Sv: Sparka hundar?
peter_lundin skrev:
Så har jag inte uppfattat mina greyisar, ffa den ena snarare som ganska hård när det gäller tillsägningar men samtidigt ovillig att kpomma om hon anser sig gjort ngt fel.
PL
Min första var inte såhär vek han heller, så nog snarare att jag fått två veka exemplar. Hanen är dock intressant nog 'bara' vek gentemot människor, och besitter en otrolig pondus i hundvärlden. Den enda som dels 'begripit sig på' pappas riesentik (som har grava problem med hundspråk), och den enda hund som nämnda tik backat undan för (och det är bara ett år mellan dem så det skulle lika gärna kunnat bli en väldigt delikat rangdiskussion). Och han 'muckar' inte, utan tycks ingjuta respekt genom att bara existera. Vilket många gånger fått mig att haja till, just eftersom han är så vek gentemot människor. Sen har han visat iofs att han inte backar för att slåss om han anser det krävas. Min tik och kompisens boxertik lekte och det blev lite 'buffligt', min tik tjöt till och backade men boxern var lite för i gasen för att uppfatta det direkt. Innan jag eller kompisen ens hann fundera på om vi skulle ingripa eller låta dem reda ut det själv kom hanen som skjuten ur en kanon, och talade med stora och tydliga bokstäver om för boxern att det där INTE var acceptabelt.
Men tiken är rätt vek även gentemot andra hundar, och kan visa motsägelsefulla signaler grundade i osäkerhet vid första möten med andra tikar. Dvs svansvift, glatt intresse men stel gång och rest ragg. Om den andra tiken är kaxig kan min tik mopsa tillbaka, men börjar det osa hett så lägger hon sig platt oavsett. Om den andra tiken är vänlig slappnar min tik av och sen är det inget problem. Däremot kan hon väldigt lätt fega ur och backa undan under lek etc med, blir det minsta ruffigt, eller för mycket skällande så lägger hon ner direkt. Hanen kan effektivt av misstag mörda all lek genom att han blir uppspelt och skäller när de springer ikapp, tiken 'tvärdör' och lägger ner direkt. Trots att det finns NOLL hot i det hela, bara glädje. Samma sak om det blir 'buffligt' så de knuffas etc, hon tvärdör och backar undan. Dock vet jag inte hur tiken skulle ha varit om hon inte åkt på däng, dvs hur mkt av hur hon är idag som grundar sig i det.
Den stora skillnaden mellan dem är att hanen alltid 'hör'. Även i början innan vi pratat färdig om man ska jaga allt som rör sig eller ej, så även under jakt så om jag höjde rösten så 'gick det igenom' och han avbröt. Men har tiken börjat jaga så kan jag nog spränga halva skogen i luften utan att hon hör.
Men som sagt, uppfattar de något som bannor är de väldigt ovilliga att komma. Tiken kryper sista metrarna även efter vänlig inkallning OM hon vet att hon gjort fel. T ex om hon kommer från grannen. (och jag har aldrig bannat efter/i samband med en inkallning, utan det är någon annan som lärt henne att om man befunnit sig på fel ställe spelar det ingen roll hur snällt det låter, man kan åka på skit ändå). Av samma anledning så kan hon när man kallar in och hon gjort ofog dra FÖRBI en i 320 pinn och sikta på ytterdörren istället. Hanen har samma beteende om han tycker man låter barsk, men gör det i ALLA lägen och utan strykrädslan, han blir mer stressad över att han är i onåd och vill bara bort.
Men första greyisen jag hade gick det både att höja rösten åt och att banna utan att han fick stora skälvan så som sagt, jag har nog begåvats med två fegisar.
