Vill egentligen inte lägga mig i denna diskussion men måste ändå säga att jag som faktiskt har begravt ett barn känner likadant när jag hör sådana historier.
För det är nog lite så att riktigt smärtsamma upplevelser blir lite "utomkroppsliga" och känslan är att det händer någon annan. För mig har det snart gått 2 år men det känns ändå inte riktigt som det hände mig. Och varje gång jag hör sånna historier tänker jag att jag inte kan förstå hur hemskt det måste vara...
Det ÄR ett mirakel med varje barn.
Och det är väl iofs en bra sak att känna
För det är nog lite så att riktigt smärtsamma upplevelser blir lite "utomkroppsliga" och känslan är att det händer någon annan. För mig har det snart gått 2 år men det känns ändå inte riktigt som det hände mig. Och varje gång jag hör sånna historier tänker jag att jag inte kan förstå hur hemskt det måste vara...
Det ÄR ett mirakel med varje barn.
Och det är väl iofs en bra sak att känna