Sommartid

[Enya]

Eh, ja? Jag biter ihop VARJE jävla dag och har också gjort det i hela mitt liv, vad tror du att det är jag inte förstår med det? Jag skulle aldrig ta upp det jag tagit upp här IRL eftersom jag vet att folk tänker precis så som det visar sig här.

Borde jag bita ihop ännu mer? Borde jag anstränga mig så mycket att jag kan låtsas att jag älskar sommartid? Borde jag förstå att man åtminstone inte berättar ens hyfsat anonymt på nätet om hur man egentligen mår bakom fasaden man visar upp IRL (som man ju ska göra)? För även då får man höra att andra minsann biter ihop bättre än du.

Du menar att du inte alls ifrågasätter något utan bara frågar utan någon värdering, men ändå återkommer du hela tiden till hur mycket bättre du är på att bita ihop.

Vad tråkigt att du inte kan läsa ett enda inlägg utan att gå i taket över vad som skrivs. Jag skriver ur min synvinkel. Du frågade mig. Jag beskrev hur jag gör. Jag har inte förutsatt att du inte gör, utan jag skriver hur jag gör, hur jag fungerar.

Jag har inte ens antytt att jag är bättre på att bita ihop, jag har skrivit att det är vad jag gör utan att ens ta för givet att du inte gör. Du har haft en anklagande attityd hela tiden och det kvittar vad jag skriver så läser du det som fan läser bibeln. Det du tar upp i inlägget nu har jag inte ens snuddat vi ens i tanken, det hart inte föresvävat mig!
Jisses, ta av offerkoftan någon gång och läs med neutrala glasögon!

 

[Thaliaste]

Vad tråkigt att du inte kan läsa ett enda inlägg utan att gå i taket över vad som skrivs. Jag skriver ur min synvinkel. Du frågade mig. Jag beskrev hur jag gör. Jag har inte förutsatt att du inte gör, utan jag skriver hur jag gör, hur jag fungerar.

Jag har inte ens antytt att jag är bättre på att bita ihop, jag har skrivit att det är vad jag gör utan att ens ta för givet att du inte gör. Du har haft en anklagande attityd hela tiden och det kvittar vad jag skriver så läser du det som fan läser bibeln. Det du tar upp i inlägget nu har jag inte ens snuddat vi ens i tanken, det hart inte föresvävat mig!
Jisses, ta av offerkoftan någon gång och läs med neutrala glasögon!

Nej, jag frågade inte huruvida du biter ihop. Jag konstaterade att jag har svårt att förstå vad som är svårt för dig att förstå i det jag beskriver, samt att utifrån hur du beskriver hur det är för dig så verkar din kropp verkar ha lättare att acceptera tidiga mornar än min. Du svarar då mig att "Nej, jag biter bara ihop".

Hur tror du att ett sånt svar mottas? Hur brukar det mottas av någon som beskrivit sina svårigheter, när någon annan bemöter det som beskrivits att "äsch, jag har precis lika mycket besvär men jag biter minsann ihop jag". Brukar det mottas glatt och positivt?

Du är helt fri att bita ihop hur mycket du vill och leva med hur mycket sömnbrist du vill, och tycka att för dig spelar det inte någon som helst roll om du går upp kl 5 eller kl 9 om morgnarna. För du biter bara ihop. Men du kan inte förvänta dig att andra ska tolka det som ett positivt bemötande, och därmed är det svårt för mig att svara dig glatt och klämkäckt när jag inte upplever att du bemöter mig särskilt trevligt.

 

[Enya]

Nej, jag frågade inte huruvida du biter ihop. Jag konstaterade att jag har svårt att förstå vad som är svårt för dig att förstå i det jag beskriver, samt att utifrån hur du beskriver hur det är för dig så verkar din kropp verkar ha lättare att acceptera tidiga mornar än min. Du svarar då mig att "Nej, jag biter bara ihop".

Hur tror du att ett sånt svar mottas? Hur brukar det mottas av någon som beskrivit sina svårigheter, när någon annan bemöter det som beskrivits att "äsch, jag har precis lika mycket besvär men jag biter minsann ihop jag". Brukar det mottas glatt och positivt?

Du är helt fri att bita ihop hur mycket du vill och leva med hur mycket sömnbrist du vill, och tycka att för dig spelar det inte någon som helst roll om du går upp kl 5 eller kl 9 om morgnarna. För du biter bara ihop. Men du kan inte förvänta dig att andra ska tolka det som ett positivt bemötande, och därmed är det svårt för mig att svara dig glatt och klämkäckt när jag inte upplever att du bemöter mig särskilt trevligt.

Du har inte bemött mig trevligt alls oavsett vad jag skriver så vad spelar det för roll?

Det var en beskrivning om att jag har haft 45 år på mig vid att lära mig hantera situationen. HUR ska jag annars beskriva varför det är skillnad på oss? Att din kropp inte hanterar det och jag ser inte timmen som större svårigheter än en timmes förlorad sömn? Det kvittar vilka ord jag väljer så hittar du något att anmärka på, misstolka eller vända som något annat. Bara för att andra tycker att du gnäller och klagar och inte ska vara trött och liknande så tar du mig för samma när jag inte ens uttryckt mig på det viset. Du läser inte det jag faktiskt skriver utan bara det du tror jag skriver. Du antar ständigt i dina inlägg om mig. Nu tex att det inte spelar någon roll om jag går upp 5 eller 9 på morgonen för jag biter bara ihop. På Riktigt?! Du antar att jag har lättare att hantera tidigare morgnar än vad du har, det har inte slagit dig att jag försökte få fram att jag kanske har ett annat sätt att hantera det på som gör att det inte "verkar lika svårt"? För mig är bita ihop ett uttryck för att "bara göra, inte tänka".

Du är helt fri att tolka det som att jag anklagar dig för att du inte biter ihop och att jag är bättre än dig. Det säger mer om dig än om mig. Jag skrev hur jag gör för att stå ut med tidiga morgnar, hur jag hanterar det. Jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva hur jag gör annars, för det är ta mig fan för mig att bita ihop att stiga upp på morgonen, att inte kunna sova och att alltid vara trött. Att samhället är baserat på att allt börjar på morgonen, tidigt. Om jag trivs med det? Nej. Om det är kul? Nej. Om jag är morgonmänniska eller lite av varje för att jag stiger upp på morgonen och inte segar hela dagen? Nej. Mitt sätt att hantera det är att acceptera, bita ihop och bara göra, ta mig igenom. Det är det som fungerar bäst för mig. Det har jag varit jäkligt tydlig med också. Det är givet att det inte fungerar för alla.
Men det är rätt trist att jag inte kan få använda vissa ord och förklara hur jag gör i en sådan här diskussion när det kommer upp, för att någon kan ta åt sig, när det inte alls är menat så.

 

[skiesabove]

för att hinna med lite rännskita och eventuellt lite kräkning

Är det så för dig varje morgon?

 

[Thaliaste]

Är det så för dig varje morgon?

Inte varje morgon nej, men det har varit många mornar under åren när jag var yngre. Men med åldern så har jag fått både lite kortare sömnbehov överlag (förutom när jag var i väggen, och när jag närmar mig den igen) och att morgnarna är lite lättare nu. Dålig i magen är jag ofta fortfarande om jag går upp (för) tidigt, men spyr inte så ofta längre. Men skulle jag behöva gå upp kl 5 varje dag så skulle jag behöva ta med i planeringen att det kan komma tillbaka, och se till att det finns tid för det.

 

[Badger]

Jag är nog lika oförstående inför vad det är som är svårt att förstå för andra Du är ju inte den första som verkar tycka att "man ställer ju bara om", och jag får inte riktigt ihop det med att det samtidigt skulle kunna finnas morgon-/kvällsmänniskor - då skulle ju alla alltid bara ställa om...

Men jag köper att du inte vill förklara vidare, det är okej

Jag tror inte jag förstår vad som skulle vara konstigt med att vara morgon eller kvällsmänniska? och att ställa om.
Antagligen är det inte det du frågar men.

Är man kvällsmänniska är det väl så att man tycker det är niceare att sitta lite i soffan på kvällen och läsa i lugn och ro än att gå och lägga sig. Och man tycker att det är roligare att vara på party till 01 än att gå och lägga sig. Men tycker alltid att det hade varit roligare att somna om i sängen än att gå upp och dricka te, jogga, göra yoga och läsa tidningen en timma innan man ska göra sig i ordning för jobbet.

Medan en morgonmänniska vaknar och kan inte somna om och vill ut och jogga och läsa tidningen och njuta av den arla morgonstunden innan hen ska iväg till jobb eller skola. Men tycker det är superjobbigt att vara vaken på ett party och vill gå och lägga sig klockan 21 hellre.

Att flytta svårt att gå upp-lätt att somna om en timma är ju superlätt. Eftersom klockan ringer klockan 06 och tåget går 07. Och händelsen inträffar pga att en klocka ringer. Likaså att flytta -gah jag måste gå och lägga mig! Eftersom gah! -jag borde kanske inträffar runt 23 och händer pga att ögonen tittar på klockan som är just 23.

 

[Badger]

Vad är skillnaden (för vardagslivet, och ur sömnperspektiv) på att ställa om klockan så att den är 6 istället för 5, och att börja ett nytt jobb där man börjar en timme tidigare?

Att man fortfarande går och lägger sig klockan 23? och faktiskt vill lägga sig klockan 23, eftersom fritid tex TV-serier, eller umgänge, eller ridning eller jumpa eller någonting är anpassat för det. Så man förlorar en timmas sömn helt enkelt.

Tex man är på aktivitet till klockan 10 och ska hem och duscha och lägga sig, kanske varva ned och sedan gå upp klockan 5, ja det är kortare sömn än att gå upp klockan 6 helt enkelt. Folk kommer fortfarande att ha sina möten 19-21 osv och man är en person som uppskattar att använda kvällarna till att umgås tex.

 

[monster1]

Så hur gör du om du tex har ett möte på annan ort, utbildningsdag, morgonfodring i stallet, resa whatever som gör att du behöver gå upp en timme tidigar för att hinna?

Eller är folk på riktigt som skalman och bara kan gå upp ett exakt klockslag på morgonen och somna en exakt tid på kvällen?

Då får jag se till att planera in dagar för återhämtning efteråt.

Jag tror inte "folk" är som skalman, jag tror att de allra flesta gnäller lite första veckan och sedan är man i fas (i varje fall om jag tittar på mina kollegor) men för mig så är det lite av en kamp. Det som är sorgligast för mig är att veckorna innan omställningen är den enda tiden på året då jag faktiskt är i fas och kommer i tid till jobbet utan en mega kamp.

På din fråga om hur man klarar av livet så är mitt liv decimerat, det du beskriver i citatet ovan tex är små maraton för mig. Stora ansträngningar som jag bara kan kosta på mig ibland och där jag får räkna med bakslag under veckan efter kanske tom sjukskrivning om det vill sig illa. Jag lever på marginalen av min kapacitet i vardagen och varje liten påfrestning får stora konsekvenser.

För den stora majoriteten av befolkningen är det nog mest ett litet irritationmoment som pågår under första veckan efter omställningen, men för en mindre grupp så är det ett reelt problem.

Man behöver ju heller inte förstå, jag tänker att man bara kan acceptera att det som är enkelt för en själv kan vara svårt för någon annan.