Socker och svärmödrar..

[ginnies]

5 dl vetemjöl
0,5 dl vanligt socker
2 dl florsocker
1-2 rullar apelsinmarmelad
Och skivade jordgubbar över hela

Ja det kan man kalla en söt paj.

 

[Pontevecchio]

Nej igen, det gör kroppen inte, olika molekyler behandlas olika, ja, bröstmjölkssocker har positiva effekter på ett spädbarn, bäst att skriva ut det igen för du skriver ju- sockerglad som du är- att socker har positiva effekter ( jag pratar där såklart om godissocker), och de är väl ändå få.

Jag är rätt neutral till socker faktiskt och tycker det är lite tragiskt att vi är så bortskämda i väst att socker är det läskigaste vi kan tänka oss. Nu släpper jag diskussionen med dig, du får vara oförskämd mot någon annan.

 

[Teilani]

Jag skrev att den var jättesöt, varför inte bara utgå ifrån vad jag skriver?
Inte för att det nu spelar någon roll för min frågeställning men det verkar ju uppenbarligen göra det för den här sidodiskussionen så här har ni, pajen innehöll bl a

5 dl vetemjöl
0,5 dl vanligt socker
2 dl florsocker
1-2 rullar apelsinmarmelad
Och skivade jordgubbar över hela

Haha, har följt diskussionen och inte riktigt fattat grejen med lite paj, men min paj har en halv dl socker i degen och inget socker i bärfyllningen. Rena hälsokosten i jämförelse!

För övrigt tycker jag att farmor ska lyssna på hur föräldrarna vill ha det oavsett vad det gäller. Det finns så många sätt att skämma bort barn med kärlek utan att blanda in mat eller prylar.

 

[ako]

Jag skrev att den var jättesöt, varför inte bara utgå ifrån vad jag skriver?
Inte för att det nu spelar någon roll för min frågeställning men det verkar ju uppenbarligen göra det för den här sidodiskussionen så här har ni, pajen innehöll bl a

5 dl vetemjöl
0,5 dl vanligt socker
2 dl florsocker
1-2 rullar apelsinmarmelad
Och skivade jordgubbar över hela

Tja rätt sockrigt kan man ju säga- är den ens god kan man undra? Som tur var åt ju barnet dock inte upp hela pajen utan några små skedar. Inget som skadar henom på något sätt. Dock trist attityd av svärmor att så demonstrativt gå emot din önskan!

 

[ginnies]

Jag är rätt neutral till socker faktiskt och tycker det är lite tragiskt att vi är så bortskämda i väst att socker är det läskigaste vi kan tänka oss. Nu släpper jag diskussionen med dig, du får vara oförskämd mot någon annan.

Men det är ingen som har uttryckt sig så, och om man bara ska diskutera det läskigaste " vi kan tänka oss", ja vad finns då att diskutera?
Det socker vi pratar om har faktiskt inga fördelar, vill man ha sött o gott finna andra alternativ som samtidigt ger vitaminer , mineraler etc bara man kan tänka om.
Sedan finns ju en uppsjö med forskningsrapporter, jag tycker det räcker att veta hur socker behandlas av kroppen vid överskott och om det är ett överskott utan för högt kaloriintag att det ger tomma kalorier, alltså ingen näring.
Jag är förvånad att så många föräldrar ger sina barn så mkt socker ( nej jag läser inte in Sveriges sötaste paj i detta), även om de håller vikten, vill de inte att barnen ska äta bra mat med nyttigheter?.

 

[ginnies]

Tja rätt sockrigt kan man ju säga- är den ens god kan man undra? Som tur var åt ju barnet dock inte upp hela pajen utan några små skedar. Inget som skadar henom på något sätt.

Men hur bra är det?, rent socker rakt ner i magen , 6 st- antar jag- tsk?
( och kanske en antioxidant bit med jordgubbe)

 

[ako]

Men hur bra är det?, rent socker rakt ner i magen , 6 st- antar jag- tsk?
( och kanske en antioxidant bit med jordgubbe)

BRA är det såklart inte- men inte skadligt heller.
Vi får helt enkelt konstatera att vi tycker olika. Du kör den antisockerfanatiska linjen, jag tänker att lagom funkar fint. Jag tror helt enkelt inte att fika och godis i måttliga mängder sålänge man i övrigt äter vettig mat är farligt. Det tillför inget nyttigt näringsmässigt, men det är inte giftigt heller, och det tillför definitivt glädje och välbefinnande att få äta något gott och lite festligt.

De barn jag känner som har antisockerfanatiska föräldrar (vi har ett par sådana familjer i bekantskapen) uppfattar jag mest som väldigt fixerade vid fika, godis mm, de vräker i sig borta när inte mamma/ pappa kan komma och konfiskera det de tänker äta. T ex känner vi en familj där barnen snällt får lämna in sina barnkalaspåsar med godis till föräldrarna för förvaring till nästa vecka om kalaset inte är en lördag eller halvering av mängden om det faktiskt trots allt är "rätt" dag. En av föräldrarna blir så stressad att hen knappt vet var hen ska ta vägen om man bjuder på t ex glass eller någon form av fika, och jag kan inte se att den inställningen skulle vara sund.

 

[Blueberry]

BRA är det såklart inte- men inte skadligt heller.
Vi får helt enkelt konstatera att vi tycker olika. Du kör den antisockerfanatiska linjen, jag tänker att lagom funkar fint. Jag tror helt enkelt inte att fika och godis i måttliga mängder sålänge man i övrigt äter vettig mat är farligt. Det tillför inget nyttigt näringsmässigt, men det är inte giftigt heller, och det tillför definitivt glädje och välbefinnande att få äta något gott och lite festligt.

De barn jag känner som har antisockerfanatiska föräldrar (vi har ett par sådana familjer i bekantskapen) uppfattar jag mest som väldigt fixerade vid fika, godis mm, de vräker i sig borta när inte mamma/ pappa kan komma och konfiskera det de tänker äta. T ex känner vi en familj där barnen snällt får lämna in sina barnkalaspåsar med godis till föräldrarna för förvaring till nästa vecka om kalaset inte är en lördag eller halvering av mängden om det faktiskt trots allt är "rätt" dag. En av föräldrarna blir så stressad att hen knappt vet var hen ska ta vägen om man bjuder på t ex glass eller någon form av fika, och jag kan inte se att den inställningen skulle vara sund.

Jag har precis samma erfarenheter.

Sen tycker jag att man ska låta bli att mata en ettåring med väldigt söta saker oavsett (i synnerhet innan läggdags och efter flera tillsägelser).

Vi var relativt restriktiva fram tills sonen var drygt ett år, sedan dess har vi en mer tillåtande inställning eftersom det känns dumt att ge barnet en grund där det finns regler, förbud, tjat och villkor kring sånt som man äter.

Två av barnets kusiner har föräldrar (det är två olika familjer) som är sockerpoliser, vilket resulterar i mer eller mindre kaos när de är någon annanstans än hemma. Det ena barnet går till exempel maniskt igenom alla väskor i hallen och alla skåp i köket på jakt efter något sött (!) och det andra barnet kör typ "vem vem när jag får en bulle nästa gång?"-principen och äter helt gränslöst vid födelsedagar och fir (tills hen mår illa/får ont i magen/kräks).

De förstår inte hur vi kan ha en 2,5-åring som kan säga nej tack till glass/bulle/efterrätt/godis. Det är inte en sån åtråvärd, hajpad och magisk grej för honom, helt enkelt.

Edit:
När vi har någon form av tillställning här så finns det såklart alternativ till socker, såpass mycket respekterar vi andras inställning. Popcornberg och fruktfat (melonkulor, mangotärningar, osv) är poppis, dock mest hos föräldrarna

 

[ako]

Jag har precis samma erfarenheter.

Sen tycker jag att man ska låta bli att mata en ettåring med väldigt söta saker oavsett (i synnerhet innan läggdags och efter flera tillsägelser).

Vi var relativt restriktiva fram tills sonen var drygt ett år, sedan dess har vi en mer tillåtande inställning eftersom det känns dumt att ge barnet en grund där det finns regler, förbud, tjat och villkor kring sånt som man äter.

Två av barnets kusiner har föräldrar (det är två olika familjer) som är sockerpoliser, vilket resulterar i mer eller mindre kaos när de är någon annanstans än hemma. Det ena barnet går till exempel maniskt igenom alla väskor i hallen och alla skåp i köket på jakt efter något sött (!) och det andra barnet kör typ "vem vem när jag får en bulle nästa gång?"-principen och äter helt gränslöst vid födelsedagar och fir (tills hen mår illa/får ont i magen/kräks).

De förstår inte hur vi kan ha en 2,5-åring som kan säga nej tack till glass/bulle/efterrätt/godis. Det är inte en sån åtråvärd, hajpad och magisk grej för honom, helt enkelt.

Håller med dig i allt! Och absolut är det fult av TS svärmor att göra tvärtemot föräldrarnas önskan!

 

[Luff]

Sorry @Sandros
Jag tycker att det verkar vara en jätteledsam relation mellan barnets farmor och barnets mor som inte handlar om söta desserter.
Antingen är farmor en knastant eller så känner hon sig illa behandlad av svärdottern och är passivt aggressiv av den anledningen. Att när man som gäst i någon annans hem (barnets morföräldrars fattade det jag som) bli tillsagd som om man vore dum i huvudet kan väl få även en halvnormal person att bita ifrån.
Jag ser i första inlägget bara arga människor som sliter i ett barn.

 

[Imogen]

Vi hade en liknande situation igår, även om inte socker är inblandat.

Vi är i sommarstugan och här finns en brygga. Vi har hela sommaren kört på att man får inte gå ut på bryggan. Går man med en vuxen ska man ha flytväst på sig. Sonen har hittills inte sprungit ut själv på bryggan, han har väl inte "kommit på" det.

Nu är alla far- och morföräldrarna här också. Flertalet gånger har sonen tagits med ut på bryggan utan flytväst. "Det är ingen fara jag har koll". Suck. (Ja vi har sagt att vi inte vill att han ska vara på bryggan)

Nej vi tror inte att sonen kommer drunkna under farfars eller mormors uppsyn. Vi tror inte att de utsätter honom för livsfara. Ja det är just nu jättelågt vatten och grunt. Men det är inte det som är poängen. Utan vi vill undvika situationer som säkert kommer komma sen och slippa springa och tjata på honom sen. Plus att det ska vara självklart att på bryggor har man flytväst.

Och jo bryggan är betydligt mer intressant än igår

 

[Mabuse]

Både jag o min partner har haft föräldrar som insåg att vi blivit vuxna o inte lagt sig i våra val o våra liv, eller våra barns liv för den delen.

Samma här. Så ovanligt är det nu inte.

 

[Korven]

Undrar hur många av de här fanatikerna som kommer att få ätstörda barn.

 

[ako]

Vi hade en liknande situation igår, även om inte socker är inblandat.

Vi är i sommarstugan och här finns en brygga. Vi har hela sommaren kört på att man får inte gå ut på bryggan. Går man med en vuxen ska man ha flytväst på sig. Sonen har hittills inte sprungit ut själv på bryggan, han har väl inte "kommit på" det.

Nu är alla far- och morföräldrarna här också. Flertalet gånger har sonen tagits med ut på bryggan utan flytväst. "Det är ingen fara jag har koll". Suck. (Ja vi har sagt att vi inte vill att han ska vara på bryggan)

Nej vi tror inte att sonen kommer drunkna under farfars eller mormors uppsyn. Vi tror inte att de utsätter honom för livsfara. Ja det är just nu jättelågt vatten och grunt. Men det är inte det som är poängen. Utan vi vill undvika situationer som säkert kommer komma sen och slippa springa och tjata på honom sen. Plus att det ska vara självklart att på bryggor har man flytväst.

Och jo bryggan är betydligt mer intressant än igår

Håller med, oavsett om det gäller socker eller bryggor eller vad som så ska ju föräldrars uttalade önskemål respekteras!

 

[Mischmasch]

Sorry @Sandros
Jag tycker att det verkar vara en jätteledsam relation mellan barnets farmor och barnets mor som inte handlar om söta desserter.
Antingen är farmor en knastant eller så känner hon sig illa behandlad av svärdottern och är passivt aggressiv av den anledningen. Att när man som gäst i någon annans hem (barnets morföräldrars fattade det jag som) bli tillsagd som om man vore dum i huvudet kan väl få även en halvnormal person att bita ifrån.
Jag ser i första inlägget bara arga människor som sliter i ett barn.

Problemet är väl egentligen dålig kommunikation, att det känns som att hon bara gör utan att stämma av om det är okej eller hur det känns för mig (vilket gör mig väldigt ledsen). Vare sig det handlar om att få hålla sonen när han var nyfödd (utan att gå in på detaljer men första besöket av min mans familj blev katastrof, sonen var 1 vecka gammal, amningen hade skitit sig nästan på en gång så jag kämpade med att pumpa för att få i honom så mycket bröstmjölk på flaska som möjligt. Ingen frågade öht hur jag mådde, alla bara förutsatte att dom fick hålla honom och flaskmata honom. Ingen som verkade tänka tanken att han borde vara hos mig fast han var kinkig så det slutade med att jag låg uppe på sovrummet utan honom och grät tills dom farit.), ta bilder på honom i vårt hem och slänga ut på Facebook utan att fråga eller mata honom med sötsaker.
Sen tycker jag inte att jag sa åt svärmor som "om hon vore dum i huvudet". Jag har svårt att se hur jag hade kunnat säga vad jag ville på ett mildare sätt än jag gjorde..

 

[Luff]

Problemet är väl egentligen dålig kommunikation, att det känns som att hon bara gör utan att stämma av om det är okej eller hur det känns för mig (vilket gör mig väldigt ledsen). Vare sig det handlar om att få hålla sonen när han var nyfödd (utan att gå in på detaljer men första besöket av min mans familj blev katastrof, sonen var 1 vecka gammal, amningen hade skitit sig nästan på en gång så jag kämpade med att pumpa för att få i honom så mycket bröstmjölk på flaska som möjligt. Ingen frågade öht hur jag mådde, alla bara förutsatte att dom fick hålla honom och flaskmata honom. Ingen som verkade tänka tanken att han borde vara hos mig fast han var kinkig så det slutade med att jag låg uppe på sovrummet utan honom och grät tills dom farit.), ta bilder på honom i vårt hem och slänga ut på Facebook utan att fråga eller mata honom med sötsaker.
Sen tycker jag inte att jag sa åt svärmor som "om hon vore dum i huvudet". Jag har svårt att se hur jag hade kunnat säga vad jag ville på ett mildare sätt än jag gjorde..

Första gången min äldste träffade släkten var han 13 dagar.
Vi klev in genom dörren, efter 5 minuter säger brorsan; -Men får man hålla ungen nu då!? Sen tog familjen, min mamma, pappa, bror, systrar, svägerska, syskonbarn hand om babyn i tre timmar, bytte bajsblöja, vyssade kinkig bäbis, matade och höll i slumrande bäbis. Jag gjorde vällingen så doseringen blev rätt.
Min amning funkade inte alls bra så vi stödmatade med flaska.
Jag och pappan åt och fikade i lugn och ro och tyckte det var helt ok att få lite avlastning den lilla stunden även om man höll ett öga på det hela.

Vi höll undan sockergodis ganska länge men på kalas var det bara att ge upp.
På hans andra födelsedag - julafton - mosade släkten i honom likörchokladpraliner (jag hade väntat med att ta fram julgodiset tills det var sent och barnet skulle lägga sig) innan sängdags så jag fick byta pyjamas för den var full med choklad. Jag hittade ett foto på det häromdagen och han är verkligen full med choklad i ansikte och händer och har torkat av sig på pyjamasen. Jag muttrade lite men han är idag en ståtlig nittonåring som sällan äter godis.

Min mor som haft hand om barn hela sitt liv skulle alltid låta småbarn smaka tårta och glass - mest för att se deras miner om det var surt eller sött tror jag.
Ingen av hennes barn, barnbarn eller barnbarnbarn har utvecklat något sockerberoende för det.
Jag är galen i chips och det fick man ALDRIG av mamma. Jag anser att det är hennes fel, jag fick inte äta det till vardags.

Skaka av dig det, det känns som sockret bara är en del av någon maktkamp mellan dig och svärmor. Ditt barn kommer att bli en alldeles underbar unge trots några skedar socker.

 

[Vogue]

Första gången min äldste träffade släkten var han 13 dagar.
Vi klev in genom dörren, efter 5 minuter säger brorsan; -Men får man hålla ungen nu då!? Sen tog familjen, min mamma, pappa, bror, systrar, svägerska, syskonbarn hand om babyn i tre timmar, bytte bajsblöja, vyssade kinkig bäbis, matade och höll i slumrande bäbis. Jag gjorde vällingen så doseringen blev rätt.
Min amning funkade inte alls bra så vi stödmatade med flaska.
Jag och pappan åt och fikade i lugn och ro och tyckte det var helt ok att få lite avlastning den lilla stunden även om man höll ett öga på det hela.

Vi höll undan sockergodis ganska länge men på kalas var det bara att ge upp.
På hans andra födelsedag - julafton - mosade släkten i honom likörchokladpraliner (jag hade väntat med att ta fram julgodiset tills det var sent och barnet skulle lägga sig) innan sängdags så jag fick byta pyjamas för den var full med choklad. Jag hittade ett foto på det häromdagen och han är verkligen full med choklad i ansikte och händer och har torkat av sig på pyjamasen. Jag muttrade lite men han är idag en ståtlig nittonåring som sällan äter godis.

Min mor som haft hand om barn hela sitt liv skulle alltid låta småbarn smaka tårta och glass - mest för att se deras miner om det var surt eller sött tror jag.
Ingen av hennes barn, barnbarn eller barnbarnbarn har utvecklat något sockerberoende för det.
Jag är galen i chips och det fick man ALDRIG av mamma. Jag anser att det är hennes fel, jag fick inte äta det till vardags.

Skaka av dig det, det känns som sockret bara är en del av någon maktkamp mellan dig och svärmor. Ditt barn kommer att bli en alldeles underbar unge trots några skedar socker.

USCH vilken hemsk och gränslös familj du har! Hade sagt upp kontakten

 

[Luff]

USCH vilken hemsk och gränslös familj du har! Hade sagt upp kontakten

Min familj är underbar med barn, finns inte en av dom som jag inte skulle anförtro ett spädbarn till. Och alla är arbetsamma, ärliga, snälla människor utan drog eller alkoholproblem trots att dom smakat mammas glasskedar som små.
Hade man otur så var det krusbärskräm på skeden.

 

[Vogue]

Min familj är underbar med barn, finns inte en av dom som jag inte skulle anförtro ett spädbarn till. Och alla är arbetsamma, ärliga, snälla människor utan drog eller alkoholproblem trots att dom smakat mammas glasskedar som små.
Hade man otur så var det krusbärskräm på skeden.

Som ger en 2 åring LIKÖRpraliner? Väldigt onormalt!

 

[Luff]

Eller nä, pappa och spädbarn fanns det en gräns för. Blöjbyte, jag tror han provade en gång. Den blöjan satt inte fast så länge...