Sv: Stora diskussionstråden
Jag skapar en ny insida och iom att hästen är skolad för det får jag då en ny utsida. Hästen på nya ytter. Jag ger hjälpen och sitter om i bytet. Jag lägger om hjälperna innan jag ger hjälpen för att hästen ska få lite förvarning om vad som komma skall.
Då jag började med byten så räknade jag en del. Det har jag gjort för att lära mig känna takten i mycket, både i dressyren och förr då jag hoppade/red fälttävlan. När känslan sen sitter i kroppen behöver man inte räkna mer i tanke. Känslan räknar på sätt och vis åt en.
Vissa rider på känsla på en gång. Så har jag varit rätt mycket. Jag gör det mesta jag gör med hästarna på känsla. Men jag är också lite överanalytisk och analyserande och vill testa räkna, bild-tänkande etc för att se om det förbättrar någonting. Genom åren har ju känslan också förbättrats genom repetitioner av det man sysslat med.
Jag tycker absolut inte det behöver vara fel att räkna. Vissa behöver det. Precis som vissa behöver bildtänkande för att få till saker som bäst.
Det jag ser som brist i AR-byten är att man dels inte har energi nog att hålla ihop hästen helt. Och lite iom det ingen yttersida.
De hängande tyglarna gör att man måste ha en sån satans balans i hästen. Och är hästen redan överböjd med bogen utskjuten så blir det väldigt svårt att få till byten. För manken tiltar redan och bogarna måste sladda om rejält.
Därför tror jag få kommer till byten inom AR. Balansen är off. Och det är tuuuungt att byta om det går för sakta. Hästen orkar inte riktigt.
Men jag förstår också att det är svårare att få till byten på en ras med galopp-handikapp. Många inom AR har ju raser som inte är avlade för dressyrridning. Det är tex otroligt mkt svårare att få till byten på min Islandskorsning än på halvbloden jag rider. Dels har min sån extrem balans och har en annan förmåga att separera ben från kropp och helt blanda takt hur som helst. Men han har också så kort steg att man måste vara snabbare och känsligare som ryttare. Sen var ju han flera år över 20 då vi började med byten på honom.
Jag skapar en ny insida och iom att hästen är skolad för det får jag då en ny utsida. Hästen på nya ytter. Jag ger hjälpen och sitter om i bytet. Jag lägger om hjälperna innan jag ger hjälpen för att hästen ska få lite förvarning om vad som komma skall.
Då jag började med byten så räknade jag en del. Det har jag gjort för att lära mig känna takten i mycket, både i dressyren och förr då jag hoppade/red fälttävlan. När känslan sen sitter i kroppen behöver man inte räkna mer i tanke. Känslan räknar på sätt och vis åt en.
Vissa rider på känsla på en gång. Så har jag varit rätt mycket. Jag gör det mesta jag gör med hästarna på känsla. Men jag är också lite överanalytisk och analyserande och vill testa räkna, bild-tänkande etc för att se om det förbättrar någonting. Genom åren har ju känslan också förbättrats genom repetitioner av det man sysslat med.
Jag tycker absolut inte det behöver vara fel att räkna. Vissa behöver det. Precis som vissa behöver bildtänkande för att få till saker som bäst.
Det jag ser som brist i AR-byten är att man dels inte har energi nog att hålla ihop hästen helt. Och lite iom det ingen yttersida.
De hängande tyglarna gör att man måste ha en sån satans balans i hästen. Och är hästen redan överböjd med bogen utskjuten så blir det väldigt svårt att få till byten. För manken tiltar redan och bogarna måste sladda om rejält.
Därför tror jag få kommer till byten inom AR. Balansen är off. Och det är tuuuungt att byta om det går för sakta. Hästen orkar inte riktigt.
Men jag förstår också att det är svårare att få till byten på en ras med galopp-handikapp. Många inom AR har ju raser som inte är avlade för dressyrridning. Det är tex otroligt mkt svårare att få till byten på min Islandskorsning än på halvbloden jag rider. Dels har min sån extrem balans och har en annan förmåga att separera ben från kropp och helt blanda takt hur som helst. Men han har också så kort steg att man måste vara snabbare och känsligare som ryttare. Sen var ju han flera år över 20 då vi började med byten på honom.