Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
BVC-besök idag och nu vägde han 5035! Så ca 600 g upp på tio dagar! Det var en tuff natt med bebisen och jag tror BVC-sköterskan såg att jag är lite lätt sliten för vi pratade lite om hur jag mår och så.
Annars har det varit en rätt hemsk dag, sonen på 3,5 testar VERKLIGEN mitt tålamod till det yttersta just nu. Försöker göra lite roliga utflykter som funkar både med lite större barn som behöver springa av sig och med bebisen, men sonen vill ingenting. Han vill inte klä på sig, han vill inte in i bilen, han vill inte ut ur bilen, han får raseriutbrott... till slut bara blev det för mycket så bröt jag ihop och började storgråta och skrämde totalt slag på stackars barnen, och mig själv förstår att han går igenom en tuff period men herregud vad svårt det är att ha tålamod och vara förstående ibland!
Vi har pratat om det nu och känner mig lugnare men den där känslan av att inte räcka till och möta hans utbrott på ett bra sätt hänger ju kvar
Vi går igenom samma sak med treåringen här hemma. Det är så tärande och släcker lusten att göra något totalt när man bara möts av krångel och skrik. Jobbigast är det väl för honom själv antar jag, med alla känslor som sprutar ur öronen. Hoppas att det är en fas som går över snart. Förskolan började idag igen efter sommarlovet, välbehövligt och han hade haft så roligt.
Ibland upplever jag att det kommer något gott ur att bryta ihop lite inför barnet. Att han får en tankeställare och att det blir lite lugnare efteråt.
Inte kul att andra har det tufft, men ändå såå skönt att höra att man inte är ensam! Ja absolut är det värst för honom, man verkligen ser hur han brottas med alla känslor och säger saker som ”du är inte bara bebisens mamma, du är min mamma också”, stackarn!
Jag hade på något sätt inbillat mig att det inte skulle bli så stora reaktioner eftersom han redan hade ett syskon. Och att storasyster, 5,5 år, skulle få utbrott också hade jag verkligen inte räknat med!
Men som du säger kommer det ju vara en fas som går över! Och jag håller med, man får bryta ihop och så klart ska man visa känslor för barnen. Jag är bara i vanliga fall inte den som visar såå mycket känslor och har aldrig gråtit på det där viset inför dem förut, så känner mig lite olustig fast det kanske bara var bra, vem vet! Skönt med en ny dag imorgon, vi får se vilka spännande konflikter och utbrott den bär med sig! Hehe
Pappan har också fått höra "lägg ner den där" och "mamma kan ta bebisen". Han har lättare att acceptera att bebis är hos mig verkar det som. Men tar speciellt tillfällena vid amning att hitta på alla bus ala Emil i Lönneberga han kommer på. Det tar mycket tålamod att röja efter all upptäckarglädje .
Jag vet inte om jag skrivit det innan, men en BM på BB sa att få syskon väcker känslor ungefär som att min sambo skulle ta hem ytterligare en partner till vår familj. Det skulle göra mig minst sagt svartsjuk, förvirrad och förbannad. Som väl är så är han jättego mot lillasyster. Jag tror det blir bättre när hon ger mer respons på hans försök att leka med henne.
Hos oss är det pappa som har fått ta emot det mesta av dotterns ilska medan sonen riktat in sig på mig
Precis, ytterligare en partner som kräver ALL uppmärksamhet och ska ligga nära och gosa hela tiden! Och alla runtom som gett storasyskonen massa uppmärksamhet förut tycker nu att den nya partnern är helt oemotståndligt gullig och kommer med presenter. Man förstår ju att de reagerar när man tänker så
Skönt att du inte får all skit i alla fall
Ja, precis så är det ju. Jag tycker att det hjälper att tänka på det BMen sa när tålamodet tryter.
Idag har vi haft en rättså friktionsfri dag med biblioteksbesök och lekplatslek dit han cyklade själv
Man (jag) kan ju tycka att mammans oro är indikation nog. Har du kontaktat aurora-mottagningen mer? Kan de skriva remiss?Min BM skickade till slut remiss i fredags angående TUL. Ringde sjukhuset idag för att se om det fanns något beslut. Jodå. Jag fick inte TUL då det tydligen ”Inte fanns indikation på att det var nödvändigt”. Nähe. Tydligen måste det finnas en medicinsk anledning för att få det. Tack för den
Jag kan tycka det också. Nej dom skriver tydligen ingen remiss verkar det som, så jag har inte orkat kontakta dom igen. Och nu har jag bara några dagar kvar till BF så nu börjar det bli ont om tid. Jag har sista träffen hos BM imorgon innan BF.Man (jag) kan ju tycka att mammans oro är indikation nog. Har du kontaktat aurora-mottagningen mer? Kan de skriva remiss?