Sv: spinnoff på stoppa blandras aveln tråden
Tja, nu träffar jag väldigt mycket cockrar med allehanda ägare. Den gemensamma nämnaren vid alla öronproblem jag träffat på (vilket inte är så frekvent) är att det drabbar hundar som är slarvigt trimmade.
Nu senast kom en hane som är 6 år gammal för att trimmas och han hade problem med ett öra. Han är omplacerad som 5-åring och har tidigare aldrig haft problem med öronen, nu är det andra gången på 6 mån. De trimmar honom för sällan, och borde ta öron och hals mellan helrenoveringarna. I ditt arbete träffar du just denna sorts ägare, de som älskar sin hund men som har svårt att hålla efter pälsen för att de inte har förstått konsekvenserna. Det är mycket bekvämare att skylla på att "så blir det med hängöron".
Jag är fullt medveten om vilka fel och sjukdomar som cockern är behäftad med, men öronen är inte något som jag ser som ett problem. Även hundar med mycket trånga hörselgångar (vi har en springer med det problemet) håller sig helt friska om man ser till att luften har möjlighet att cirkulera.
Jag har inte heller klagat på andra raser, och diskuterar gärna de problem jag ser hos cockern. Jag är mest bekymrad över antalet nervösa, "blyga" hundar som finns idag, och att man avlar på hundar som inte håller måttet med avseende på rasstandardens egenskaper - Öppna, samarbetsvilliga hundar, med mod och uthållighet. Extriört och hälsomässigt tycker jag att de flesta uppfödare gör sitt bästa.
Problemet - som jag ser det - är att alldeles för många avlar på hundar som inte gjort något annat än varit på utställning och hemma. Det är inte särskilt svårt att följa med i ett snöre runt i ringen, och hemma funkar de flesta hundar bra, så det säger inte mycket om hur hunden är funtad mentalt.
Till plussidan ska dock fogas att ett anlagstest för spaniel är under utformning, så det jobbas med den biten. Det är fler än jag som sett behovet.
Tja, nu träffar jag väldigt mycket cockrar med allehanda ägare. Den gemensamma nämnaren vid alla öronproblem jag träffat på (vilket inte är så frekvent) är att det drabbar hundar som är slarvigt trimmade.
Nu senast kom en hane som är 6 år gammal för att trimmas och han hade problem med ett öra. Han är omplacerad som 5-åring och har tidigare aldrig haft problem med öronen, nu är det andra gången på 6 mån. De trimmar honom för sällan, och borde ta öron och hals mellan helrenoveringarna. I ditt arbete träffar du just denna sorts ägare, de som älskar sin hund men som har svårt att hålla efter pälsen för att de inte har förstått konsekvenserna. Det är mycket bekvämare att skylla på att "så blir det med hängöron".
Jag är fullt medveten om vilka fel och sjukdomar som cockern är behäftad med, men öronen är inte något som jag ser som ett problem. Även hundar med mycket trånga hörselgångar (vi har en springer med det problemet) håller sig helt friska om man ser till att luften har möjlighet att cirkulera.
Jag har inte heller klagat på andra raser, och diskuterar gärna de problem jag ser hos cockern. Jag är mest bekymrad över antalet nervösa, "blyga" hundar som finns idag, och att man avlar på hundar som inte håller måttet med avseende på rasstandardens egenskaper - Öppna, samarbetsvilliga hundar, med mod och uthållighet. Extriört och hälsomässigt tycker jag att de flesta uppfödare gör sitt bästa.
Problemet - som jag ser det - är att alldeles för många avlar på hundar som inte gjort något annat än varit på utställning och hemma. Det är inte särskilt svårt att följa med i ett snöre runt i ringen, och hemma funkar de flesta hundar bra, så det säger inte mycket om hur hunden är funtad mentalt.
Till plussidan ska dock fogas att ett anlagstest för spaniel är under utformning, så det jobbas med den biten. Det är fler än jag som sett behovet.
