Du har rätt. Och det är skönt att de är kvar ungefär där man sätter dem. Men man hör så mycket om vad alla andra kan...
När de sticker iväg åt var sitt håll kommer du längta tillbaka till den här stunden.
Man hör mycket om vad alla andra kan och jag kan tänka mig att det är lätt att sätta ihop alla andras steg i utvecklingen till någon sorts superbaby som man jämför sitt eget med. Men man ska komma ihåg att de där som går när de är åtta månader kanske inte har utvecklat språket på samma nivå som sin mer stationära, jämnåriga kamrat. Som du sa, det är få friska, vuxna personer som inte kan gå, det jämnar ut sig till slut.