Usch vad det känns tråkigt att skriva detta nu för det minsta jag vill är att göra någon annan nojig. För min del stämde funderingen, dagen efter att jag skrivit inlägget här i tråden vaknade jag av att jag drömt att jag drack öl och så blödde jag.(vadå väl sammanlänkad kropp och hjärna?!)
Men jag hade verkligen noll graviditetssymptom sedan någon vecka tillbaka och de två tidigare gånger jag varit gravid har jag haft många symptom som kommit redan 5-6 dagar innan jag skulle haft mens.
Och till er andra, stort lycka till! Jag kommer följa er lite mer på håll men flikar väl in när jag tycker att jag har nåt att tillägga för konstigt nog har man blivit intresserad av både graviditeter och barn sedan man själv blivit mamma. Det trodde jag aldrig om mig själv
Och så vill jag poängtera att jag mår bara bra. Visst är det tråkigt men jag tänker att kroppen är fantastisk som tar hand om det själv när det inte utvecklas som det ska!