Soran Ismails försvarstal i SVT

[Asko]

Jag tror inte en ursäkt gör så mycket (och det blir så stort utrymme för dåliga ursäkter då med). Jag tror att ilskan/hatet gör att vi hamnar i lite av ett moment 22. Drar paralleller till barnuppfostran (för vad är inte de flesta män om inte förvuxna ungar?). Om du slår ett barn så kommer det inte sluta göra fel, det blir bara bättre på att dölja det och ljuga om det. Vad som fungerar bättre är att förklara vad felet var och hur barnet skall göra istället. Så jag menar absolut att ilskan ska få finnas där, men den måste riktas mot handlingen och mot systemet/normerna som tillåter handlingen, inte mot personen, ja, på ett mer samhälleligt plan då åtminstone. Övergrepp ska anmälas och dömas, men jag tror faktiskt inte på hårdare straff eller så, det gör inte så mycket för att faktiskt stoppa personen från att begå brott igen, och det gör ju också det ännu mer troligt att andra män kommer försvara sin vän för "han är ju egentligen en så schysst person" och så vidare. Jag tror mer på att organisationer som t.ex. Fatta! och MÄN ska få mer uppmärksamhet, spridning, och ekonomiskt stöd, så att de kan lära fler förövare (och potentiella förövare) hur en ska tänka och hur empati i dessa sammanhang fungerar.

Och utbildning i skolan, från dagis. Lärare och personal är så himla bra på att reproducera normer och ursäkta unga killar så det är helt sjukt. Ingen förklarar heller vad som är fel när de gör fel. Jag slog vänner ibland, blev tvingad att säga förlåt, och så var det rakt in i leken igen för att göra samma sak. Helt galet.


Usch, du väcker många obehagliga minnen till liv alltså. Och det är ju bra! Att bli påmind om hur illa det var (och säkert fortfarande är i mångt och mycket). I övrigt kan jag inte annat än att hålla med, du formulerar det jättebra

Ja säger man bara "förlåt" sådär trött och shit happens som skolungen som tvingas att göra så är det lika bra att hålla käften, det hjälper inte ett dugg.
Jag hade velat se en eftertanke och ånger hos de som gjort något mot mig, och slippa vara så misstänksam/vaksam då de kanske inte alls tagit till sig och kan lika gärna fortsätta med samma beteende. Den där spändheten (och bitterheten) är inte vidare trevlig.

Men det är uppenbarligen att folk är olika, en del vill nog inte höra ett skit om det.

 

[Asko]

Be om ursäkt!?

Alltså du är helt fel ute i dina tankegångar nu. Det är brott de begått.

Obs! 1) vi pratar nog om olika sorters grader av brott, som våldtäkt eller trakasserier etc.. 2) Det utesluter inte att de bör ställas inför svars för sina brott!

Jag kan bara tala utifrån mina egna upplevelser, och jag hade uppskattat en bekräftelse och ånger.

 

[athena_arabians]

Självklart vill man främst ha inte blivit utsatt öht!
Men okej, du vill inte ha någon ursäkt. Därav min tanke att man lämnar ett brev så att offret kan bestämma själv om de ska öppna eller slänga det. Jag tror att det finns så många olika sorters offer att det är svårt att säga vad som är bäst.

Tillägg: jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier också, och det var en lång tid som jag kände mig bitter på att de kanske inte fattade vad de gjort då det aldrig kom någon ursäkt. Då hade det känts skönt med en bekräftelse på min upplevelse och/eller att mina känslor inte var en "överdrift".

Genom det där tänket lägger du ännu en sak på offret (dock väldigt typiskt kvinnor).

 

[parellikusken]

Obs! 1) vi pratar nog om olika sorters grader av brott, som våldtäkt eller trakasserier etc.. 2) Det utesluter inte att de bör ställas inför svars för sina brott!

Jag kan bara tala utifrån mina egna upplevelser, och jag hade uppskattat en bekräftelse och ånger.

Tråden handlar dock om våldtäktsanmälningar.

Själv skulle jag uppskatta en ursäkt från den som våldtog mig lika mycket som jag hade uppskattat en ursäkt om han mördat min mamma. Det faller platt.

 

[athena_arabians]

Tråden handlar dock om våldtäktsanmälningar.

Själv skulle jag uppskatta en ursäkt från den som våldtog mig lika mycket som jag hade uppskattat en ursäkt om han mördat min mamma. Det faller platt.

Instämmer plus att det hade inte gjort ett skit i skillnad.

 

[Asko]

Genom det där tänket lägger du ännu en sak på offret (dock väldigt typiskt kvinnor).

Jag tycker att jag lägger på gärningsmännen att faktiskt bemöta det man gjort och förstå varför det är fel etc, oavsett vad offret vill göra med brevet (slänga eller läsa det etc). Man behöver fatta vad man gjort och att det är fel.

 

[parellikusken]

Instämmer plus att det hade inte gjort ett skit i skillnad.

Nej, brottet har ju fortfarande begåtts. Jättebra om han ångrar sig och inte gör det igen, men det har verkligen ingenting med mig att göra.

 

[clusia]

Jag tror att en del av det där hatet kommer ur att man är trött på antalet anmälningar som inte går längre utan faller platt mellan stolarna. Att det känns som att ingen får ta ansvar rent juridiskt, så man får istället en allmän attityd.
Men jag håller absolut med om att man bör kunna få chansen att förstå sina misstag och förbättra sig.

Kanske det skulle bli lättare om flera män vågade be om ursäkt? Men det beror dock på om kvinnan vill ha någon kontakt över huvudtaget såklart, man vill ju som offer gärna undvika all slags kontakt efteråt.
Men kanske om man skrev ett brev så får offret själv bestämma när de vill öppna det.
Man vet ju inte hur många som ångrar sitt beteende pga skamkänslan, men kanske man kan börja om man är förövare och våga be om ursäkt till offret - då kanske den allmänna attityden skulle förändras också. Det är ju på tok för många kvinnor som känner att man bara pressar undan det i tankarna, och därmed som att männen inte "ställs inför" det.

Det behövs nog mera villighet till att be om ursäkt rent allmänt i samhället, lite ödmjukhet typ. (Detta gäller även mig.)

Men alltså va? Jag vill inte ha något brev med en ursäkt, aldrig i livet. Jag vill inte behöva ta ställning till huruvida de här männen ska förlåtas eller inte. Jag vill inte få någon som helst ansvar över hur de ska klara av att gå vidare i sitt liv. Jag vill bara att de raderas ut mitt liv. Ett förlåt kanske fungerar från Pelle, 6år som snattat en leksaksbil men det här borde iaf vara ett större brott än så.

 

[Görel]

Jag tror att en del av det där hatet kommer ur att man är trött på antalet anmälningar som inte går längre utan faller platt mellan stolarna. Att det känns som att ingen får ta ansvar rent juridiskt, så man får istället en allmän attityd.
Men jag håller absolut med om att man bör kunna få chansen att förstå sina misstag och förbättra sig.

Kanske det skulle bli lättare om flera män vågade be om ursäkt? Men det beror dock på om kvinnan vill ha någon kontakt över huvudtaget såklart, man vill ju som offer gärna undvika all slags kontakt efteråt.
Men kanske om man skrev ett brev så får offret själv bestämma när de vill öppna det.
Man vet ju inte hur många som ångrar sitt beteende pga skamkänslan, men kanske man kan börja om man är förövare och våga be om ursäkt till offret - då kanske den allmänna attityden skulle förändras också. Det är ju på tok för många kvinnor som känner att man bara pressar undan det i tankarna, och därmed som att männen inte "ställs inför" det.

Det behövs nog mera villighet till att be om ursäkt rent allmänt i samhället, lite ödmjukhet typ. (Detta gäller även mig.)

För många människor betyder inte en ursäkt någonting, det är ett smidigt sätt att slippa stå för sina handlingar och kunna gå vidare.

Nu har jag sluppit bli utsatt för några övergrepp, men om jag hade blivit det och den som utsatt mig velat be om ursäkt hade jag faktiskt bett denne att ta sin ursäkt och stoppa upp den någonstans.

 

[Asko]

Tråden handlar dock om våldtäktsanmälningar.

Själv skulle jag uppskatta en ursäkt från den som våldtog mig lika mycket som jag hade uppskattat en ursäkt om han mördat min mamma. Det faller platt.

Jag svarade på ett inlägg som handlade om sexuell trakasseri, inte våldtäkt.

Och absolut, jag förstår dig och du får ju självklart känna så (utan någons godkännelse).

 

[parellikusken]

Jag tycker att jag lägger på gärningsmännen att faktiskt bemöta det man gjort och förstå varför det är fel etc, oavsett vad offret vill göra med brevet (slänga eller läsa det etc). Man behöver fatta vad man gjort och att det är fel.

Fast varför ska jag som brottsoffer behöva ta emot ursäkten?
Vad skulle det ge mig? Brottet är ju begått ändå.

 

[athena_arabians]

Jag tycker att jag lägger på gärningsmännen att faktiskt bemöta det man gjort och förstå varför det är fel etc, oavsett vad offret vill göra med brevet (slänga eller läsa det etc). Man behöver fatta vad man gjort och att det är fel.

Men nej, med det resonemanget lägger du det på offret!

 

[clusia]

Jag tycker att jag lägger på gärningsmännen att faktiskt bemöta det man gjort och förstå varför det är fel etc, oavsett vad offret vill göra med brevet (slänga eller läsa det etc). Man behöver fatta vad man gjort och att det är fel.

Det kan man göra utan att dra in ett offer faktiskt. De har inte med varandra att göra.

 

[athena_arabians]

Jag svarade på ett inlägg som handlade om sexuell trakasseri, inte våldtäkt.

Och absolut, jag förstår dig och du får ju självklart känna så (utan någons godkännelse).

Men jag hade inte uppskattat något "ursäktsbrev" gällande trakasserier heller. De är båda brott i samma kategori men av olika nivå.

 

[Asko]

Men alltså va? Jag vill inte ha något brev med en ursäkt, aldrig i livet. Jag vill inte behöva ta ställning till huruvida de här männen ska förlåtas eller inte. Jag vill inte få någon som helst ansvar över hur de ska klara av att gå vidare i sitt liv. Jag vill bara att de raderas ut mitt liv. Ett förlåt kanske fungerar från Pelle, 6år som snattat en leksaksbil men det här borde iaf vara ett större brott än så.

Man ska inte behöva ta någon ställning, man ska kunna slänga eller läsa eller bränna brevet utan någon som helst bekräftelse till den som skrivit det.
Det handlar om att mannen ska fatta vad de har gjort.

Men jag borde ha varit tydlig med att jag pratar om sexuella trakasserier, våldtäkt och sådana allvarliga brott är något som jag tacksamt sluppit undan. Jag kan ju bara tala för mig själv.

 

[Asko]

Men nej, med det resonemanget lägger du det på offret!

Okej, då tycker vi olika.

 

[clusia]

Man ska inte behöva ta någon ställning, man ska kunna slänga eller läsa eller bränna brevet utan någon som helst bekräftelse till den som skrivit det.
Det handlar om att mannen ska fatta vad de har gjort.

Men jag borde ha varit tydlig med att jag pratar om sexuella trakasserier, våldtäkt och sådana allvarliga brott är något som jag tacksamt sluppit undan. Jag kan ju bara tala för mig själv.

Men jag vill inte ha det! Han kan få skriva det om de nu är så viktigt för hans nya liv men posta det inte till mig.

Plus att jag måste ju ta ställning till brevet oavsett. Jag vet inte hur ofta du får skrivna brev men jag får det inte särskilt ofta. Med andra ord lär jag ju öppna det och se vad det handlar om oavsett om jag hade för avsikt att läsa eller inte. Det blir ju helt orimligt. Vi pratar liksom inte om en person vi pratar om minst ett tiotal olika snubbar som isf skulle posta mig brev med ursäkter jag inte vill ha.

 

[athena_arabians]

Man ska inte behöva ta någon ställning, man ska kunna slänga eller läsa eller bränna brevet utan någon som helst bekräftelse till den som skrivit det.
Det handlar om att mannen ska fatta vad de har gjort.

Men jag borde ha varit tydlig med att jag pratar om sexuella trakasserier, våldtäkt och sådana allvarliga brott är något som jag tacksamt sluppit undan. Jag kan ju bara tala för mig själv.

Men det tvingar fortfarande offret att göra ett val!

De sexuella trakasserier jag var med om var nog så illa (fd chef som tom försökte förstöra min karriär). Det är faktiskt jäkligt allvarligt.

 

[parellikusken]

Man ska inte behöva ta någon ställning, man ska kunna slänga eller läsa eller bränna brevet utan någon som helst bekräftelse till den som skrivit det.
Det handlar om att mannen ska fatta vad de har gjort.

Men jag borde ha varit tydlig med att jag pratar om sexuella trakasserier, våldtäkt och sådana allvarliga brott är något som jag tacksamt sluppit undan. Jag kan ju bara tala för mig själv.

Förstå vad man har gjort kan man göra utan att blanda in någon annan. Vill man blanda in någon och få förlåtelse kan man gå till en präst och bikta sig. Mår man dåligt över vad man gjort finns mängder med psykologer att välja bland.
Men offret bör lämnas utanför.

 

[Asko]

Vi tycker uppenbarligen olika, jag funderade utifrån mina egna känslor och upplevelser. Men om majoriteten tycker annorlunda än mig så får jag respektera det såklart, så jag avslutar den diskussionen för min del.