Sommarföräldrar 2017

[lil-sis]

Detta kanske har diskuterats i tråden redan, men som ny så tar jag mig friheten att fråga ändå
Har ni några planer för hur länge ni tänker rida?
Förstår att man kanske bara bör ta det som det kommer, men funkar ganska dåligt för mig att inte ha någon slags plan Bebis är turligt nog planerad till 9/6 och min häst är van vid långt sommarbete från tidigare ägare (har tagit mig två somrar nu att få honom att någorlunda acceptera att man inte bara kan gå och slöa i flera månader ) så han kommer inte att protestera mot att gå på bete juni-augusti. Problemet är väl att jag redan nu börjar känna mig så rädd i vissa situationer. Är verkligen nojig och vill förstås inte att något ska hända med bebis. Hoppa har jag slutat med då det inte känns bra och han blir väldigt taggad vid hoppning. Är dock livrädd för att ramla av och det tar en bra stund av varje ridpass innan jag klarar av att släppa dessa tankar. Har möjlighet att sätta på bete redan från 1/5 då de andra hästarna i stallet troligen kommer att gå ute dygnet runt redan då, men känns som att det blir väldigt länge.. Kan tillägga att det vanligtvis funkar bra med längre bete för min häst, när han alltså går ute dygnet runt, utan övrig motion. Till vardags, när han står på box, behöver han dock motioneras på ett eller annat vis 5-6 gånger per vecka för att inte bli totalt understimulerad och bökig att hantera.
Hur tänker ni kring detta?

Är du rädd skulle jag sluta nu.

Jag tänkte rida tills jag inte kom upp längre och storleksmässigt skulle min mage inte vara ett problem (30+6) men fogarna sade hell no typ i v 10

Ponny har vilat sedan augusti. Hoppas kunna promenera igång i mitten av april.

 

[Ray]

Detta kanske har diskuterats i tråden redan, men som ny så tar jag mig friheten att fråga ändå
Har ni några planer för hur länge ni tänker rida?
Förstår att man kanske bara bör ta det som det kommer, men funkar ganska dåligt för mig att inte ha någon slags plan Bebis är turligt nog planerad till 9/6 och min häst är van vid långt sommarbete från tidigare ägare (har tagit mig två somrar nu att få honom att någorlunda acceptera att man inte bara kan gå och slöa i flera månader ) så han kommer inte att protestera mot att gå på bete juni-augusti. Problemet är väl att jag redan nu börjar känna mig så rädd i vissa situationer. Är verkligen nojig och vill förstås inte att något ska hända med bebis. Hoppa har jag slutat med då det inte känns bra och han blir väldigt taggad vid hoppning. Är dock livrädd för att ramla av och det tar en bra stund av varje ridpass innan jag klarar av att släppa dessa tankar. Har möjlighet att sätta på bete redan från 1/5 då de andra hästarna i stallet troligen kommer att gå ute dygnet runt redan då, men känns som att det blir väldigt länge.. Kan tillägga att det vanligtvis funkar bra med längre bete för min häst, när han alltså går ute dygnet runt, utan övrig motion. Till vardags, när han står på box, behöver han dock motioneras på ett eller annat vis 5-6 gånger per vecka för att inte bli totalt understimulerad och bökig att hantera.
Hur tänker ni kring detta?

Jag red till v 30 sist. Då blev magen ivägen och det var inte roligt. Fogarna hade jag känt av rätt länge innan.
Min plan är att rida så länge det går och ta det positiva med långa dagar/nätter ute för hästen. Det riktiga trimmandet får jag betala tränare för att göra.
Om du är rädd tycker jag du ska lyssna på det. Man känner sig och hästen och allt kan hända men jag gör inget som känns obehagligt. Det tyder ju på att man av någon anledning inte känner att man har helt koll. Du får tänka igenom hur befogad den där rädslan är?
Händer det att du åker av/nästan åker av?

 

[hvala]

Även vi hänger på Hemnet. Vi vill byta ut vår 3-rumslägenhet mot hus. Vi har letat till och från i 2 år men nu måste vi slå till snart om det någonsin ska bli av (läs: innan priserna skenar ännu mer).

 

[Fritidsryttare]

@Omega Jag har inte hoppat upp på min häst på en månad och är i vecka 10 nu. Skämt å sido, i mitt fall har det berott på att jag mått dåligt, hästen fick en sparkskada (där svullnaden fortfarande inte gått ner helt...) och vi har komplett isgata överallt. Sen är hon rätt speciell även i vanliga fall att rida, så jag tror att jag kommer ta det rätt lugnt hela graviditeten.

Jag resonerar som så att hon får tillbringa långa dagar ute i stor kuperad hage och äta upp sig inför avelssäsongen då man vill ha dem i lite överhull. Jag orkar inte ha dåligt samvete för att hon får ledigt om hon inte uppenbart visar att hon mår dåligt av det och det gör hon inte.

 

[Fritidsryttare]

Vaknade och mådde bajs, gick ändå upp och höll igång till 11 typ med två stall och fixade åt alla hästarna men mådde ändå megabajs. Sen blev det sängen och jag har inte tagit igen upp än.
Mår så sjukt illa så har varit nära att spy flera gånger. När illamåendet lägger sig får jag sura uppstötningar istället.

 

[FiVi]

Detta kanske har diskuterats i tråden redan, men som ny så tar jag mig friheten att fråga ändå
Har ni några planer för hur länge ni tänker rida?
Förstår att man kanske bara bör ta det som det kommer, men funkar ganska dåligt för mig att inte ha någon slags plan Bebis är turligt nog planerad till 9/6 och min häst är van vid långt sommarbete från tidigare ägare (har tagit mig två somrar nu att få honom att någorlunda acceptera att man inte bara kan gå och slöa i flera månader ) så han kommer inte att protestera mot att gå på bete juni-augusti. Problemet är väl att jag redan nu börjar känna mig så rädd i vissa situationer. Är verkligen nojig och vill förstås inte att något ska hända med bebis. Hoppa har jag slutat med då det inte känns bra och han blir väldigt taggad vid hoppning. Är dock livrädd för att ramla av och det tar en bra stund av varje ridpass innan jag klarar av att släppa dessa tankar. Har möjlighet att sätta på bete redan från 1/5 då de andra hästarna i stallet troligen kommer att gå ute dygnet runt redan då, men känns som att det blir väldigt länge.. Kan tillägga att det vanligtvis funkar bra med längre bete för min häst, när han alltså går ute dygnet runt, utan övrig motion. Till vardags, när han står på box, behöver han dock motioneras på ett eller annat vis 5-6 gånger per vecka för att inte bli totalt understimulerad och bökig att hantera.
Hur tänker ni kring detta?

Jag red lite drygt halvvägs förra graviditeten, då fick jag så mycket sammandragningar och ont i fogarna att jag fick lägga det på hyllan. Hästen var då dräktig så det kändes inte så jobbigt att ställa av henne då, hon skulle ju ändå vila sen. Ramlade av två ggr när jag var gravid, varav sista gången i vecka 12 tror jag. Men ingen fara med det.

Hoppas kunna rida längre denna gång då jag hittills mår mycket bättre på alla sätt.
Men tyvärr så är det ju svårt att ha en plan när man inte har en aning om hur man kommer att bli och hur man kommer må.
Man måste ta det som det kommer

Men har en kompis som har bf den 22/1 och hon håller ännu igång sina två hästar, så för vissa funkar det att rida hela vägen! Dock mest skritt, men ändå

 

[Fritidsryttare]

Alltså gud vad är det som rycker i min mage?! Känns som en muskel gått bananas och "fladdrar" typ, på vänster sida ner mot ljumsken ganska långt ner, går inte att känna med handen. Jag får inte stopp på det. Som en obehaglig kurrande mage men den slutar inte och det håller sig på exakt samma ställe också. Gör inte ont alls, bara fruktansvärt obehagligt! Är det här normalt? Aldrig känt förut.

 

[Ray]

Alltså gud vad är det som rycker i min mage?! Känns som en muskel gått bananas och "fladdrar" typ, på vänster sida ner mot ljumsken ganska långt ner, går inte att känna med handen. Jag får inte stopp på det. Som en obehaglig kurrande mage men den slutar inte och det håller sig på exakt samma ställe också. Gör inte ont alls, bara fruktansvärt obehagligt! Är det här normalt? Aldrig känt förut.

Hänt mig oxå så jag skulle kalla det normalt!

 

[Fritidsryttare]

Hänt mig oxå så jag skulle kalla det normalt!

Sjukt lustigt, skulle gärna vilja veta varför det blir så? Har äntligen slutat nu, höll på att bli galen!

 

[Rosen-Knoppen]

Jag var på inskrivning idag, fått datum för både KUB och RUL. Det blev helt plötsligt på riktigt
Vi gick lite igenom min förra förlossning (akut snitt). Tog lite sockervärde, järnvärde.
Pratade om hur illa jag mår och kräks denna graviditet också, och hur ingenting hjälper
Nu ringde BM upp mig och ville bara säga att jag hade lite låga järnvärden och behövde börja med järntabletter direkt.
Och sen berätta hon att läkaren hade skrivit upp raceptbelagda tabletter mot illamåendet och kräkningarna Guld!!

 

[Omega]

Är du rädd skulle jag sluta nu.

Jag tänkte rida tills jag inte kom upp längre och storleksmässigt skulle min mage inte vara ett problem (30+6) men fogarna sade hell no typ i v 10

Ponny har vilat sedan augusti. Hoppas kunna promenera igång i mitten av april.

Jag känner också mer och mer att kroppen säger ifrån på andra sätt, ont i rygg och är inte kul att hoppa av efter passen, men i övrigt har det ändå känts okej kroppsligt så känns därför "dumt" att sluta. Men kanske bara måste försöka jobba bort de skuldkänslorna!

Jag red till v 30 sist. Då blev magen ivägen och det var inte roligt. Fogarna hade jag känt av rätt länge innan.
Min plan är att rida så länge det går och ta det positiva med långa dagar/nätter ute för hästen. Det riktiga trimmandet får jag betala tränare för att göra.
Om du är rädd tycker jag du ska lyssna på det. Man känner sig och hästen och allt kan hända men jag gör inget som känns obehagligt. Det tyder ju på att man av någon anledning inte känner att man har helt koll. Du får tänka igenom hur befogad den där rädslan är?
Händer det att du åker av/nästan åker av?

Har inga krav på att trimma, men allmän motion känns det som att jag "måste" orka med på något sätt.. Sen är det väl just det som du skriver, hur befogad är rädslan egentligen/är det "bara" graviditetsnojor? I mitt fall är den ganska obefogad då jag aldrig någonsin åkt av min häst annat än i hoppning då han kan bli taggad. Han är genomsnäll i ridning samt även så trafiksäker man nu kan bli som häst och van vid det mesta så reagerar inte desto mer även om det händer lite oförutsedda saker. Han är också snart 18 år och trygg i sig själv och med mig. Känns som att jag målar upp skräckscenarion i mitt huvud, men kan inte riktigt hjälpa det eller komma ifrån det. Idag hade vi dock ett jättebra, lugnt pass, ensamma i ridhuset

 

[Omega]

@Omega Jag har inte hoppat upp på min häst på en månad och är i vecka 10 nu. Skämt å sido, i mitt fall har det berott på att jag mått dåligt, hästen fick en sparkskada (där svullnaden fortfarande inte gått ner helt...) och vi har komplett isgata överallt. Sen är hon rätt speciell även i vanliga fall att rida, så jag tror att jag kommer ta det rätt lugnt hela graviditeten.

Jag resonerar som så att hon får tillbringa långa dagar ute i stor kuperad hage och äta upp sig inför avelssäsongen då man vill ha dem i lite överhull. Jag orkar inte ha dåligt samvete för att hon får ledigt om hon inte uppenbart visar att hon mår dåligt av det och det gör hon inte.

Det är just det där dåliga samvetet.. Min häst klarar inte så bra att bli stående. Han är alltid snäll i ridningen, men kan, om han är understimulerad, få för sig att ta ut det vid hanteringen istället. Inte jättestora saker, men han blir bökigare att borsta, snurrar tusen varv i boxen, man får knappt lyfta hovarna, kan ej ledas utan kedja då han provar om han kan sticka (i tio meter sen stannar han och väntar..) och sådana saker. Jag tolkar ändå det som att han inte mår så bra av att stå. Jag vill heller inte att stallägaren, som tar alla pass, ska få problem med honom pga att jag inte gör mitt jobb så att säga. Han kommer dock släppas ihop med två busiga ponnyer i stor kuperad hage inom någon vecka, hoppas att det leder till att han blir av med lite mer energi om dagarna

 

[Omega]

Jag red lite drygt halvvägs förra graviditeten, då fick jag så mycket sammandragningar och ont i fogarna att jag fick lägga det på hyllan. Hästen var då dräktig så det kändes inte så jobbigt att ställa av henne då, hon skulle ju ändå vila sen. Ramlade av två ggr när jag var gravid, varav sista gången i vecka 12 tror jag. Men ingen fara med det.

Hoppas kunna rida längre denna gång då jag hittills mår mycket bättre på alla sätt.
Men tyvärr så är det ju svårt att ha en plan när man inte har en aning om hur man kommer att bli och hur man kommer må.
Man måste ta det som det kommer

Men har en kompis som har bf den 22/1 och hon håller ännu igång sina två hästar, så för vissa funkar det att rida hela vägen! Dock mest skritt, men ändå

Jag måste alltså bara bli bättre på att ta det som det kommer
Jag är ju halvvägs i graviditeten just precis nu, känns på nåt sätt skönt att höra att det finns andra som slutade vid denna tid eller tidigare. Har bara svärmor här hemma som minsann påmint om att hon höll igång ändå till bf i princip
Skönt att det inte var någon fara när du ramlade av, också bra att höra för mig (även om jag förstås helst inte åker av alls )!

 

[Fritidsryttare]

Det är just det där dåliga samvetet.. Min häst klarar inte så bra att bli stående. Han är alltid snäll i ridningen, men kan, om han är understimulerad, få för sig att ta ut det vid hanteringen istället. Inte jättestora saker, men han blir bökigare att borsta, snurrar tusen varv i boxen, man får knappt lyfta hovarna, kan ej ledas utan kedja då han provar om han kan sticka (i tio meter sen stannar han och väntar..) och sådana saker. Jag tolkar ändå det som att han inte mår så bra av att stå. Jag vill heller inte att stallägaren, som tar alla pass, ska få problem med honom pga att jag inte gör mitt jobb så att säga. Han kommer dock släppas ihop med två busiga ponnyer i stor kuperad hage inom någon vecka, hoppas att det leder till att han blir av med lite mer energi om dagarna

Har man en häst som inte klarar av att stå så förstår jag det dåliga samvetet. Klart jag också känner av det emellanåt men i mitt fall handlar det mer om "kapitalförlust" genom att ha en häst som inte underhålls och tränas, snarare än att hon mår dåligt av det.

Angående oron så vet jag inte riktigt, jag är väl lite nojjig jag också men i mitt fall så är det en reell risk att ramla av, även om jag inte gjort det hittills, denna hästen hoppar och studsar rätt friskt i vanliga fall och det lär inte bli mindre när hon har vilat en månad. Hade det varit den andra pållen som är bombsäker att sitta på trots att hon kan hitta på en del bus så hade jag nog ridit på så länge jag bara kunnat och orkat.
Håll igång i den mån du orkar och trappa ner successivt om det funkar bra att ha honom i den nya flocken, tänker att han kanske gör av med en hel del energi där.

 

[Thalbaz]

Detta kanske har diskuterats i tråden redan, men som ny så tar jag mig friheten att fråga ändå
Har ni några planer för hur länge ni tänker rida?
Förstår att man kanske bara bör ta det som det kommer, men funkar ganska dåligt för mig att inte ha någon slags plan Bebis är turligt nog planerad till 9/6 och min häst är van vid långt sommarbete från tidigare ägare (har tagit mig två somrar nu att få honom att någorlunda acceptera att man inte bara kan gå och slöa i flera månader ) så han kommer inte att protestera mot att gå på bete juni-augusti. Problemet är väl att jag redan nu börjar känna mig så rädd i vissa situationer. Är verkligen nojig och vill förstås inte att något ska hända med bebis. Hoppa har jag slutat med då det inte känns bra och han blir väldigt taggad vid hoppning. Är dock livrädd för att ramla av och det tar en bra stund av varje ridpass innan jag klarar av att släppa dessa tankar. Har möjlighet att sätta på bete redan från 1/5 då de andra hästarna i stallet troligen kommer att gå ute dygnet runt redan då, men känns som att det blir väldigt länge.. Kan tillägga att det vanligtvis funkar bra med längre bete för min häst, när han alltså går ute dygnet runt, utan övrig motion. Till vardags, när han står på box, behöver han dock motioneras på ett eller annat vis 5-6 gånger per vecka för att inte bli totalt understimulerad och bökig att hantera.
Hur tänker ni kring detta?

Jag tänkte rida så länge det bara går men tyvärr kommer det nog inte fungera längre. Jag red sista ordentliga passet dagen innan nyår sedan har hästen vilat dels på grund av värdelöst underlag och dels sammandraganingar. Jag har varit ute och skrittat två gånger men får mycket sammandragningar så jag har nästan gett upp hoppet om mer ridning. Något mer försök tänkte jag väl göra men tror som sagt inte så mycket på det. Är i v. 20 nu.

 

[Omega]

Har man en häst som inte klarar av att stå så förstår jag det dåliga samvetet. Klart jag också känner av det emellanåt men i mitt fall handlar det mer om "kapitalförlust" genom att ha en häst som inte underhålls och tränas, snarare än att hon mår dåligt av det.

Angående oron så vet jag inte riktigt, jag är väl lite nojjig jag också men i mitt fall så är det en reell risk att ramla av, även om jag inte gjort det hittills, denna hästen hoppar och studsar rätt friskt i vanliga fall och det lär inte bli mindre när hon har vilat en månad. Hade det varit den andra pållen som är bombsäker att sitta på trots att hon kan hitta på en del bus så hade jag nog ridit på så länge jag bara kunnat och orkat.
Håll igång i den mån du orkar och trappa ner successivt om det funkar bra att ha honom i den nya flocken, tänker att han kanske gör av med en hel del energi där.

Ja, om risken att t ex ramla av är mer reell så som för dig så skulle jag definitivt ta det lugnt med ridningen! Om din häst dessutom inte mår dåligt av att stå så är det ju bara dumt att chansa tänker jag.

Jag hoppas att det funkar bra i och med hagbytet och ny flock! Borde ju bli lite roligare om dagarna då i all fall kan man tycka! Ska nog försöka göra som du säger, prova trappa ner lite och se hur han tar det.

 

[Omega]

Jag tänkte rida så länge det bara går men tyvärr kommer det nog inte fungera längre. Jag red sista ordentliga passet dagen innan nyår sedan har hästen vilat dels på grund av värdelöst underlag och dels sammandraganingar. Jag har varit ute och skrittat två gånger men får mycket sammandragningar så jag har nästan gett upp hoppet om mer ridning. Något mer försök tänkte jag väl göra men tror som sagt inte så mycket på det. Är i v. 20 nu.

Jag har också från början tänkt som du, dvs att rida så länge det bara går, men det händer ju sannerligen saker med en under graviditetens gång.. Jag är också i vecka 20 nu och har inte direkt haft några sammandragningar. Sitter dock nu här, nyss hemkommen från ett dressyrpass och med rätt ordentliga smärtor i ryggen.. Dessa verkar öka ju längre graviditeten går och ju mer jag rider. Mest är det dock rädslan som sätter stopp för mig än så länge i alla fall.
Du kan ju prova någon gång till och se vad kroppen säger, men går det inte så går det ju inte helt enkelt, det tycker jag inte man ska ha dåligt samvete för. Funkar din häst att stå?

 

[Thalbaz]

Du kan ju prova någon gång till och se vad kroppen säger, men går det inte så går det ju inte helt enkelt, det tycker jag inte man ska ha dåligt samvete för. Funkar din häst att stå?

Över förväntan faktiskt. I förra stallet blev han lite av ett monster om han vilade för länge men nu går han ute i ganska stor hage med fem kompisar och en hösilagebal och verkar rätt tillfreds med att inte bli riden.

 

[FiVi]

Jag måste alltså bara bli bättre på att ta det som det kommer
Jag är ju halvvägs i graviditeten just precis nu, känns på nåt sätt skönt att höra att det finns andra som slutade vid denna tid eller tidigare. Har bara svärmor här hemma som minsann påmint om att hon höll igång ändå till bf i princip
Skönt att det inte var någon fara när du ramlade av, också bra att höra för mig (även om jag förstås helst inte åker av alls )!

Ja, men det är inte lätt. Jag är också sådan som vill planera allt och ha 100% kontroll på läget. Att sen inte veta hur man kommer må, hur livet kommer bli och framförallt NÄR behagar bebis att komma?! Stressande för ett kontrollfreak!

Haha, nej helst vill man ju inte ramla av. Men hästen jag rider är ganska grön och lite sprättig av sig ibland. Snäll, men pigg och busig och kan riva av några bocksprång ibland.
Och som gravid så blir man ju "ur form" rätt fort. Otympligare för varje vecka som går och för mig gjorde det att jag kände att jag hade sämre balans som i sin tur gjorde att jag lättare blev spänd. En dålig kombination helt enkelt!

Jag tycker man ska känna efter vad man orkar och klarar av. Inte försöka vara någon superwoman och försöka rida fram till bf bara för "alla andra" gör det. Det är(oftast) inte många gånger i livet som man bär på ett barn, och då är det okej att det blir som det blir.
Jag förstår det där med det dåliga samvetet och har också haft en häst som blev odräglig av att vila. Men om du känner att du inte klarar av att rida längre så kan man ju alltid longera eller tömköra. Hästen får röra lite på sig och det dövar ens dåliga samvete!

 

[Ray]

Jag känner också mer och mer att kroppen säger ifrån på andra sätt, ont i rygg och är inte kul att hoppa av efter passen, men i övrigt har det ändå känts okej kroppsligt så känns därför "dumt" att sluta. Men kanske bara måste försöka jobba bort de skuldkänslorna!



Har inga krav på att trimma, men allmän motion känns det som att jag "måste" orka med på något sätt.. Sen är det väl just det som du skriver, hur befogad är rädslan egentligen/är det "bara" graviditetsnojor? I mitt fall är den ganska obefogad då jag aldrig någonsin åkt av min häst annat än i hoppning då han kan bli taggad. Han är genomsnäll i ridning samt även så trafiksäker man nu kan bli som häst och van vid det mesta så reagerar inte desto mer även om det händer lite oförutsedda saker. Han är också snart 18 år och trygg i sig själv och med mig. Känns som att jag målar upp skräckscenarion i mitt huvud, men kan inte riktigt hjälpa det eller komma ifrån det. Idag hade vi dock ett jättebra, lugnt pass, ensamma i ridhuset

Men rid när det känns bra och strunta i det annars? Lina en kvart innan om du tror den är laddad?
Det är helt ok att känna att man har en dålig dag och ge upp!