Precis så där har jag haft det flera nätter!Gratulerar @Thalbaz till bebis, hoppas vistelsen på neo blir komplikationsfri och bra för er
Vecka 27 nu och börjar känna mig tjock.
Hittills har det ju gått väldigt smärtfritt men inatt vaknade jag och hade JÄTTEONT i vänster ljumske och nedre delen av magen på den sidan. Tänkte kramp och försökte sträcka ut benet men då gjorde det så jävla ont så jag nästan började grina och strålade ner i hela låret, knycklade ihop mig i fosterställning istället och då avtog det efter typ 5-10 min. Har sedan under dagen inte haft ont men känner att vänster ljumske är lite... lurig, som om den skulle kunna börja göra ont igen liksom.
Vad sjutton är detta? Ligament? Nerv i kläm? Om det var foglossning borde jag väl känna av det när jag rör mig också? nån som varit med om liknande?
Usch!Vaknade 03.20 att sonen kräktes rätt ut i vår säng, över mig, själv själv och saker runt omkring
Vilket resluterar i att jag kräks rätt ut av äckel..Brukar i vanliga fall vara den som kan hantera såna situationer. Den här gången fick sambon ta kräk sonen och duscha av, plocka sängkläder och lägga ut i tvättstugan. Jag gömde mig i badrummet och kräktes som ett odjur. Klarar inte såna situationer alls längre
Sen kunde inte sonen somna om så vi bädda ner oss i soffan allihopa framför Pippi Långstrump och han är fortfarande vaken..
Så nu väntar en vecka eller två med kräkssjuka i huset
Som om jag inte kräks nog liksom?
Hoppas det går över fort! Att det ska vara så svårt. Har hittat en tjej som via hästnet söker en läromästare i dressyr och kunde erbjuda ett livslångt hem så nu hoppas jag lite på det. Borde egentligen sälja men med en del skadehistorik hos hästen är det väldigt avgörande att han hamnar i goda händer...Vad imponerad jag är av er som gått ännu längre och klarar "ordentliga ridpass". Jag är i vecka 25 och har inte kunnat rida ett ordentligt pass på månader. Det är verkligen motionsridning om än i alla gångarter so far. Sitta ner är inte att tänka på. Det känns i bäckenbotten också... Har nog med tyngden att göra. Hos BM senast hade jag gått upp 12 kg och det är säkert minst 15 vid detta laget. Vågar inte ens väga mig.
Har också fått ont i symfysen/framfogen senaste veckan. Kände av ena SI-leden i början men nu skär det istället som knivar i fiffi om jag försöker skynda mig/springa till bussen/går för långt osv. Brukar framkalla en del sammandragningar eller hållsmärta också. Hoppas det är något övergående och framför allt att det inte blir värre!
Medryttare har jag inte heller haft någon framgång med
Det gäller nog, tyvärr, att ta det lugnt. Klyschan att man ska lyssna på kroppen passar bra in här. För mig har det blivit jättemycket bättre med framfogen (och känslan av knivar i fiffi) sedan jag faktiskt slutade vara så aktiv (så pass att jag nu funderat på om jag kanske skulle prova rida baaara en gång i alla fall ). Men är ju jättetrist att inte kunna rida som vanligt och också jättesvårt när man har egen häst, så jag förstår dig helt och hållet! Ett monster som skrämmer folk med sin sura uppsyn, inte kan stå still på stallgången överhuvudtaget, försöker smita när man leder honom, halvt springer över folk, blir sur på de andra hästarna i hagen osv.. Det är inte värt det. ALLT detta försvinner med motion och han är då lugn som en filbunke, lätthanterlig, allmänt nöjd med livet och trevlig mot allt och alla.Jag hade inte haft problem med att låta min vila om det enda som hände var att vi fick börja om med igångsättning. Det hade varit helt lugnt för min del, men nu får jag tyvärr ett riktigt monster om han inte får röra på sig regelbundet
Vad imponerad jag är av er som gått ännu längre och klarar "ordentliga ridpass". Jag är i vecka 25 och har inte kunnat rida ett ordentligt pass på månader. Det är verkligen motionsridning om än i alla gångarter so far. Sitta ner är inte att tänka på. Det känns i bäckenbotten också... Har nog med tyngden att göra. Hos BM senast hade jag gått upp 12 kg och det är säkert minst 15 vid detta laget. Vågar inte ens väga mig.
Har också fått ont i symfysen/framfogen senaste veckan. Kände av ena SI-leden i början men nu skär det istället som knivar i fiffi om jag försöker skynda mig/springa till bussen/går för långt osv. Brukar framkalla en del sammandragningar eller hållsmärta också. Hoppas det är något övergående och framför allt att det inte blir värre!
Medryttare har jag inte heller haft någon framgång med
Lider med er som ridningen inte funkar för längre.Jag har det precis som du, med undantag att jag inte kunnat rida alls på flera veckor (nu är jag i vecka 29). Har inte gått upp mycket alls i vikt men har ungefär samma smärtor som du beskriver. Det där att springa till bussen.. gjorde det en gång för typ tre veckor sedan, smärtan från det höll i sig länge
Hoppas du hittar en medryttare som det funkar med, att få den avlastningen är jätteskönt för kroppen och för samvetet!
ordentligt pass var kanske att överdriva men ordentligt jämfört med de senaste veckornas joggande. Arbetstraven har jag också gett upp för minst en månad sedan. Haft ett par dagar där arbetsgalopp också framkallade ordentligt håll men lätt sit's har funkat och överraskande nog funkade det när tränaren kom igår även om det inte funkade när jag själv värmde upp. Men vet också från när jag löptränade mer regelbundet att om jag kommer förbi stadiet som ger håll så blir allt mycket lättare efteråt . Så du fick datumändring? Alltså, stör mig bara mer och mer på den vi hade igår.
Ja jag säger ju det!
Vi får preliminärt datum första UL vid vecka 12, men det är klart de måste jämföra måtten vid det senare ULet så att det stämmer och annars flytta. Men enligt hon igår så gör de aldrig det. Pratade med kompisen om det igår och hon har gått till samma avdelning på sina UL och sa att givetvis fick de veta könet på sin bebis (de ville det).
Jag fick ju preliminärt en dag tidigare på kuben men då kollade hon mest för att se att storleken stämde.
