Städa jämställt?

[Badger]

Jag känner inget behov alls av att vänja mig vid oreda, varför skulle jag?
Både jag och min sambo gillar ordning så det är verkligen ett ickeproblem för oss. Ingen springer runt och småstädar runt den andre. Vi plockar undan efter oss, allting har sin plats. Vi lägger faktiskt inte särskilt mycket tid på städning och har trots tre innekatter och en hund rent och snyggt utan några större ansträngningar

Måste ha missat i vilket inlägg jag svarade dig.

 

[Bison]

Måste ha missat i vilket inlägg jag svarade dig.

Det gjorde du inte.
Men om man inte lider av så ser jag inte varför någon ska vänja sig vid stök

 

[Badger]

Det gjorde du inte.
Men om man inte lider av så ser jag inte varför någon ska vänja sig vid stök

Men jag svarade ju någon som led av det och som ev övervägde flytta ihop med en slarvig.

(De enda gångerna jag verkligen kan slappna av till 100 % är på hotell eller liknande.)

Så jag förstår inte varför du känner dig träffad.

 

[skiesabove]

Det är jätte-ojämnställt med städningen här hemma. Om man bara tittar på städningen dvs, och inte helheten.

Jag hinner inte ens tänka på att börja så har han redan städat hela huset . Men det är en del av hans dagliga rutin sen innan vi flyttade ihop, och han är vansinnigt effektiv.

I början blev jag stressad av det, men numera ser jag det som en rutin han har som faktiskt är hälsosam för just han. Han har jobbat hemifrån med programmering i typ ett decennium, och tar alltid ett avbrott runt lunchtid för att plocka, torka av de ytor som används mest, dammsuga runt kattlådorna, och bädda sängen. Det är en fysisk aktivitet och resultatet blir att han inte behöver bli överväldigad av att det ligger små grejer eller kattsand överallt.

Däremot så kan han inte laga mat alls, det gör jag. Jag sköter familjens "projektledning" och ansvarar för utomhusutrymmen. Han städar kattlåda, jag mockar ligghall. Han dammsuger, jag plogar snö. Han tvättar sina kläder + våra sängkläder, jag tvättar mina och barnets kläder + hennes sängkläder.

Vi försöker hålla en aktiv kommunikation så vi hjälper varandra där och när det behövs, och vi försöker göra små grejer för varandra. Jag tar en kattlåda då och då och drar en vepa med dammsugaren. Han fyller vattendunkar till hästarna eller lägger deras kraftfoder i blöt ibland. Jag kör en sängklädestvätt, han tar en fodring. Och så vidare .

Det var hans pappa som lärde han städa för övrigt...

 

[Voeux]

Inget ont menat men sånt här är så jäkla tragiskt. Vuxna människor som varken fattar eller reder ut ens de mest basala sakerna utan att någon förklarar noga och sen berömmer rejält?
Tyvärr är ju vi kvinnor med och skapar det här problemet genom att inte lära barn av manligt kön hur man sköter ett hem, sen curlar dem långt upp i vuxen ålder (hur många mammor åker inte hem till sina vuxna söner och tvättar och städar) och sedan när den vuxna mannen träffar en partner så förväntas den kvinnan ta över rollen (och gör det ofta).

Om alla kvinnor bara skulle "eh nej tack, hur nice du än verkar i övrigt så vill inte jag vara tillsammans med en äcklig mansbebis" så skulle det ju börja hända något.

Herregud
Jag kommer aldrig i hela helvetet dressera någon karl.
Är han så tappad att han varken kan städa eller tvätta kan han leva själv
Så himla oattraktivt.
Berömma ordentligt när han städat, det är ju inget djur som man berömmer när den skiter utomhus.

Jag kan ju visserligen hålla med i sak men tycker att @Whoever delade med sig av ett väldigt ärligt och naket inlägg kring hur relationen varit och att det har varit tufft. Det var ju inte ett säljande inlägg direkt. Tänker att det också måste finnas en plats för det på Buke utan att man blir skammad, annars kommer ju allas män vara alldeles perfekta åtminstone här på forumet för inget annat vågar man ju skriva om.

Bra att poängtera dock att vi kvinnor inte ansvarar för att uppfostra vuxna män. Det kan ju inte sägas nog.

 

[Unafraid]

Jag kan ju visserligen hålla med i sak men tycker att @Whoever delade med sig av ett väldigt ärligt och naket inlägg kring hur relationen varit och att det har varit tufft. Det var ju inte ett säljande inlägg direkt. Tänker att det också måste finnas en plats för det på Buke utan att man blir skammad, annars kommer ju allas män vara alldeles perfekta åtminstone här på forumet för inget annat vågar man ju skriva om.

Bra att poängtera dock att vi kvinnor inte ansvarar för att uppfostra vuxna män. Det kan ju inte sägas nog.

Håller med! Jag träffade sambon när han var 38. Då hade han bott ensam hela sitt vuxna liv och prioriterade definitivt inte städning speciellt högt. Han köpte hellre nya handdukar än att tvätta jag är definitivt petigare än honom, men vi har hittat en nivå som båda är nöjda med och samarbetar runt städningen. Sen delar vi definitivt inte 50/50 på allt. Sambon handlar nästan jämt och lagar det mesta av maten, jag bara skickar recept och handlarlapp på Messenger. Jag ordnar all kontakt med försäkringsbolag, banken, beställer allt som ska beställas osv. Sambon bygger och renoverar, jag tar hand om hela trädgården osv.

Man är olika bra/intresserade på olika saker och jag tycker inget är rätt eller fel så länge man är överens.

 

[Bison]

Jag kan ju visserligen hålla med i sak men tycker att @Whoever delade med sig av ett väldigt ärligt och naket inlägg kring hur relationen varit och att det har varit tufft. Det var ju inte ett säljande inlägg direkt. Tänker att det också måste finnas en plats för det på Buke utan att man blir skammad, annars kommer ju allas män vara alldeles perfekta åtminstone här på forumet för inget annat vågar man ju skriva om.

Bra att poängtera dock att vi kvinnor inte ansvarar för att uppfostra vuxna män. Det kan ju inte sägas nog.

Jag skannar inte @Whoever snarare hennes slusk till karl.
Tycker det är betydligt värre att låta det passera och normalisera mansbebisar ännu mer.
Enda sättet att få dem att växa upp är att dissa dem.

 

[Bison]

Jag känner inget behov av att städa mer och bli mer ordentlig. Även om jag skulle vilja så orkar jag inte och det skapar bara mer ångest när jag inte kan upprätthålla städandet. Det är en av anledningarna till att jag promt vill vara särbo om jag ska ha ett förhållande. Jag har det stökigt, brötigt, ibland lite småskitigt. Men aldrig någonsin snuskigt!

Såklart, det viktigaste är att man är nöjd själv.
Men det är ju verkligen en kvinnofälla med kvinnor som uppfostrar och tar hand om mansbebisar

 

[Voeux]

Jag skannar inte @Whoever snarare hennes slusk till karl.
Tycker det är betydligt värre att låta det passera och normalisera mansbebisar ännu mer.
Enda sättet att få dem att växa upp är att dissa dem.

Det blir ju detsamma, att skamma hennes karl blir ju att skamma hennes val. Problematiken kan ju uppmärksammas på många andra sätt än att kalla någons partner för slusk, tappad och lägga in spysmileys.

 

[Bison]

Det blir ju detsamma, att skamma hennes karl blir ju att skamma hennes val. Problematiken kan ju uppmärksammas på många andra sätt än att kalla någons partner för slusk, tappad och lägga in spysmileys.

Jag är bara så jävla less på detta att det fortfarande ska vara såhär.
Att det är okej efter mannen faktiskt klipper gräs och byter däck. Kvinnor jobbar ihjäl sig och männen glider runt.
Ursäktas så ofta med att kvinnan är okej med det just pga däckbytandet och gräsklippandet. Men är man verkligen okej med det eller är man bara så himla van vid att det är så det är så det blir okej eftersom man aldrig upplevt något annat?

 

[skiesabove]

Jag är bara så jävla less på detta att det fortfarande ska vara såhär.
Att det är okej efter mannen faktiskt klipper gräs och byter däck. Kvinnor jobbar ihjäl sig och männen glider runt.
Ursäktas så ofta med att kvinnan är okej med det just pga däckbytandet och gräsklippandet. Men är man verkligen okej med det eller är man bara så himla van vid att det är så det är så det blir okej eftersom man aldrig upplevt något annat?

Jag undrar hur såna män skulle känna inför att det är ombytta könsroller hemma hos mig, dvs jag klipper gräs och skottar snö och mekar bil, men min manliga sambo städar? Känns som att han säkert skulle bli kallad för "simp" eller något liknande.

Jag tror absolut att det är en skadlig norm att "kvinnan ansvarar för hushållet" i det moderna livet, nu när alla förvärvsarbetar och det som faktiskt ingår i hushållsarbetet är otroligt många fler moment än för någon på järnåldern, eller för överklass med tjänstefolk. Det pågick ju rätt intensiv propaganda under första halvan av 1900-talet om vad hemmafruar skulle piffa och fixa med. Det känns som att de flesta kvinnor inte vill ha det så längre, och det är ju rent objektivt helt orimligt tidsmässigt. Men då måste karlarna steppa upp.

Jag tror att det ligger ett större problem under "städfrågan". Det här knyter ju in i det stora temat "könskriget" (alt-right term), där det är en ökande klyfta mellan kvinnor som vill ha moderna partners, och män som inte vill förändra sig/lära sig något nytt. Snubbar som i princip blir radikaliserade och vill ha "trad-wives" och kvinnor som väljer bort heterosexuella relationer.

Hur bryter man mönstret? För att pappor ska kunna lära sina söner att städa så måste de själva först börja ta ansvar för att lära sig själva städa. Och hur får man folk att vilja ta det steget... "Oj, det är ju mitt fel och mitt ansvar att påbörja förändringen"...

 

[nightcrawler]

Såklart, det viktigaste är att man är nöjd själv.
Men det är ju verkligen en kvinnofälla med kvinnor som uppfostrar och tar hand om mansbebisar

Precis. Ingen ska behöva känna att man måste göra som den andre vill bara för att.
Ja det är det verkligen. Fattar inte att så många håller på och daltar.

 

[Bison]

Precis. Ingen ska behöva känna att man måste göra som den andre vill bara för att.
Ja det är det verkligen. Fattar inte att så många håller på och daltar.

Precis. Jag är ju rätt extrem åt andra hållet och jag fattar att många skulle tycka att jag är skitjobbig

 

[Badger]

Jag undrar hur såna män skulle känna inför att det är ombytta könsroller hemma hos mig, dvs jag klipper gräs och skottar snö och mekar bil, men min manliga sambo städar? Känns som att han säkert skulle bli kallad för "simp" eller något liknande.

Jag tror absolut att det är en skadlig norm att "kvinnan ansvarar för hushållet" i det moderna livet, nu när alla förvärvsarbetar och det som faktiskt ingår i hushållsarbetet är otroligt många fler moment än för någon på järnåldern, eller för överklass med tjänstefolk. Det pågick ju rätt intensiv propaganda under första halvan av 1900-talet om vad hemmafruar skulle piffa och fixa med. Det känns som att de flesta kvinnor inte vill ha det så längre, och det är ju rent objektivt helt orimligt tidsmässigt. Men då måste karlarna steppa upp.

Jag tror att det ligger ett större problem under "städfrågan". Det här knyter ju in i det stora temat "könskriget" (alt-right term), där det är en ökande klyfta mellan kvinnor som vill ha moderna partners, och män som inte vill förändra sig/lära sig något nytt. Snubbar som i princip blir radikaliserade och vill ha "trad-wives" och kvinnor som väljer bort heterosexuella relationer.

Hur bryter man mönstret? För att pappor ska kunna lära sina söner att städa så måste de själva först börja ta ansvar för att lära sig själva städa. Och hur får man folk att vilja ta det steget... "Oj, det är ju mitt fel och mitt ansvar att påbörja förändringen"...

Tja samtidigt måste jag säga att jag tycker mig uppleva att en städnorm blir skarpare och vassare hela tiden. Den sortens hem som mina vänner hade när jag var liten med lite damm och bokhögar och en blandning av möbler verkar inte vara något som accepteras idag. Så det är ju mer att städa idag i många hem såvitt jag förstått också.

 

[Voeux]

Jag är bara så jävla less på detta att det fortfarande ska vara såhär.
Att det är okej efter mannen faktiskt klipper gräs och byter däck. Kvinnor jobbar ihjäl sig och männen glider runt.
Ursäktas så ofta med att kvinnan är okej med det just pga däckbytandet och gräsklippandet. Men är man verkligen okej med det eller är man bara så himla van vid att det är så det är så det blir okej eftersom man aldrig upplevt något annat?

Ja, som sagt, jag håller helt med dig i sak. Det är viktigt att vara vaksam på varför man är okej med vissa saker och om vissa kritiska saker sopas under mattan med ursäkten att man är olika. Sedan är vi ju olika också, och det vore i min värld också märkligt att inte ha en viss acceptans för det.

Jag tror bara att ingenting blir bättre av en pekpinne. Om en nu drar ett tungt lass hemma så kan det ju vara bra att kunna prata om på ett konstruktivt sätt, upplever man att man blir dömd så är ju risken att man blir tyst om saken för att skydda sig själv från andras reaktioner. Så jag tänker att detta absolut inte kan lyftas nog, men kanske med lite omsorg för kvinnan i fråga också?

 

[skiesabove]

Tja samtidigt måste jag säga att jag tycker mig uppleva att en städnorm blir skarpare och vassare hela tiden. Den sortens hem som mina vänner hade när jag var liten med lite damm och bokhögar och en blandning av möbler verkar inte vara något som accepteras idag. Så det är ju mer att städa idag i många hem såvitt jag förstått också.

Jag minns också att jag gillade att vara i mina vänners mer avslappnade hem. Men min sambo har fått mig att uppskatta att ha det rent hemma för att min hjärna blir mindre stressad när det är färre visuella intryck (vi har däremot inte ett stylat hem, gott och blandat i inredningen och nån tapet behöver bytas ut och köket är 90-tal).

"Instagramnormen" är väl ett problem idag, både på ens eget utseende och hemmets?

Vad hette den där roliga facebookgruppen med bilder på riktiga hem, family living?

 

[Badger]

Jag minns också att jag gillade att vara i mina vänners mer avslappnade hem. Men min sambo har fått mig att uppskatta att ha det rent hemma för att min hjärna blir mindre stressad när det är färre visuella intryck (vi har däremot inte ett stylat hem, gott och blandat i inredningen och nån tapet behöver bytas ut och köket är 90-tal).

"Instagramnormen" är väl ett problem idag, både på ens eget utseende och hemmets?

Vad hette den där roliga facebookgruppen med bilder på riktiga hem, family living?

Jag gillar ju städat, men tycker också om färger och mycket intryck, väldigt avslappnande.

Jag städar för lite, men kan acceptera det. Har inte sett Facebookgruppen.

 

[skiesabove]

Jag gillar ju städat, men tycker också om färger och mycket intryck, väldigt avslappnande.

Jag städar för lite, men kan acceptera det. Har inte sett Facebookgruppen.

Jag vet inte om den finns fortfarande, men folk la upp bilder på sitt hemmakaos (ofta barnfamiljer). Var lite skön motvikt till det vi matas med i media.

Jag gillar när det är organiserat och fina färger, och jag tycker också om att utföra det mentala arbetet av att organisera och optimera. Men jag är nästan helt inkapabel till att självständigt återföra grejerna dagligen till sin rätta plats i den fina lådan (i hemmet, lustigt nog inte i stallet eller på jobbet). Och min sambo är jätteduktig på att plocka undan, men har inget sinne för arbetsflöden och organisation. Tur att vi har varandra.

 

[Bison]

Ja, som sagt, jag håller helt med dig i sak. Det är viktigt att vara vaksam på varför man är okej med vissa saker och om vissa kritiska saker sopas under mattan med ursäkten att man är olika. Sedan är vi ju olika också, och det vore i min värld också märkligt att inte ha en viss acceptans för det.

Jag tror bara att ingenting blir bättre av en pekpinne. Om en nu drar ett tungt lass hemma så kan det ju vara bra att kunna prata om på ett konstruktivt sätt, upplever man att man blir dömd så är ju risken att man blir tyst om saken för att skydda sig själv från andras reaktioner. Så jag tänker att detta absolut inte kan lyftas nog, men kanske med lite omsorg för kvinnan i fråga också?

Du har helt rätt.
Jag blir totalt rabiat när det kommer till mansbebisar
Får be om ursäkt till @Whoever för att jag blev så hård.

 

[Tonto]

För mig är det viktigaste att man ”drar ett lika tungt lass” oavsett vad sysslorna består i. Vi är bra på olika saker. Sen försöker vi också utmana oss lite och lära oss nya saker/vanor både för vår egen skull och för att vara bra förebilder för barnen. Men jag kommer nog alltid att städa lite mer. Jag tycker det är rofyllt. Han kommer nog alltid laga mer mat som jag inte är superintresserad av.

Jag kommer nog också alltid städa mer. Jag har en högre standard.

Just nu så pluggar jag en utbildning jag kanske lägger 50% på och han jobbar heltid, så jag städar mer och lagar middag pga att jag har mest tid.

Vi tvättar varannan gång och han diskar. Millimeterrättvisa fungerar inte för oss, så att håller med om att det ska kännas som att man drar samma lass oavsett vad man gör.