Många saker löser sig ju oftast efter vägen, så man behöver kanske inte vara så ”stressad” egentligen.Jag har gått in i v 39 nu och är lite brydd över att jag är så himla... Obrydd?! Har inte ens lagt in hembarnmorskornas nummer i telefonen. Jag kom på i förrgår att det kanske vore bra att stoppa in babyskyddet i bilen ifall vi skulle behöva åka till sjukhus i samband med förlossningen. Och det kanske vore lämpligt att packa en förlossningsväska?! Gravidförsäkring - det köpte jag förra veckan...
Jag försöker gräva lite i vad det kan bero på. Undrar om det är någon sorts förnekande, att jag inte riktigt vill ta in att det är på riktigt att jag ska föda barn snart. Eller är det bara för att jag inte har samma utrymme att tänka/fundera/planera/fixa som förra gången. Det känns lite olustigt att vara så oförberedd hur som helst. Jag tror någonstans att det kan bero lite på att jag vet vad som står på spel den här gången, och att det skrämmer mig lite. Kanske är det därför jag försöker skjuta ifrån mig det. Jobbig känsla att ha i v 39 hur som helst.