Tänkte uppdatera lite hur det går för oss, jag är sjuuuukt uttråkad av att sitta här på sjukhuset. Men det är bra för Lykke givetvis
Lykke kom i vecka 34+5, jag trodde att vattnet gick, men enligt journalen hade de inte gått. Så jag vet i tusan vad det var som hände. Men det var tur att vi åkte in! Enligt journal blev jag inskriven 15:55. 18:13 står det att det inte finns ngt vatten på bindan och att CTG-kurva är normal. Då har jag ont, ingen ställning funkar och jag känner att jag vill bara gå på toa hela tiden. BM är jättestressad och tycker nog att jag är sjåpig (får det intrycket). 19:16 står det att jag fått mer ont (sambon har hämtat in BM som vill göra ett CTG till, jag har då sjukt ont), hon känner att jag är öppen 4 cm och meddelar att det blir förlossning. 19:25 får jag bricanyl, jag tror det är för att sakta ner värkarna/förloppet. 1930 skriver läkaren en anteckning (underbar läkare, gillade verkligen henne! Hon var sedan med fram tills bebis kom), hon skriver att jag är smärtpåverkad, huvudet är fixerat (de gjorde ett ul), barnläkaren blir informerad. Jag märker ju att det blir lite stressat när min BM som inte trodde att det skulle hända ngt inser att det är förlossning på gång och typ nu. Kl 20, fullt öppen. De säger flera gånger att jag kanske för föda i undersökningsrummet för det inte finns några rum lediga. Det funkar enligt dem, men det saknas lite grejer. Men de får klart ett rum och jag körs på britsen. Jag minns att det är ganska mycket folk i undersökningsrummet men att det är ganska lugnt på förlossningsrummet. Läkaren, två BM, tror inte det är fler. Här har jag redan börjat får krystvärkar och BM säger att jag inte får krysta. Det är jävligt svårt att låta bli när kroppen säger att ongen ska ut, nu!
20:15 står det att jag börjar krysta. Ligger på vänster sida, ett ben ligger i bygel, men en BM håller i det när värkarna kommer. Jag minns att jag trycker på 3 gånger per värk och att det är ganska smärtfritt mellan värkarna. Ondast gjorde det när huvudet började komma fram, kändes som typ det brann i musen. Men det gick ju över snabbt. 2030 är hon född med ett skrik
En bristning grad 1 som sys och ett skrapsår som de inte gör ngt åt. Inga problem att få ut moderkakan, coolt att se den! Förlorade sammanlagt 300 ml blod. Hann inte med smärtlindring, alls. Synd, jag var lite pepp på lustgasen, och jag hade gärna haft smärtlindring om det hade hunnits med. Det gjorde ont under förloppet. Hann tänka kejsarsnitt, men det var så najs, att när hon väl var ute så gjorde det inte ont alls.
Sen får vi fika, vi meddelar familjen att hon kommit, ingen hade ju nån som helst aning förutom mina svärföräldrar (vi var på deras lantställe när "vattnet" gick"). Hon hinner suga lite på bröstet och vi flyttas sedan över till Neo på Danderyd. Hit kommer vi 01:37, natten till söndagen och här har vi varit sedan dess
Skönt att skriva ner allt, lite som ett terapi-samtal, bearbetning. Det gick ju inte alls som jag trodde det skulle gå, alla tankar jag hade, förlossningsbrevet, allt jag skulle hinna med innan BF. Men jag är jäkligt tacksam över att det gick så bra som det gjorde! Jag mår bra, bebis mår bra. Hon går redan upp i vikt och är pigg! Min sambo är verkligen mitt stöd och det är jäkligt skönt att han får stanna här med mig och att vi kan då dela lika på allt. Bara för att jag är mamma så ska inte jag göra allt till 100%. Han fixar och donar, kör alla matningar med sonden, blöjbyten, fixar och hämtar mat mm. Toppen, vi har verkligen ett bra samarbete!
Personalen här på Neo är jättefina, men som sagt, så fort Lykke blir godkänd så slänger jag henne i famnen och springer härifrån
Förhoppningsvis redan på fredag som senast!
Nu är det någon som pickar på uppmärksamhet
