en utredning om man är orolig?
Speciellt om det finns i familjen.
Senaste dagarna har vi haft trotsutbrott deluxe här hemma.
Värst var det i fredags då han slogs, skallades, torkade av snor i håret på mig
och dunkade huvudet i dörrar osv. Verkligen gjorde allt för att få som han ville. Minsta tillsägelse från oss och han exploderade.
Alla var trötta och hungriga så det slutade med att vi förlorade tålamodet till slut både sambon och jag.
Dock kunde vi sedan prata med honom och förklara. Började redan hos hans mormor för att han inte fick dunka huvudet i hundens mage, bråka med katten m.m m.m.
Men igår var det dags igen. Världens utbrott så fort han inte fick som han ville.
Började med att han jagade bort katten när hon skulle gå in, två gånger dessutom. Tredje gången slängde han hårda jordklumpar efter henne.
Då gick vi in vilket resulterade i världens utbrott.
Han slogs och skrek, dunkade i dörrar och dunkade huvudet i saker.
Fast han lugnade sig rätt snabbt.
I affären satt han och hoppade i vagnen (selen är borta), slängde sig och vägrade sitta still. På väg hem försökte han hasa ner och sätta in fötterna under vagnen
Väl hemma fick han världens utbrott för att han inte fick exakt det han ville, när han ville det. Skallades, slogs, slog i dörrar och höll på.
Då lyckades vi hålla tålamodet uppe hela tiden dock.
Men hur ska man eg hantera att han slåss och skallas?
Har förklarat om och om igen att man inte får och varför, ändå gör han om det. Försöker förklara att man inte alltid kan få som man vill men han svarar bara emot. "Jo jag får" eller "Joooooo!! *tjut tjut*
Vi försöker vara konsekventa och lyckas väl rätt bra med det men känns inte som att det direkt hjälper. Inte nu efter helgen alla fall.
Nog är det väl fler 3 åringar som håller på såhär?