Nu gör jag ett väldigt generellt inlägg som inte är direkt kopplat till diskussionen utan en mer allmän reflektion utifrån den.
Det jag tycker skaver är när det beskrivs som att traditionella ryttare hanterar sina hästar med ”hot om våld”. Jag kanske har en helt annan tolkning av vad som är våld, men för mig blir det väldigt provocerande att kunna tolka det som att min häst bara gör som jag vill för att den är rädd att jag ska bruka våld. Jag har haft honom sedan han var 3 veckor, han är inte fostrad med våld. Menar ni alltså att när jag lärde honom förhållningar skedde det med våld? Jag ser det mer som att han visste att prtro betydde stanna och så kopplade han ihop det med att ta i tygeln och vips hade han lärt sig att ta i tygeln betyder bromsa.
Jag kan erkänna att jag inte tror debatten tjänar på att all traditionell ridning jämförs med våld eller hot om våld. För tex mig blir det istället att jag slutar lyssna och läsa för jag känner inte alls igen mig i det som beskrivs. Jag rider verkligen inte med hotet om våld hängandes över min häst. Hade jag gjort det hade vi förmodligen kommit väldigt mkt längre än vi gjort inom tävling men det lockar mig inte alls. För jag vill att min häst ska vara min partner, och han gör villigt det jag ber om. Oavsett om jag har grimma, träns eller kandar på.
Jag tror debatten skulle vinna på att nyanseras. Istället blir det som att ”det är okej att rida med sporrar bara du accepterar att du hotar din häst med våld” när du gör det
Jag tror att det gäller att kunna kliva tillbaks ett steg och se på det som sägs utan att låta personliga känslor komma ivägen. Det är svårt dock! Det är klart att det känns kränkande att få sin djurträning beskriven som att den är byggd på "hot om våld". Det är klart man reagerar.
Men alla vi i den här tråden använder ju oss av R-, alltså negativ förstärkning (ta bort ett obehag för att öka beteendet). Och även P+, att lägga till något obehagligt för att minska ett beteende (så kallade korrigeringar).
Och det går inte att komma undan ifrån att många av de verktyg vi väljer att använda, vare sig vi är medvetna eller inte, rent objektivt ÄR hot om våld. Det är så dom fungerar!
Att träna hästar från grunden med enbart R+ (att lägga till något av djuret önskvärt för att öka ett beteende) är extremt svårt, och gör man det så har man i princip ett djurparksdjur, inte ett tamdjur. Det är inget fel med det heller, så länge som man planerar för att ha hästen livet ut. När dom inte lärt sig att ge respons på den lilla hjälpen med R- (exempelvis ett tryck i grimman), så står den nya ägaren där med en vuxen, stark häst, som inte kan något alls om att bli traditionellt hanterad, och katastrofen är ett faktum.
Det är därför många av oss använder både R- och R+, och det finns även forskningsrapporter som stödjer det för häst. Helt enkelt för att det blir knepigt rent praktiskt för hästen att existera i människors liv om den inte kan den traditionella hanteringen.
Att "hästen villigt gör det vi vill" kan alltså bero på att signaler lärts in med olika metoder. En av dom metoderna, är rent objektivt, att man tar bort ett obehag för att öka/befästa beteendet. Den metoden kallas för R-, eller tryck och eftergift.
Då kanske du vill säga något i stil med "att ta bort ett obehag är inte hot om våld", men det är det, om det lärts in med eskalerande tryck. Och så har de flesta hästar blivit upplärda.
Sen kanske man då kan diskutera rent semantiskt vad "våld" innebär, men det spelar egentligen ingen roll för hästens skull. Verktygen vi använder har potentialen att med ganska lite tryck från oss människor skapa smärta hos hästen. Repgrimma, kedjegrimskaft, bett, sporrar, spö. Inspänningstyglar, longerspö. Och våra egna ben och händer.