Sv: Sommarföräldrar 2013
Nu har jag äntligen fått lite tid vid datorn. Liten ligger mest fastigland vis tuttarna...
Såhär gick det till när lille Alve kom till världen. Blev långt hoppas ni pallar läsa
Lille Alve kom till världen den 3/7 sju minuter i sju på kvällen. Han hade ju lurat oss på morgonen att åka in då jag trodde vattnet hade gått. Efter lite kontroller konstaterades att inget var på gång och vi fick åka hem. Senare på eftermiddagen drog det igång.
Tydligen kunde slemproppen vara väldigt lös och dra med sig rikliga klara flytningar som inte var helt ovanligt att man kunde missta för vattenavgång (när vattnet väl gick inne på bb fattade jag att det faktiskt rörde sig om helt andra mängder vätska…
).
Sammandragningarna fortsatte under fm och gjorde lite ont men ökade inte i styrka och kom med 7-11 min mellanrum. Framåt em började det kännas ordentligt och komma mer regelbundna värkar. Vid 16.30-tiden kom de med rätt bra styrka och 4 min mellanrum. Jag ringde in till fl och de frågade om alla värkar var lika kraftiga och långa. Nej inte riktigt. Ring igen när det är 4 min mellan de starkaste sa de… Ja när det väl var det så kom ju värkarna med de ”svagare” inräknade typ hela tiden… Kanske 1 min paus emellan i bästa fall. Mamma som kommit för att passa Vidar sa till mig att nu åker ni in annars får du ungen i bilen! Jag ringde lite halvt panikslagen igen till fl och nu var jag visst välkommen.
Totalt olidliga 20 min i bilen på väg mot Lund. Kom in till förlossningsavdelningen – eller ja nästan – var tvungen att sätta mig på knä i foajen och vänta ut en värk innan vi kunde gå in
. Skrevs in 18.05. Mårten stack iväg för att parkera bilen, under tiden skulle jag byta om till sjukhusstass vilket gick så där bra… Fick ha hjälp för värkarna kom så tätt så jag hade inte en chans. Mårten kom tillbaka. Undersökning – öppen 8 cm.
18.25 gick vattnet - på riktigt den här gången
Plötsligt blev jag så himla trött på värkar och på att andas. Andningen hjälpte ju mig igenom förlossningen med Vidar men nu kände jag att jag inte orkade andas så jag fick prova lustgas den här gången. Haha det hjälpte men jag blev nog rätt barnslig av den. Barnmorskan ville att jag skulle lägga mig på sidan lite men jag gnydde bara att ”jag vill inte”, jodå vänd dig nu, ”nej jag kan inte du får putta”.
18.45 kom första krystvärken. Då kom jag ju på att jag ville ha lokalbedövning för det var ju detta som gjorde ondast förra gången så jag gnydde nåt om det. Då kom andra krystvärken och jag känner att barnmorskan trycker emot jättehårt och typ säger åt mig på skarpen att absolut INTE krysta. Mårten säger ”du hinner ingen bedövning du”. Någon trycker väl på en knapp för inrusande kommer en barnmorska till och den första säger nåt om att detta var hon inte beredd på. Två krystvärkar och två mosade Mårten-händer senare (jag höll honom så hårt i händerna att det säkert gjorde skitont på honom med…) for Alve ut som en liten projektil. Kl 18.53, alltså mindre än en timme efter att vi anlände till BB.
Så torkade barnmorskan honom och han skrek. Hon frågade om vi visste om det var en tjej eller kille – nej sa vi (jag tänkte ”men visa upp bebisen nån gång då”). Då höll hon upp honom och jag blev jätteglad för jag hade ju känt på mig mest hela tiden att det skulle va en liten grabb. Det första Mårten sa var att han var jättelik Vidar. Jag höll väl med men måste erkänna att han var rätt skrynklig, jag tyckte han såg ut som en liten gubbe
Men det skrynkliga försvann snart och jag tycker att vi haft tur som fått två så otroligt fina barn
Två nätter stannade vi på patienthotellet. Första natten var Mårten kvar också, andra natten bara jag och Alve så att vi skulle få ha lite lugn och ro innan vi åkte hem till storebror igen.
Kom och tänka på efteråt att de varken hann koppla in CTG på mig eller bebis… Ingen ”övervakning” av hans hjärtljud alls under fl…
Nyfödd
1 vecka gammal