Sv: Sommarföräldrar 2011
*kl*
Tack för alla lyckönskningar!
I all korthet (jag har nämligen en liten som jag måste gå och beundra igen, och så har jag sedan klockan sex i söndags morse sovit ca 5 timmar sammanlagt, så jag överväger skarpt att lägga mig lite...):
En snabb förlossning är inte bara en välsignelse. Det var rätt jobbigt också och det fanns ingen chans till någon sorts smärtlindring över huvud taget. Men å andra sidan hann man inte jaga upp sig heller.
Jag kollade färdigt på Germany's Next Topmodel (man måste ju prioritera!). Tills programmet var färdig hade min man fyllt i badvattnet (han ville ha det berömda badet avklarat lite snabbt, eftersom han till skillnad från mig trodde att det nog kunde vara dags). När jag klev i badet var allt rätt lugnt, värkarna kom ca var 5-7 minut och var jobbiga men gick bra att andas igenom med "avslappning" (nåja). Badade kanske 20 minuter och värkrna blev starkare och kom oftare. När de kom regelbundet var 4,5 minut kravlade jag ur badkaret och sa till min man att vi kanske skulle åka in på kontroll i alla fall (fortfarande var jag säker på att det var förvärkar, men babyn rörde sig inte så mycket längre så jag vill kolla). Maken var helt hektisk och försökte färdigställa någon sorts packning och samtidigt hålla koll på mig. Mitt största problem var att jag inte visste vad jag skulle ta på mig (eller hur det skulle gå till, för det var tätt mellan värkarna nu och medan de höll på kunde jag inte göra någonting.)
I bilen kom de regelbundet var tredje minut och var ganska onda. Jag andades och stönade nog lite och höll koll på att han körde fint och försiktigt (man måste ju inte bli hysterisk av lite förvärkar liksom).
23.56 var en värk slut och då tänkte jag att vi precis skulle hinna en till innan kliniken, och att det var rätt praktiskt, för den kunde jag ta i bilen och inte på väg in. 23.59 enligt bilens klocka parkerade vi utanför kliniken och nästa värk klingade precis av. Promenaden in gav väl antagligen "dödsstöten" för därefter kom väkarna utan uppehåll. Vattenavgång 00.00 står det i journalen, det var ca 30 sekunder efter att vi kommit in.
Då var det riktigt jobbigt och en normal första undersökning gav barnmorskan upp ganska snart. En elev höll ctg-sändarna mot min mage en kvart eller så, sedan gav de upp och bm sa att vi skulle direkt in i förlossningssalen för det var nog dags att börja krysta! Mellan två värkar kände hon efter och då var jag 10 cm öppen.
Min man kom ihåg cd-skivor och HypnoBirthing från brevet, så rapporterade plikttroget till bm. Hon sa att hon inte kände till detta men att de självklart ville hjälpa till så gott det gick. "Er man sa något om HypnoBirthing..." började hon, varpå jag väste "Det kan vi nog glömma nu!"
I övrigt sa jag inte mycket mer än "Vatten!" och "Store Gud!" tills gullungen kom. Men man måste ju säga att övningarna nog hjälpte eftersom jag klarade av hela öppningsskedet utan större besvär, eller snarare utan att riktigt fatta vad som pågick. Rekommenderas alltså!
Det där med att andas ut barnet funkade dock inte riktigt. Jag försökte tänka på andning och avslappning, men det gick inte så bra.
Lite tror jag att det hade att göra med att jag blev så överumplad också. Han fastnade lite vid blygdbenet, så där anvisade bm mig att ta i för att få förbi honom, vilket ledde lite sprickande och skrapsår. 02:00 är han född!
Angående att bli sydd så kan jag bara rekommendera att verkligen tydligt kommunicera att man ska bli tillräckligt bedövad. Till mig sa gyn rätt ut att hon inte kunde bedöva helt. Jag blev då helt hysterisk och hade antagligen sarkat ner henne om hon försökt, så det slutade med att de hämtade lustgas och en intravenös bedövning som komplement till lokalbedövning och spray. Om jag hade gått med på det hade de alltså sytt utan komplett bedövning...
I övrigt funkar amningen ännu inte eftersom lillkillen är väldigt trött och mest vill sova. Jag har dock tillräckligt med mjölk och förmatar med spruta och då dricker han lite på egen hand ibland. Det ger sig nog med tiden.
Alltså måste han väckas för att matas var fjärde timme och det är om fem minuter, så det var allt för den här gången. Blev inte så kort trots allt.
Det låter som att du hade en väldigt bra förlossning, trots att du missade all smärtlindring. 
FK ringde nu och sa dom va klara. Hade ju hänt en hel del med min lön så det va ett positivt besked 
