Sv: Sommarföräldrar 2011
Jag funderar på detta med förlossningsbrev, känns svårt att veta något när det är första barnet. Funderar mest på att skriva hur jag reagerar i stress, av smärta och hur jag känner inför förlossningen. Tankar om smärtlindring och miljö far omkring i huvuudet, jag är egentligen ganska "alternativ" av mig och var nog häxa i mitt förra liv
.
Har inte alls kommit till något som kan likna ett brev i huvudet. Hur tänker du?
Jag tänker ungefär så, att jag skriver ner kort hur jag reagerar på stress och smärta, vad för smärtlindring jag är intresserad av osv.
Som sagt, är ju skit svårt, man har ju ingen aning heller hur man reagerar på DEN smärtan, det kanske blir heeelt andra reaktioner. Men jag tänkte att det skadar ju inte att plita ner hur jag reagerar på smärta ändå......
Sen vill jag inte ligga med underredet i vädret. Jag vill ha lååångt skjorta, och sen underbyxor på så länge det går. Skjortan ska vara på, och nerdragen så mkt det går. Sjklart ska ju personalen ha det smidigt oh komma åt oh se
men vill inte ligga med magen i vädret oh underredet helt öppet!!!
Vill heller inte att det ska "slitas och dras" i mej. Vill jag inte prova en miljard olika födelse-ställningar så vill jag inte, punkt. Sen sjklart lyssnar jag på deras råd och är ändå villig att prova, men känns det inte rätt, vill jag inte bli stressad med att "prova en liten stund till du"......
Ngt som oxå ska stå med, det är att de MÅSTE fråga (oh de vet jag att de gör, men ändå) om vi vill se moderkakan INNAN de visar den. För har sambon klarat av förlossningen så långt utan att svimma, vill jag inte ha han på golvet då!! Samma med navel-strängen,,,,,FRÅGA, men vill/klarar ej sambon av det, så tjata inte, vi har talat mkt om detta, så han vet vad han säger ja/nej till.
Har även stor ångest över detta med amningen. Har nu valt bb efter hur de sköter detta med amningen, vilken hjälp man får och så. Men vill ändå skriva med att snälla snälla snälla, slit inte upp min skjorta oh dra fram mitt bröst!!
Jag har "bestämt" såhär : Jag vill se hur jag reagerar när jag ser den lille krabaten, känna efter hur det känns. Börjar sen krabaten söka efter bröstet fort, vill jag se då hur min reaktion blir. Min förhoppning är att jag då själv hivar fram tutten i rödaste rappet
när jag ser lillan söka och be om käk....
Men åter igen, men kan aldrig förr sitt liv föreställa sej smärtan, känslan, reaktionerna, och kärleken till det lilla knytet, så detta brev skriver jag endast för mej själv, för att lugna mej själv en aning.
Jag litar fullsatändigt på personalen dit vi ska åka, så mkt kommer jag fråga dom om, och be om hjälp
Så, skriv ner utifrån ditt hjärta helt enkelt, eller hur ska jag säga? De har sett, hört och läst allt och lite till, så ingen kommer reagera på ett "märkligt" förlossningsbrev inte