Sv: Sommarföräldrar 2011
Tack för alla svar, vad underbara ni är!
Jag tror också att det skulle kännas lättare att ta förlossningen efteråt. Är inte jättesugen på att ta med en nyfödd till kyrkan med allt vad det innebär.
Har bara badat i vår svinkalla pool, och det var ingen höjdare Har bara en tankini som jag kommer i och den sitter så illa att jag inte vill visa mig i ett badhus
Hon hade åtminstone turen att hinna träffa min kusins nyfödda - de åkte förbi mormor på väg hem från BB några dagar innan hon försvann. En liten tröst, även om det gör mig ont att hon inte kommer få hälsa min bebis välkommen till världen
Planen var från början att jag skulle bli snittad om jag inte kom igång själv, pga att förra igångsättningen gick så dåligt. Men ju mer det närmar sig, ju mer känner jag att jag vill testa igen - vill så hemskt gärna få föda barnet själv! Men jag tänker lite såhär - jag ska till BM på tisdag. Med en jäkla tur blir jag igångsatt redan på onsdag, bebisen kommer troligtvis på torsdag. Då hinner h*n inte bli mer än 5 dagar innan begravningen Det tar ju ett tag att lära känna sin lill* och skulle några komplikationer tillstöta med någon av oss vill jag inte känna stress över att kanske missa begravningen. Så det bästa vore nog att vänta till efteråt, om jag bara orkar. Och jag vet inte om jag gör det
Tack!!
Tack för alla svar, vad underbara ni är!
Även om det är tungt just nu så kanske det kan kännas... ja inte lättare men du kanske förstår vad jag menar... att börja på ny kula med ett litet liv efter begravningen än före?
Har du varit iväg och badat något? Vore det inte ganska avslappnande och en skön paus från den tunga kroppen att bara flyta runt viktlös en stund i svalt vatten?
Jag tror också att det skulle kännas lättare att ta förlossningen efteråt. Är inte jättesugen på att ta med en nyfödd till kyrkan med allt vad det innebär.
Har bara badat i vår svinkalla pool, och det var ingen höjdare Har bara en tankini som jag kommer i och den sitter så illa att jag inte vill visa mig i ett badhus
Riktigt tråkig tajming med din mormor, hade ju varit fantastiskt om hon hade fått vara med och välkomna när det kom en ny generation. Och så är det ju tråkigt eftersom du behöver få ha tankarna hos dig själv just nu. Skickar en styrkekram.
Hon hade åtminstone turen att hinna träffa min kusins nyfödda - de åkte förbi mormor på väg hem från BB några dagar innan hon försvann. En liten tröst, även om det gör mig ont att hon inte kommer få hälsa min bebis välkommen till världen
Är det helt otänkbart att kanske få tid till nästa vecka redan?
Är planen alltså att först prova med igångsättning och därefter snitta om det inte kommer igång då? För en igångsättning kan väl dra ut på tiden den med(?) och då låter ju dagen efter bättre, bara du orkar och det är ju faktiskt det som räknas. Vad säger magkänslan?
Planen var från början att jag skulle bli snittad om jag inte kom igång själv, pga att förra igångsättningen gick så dåligt. Men ju mer det närmar sig, ju mer känner jag att jag vill testa igen - vill så hemskt gärna få föda barnet själv! Men jag tänker lite såhär - jag ska till BM på tisdag. Med en jäkla tur blir jag igångsatt redan på onsdag, bebisen kommer troligtvis på torsdag. Då hinner h*n inte bli mer än 5 dagar innan begravningen Det tar ju ett tag att lära känna sin lill* och skulle några komplikationer tillstöta med någon av oss vill jag inte känna stress över att kanske missa begravningen. Så det bästa vore nog att vänta till efteråt, om jag bara orkar. Och jag vet inte om jag gör det
Usch, vilket dilemma
Tråkigt att höra om din mormor. Det kan inte vara lätt.
Skickar styrkekramar
Tack!!