CRP:t nere på 7 både igår och idag så nu går vi över på oral behandling. Tack gode gud för gårdagkvällen var ett rent helvete. Inte ens överläkaren på narkos lyckades sätta infart och ungen skrek och skrek tills han blev helt apatisk och jag bara grät... Till slut fick de ge sig för stunden.
Jag var helt knäckt, jag _hatar_ när jag inte kan se en plan B och C, narkos var vårt reservkort att ta till och det gick inte. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fortsätta sticka och sticka med hjälp av narkos trots att det bevisligen inte gick, att avsluta behandlingen i förtid var inget alternativ och att ge oralt var heller inte ett alternativ.. Det var första gången i mitt liv som jag velat ha nåt ångestdämpande....
Det har ju gått att sticka honom innan, men då har han varit ordentligt uppvätskad med sonden innan för att få bättre stuns i kärlen. Så jag krävde att ny sond skulle sättas och att han skulle få återhämta sig i några timmar (han har sovit som en död fram tills nu i princip). Antibiotikan skulle inte in förrän 02 och detta var tidig kväll...
De tog ett CRP runt 22 igår kväll och då var blodet så trögflytande att de knappt fick till det, och absolut inte till de andra proverna men det gick till slut och det visade på 7 så då kände vi att vi vann lite tid och kunde avvakta till morgonen.
Idag låg värdena fortfarande stabilt, det gick på första försöket att få ut blod till alla prover och blodet rann fint. Alla tecken på honom tyder på att han mår bra efter omständigheterna, så nu beslutade de att vi inte behöver fortsätta med IV ändå... obeskrivlig lättnad att han ska få slippa den satans infarten... Eventuellt kanske kanske vi blir utskrivna redan imorgon men de vill ha oss under lite observation så att det kommer igång igen med amningen och att han är fortsatt pigg innan de släpper oss.
Jag har säkert varit en riktig pain in the ass för vi har nog tröskat igenom varenda läkare inom alla instanser vid det här laget. Verksamhetschefen som hade jour var t.o.m inne igår och pratade med oss för att diskutera alternativen.
Ursäkta om det blir väldigt röriga, gnälliga och egocentriska inlägg här från mig just nu men använder detta som ventil, vi har inte velat oroa släkt och vänner i "onödan" utan har nog hållit en rätt glad fasad...
Jag var helt knäckt, jag _hatar_ när jag inte kan se en plan B och C, narkos var vårt reservkort att ta till och det gick inte. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fortsätta sticka och sticka med hjälp av narkos trots att det bevisligen inte gick, att avsluta behandlingen i förtid var inget alternativ och att ge oralt var heller inte ett alternativ.. Det var första gången i mitt liv som jag velat ha nåt ångestdämpande....
Det har ju gått att sticka honom innan, men då har han varit ordentligt uppvätskad med sonden innan för att få bättre stuns i kärlen. Så jag krävde att ny sond skulle sättas och att han skulle få återhämta sig i några timmar (han har sovit som en död fram tills nu i princip). Antibiotikan skulle inte in förrän 02 och detta var tidig kväll...
De tog ett CRP runt 22 igår kväll och då var blodet så trögflytande att de knappt fick till det, och absolut inte till de andra proverna men det gick till slut och det visade på 7 så då kände vi att vi vann lite tid och kunde avvakta till morgonen.
Idag låg värdena fortfarande stabilt, det gick på första försöket att få ut blod till alla prover och blodet rann fint. Alla tecken på honom tyder på att han mår bra efter omständigheterna, så nu beslutade de att vi inte behöver fortsätta med IV ändå... obeskrivlig lättnad att han ska få slippa den satans infarten... Eventuellt kanske kanske vi blir utskrivna redan imorgon men de vill ha oss under lite observation så att det kommer igång igen med amningen och att han är fortsatt pigg innan de släpper oss.
Jag har säkert varit en riktig pain in the ass för vi har nog tröskat igenom varenda läkare inom alla instanser vid det här laget. Verksamhetschefen som hade jour var t.o.m inne igår och pratade med oss för att diskutera alternativen.
Ursäkta om det blir väldigt röriga, gnälliga och egocentriska inlägg här från mig just nu men använder detta som ventil, vi har inte velat oroa släkt och vänner i "onödan" utan har nog hållit en rätt glad fasad...
