Sommarföräldrar 2016

[Hyldeblomst]

Jag är inte så bra på det här att vara gravid. Vecka 13 + 0 idag och jag kan inte släppa känslan av tänk om den inte mår bra därinne, tänk om den inte lever längre...
Vi var på ul i vecka 9+2 och fick se en liten figur på 25 mm där inne som viftade lite med armarna. Men mycket kan ju ha hänt sedan dess.
Nu har vi KUB-ul i veckan och jag pendlar mellan oro för att det inte ska finnas ett levande foster längre och att det ska visa sig att något är fel med det.
Jag skulle verkligen vilja kunna "skärpa mig" (ingen idé att oroa sig över sådant som ändå inte går att påverka osv) och vara glad över graviditeten, men tänk om... sitter liksom i vägen.

Annars mår jag bra rent fysiskt, lite illamående till och från och extra trött bara.

 

[Kecipeyniri]

Jag är inte så bra på det här att vara gravid. Vecka 13 + 0 idag och jag kan inte släppa känslan av tänk om den inte mår bra därinne, tänk om den inte lever längre...
Vi var på ul i vecka 9+2 och fick se en liten figur på 25 mm där inne som viftade lite med armarna. Men mycket kan ju ha hänt sedan dess.
Nu har vi KUB-ul i veckan och jag pendlar mellan oro för att det inte ska finnas ett levande foster längre och att det ska visa sig att något är fel med det.
Jag skulle verkligen vilja kunna "skärpa mig" (ingen idé att oroa sig över sådant som ändå inte går att påverka osv) och vara glad över graviditeten, men tänk om... sitter liksom i vägen.

Annars mår jag bra rent fysiskt, lite illamående till och från och extra trött bara.

Åh känner igen det allför väl, jag är också en orolig själ och har svårt att ta ut glädje i förskott och garderar alltid med worst case scenario det känns dock betydligt bättre nu när jag känner av bebisen - då får jag iaf ett litet livstecken från den lille där inne och kan slappna av en liten stund iaf.

 

[Emelie381]

Jag är inte så bra på det här att vara gravid. Vecka 13 + 0 idag och jag kan inte släppa känslan av tänk om den inte mår bra därinne, tänk om den inte lever längre...
Vi var på ul i vecka 9+2 och fick se en liten figur på 25 mm där inne som viftade lite med armarna. Men mycket kan ju ha hänt sedan dess.
Nu har vi KUB-ul i veckan och jag pendlar mellan oro för att det inte ska finnas ett levande foster längre och att det ska visa sig att något är fel med det.
Jag skulle verkligen vilja kunna "skärpa mig" (ingen idé att oroa sig över sådant som ändå inte går att påverka osv) och vara glad över graviditeten, men tänk om... sitter liksom i vägen.

Annars mår jag bra rent fysiskt, lite illamående till och från och extra trött bara.

Om du läser i tråden så tror jag att dom flesta av oss är likadana. Jag hade rul i början av veckan och först nu börjar jag oroa mig något mindre och istället vara förväntansfull. Jag vet ändå att det inte är någon garanti, så mycket kan fortfarande gå fel.
Så du är definitivt inte ensam. Funderade en del på detta häromdagen att det kanske är såhär jag kommer va som mamma, oroa mig att allt är bra med ungen

 

[Ava22]

Jag är inte så bra på det här att vara gravid. Vecka 13 + 0 idag och jag kan inte släppa känslan av tänk om den inte mår bra därinne, tänk om den inte lever längre...
Vi var på ul i vecka 9+2 och fick se en liten figur på 25 mm där inne som viftade lite med armarna. Men mycket kan ju ha hänt sedan dess.
Nu har vi KUB-ul i veckan och jag pendlar mellan oro för att det inte ska finnas ett levande foster längre och att det ska visa sig att något är fel med det.
Jag skulle verkligen vilja kunna "skärpa mig" (ingen idé att oroa sig över sådant som ändå inte går att påverka osv) och vara glad över graviditeten, men tänk om... sitter liksom i vägen.

Annars mår jag bra rent fysiskt, lite illamående till och från och extra trött bara.

Precis så som jag känner. Har med KUB nästan vecka, på onsdag, tänk om det inte finns något där inne, tänk om jag inbillat mig...
Men jag har bestämt mig, när KUB är gjord, och det gått bra så ska jag försöka ändra tankesätt. Inte lätt, men ska verkligen försöka. Och jag ska prata om att jag är gravid! Det har jag svårt för nu.
Vi får peppa varandra, men det är vad denna tråd är till för
KRAM! heart

 

[Flutterdash]

Jo, här i v16 rullar det väl liksom på. Haha. Känner mig inte gravid typ, mår bra, livet är som vanligt, tränar och tävlar som vanligt och mår som vanligt. längtar efter UL så man kanske fattar att det är sant.

Vi har inte handlat en enda grej, vad betyder man typ? Haha.

 

[sicx]

Jag är inte så bra på det här att vara gravid. Vecka 13 + 0 idag och jag kan inte släppa känslan av tänk om den inte mår bra därinne, tänk om den inte lever längre...
Vi var på ul i vecka 9+2 och fick se en liten figur på 25 mm där inne som viftade lite med armarna. Men mycket kan ju ha hänt sedan dess.
Nu har vi KUB-ul i veckan och jag pendlar mellan oro för att det inte ska finnas ett levande foster längre och att det ska visa sig att något är fel med det.
Jag skulle verkligen vilja kunna "skärpa mig" (ingen idé att oroa sig över sådant som ändå inte går att påverka osv) och vara glad över graviditeten, men tänk om... sitter liksom i vägen.

Annars mår jag bra rent fysiskt, lite illamående till och från och extra trött bara.

Jobbigt att du är så orolig, men jag förstår att det lätt blir så!
Ett tips, som kanske inte funkar för alla men i alla fall för mig, är att googla statistik. Alltså inte katastrofgoogla alla hemska scenarion som kan ske utan istället faktiskt kolla upp fakta om hur vanligt/ovanligt det faktiskt är med missfall eller att bebisen inte mår bra efter KUB osv.

Jag är en person som väldigt gärna har kontroll över situationer och mår dåligt om jag inte känner att jag har kontroll över vad som sker. För min del hjälpte det till exempel att kolla upp hur ovanligt det faktiskt är att man får missfall när man sett ett levande foster på ultraljud och hur ovanligt det är att ett RUL visar någonting avvikande. Det gjorde mig trygg att få reda på faktiska siffror. De allra flesta graviditeterna går bra! Nu var jag inte supernojig och det var ingenting som "hindrade" mig i vardagen så att säga, och jag förstår om man inte blir lugnad av siffror och statistik, men det funkade för mig i alla fall

Hoppas oron lättar för dig snart

 

[Lilleknodd]

Precis så som jag känner. Har med KUB nästan vecka, på onsdag, tänk om det inte finns något där inne, tänk om jag inbillat mig...
Men jag har bestämt mig, när KUB är gjord, och det gått bra så ska jag försöka ändra tankesätt. Inte lätt, men ska verkligen försöka. Och jag ska prata om att jag är gravid! Det har jag svårt för nu.
Vi får peppa varandra, men det är vad denna tråd är till för
KRAM! heart

Just att man börjar prata om det tror jag gör mycket!
Ska försöka berätta för nära vänner nu i veckan och sen på jobbet nästa vecka när vi har personalmöte

 

[Kecipeyniri]

Just att man börjar prata om det tror jag gör mycket!
Ska försöka berätta för nära vänner nu i veckan och sen på jobbet nästa vecka när vi har personalmöte

Jag håller med! Jag märker att jag slappnar av mer när jag berättat för fler och fler. Tyvärr vill inte min chef att jag berättar för mina kollegor ännu och det känns väldigt olustigt. Jag har svårt att klä mig och har samtidigt dåligt samvete då jag står några av dem nära och de kommer undra varför jag inte berättat tidigare

 

[Ava22]

Jag håller med! Jag märker att jag slappnar av mer när jag berättat för fler och fler. Tyvärr vill inte min chef att jag berättar för mina kollegor ännu och det känns väldigt olustigt. Jag har svårt att klä mig och har samtidigt dåligt samvete då jag står några av dem nära och de kommer undra varför jag inte berättat tidigare

Men varför? Det är väl inte din chef som kan bestämma om du ska berätta eller inte?

 

[Kecipeyniri]

Men varför? Det är väl inte din chef som kan bestämma om du ska berätta eller inte?

Nej det är det ju inte egentligen, men beror på lite intern politik och vi har det lite stökigt med personalen på arbetsplatsen för tillfället. På ett sätt förstår jag min chef, men det är lite surt för mig. Hoppas jag kan berätta i slutet av veckan så får jag förklara läget för mina kollegor - tror och hoppas de kommer att förstå.

 

[Hyldeblomst]

Precis så som jag känner. Har med KUB nästan vecka, på onsdag, tänk om det inte finns något där inne, tänk om jag inbillat mig...
Men jag har bestämt mig, när KUB är gjord, och det gått bra så ska jag försöka ändra tankesätt. Inte lätt, men ska verkligen försöka. Och jag ska prata om att jag är gravid! Det har jag svårt för nu.
Vi får peppa varandra, men det är vad denna tråd är till för
KRAM! heart

Det kunde varit jag som skrev vartenda ord, precis så tänker jag också. Bara det nu går bra med KUB ska jag börja med att berätta om graviditeten för närmaste familj och vänner, vi har inte sagt något till någon än. Jag tror också att det gör mycket att våga säga det högt sas och börja prata om det som @Lilleknodd skrev.
Kram tillbaka! (Och förstås lycka till på onsdag!)

@Kecipeyniri (det var också ett nick att kunna stava till vad betyder det?) Garderar med worst case scenario är vad jag gör också, som att det skulle göra någon skillnad... Men så mysigt att känna av den därinne! Det längtar jag efter. Tänker att det liksom blir mer verkligt då, att det går lättare att tro på att det finns någon där.
Men så märkligt av din chef att diktera hur/när du "får" berätta för dina kollegor. Det har hen inte alls med att göra kan jag tycka. Tycker inte att du ska oroa dig för dina kollegors reaktion, de måste ju också veta hur situationen ser ut och förstå att du inte velat gå emot chefens önskemål.

Tack alla ni som svarat för stöd och pepp Skönt att inte vara ensam!

 

[Ava22]

Nej det är det ju inte egentligen, men beror på lite intern politik och vi har det lite stökigt med personalen på arbetsplatsen för tillfället. På ett sätt förstår jag min chef, men det är lite surt för mig. Hoppas jag kan berätta i slutet av veckan så får jag förklara läget för mina kollegor - tror och hoppas de kommer att förstå.

Det är jag övertygad om att de kommer att göra

 

[Ava22]

Det kunde varit jag som skrev vartenda ord, precis så tänker jag också. Bara det nu går bra med KUB ska jag börja med att berätta om graviditeten för närmaste familj och vänner, vi har inte sagt något till någon än. Jag tror också att det gör mycket att våga säga det högt sas och börja prata om det som @Lilleknodd skrev.
Kram tillbaka! (Och förstås lycka till på onsdag!)

@Kecipeyniri (det var också ett nick att kunna stava till vad betyder det?) Garderar med worst case scenario är vad jag gör också, som att det skulle göra någon skillnad... Men så mysigt att känna av den därinne! Det längtar jag efter. Tänker att det liksom blir mer verkligt då, att det går lättare att tro på att det finns någon där.
Men så märkligt av din chef att diktera hur/när du "får" berätta för dina kollegor. Det har hen inte alls med att göra kan jag tycka. Tycker inte att du ska oroa dig för dina kollegors reaktion, de måste ju också veta hur situationen ser ut och förstå att du inte velat gå emot chefens önskemål.

Tack alla ni som svarat för stöd och pepp Skönt att inte vara ensam!

Du är absolut inte ensam! heart

 

[Bubble]

Jag är inte så bra på det här att vara gravid. Vecka 13 + 0 idag och jag kan inte släppa känslan av tänk om den inte mår bra därinne, tänk om den inte lever längre...
Vi var på ul i vecka 9+2 och fick se en liten figur på 25 mm där inne som viftade lite med armarna. Men mycket kan ju ha hänt sedan dess.
Nu har vi KUB-ul i veckan och jag pendlar mellan oro för att det inte ska finnas ett levande foster längre och att det ska visa sig att något är fel med det.
Jag skulle verkligen vilja kunna "skärpa mig" (ingen idé att oroa sig över sådant som ändå inte går att påverka osv) och vara glad över graviditeten, men tänk om... sitter liksom i vägen.

Annars mår jag bra rent fysiskt, lite illamående till och från och extra trött bara.

Exakt så där känner jag också (förutom att vi inte får göra KUB då)! Lovade mig själv att slappna av efter första ultraljudet (9+6) det tog väl 1 dag eller så innan jag började oroa mig igen sen efter andra ultraljudet (12+4) tänkte jag samma sak men nu oroar jag mig ändå hela tiden för att bebisen ska vara död vid RUL..Fast jag egentligen bara vill försöka njuta av att vara gravid..Så du är inte ensam! Försöker tänka att det ÄR ändå ovanligt att det går dåligt efter man sett ett levande foster. Vi får stötta varann, hoppas allt går bra på KUB!

 

[Bubble]

Jag håller med! Jag märker att jag slappnar av mer när jag berättat för fler och fler. Tyvärr vill inte min chef att jag berättar för mina kollegor ännu och det känns väldigt olustigt. Jag har svårt att klä mig och har samtidigt dåligt samvete då jag står några av dem nära och de kommer undra varför jag inte berättat tidigare

Vad tråkigt att du inte får berätta för dina kollegor, det måste vara svårt speciellt om man arbetar nära varann.

 

[Bubble]

Jobbigt att du är så orolig, men jag förstår att det lätt blir så!
Ett tips, som kanske inte funkar för alla men i alla fall för mig, är att googla statistik. Alltså inte katastrofgoogla alla hemska scenarion som kan ske utan istället faktiskt kolla upp fakta om hur vanligt/ovanligt det faktiskt är med missfall eller att bebisen inte mår bra efter KUB osv.

Jag är en person som väldigt gärna har kontroll över situationer och mår dåligt om jag inte känner att jag har kontroll över vad som sker. För min del hjälpte det till exempel att kolla upp hur ovanligt det faktiskt är att man får missfall när man sett ett levande foster på ultraljud och hur ovanligt det är att ett RUL visar någonting avvikande. Det gjorde mig trygg att få reda på faktiska siffror. De allra flesta graviditeterna går bra! Nu var jag inte supernojig och det var ingenting som "hindrade" mig i vardagen så att säga, och jag förstår om man inte blir lugnad av siffror och statistik, men det funkade för mig i alla fall

Hoppas oron lättar för dig snart

Vilket bra tips! Jag är expert på att googla allt hemskt som kan hända och sen är jag övertygad om att det kommer hända mig men lite statistik på hur ovanligt det faktiskt är kanske kan hjälpa

 

[Bubble]

V. 17 (16+3) här och känner mig så ogravid med alla symtom borta så jag ibland undrar om jag inbillat mig allt. Men magen växer iaf (syns kanske lite lite nu) och aptiten är fortfarande borta (är knappt ens sugen på godis och sånt och det är ovanligt för att vara mig ).
Har inte kommit mig för med att köpa nått ännu men ska få kläder och kanske köpa ett babyskydd av en kompis och en vagga har vi redan (sambons sen han var liten).

 

[MikaTela]

Jag ska köpa ett fint begagnat babynest så fort lönen kommer. Längtar redigt!
Längtar även tills jag kan hämta babyskydd och allt hos mamma och pappa.

 

[Imogen]

Jag är inte så bra på det här att vara gravid. Vecka 13 + 0 idag och jag kan inte släppa känslan av tänk om den inte mår bra därinne, tänk om den inte lever längre...

Jag tycker att du låter som en ytterst normal gravid!

De dåliga nyheterna är att det blir inte bättre! Sen oroar man sig för minskade fosterrörelser, sen oroar man sig för förlossningen, sen oroar man sig för psd, sen oroar man sig för att barnet ska sätta i halsen, sen oroar man sig väl för att det ska köra i diket med moppen

De bra nyheterna är att det ändå bara blir bättre och bättre

 

[bexx]

Vecka 10+1 idag. Varken idag eller igår har jag haft några direkta symptom, men har faktiskt inte blivit panikslagen Jag gjorde som @sicx tipsar om i och med mitt ultraljud för en vecka sen, så känner mig faktiskt väldigt trygg i att det lär gå bra. Inga tecken på att någonting har gått dåligt heller

Min mamma har spårat ur totalt. Jag är enda barnet, så hon ska för första gången bli mormor
Hon ringde igår och frågade om hon fick lov att köpa barnvagn till oss. Jag bad om att få återkomma om en stund, och under tiden jag pratade med sambon så skickade hon över en bild på den hon tänkte sig. Ringer upp och tackar ja, men då har hon ju redan lagt bud på den Nåväl, nu står den hemma hos en släkting och kommer ner hit i mitten på februari
Dessutom skryter hon till alla hon kommer i kontakt med, och delar massa på facebook om "den stora gåvan att få bli mormor". Helfestligt enligt mig