Sommarföräldrar 2016 del 2

[Bubble]

Nu kommer jag med en fråga som är pinsam men det känns jättejobbigt. Jag kan inte hålla tätt..alls..hinner jag inte på toaletten och kissa så kommer det på golvet har hänt 2 ggr nu. Nu sist bar jag runt på ledsen bebis och hann inte springa till toan..känner mig så ledsen och uppgiven så tårarna bara rinner..var inte alls beredd på det, lite läckage har jag förstått att man kan få men såhär..började så smått med knipövningar andra dygnet och försöker göra så ofta jag kan.

 

[superstar]

Nu kommer jag med en fråga som är pinsam men det känns jättejobbigt. Jag kan inte hålla tätt..alls..hinner jag inte på toaletten och kissa så kommer det på golvet har hänt 2 ggr nu. Nu sist bar jag runt på ledsen bebis och hann inte springa till toan..känner mig så ledsen och uppgiven så tårarna bara rinner..var inte alls beredd på det, lite läckage har jag förstått att man kan få men såhär..började så smått med knipövningar andra dygnet och försöker göra så ofta jag kan.

Du har väl precis fött? Det kommer att bli bättre! Jättebra att du kniptränar, fortsätt med det. Jag födde förra sommaren och minns de första dagarna/veckorna med fasa på just den punkten. Jag åkte på en rejäl rethosta efter förlossningen och flera gånger när jag hostade kissade jag på mig. Fruktansvärt! Men det ger sig successivt och nu, ett år senare, kan det läcka ett par droppar vid oväntade nysningar eller så, men inte värre. Första tiden var jag väldigt glad över de stora bindorna...

 

[Carand]

Nu kommer jag med en fråga som är pinsam men det känns jättejobbigt. Jag kan inte hålla tätt..alls..hinner jag inte på toaletten och kissa så kommer det på golvet har hänt 2 ggr nu. Nu sist bar jag runt på ledsen bebis och hann inte springa till toan..känner mig så ledsen och uppgiven så tårarna bara rinner..var inte alls beredd på det, lite läckage har jag förstått att man kan få men såhär..började så smått med knipövningar andra dygnet och försöker göra så ofta jag kan.

Rätt så vanligt skulle jag tro. När dottern föddes hade jag ingen som helst knipreflex kvar. Försökte verkligen koncentrerat hålla igen men det hände inte ett skvatt.. Det blir väldigt mycket bättre, har inga såna problem. Hon e 1 och ett halvt nu o vill minnas att det gick över rätt snabbt.

Fortsätt med knipövningar, måånga ggr om dagen o som sagt, de där stora bindorna e rätt bra av flera orsaker i början...

 

[Bubble]

Du har väl precis fött? Det kommer att bli bättre! Jättebra att du kniptränar, fortsätt med det. Jag födde förra sommaren och minns de första dagarna/veckorna med fasa på just den punkten. Jag åkte på en rejäl rethosta efter förlossningen och flera gånger när jag hostade kissade jag på mig. Fruktansvärt! Men det ger sig successivt och nu, ett år senare, kan det läcka ett par droppar vid oväntade nysningar eller så, men inte värre. Första tiden var jag väldigt glad över de stora bindorna...

Tack för ditt svar!

Jo jag födde ju för 3 dagar sen så det har ju inte hunnit gå länge.
Känns bra att man inte är ensam om det har som aldrig hört det från någon och då har jag ändå flera vänner som har barn.

 

[Bubble]

Rätt så vanligt skulle jag tro. När dottern föddes hade jag ingen som helst knipreflex kvar. Försökte verkligen koncentrerat hålla igen men det hände inte ett skvatt.. Det blir väldigt mycket bättre, har inga såna problem. Hon e 1 och ett halvt nu o vill minnas att det gick över rätt snabbt.

Fortsätt med knipövningar, måånga ggr om dagen o som sagt, de där stora bindorna e rätt bra av flera orsaker i början...

Tack! Skönt att det gick över för dig då finns det kanske hopp. Fortsätter och gör knipövningar ofta nu så hoppas verkligen det ska ge resultat.

 

[MM]

Nu kommer jag med en fråga som är pinsam men det känns jättejobbigt. Jag kan inte hålla tätt..alls..hinner jag inte på toaletten och kissa så kommer det på golvet har hänt 2 ggr nu. Nu sist bar jag runt på ledsen bebis och hann inte springa till toan..känner mig så ledsen och uppgiven så tårarna bara rinner..var inte alls beredd på det, lite läckage har jag förstått att man kan få men såhär..började så smått med knipövningar andra dygnet och försöker göra så ofta jag kan.

Inte det minsta pinsamt utan fullt normalt. Jag hade svårare att hålla tätt direkt efter förlossningen och en kort tid efter nu vid tredje förlossningen. Kunde känna att det rann utan att jag kunde stoppa det. Jag använde bindor tills det gick över. Finns säkert bättre skydd men det räckte för mig.
Det gick inte alls styra utan det kom bara sådär.
Jättetråkigt att man inte får info om att man kan bli inkontinent en tid efter förlossningen. Det är ju inget man har en susning om ifall ingen säger det innan.
Men ta det lugnt bara och ge det en månad. Är det lika illa om en månad så tycker jag du ska kolla upp det men högst troligt har du märkt skillnad tills dess och fortsätt knipa så är det förhoppningsvis ett minne blott efter sommaren
(Med förhoppningsvis menar jag att det kan bli så att man bibehåller en viss ansträngningsinkontinens och det är jättevanligt men ingen talar om det heller)

 

[Lilleknodd]

Har börjat läcka, typ överallt
Känner mig lite som en blivande mjölkko och nyss satt jag i skräddarställning och sorterade strumpor - nös och fick snabbt springa och byta kläder

 

[Pontevecchio]

För mig räckte det att jag drack kaffe så rann det okontrollerat första två veckorna. Hade med mig extrabyxor när jag gick ut ovh trodde det var bara jag och för evigt men det lade sig rätt snabbt.

 

[MikaTela]

Sambon sa idag att han hade fått en fråga av styvfarmor igår och den fick mig helt att tappa hakan!

Hon frågade om vi hade funderat på vad vi skulle göra om barnet föddes med en utvecklingsstörning!
Precis som om vi skulle kunna lämna kvar honom på bb i ett sånt läge.

Till att börja med har hon inte frågat mig något om graviditeten eller grattat dom två ggr vi träffats. Vi har ett gammalt gräl i vår bakgrund även den kring hennes människosyn!

Hon hade även frågat min sambo om jag har gått upp mycket i vikt.
Vi träffades för ca 3-4 veckor sen. Då sa hon inte ens hej till mig och hon hade all möjlighet i världen att fråga mig kring graviditeten.

 

[Kecipeyniri]

Jag kikar in från vårtrården bara för att säga: det blir bättre ju äldre de blir! Min lilla knodd åt heeela tiden de första veckorna och jag höll på att bli helt sinnessjuk , trodde något var fel och kände bara "ska mitt liv vara så här nu?" Men jag lät henne käka så mycket hon ville och sen verkar det som att min mjölkproduktion kom upp på den nivå som ungen behövde och hon har kunnat ligga liiite längre stunder ensam för varje vecka. Vagnen går också plötsligt bra att sova i nu när hon är lite större och stadigare och vi fått ordentlig snurr på amningen. Ditt barn kanske helt enkelt planerar en rejäl tillväxt och käkar därefter?

Tack så mycket för svar, du anar inte hur mycket jag behövde höra det - att det blir bättre. Jag har också tänkt att något är fel, men känner mig mer lugn när jag läser om andras erfarenheter och vår BVC-sköterska har intygat att allt är helt perfekt med lilleman. Precis som du skriver växer han just nu massor, över 400 g i veckan, så självklart måste han äta, äta och äta.

Det känns dock lite bättre nu, jag försöker lyssna på debattprogram, lyssna på ljudböcker osv så att jag samtidigt får lite "yttre stimulans" när vi hamnar i långa amningsmaraton. Har även börjat förstå hans signaler lite bättre nu och jag är samtidigt så tacksam att amningen fungerar så bra. Problemet är helt och hållet hos mig, jag måste sänka förväntningarna lite och acceptera att jag är i en annan fas i livet just nu. Och ju längre tid det går, desto mer uppskattar jag det

 

[Lilleknodd]

Är det bara jag som tycker om förlossningsberättelser? *pikar lite till alla nyblivna mammor*

 

[Bubble]

Är det bara jag som tycker om förlossningsberättelser? *pikar lite till alla nyblivna mammor*

Jag kan återkomma med min ska bara skriva ner allt

 

[Kecipeyniri]

Är det bara jag som tycker om förlossningsberättelser? *pikar lite till alla nyblivna mammor*

Jag återkommer också, måste bara hitta tiden att skriva ner den

 

[Kecipeyniri]

Nu kommer jag med en fråga som är pinsam men det känns jättejobbigt. Jag kan inte hålla tätt..alls..hinner jag inte på toaletten och kissa så kommer det på golvet har hänt 2 ggr nu. Nu sist bar jag runt på ledsen bebis och hann inte springa till toan..känner mig så ledsen och uppgiven så tårarna bara rinner..var inte alls beredd på det, lite läckage har jag förstått att man kan få men såhär..började så smått med knipövningar andra dygnet och försöker göra så ofta jag kan.

Du är inte ensam.. Jag var helt chockad efteråt, kändes som jag tappat all känsel och kontroll över underlivet. Första veckan kändes det som att alla organ skulle trilla ut från underlivet och varje toalettbesök var en mardröm nu sprack jag ju en hel del och blev opererad efteråt, så det kanske var extremt, men tack och lov så har det läkt väldigt snabbt. Det är redan en otrolig skillnad, bara två veckor senare, och jag har fått bättre kontroll och det känns mycket, mycket bättre. Kroppen är otrolig på att läka, och jag försöker knipöva så fort jag får tillfälle!

 

[Bubble]

Här kommer min förlossningsberättelse för dom som vill läsa
Vaknade fredag morgon (1/7) vid 06 av lite kraftigare sammandragningar än vad jag haft innan och lite ont i ryggen. Första tecknet. Kunde inte somna om och under dagen fortsatte det men ganska oregelbundet. Men gjorde ändå ganska ont när värkarna (förvärkarna) kom. På kvällen hade jag smärta ungefär som kraftig mensvärk.

Vaknade natten mellan fredag och lördag (2/7) vid 03 av att det gjorde ONT, smärtan satt långt ner i ryggen. Hade sådana onda förvärkar mellan 03-08 dom kom regelbundet med 10 minuters mellanrum (hade fått veta att man ska ringa förlossningen då det är 3-4 minuter mellan värkarna). Sambon åkte till jobbet vid 06 eftersom det ändå var såpass långt mellan värkarna. Tillslut kom dom med 7-8 minuters mellanrum. Jag tog två Alvedon och en varm dusch men det hjälpte inte så värst. La mig i sängen och somnade av ren utmattning. Vaknade igen vid 9 och då var värkarna nästan borta, kom ibland men inte lika regelbundet.

Ringde iallafall förlossningen vid 11.30. Barnmorskan där tyckte jag skulle passa på att vila eftersom det lät som att det var på gång. Så jag låg i sängen/soffan med en varm vetekudde bakom ryggen mest hela dagen. Kring middagstid började det lite smått igen och medan jag försökte äta hade jag rätt så ont. Vi gick och la oss kring 22 men jag hann inte ligga i sängen så länge innan det kom en värk som gjorde rejält ont. Kunde inte sova så jag steg upp och la mig i soffan och klockade värkarna. Regelbundna med 10 minuter emellan. Och nu gjorde dom ONT. Tog Alvedon som inte hjälpte det minsta. Vetekudden hjälpte inte heller längre. Vid 02 ringde jag in till förlossningen då jag hade så ont att jag kved då värkarna kom. Barnmorskan där tyckte inte jag behövde komma in än då det fortfarande var 7-8 minuter emellan. Hon tyckte jag skulle ta Alvedon och försöka sova?! Nu släppte slemproppen också. Låg i soffan fram till 05.30 då ringde jag in igen och lät väl nästan gråtfärdig i luren så nu sa dom att jag fick komma in för undersökning trots att värkarna fortfarande inte kom nog tätt. Väckte sambon och försökte få på mig kläder men jag hade så ont så Magnus fick hjälpa mig. Slängde ner det sista i väskan. Här spydde jag också av smärtan och då började jag känna mig lite rädd. Snabbt ut i regnet och in i bilen. Satt och försökte andas mig genom värkarna i bilen. Vägen från parkeringen och genom sjukhuset kändes lång kan jag säga!

Tillslut var vi framme och ringde på förlossningen. Fick komma in på ett förlossningsrum och en barnmorska kom in. Hon satte på ctg på magen och kände sen efter..6 cm öppen! Hon sa det blir bebis idag och det kändes så overkligt! Jag fick byta om till dom snygga sjukhuskläderna. Sen frågade hon om hur jag tänkt kring förlossningen och smärtlindring osv och jag sa att jag var öppen för det dom föreslog. Så hon sa att du kan prova lustgas nu om du vill vi börjar med det. Först gjorde jag lite fel tog masken försent så det hjälpte inte. Men efter 2-3 värkar fick jag kläm på det och vilken lättnad! Nu vart värkarna uthärdliga. Nu bad hon Magnus klocka värkar och lämnade oss ett tag. Nu var det 3-4 minuter emellan. Vid 07.35 fick jag antibiotikadropp eftersom jag är gbs-positiv (en bakterie i urinen). Sen jobbade jag mig igenom värk efter värk med lustgasen. Satt på pilatesboll, stod vid sängen och en kort stund vid gå-bord. Sambon masserade, kom med dricka, nyponsoppa, påminde om att andas m.m. Barnmorskan var också jättebra och andades med mig genom några värkar. Efter ett tag gjorde det ändå ganska ont trots lustgas så jag bad om ryggbedövning. Läkare kom ganska snabbt och satte den. Kändes inte alls just då var bara svårt att sitta blickstilla då han satte den eftersom jag bara ville vrida mig då värkarna kom. Men det gick bra. (Magnus berättade efteråt att det var en rätt så rejäl nål tur jag inte såg den!) Åh så skönt det var när den började verka!! Smärtan försvann och jag behövde inte längre lustgasen. Nu vart det en lugnare period och barnmorskan sa att sambon skulle gå och köpa lunch till sig. Klockan var nu kring lunch nån gång. Värkarna avtog på grund av eda:n. Barnmorskan sa tillslut att hon skulle stänga av den och sätta värkstimulerande dropp för att få igång värksrbetet igen. Hon stängde av eda och frågade om jag ville ha lunch nu. Efter ett tag kom hon och satte värkstimulerande dropp. Tror klockan var kring strax före 12. Hon sa hoppas bebisen är ute innan halv 2 så slipper du få antibiotikadropp igen (skulle tas var 6:e timme). Då kände jag att det började närma sig!

Sen någon gång efter 12 satte värkarna igång igen. Nu kom lunchen men nu hanns den inte med! Provade pilatesboll igen men då gick bebisens puls plötsligt ner. Barnmorskan beordrade mig att kliva upp snabbt! Fick hjälp upp i sängen på sidan men pulsen var fortfarande låg. Märkte att barnmorskan var lite stressad nu och fick ställa mig på knäna lutad mot ryggstödet. Då äntligen gick pulsen upp till normalt igen! Stod så ett tag och nu började krystvärkarna komma (tryckte på som att man är bajsnödig). Ställde mig bredvid sängen några värkar men sen vart jag beordrad upp i sängen snabbt då jag kände att det tryckte på mer. Halvlåg på sidan med benen i benstöd och barnmorskan guidade mig jättebra genom kryssningen, när jag skulle trycka på och när jag skulle hålla emot .kroppen visste som också vad den skulle göra och det var rätt häftigt att låta kroppen ta över och bara hänga med. Vet inte exakt hur länge jag krystade men det gick snabbt! Står kort krystning i journalen. Tillslut kom hon ut med ett "plopp" och ett skrik. 7.30 var vi inne på förlossningen och 12.50 kom vår älskade prinsessa till världen!! Barnmorskan sa att det hade gått ännu snabbare utan eda och att jag skulle klarat det utan då jag hade hög smärttröskel som hon sa. Fick upp lillan på bröstet och vi bara tittade och tittade på henne. Det största ögonblicket i mitt liv!!! Hon sög lite på bröstet sen var det tvättning, vägning och mätning. 3530 g och 50 cm. Sen fick vi vår firarbricka med blommor, bubbel, mackor, kaffe och The och jag fick lunchen. Sen fick vi vara ensamma med vårat lilla underverk och fira första födelsedagen.

3/7 kl 12.50 kom du till världen älskad från första stund vår älskade dotter!!

 

[Bubble]

Du är inte ensam.. Jag var helt chockad efteråt, kändes som jag tappat all känsel och kontroll över underlivet. Första veckan kändes det som att alla organ skulle trilla ut från underlivet och varje toalettbesök var en mardröm nu sprack jag ju en hel del och blev opererad efteråt, så det kanske var extremt, men tack och lov så har det läkt väldigt snabbt. Det är redan en otrolig skillnad, bara två veckor senare, och jag har fått bättre kontroll och det känns mycket, mycket bättre. Kroppen är otrolig på att läka, och jag försöker knipöva så fort jag får tillfälle!

Tack, "skönt" att man inte är ensam jag vart också chockad aldrig hört eller fått någon information om det. Men skönt att det blivit bättre för dig!

 

[BernT]

Tack, "skönt" att man inte är ensam jag vart också chockad aldrig hört eller fått någon information om det. Men skönt att det blivit bättre för dig!

Vad dåligt att man inte får någon information om det. Det fick iaf inte jag, nu har jag dock inte haft några besvär alls men det lär väl bero på att jag blev snittad, så mitt underliv har ju inte behövt pressa ut en 3-4 kg bebis. Men om jag hade fått besvär hade jag ju inte haft ngn aning om att det är så det "brukar" bli iom att det inte pratas alls om det, iaf inte hos min bm. Sjukt dåligt!

 

[Saigon]

Vad dåligt att man inte får någon information om det. Det fick iaf inte jag, nu har jag dock inte haft några besvär alls men det lär väl bero på att jag blev snittad, så mitt underliv har ju inte behövt pressa ut en 3-4 kg bebis. Men om jag hade fått besvär hade jag ju inte haft ngn aning om att det är så det "brukar" bli iom att det inte pratas alls om det, iaf inte hos min bm. Sjukt dåligt!

Även snittade drabbas.

 

[BernT]

Även snittade drabbas.

Vaa? Då måste jag haft tur, elle vad man ska säga.

 

[Saigon]

Ja, jag med. Jag visste att det kunde drabba men är ändå lite chockad över gensvaret här. För det verkar vara ännu vanligare än vad jag trott. Men det verkar ju börja bli ett visst intresse fr media att uppmärksamma alla förlossningsskador. Men jag tror att vi alla måste bli duktigare på att vilja prata om dessa saker.