Stångbett vid inridning?

Sv: Stångbett vid inridning?

Totola skrev:
Men jag slutar inte rida för det, alltså kommer jag vara djurplågare lääääääääänge eftersom jag inte på långa vägar har lärt mej att alltid rida hästarna totalt spänningsfria i total balans och harmoni.

Det är väl först när man lärt sig att rida sina hästar i balans och utan spänning som det kan vara lämpligt att ens titta på stången.

Eftresom den är så skarp
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Tackar.
En del var så bra att det tål att upprepas, kom ihåg AnnA_ KAN det här:d
AnnA_ skrev:
Ja jag brukar ju dyka upp i stångtrådar och försöka förklara mekaniken, men det är ju en del som inte verkar förstå ändå. Eller inte vill förstå? Men visst, jag kan göra ett nytt försök... :)
Please do...
AnnA_ skrev:
Hästen måste alltså dra in näsan för att få eftergift! (Även med hängande tygel!) Är det detta man vill lära den unga hästen?! :(
Ja men det är så fiiiint är de kröker på nacken :angel:
Stackars hästar att ha fått så vacker hals att människor blir alldeles bortkollrade....
AnnA_ skrev:
Att stångbett hjälper hästen att länga överlinjen kan jag inte heller hålla med om. I och med att man lägger på det där vridmomentet på hästens underkäke, så vill hästen rotera huvudet.
Den största effekten är inte att överlinjen längs – det är att underlinjen förkortas!
Bettet gör att hästen vill ta pannan framåt/nedåt en aning, och näsan bakåt/uppåt ganska rejält. Hur detta påverkar halskotornas form är ju inte jag expert på (jag är fysiker - tyvärr inte biomekaniker) men jag gissar att det är lätt att den berömda S-kurvan förstärks och att hängmatteryggen ramlar ner…?
Okey fysiken, fysiologin, och anatomin verkar vara överens...
AnnA_ skrev:
Ja möjligen verkar stångbettet neråt på så sätt att stången är tyngre än ett tränsbett… men då kan man väl lika gärna hänga blyvikter på hästens huvud och få samma effekt??
Vilken bra ide:rofl:
AnnA_ skrev:
I munnen känns stångbettet precis som ett tränsbett - men kanske 7 gånger mer.
:idea: :idea: :idea:
AnnA_ skrev:
Om hästen tar nosen NERÅT så är det för att ryttaren lärt sig att använda EFTERGIFT och hästen följer den. Men att ge EFTERGIFT kan man göra oavsett vilket verktyg man satt i tygeln.
Och då vill jag återkoppla till att det enda sättet för hästen med stång att få eftergigt är att vika in huvudet -
Stången hindrar altså hästen att komma framåt med näsan:o
AnnA_ skrev:
En sak jag funderat på är varför detta stånganvändande spridits så pga Bent? I hans bok "Ridning på kandar" så tycker jag att han förklarar väldigt korrekt hur stången fungerar och när man bör använda den! Är det kanske som i Tibblins/Kyras/Lussans/osv böcker – texten är rätt men bilderna/utövandet visar annorlunda?
Ja det stora problemet verkar vara den stora FÖRVIRRINGEN om hur det ser ut när det är RÄTT
Min förra tränare som _inte_ är "Crank and spank" Var hos B nu senast.
Han skulle inte få mer än en 4:a på någon rörelse.
Men hon tyckte han var en FANTASTISK cirkusartist. Och att han hade mycket god hand med sina hästar
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Det är två delar som ska fungera. Hästen och ryttaren. Förutom att ryttaren lär sig att sitta i balans med oberoende hand, så ska hästen vara skolad i "gå på tygeln".

Det där med gå på tygeln är ju inte bara böja på nacken, utan ett begrepp som innebär - när det är rätt - att hästen är genomsläpplig (durchlässig, through) och aktivt söker kontakten med rätt muskler - aktiverad överlinje hela vägen till aktivt undertramp, resning/lätthet av framdelen.
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Ja och fungerar ryttaren - så kan hon komma dit utan vare sig stång eller tränsbett
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Jag förstår inte varför du pratar så mycket om en "guru"?
Självklart lyssnar man lite mer på någon man vet sitter inne med mycket kunskap och som är duktig på det h*n gör, men att man blint skulle följa en förebild utan att ifrågasätta? Tror du det finns så många på det här forumet som gör det?

Även om jag har en "guru" i form av en person som jag vill kunna rida som (nu stämmer inte det, det skulle isåfall bli en blandning av typ 5 olika "gurus" men ändå) så behöver man intetycka att dom är perfekta och inte kan ha fel eller göra fel i någon situation.?
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Lånar knapp...

Jag anser att det visst går att länga överlinjen med hjälp av stången. Inte mekaniskt, som någon sorts magisk stretchingmaskin. Men genom att ge rätt signaler till en häst som är fysiskt och mentalt förberedd att ta emot dessa signaler. Som någon skrev så ger stången i förlängningen signalen till hästen att komma bakåt med nosen. Det gäller alltså att hästen har en mycket bra sökning framåt, att den kliver framåt med sina bakben (när ni läser kliver på bakifrån så ingår också rakriktning och bärighet, orkar inte skriva ut det varje gång) och att rörelsen går igenom hela kroppen.

Jag upplever att hästen funkar som så att eftergift framtill från hästens sida kan ge mer kliv framåt från bakbenen, och vice versa. Och ju bättre hästen kliver på framåt och kommer till eftergift framtill, desto längre överlinje kan man få.

Man kan alltså påverka hästens överlinje framifrån och bakifrån.

Innan man kan få någon glädje av stången måste man ha ett tillräckligt kliv bakifrån, annars har man inte tillräcklig sökning framåt och då blir det bara pannkaka. Det blir det inte med tränsbett (pannkaka alltså), man sitter med stadig stilla hand och ger hästen en "pinne" att forma sin framdel runt, ibland kramar man i tygeln för att få hästen att röra på tungan och käken och släppa spänningar och motstånd.

Stången är inte till för att få en häst som är 30% att bli 100%. Stången kan vara bra IBLAND för att få 72% att bli 74% eller 87% att bli 90% eller 99% att bli 100% (se nu bara siffrorna som luddiga exempel här). Man kan rädda LITE med stången, få en häst som lyfter framdelen lite mer än vad mellangärdets och bakbenens arbete tillåter att släppa lite så att mellangärdet och bakbenen kommer ikapp. Men mycket roligare än så blir det inte, vad gäller kvalitetsförbättring med hjälp av stång.

Sen ÄR stången överlägsen om man vill hålla hästen stadigt i en viss form med lite ansträngning, t ex vid enhandsarbete. Men man får den form man förtjänar...
 
Sv: Stångbett vid inridning?

svea skrev:
Sen ÄR stången överlägsen om man vill hålla hästen stadigt i en viss form med lite ansträngning, t ex vid enhandsarbete.
Helt sant om man byter ut "form" till "huvudposition" :idea:
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Susan skrev:
Lite fysiologi:banana:

Alla muskler få ett visst flöde av nervimpulser om inte kroppen skall falla ihop.
Flödar det mer på nackens ovansida än undersida blir hästen en stjärnkikare...

Då kan en skicklig ryttare få det att flöda mindre på ovansidan, genom att lägga på en korrekt sadel, och hjälpa hästen att hitta balansen bakifrån. Detta utan att bråka med hästens mun, det kan göras på lång tygel:idea:

Eller - så kan man få det att flöda mer på hästhalsens undersida så att hästen böjer halsen...
Och kalla det att hästen slappnar av i överlinjen:angel:

Eftersom jag inte alls red i början så behövdes ingen sadel, och när jag väl började rida så var det barbacka tom sista året då jag till slut hittat en sadel som passade.;)

Så om jag förstår dig rätt så skulle du sätta ett tränsbett i en mun som hans och arbeta på lång tygel? OK, då hade du ganska omående haft märket av en PG-sko i pannan. Men det är ditt val.:crazy:

Vem vill att hästen ska spänna sig i undersidan av halsen? Vem tjänar på det? Inte hästen iaf. Så dit strävade vi inte, och där var vi aldrig heller, förutom i början av utbildningen då han var otroligt spänd i hela kroppen, vilket löste sig genom tålamod och förtroende för bett och ryttare.

Jag hade gärna använt ett vanligt tränsbett på honom om han hade tillåtit det, men varför använda hammare när det var en urmakarmejsel som han behövde? :angel:
De gånger jag provade rida på enbart halsring, så hade han samma fina avslappning genom hela överlinjen (från atlaskotan till svansrot)
som när stång användes. Näsan var lika långt framför lodplan och med atlaskotan som högsta punkt.

Jag använder de redskap som hästen trivs att arbeta med, oavsett om det är stång, tränsbett, kapson, lindell, halsring; U Name It. Sen att alla inte gillar det eller förfasar sig över hur skarpt vissa bett är visar väl bara vad den ryttaren skulle tänka sig att göra med det.:eek:
Det är den ryttarens förlust, inte min.

Då detta inte ger mig mer så avslutar jag denna diskussion.
mvh Fjasut
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Nej, jag menar form. Huvudposition är EN del av formen, och man får framtill vad man förtjänat baktill. De flesta som försöker hålla huvudet i en position som inte motsvaras av bakdelens arbete brukar få nosen bakom lod, de kanske klarar sig så länge de rider rakt fram men så fort de ska svänga eller göra övergångar så kryper de bakom. För att inte tala om att bakre delen av halsens överlinje brukar tala sitt tydliga språk.
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Fjasut skrev:
Sen att alla inte gillar det eller förfasar sig över hur skarpt vissa bett är visar väl bara vad den ryttaren skulle tänka sig att göra med det.
Eller vad man sett andra göra med det... :smirk:
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Hihi, vänta tills du börjar jobba shettisen på långa tyglar och inte har sits och skänklar längre, då kanske du får omvärdera tränsbettet lite! :p
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Ni kan använda er av min människonackkotpelare att titta på


http://web.telia.com/~u31324766/


Vi har inte så katastrofalt olika nackkotpelare - hästar och vi - principen hur nackkotorna fungerar, mellankotskivorna fungerar, membranen, alla ligament mellan kotorna osv - allt det är samma


men men - jag skall försöka guida er om vad ni ser på de olika röntgenbilderna på länken

för det första är alla vanlig slätröntgen, och då framgår alla ben och kotstrukturer - mellankotskivorna/diskarna och ligamenten syns dock inte på denna typ av röntgen

Den första lilla bilden har hästarna också - den stora knölen överst är min bakskalle, och inne i skallarna går de översta 3 nackkotorna upp - till Atlas och Dens leden som den heter.
Den leden är speciell - precis som tummens led - alltså den roterar - vilket är det som gör att vi kan vända och vrida på huvudet åt alla håll och kanter

Övriga nackkotor har inte den rotationsmöjligheten - prova själva - det är inte de nedre nackkotorna som roterar på er - det är leden uppe i skallen som möjligör det
Och den sista nackkotan - C7- sitter ner emellan axlarna och ryggen - den brukar vara svår att få med på röntgens för radiologerna, just för att den skyms.
Men den sitter ganska fast - det är inte så mycket den och de precis ovanpå man roterar med om man vänder Både huvudet och bålen/överkroppen - utan allt roterar runt den - så fast sitter den


På länksidan är det faktiskt två olika nackkotpelare - den ena, alla blåaktiga bilder och den minsta första, är min nackkotpelare

Den andra är min fars nackkotpelare, den med metallsakerna inopererade - man ser att det sitter grå plåt på den.


Men .... om man studerar min nackkotpelare ordentlig och tittar på dens kurvatur (kyfos/lordos övergångarna) - och tittar på min fars ...... så ser man att hans är fint böjd ..... medan min är böjd åt helt andra hållet än hans

hans går i de kyfoser och lordoser, alltså nackbågskurvaturer, så som alla nackkotpelare skall gå - min gör det inte för den är bruten så den har vänt sig bak och fram på mig helt enkelt - lagt sig åt fel håll, alltså på grund av den lilla knycken man ser i mitten precis - eftersom det gick av i mitten, som är hela den bärande delen, så kunde nacken alltså gå över och lägga sig åt fel håll på mig

Att jag lever, beror på att då var jag bara 25 år, och skelettet/bendelarna var fortfarande mjuka och fina på mig - ben/skelett är ett levande material - som är väldigt mjukt och formbart när man är ung, det *härdas* liksom med åren på en - och som sedan hårdar med tiden när man blir äldre så det blir hårt och oflexibelt.

Och har ett ungt mjukt skelett som mitt var, då vänt sig åt fel håll, så fastnar det där liksom och härdas/fryses fast så - och sedan kommer det bli hårt och göra svinont när jag blir gammal med ett skelett som ligger så fel.
Jag har lagt forskningslänkar på sidan längre ner - ortopedkirurgiska sammanställningar med mycket bra skelettbilder från före operationer och efter operationer, på folk i olika åldrar


I brist på hästnackkotpelar skelettbilder då - men man kan ju försöka använda fantasin och tänka på unga hästar som kanske fortfarande är i en utvecklingsfas i skelettet osv. Jag läste t ex om Fell ponyn att pga att den är så massiv, så är den också sent utvecklad, och skall inte börja ridas in och tränas vid 3 års ålder, utan 5 år, och mognar inte helt kroppsligen ändå förräns runt 7-8 år.
Men man skulle vara extra noga man att börja senare, så man inte belaster dens outvecklade skelett, så det blir snett osv - vilket gör att när den växt färdigt och vägar sina 400-500 kg, så klarar inte skelettet att bära upp kroppen då, om det blivit fel på det när den var ung.


Jag skall se om jag kan rota fram några bilder på hästens nackkotpelare - för det är just kurvaturerna som är intressanta i förhållande till för tidigt böjning då, och sista kotan ner mot bålen, och de översta kotorna inne i skallbasen. Det är där det händer grejer, och kroppen måste ju följa efter, det gör den ju på en själv om man böjer huvudet framåt med hakan ner i bröstet på en själv.

Rörig förklaring- men det var ett försök i alla fall :D

Är det ingen som har ett sådant där plasthästskelett som ligger och skramlar? - det finns ju på människonackar som man kan själv prova att böja så man ser hur kotor osv beter sig

Ni kan ta reda på hur mycket en hästskalle väger också, en människas huvud väger mellan 3-5 kg, är det normala. För oss tvåbeningar är det mycket vikt med 3-5 kg som trycker rakt ner på halskotpelaren på oss och som vi hela tiden faktiskt balanserar med sinnesorganen (ögon, öron, motoriska lillhjärnan osv) för att ha i rätt läge hela tiden.

Det är naturligt läste jag för hästen att ha sitt stöd på frambenen, pga att de måste stoppa ner huvudet till marken för att kunna beta. Så för att överleva, i vilt, är det som det skall om den har vikten på bålen och frambenen. Balans har de, men denna balans, form och samling är ju något vi människor har hittat på av ren fåfänga att det är det som är snyggast att se av en häst.

Det är väl olika med olika hästraser när de mognat i skeletten osv också? (alltså från de är nyfödda till helt skelettmogna)
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Hur menar du med att omvärdera tränsbettet?
Sen kan jag ju inte jobba på långa tyglar än, men det vill jag gärna lära mig;) så jag kan piska honom runt där också. :o ;)
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Äsch, nu ser jag ju att du inte är rabiat tränsmotståndare.

Jaja, de som är det lär få ompröva sina åsikter när de ska jobba på långa tyglar. Ingen sits, inga skänklar, inget fixerat avstånd mellan hand och mun. Har man otillräcklig framåtbjudning så märks det. Fort... Och tydligt... :eek:
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Totola skrev:
Jag förstår inte varför du pratar så mycket om en "guru"?

Därför att er uppfattning om stången grundas på en eller flera personers åsikt, istället för vetenskap och beprövad erfarenhet
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Men så har vi då olika åsikt om hur form ser ut.
Detta att "träda in under tyngdpunkten" "kliva på bakifrån"
är ju också en "åsikt" om hur form ser.

På SRS ser de detta som ett fel och tränar bort det....

Aal är vi ju överens om att hsäten skall bära mer vikt på bakbenen. Men hur det ser ut när hästen gör så - är vi inte överens om :angel:
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Nej, jag är ingen motståndare till tränsbett. Jag har ju det på shettisen och kallblodet.
(men bara i smyg! så ingen ser det:)). Vad jag vill få fram så är det viktigaste att använda rätt bett till rätt och framför allt till rätt ryttare.
Men det är så energikrävande att hela tiden försvara nåt som jag och mina hästar upplever funkar, bara för att andra inte tycker det är bra.
Du får gärna tipsa på litteratur och IT-sidor som tar upp arbete på lång tygel, så att jag kan börja tjuvläsa lite, innan jag börjar med det arbetet. ;)
 
Sv: Stångbett vid inridning?

Jag har några frågor, som riktar sig till Anna, Susan och alla som känner sig manade...



Susan skrev:
Jag har aldrig sett en stång göra annat än att böja på halsen på hästen - och halsen är inte detsamma som överlinjen....
Överlinjen går från nacken till svansroten

Så kandarbetsling är helt poänglöst? Vad är då poängen med en stång (på rätt häst i rätt hand, du behöver inte dra det där med apan och rakniven igen;) )

AnnA:
Det där blev helt fel! Först inverkar stången i munnen! Tills att bettet roterat så pass att kedjan är spänd så inverkar stången som ett rakt tränsbett, förutom att det snurrar i munnen. Kraften är då alltså uppåt-bakåt precis som ett tränsbett och precis lika stor som på ett tränsbett.

I munnen känns stångbettet precis som ett tränsbett - men kanske 7 gånger mer.

Det här tycker jag är lite motsägelsefullt. Först är stången inledande som ett (rakt) tränsbett, sen sju gånger skarpare? Är det för att det vrids om/snurrar menar du? Eller är det det senare delen av tygeltaget du menar? Dessutom är det väl ändå en viss skillnad i hur snabbt ett tygeltag når munnen?

Drar man inte i stångtygeln så kanske siffrorna ovan inte ter sig så allvarliga. Men det man ska komma ihåg är att stångens egen vikt också påverkar en hel del! Varje gång hästen lyfter näsan framåt så börjar stången inverka, med tryck i munnen och under hakan! Enda läget där hästen får eftergift är i den vinkeln där stången är i balans! Hästen måste alltså dra in näsan för att få eftergift! (Även med hängande tygel!) Är det detta man vill lära den unga hästen?!

Hur mycket? Måste det vara illa, det är väl inga blytyngder vi pratar om? Kan man tänka sig att en rätt balanserad stång har en gynnsam effekt? Jag har hört westernryttare prata om detta, är väl aningens skeptisk men...?

Åsså en fråga till alla. Varför finns stången egentligen? Varför anses det i flera utbildningsbanor vara det högsta, kronan på verket sas i utbildningen av häst och ryttare? För att det är svårt ("titta, jag kan rida med tortyrinstrument UTAN att skada hästen!"). Jag tror inte det. Det måste ju finnas NÅGOT som gör att det anses vara ett mål. Jag har svårt att tro att alla skickliga typer som rider med allt annat än (mot-)kraft helt plötsligt i slutet av utbildningen regridierar och vill ha nåt skarpt att hålla kvar hästens huvud med...?
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
Svar
19
· Visningar
1 628
Senast: Freazer
·
Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
34
· Visningar
4 393
Senast: Roxy
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 122
Senast: Juli0a
·
Hästhantering Hej! Jag har sedan ett tag tillbaka varit medryttare på ett äldre sto som trots sin ålder är väldigt pigg och glad i ridningen. Hon går...
Svar
6
· Visningar
1 026
Senast: tessan.g
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp