Socialt - jo men visst!

Världen fungerar inte så att alla ska anpassa sig efter den som är avvikande från "massan"

Och med avvikande avses i just det här specifika fallet den som är ickerökare. Omvänt kan man ju fråga sig om jag som rökare umgås med en bunt ickerökare och ingen av dem följer med mig ut när jag går och röker, är jag då utfrusen på något vis av dessa ickerökare?

Svar; Nej, det är jag inte.

Alla såna här trådar handlar om ickeproblem som blir problem baserat på en väldig trångsynt och inskränkt approach till andra människor. "Gör de något jag inte gillar så fryser de ut mig" och i såna frågor får man sällan medhåll, just för att det är ett ickeproblem.
 
Sen tror jag det också är skillnad på hur de andra hanterar situationen. Märker de att jag inte börjar "röra på mig" och ska följa med ut och ingen frågar något i stil med om jag vill följa med ut eller om det är okej att jag sitter kvar, ja då skulle jag bli lite ledsen, medan om jag skulle få frågan så har jag ju blivit "sedd" och kan därför hantera situationen på ett annat sätt.

Jag håller med om ovanstående och tänker att det är lite kärnan i huruvida man som icke-rökare (i det här fallet) känner sig exkluderad ur gruppen eller inte. Just att man blir sedd även om man som ensam icke-rökare avviker från de andra.

För givetvis kan ingen tvinga någon att vare sig sitta kvar eller hänga med ut och givetvis har alla ett personligt ansvar i huruvida man väljer att helt sonika resa sig upp och hänga med de andra eller inte, men om man befinner sig i ett sällskap och så som på en given signal blir lämnad helt ensam utan att någon tar någon som helst notis om det, tycker jag inte att det är särskilt konstigt om man tar illa upp. Även om man inte har några problem alls med att sitta kvar själv, passar på att gå på toa eller whatever under tiden de andra är ute.
 
Känner du igen dig i följande situation? Du ska gå och ta en fika med ett gäng kompisar och alla de andra röker utom du. När ni har suttit och snackat om ditt och datt en stund tycker rökarna att det är dags att ta sig ett bloss på pinnen. Eftersom du är den enda som inte röker blir du sittande ensam kvar. Hur roligt är det?
Very Lazy Pethead

Jag brukar 9 av 10 gånger gå med ut annars sitter jag kvar och fipplar med telefonen tills de kommer tillbaka.
Inget konstigt alls.
 
Känner du igen dig i följande situation? Du ska gå och ta en fika med ett gäng kompisar och alla de andra röker utom du. När ni har suttit och snackat om ditt och datt en stund tycker rökarna att det är dags att ta sig ett bloss på pinnen. Eftersom du är den enda som inte röker blir du sittande ensam kvar. Hur roligt är det?
Very Lazy Pethead

Nää, det var typ 20 år sedan jag senast umgicks i ett sällskap där mer än en rökte. Oftast är det ingen rökare alls, ibland en enstaka, och då blir det lite tvärtom. Jag går dock inte gärna med när andra ska röka eftersom jag mår dåligt av att andas in stickande tobaksrök. (Det funkar när människor röker cigarrer eller cigariller men inte cigaretter.)

Att vara med på kaffepausen kräver väl inte kaffe? Funkar bra med gemensam paus med kaffe, te, vatten eller ingenting alls. Det är pausen tillsammans som är grejen, inte drycken.
 
Jag tycker inte det är ett sätt att frysa ut någon. Du är ju välkommen att följa med. Du får välja alldeles själv om du ska sitta kvar ensam eller om du vill följa med ut.

Och vem som är mest populär..enligt vem? I klassen? På jobbet? I samhället? Alla har vi olika intressen. När andra pratar fylla kanske jag pratar om mina hundar, någon annan pratar om sin odling och någon om sina barn.
 
Just det. Det känns precis som om det skulle vara något fel på mig bara för att jag inte röker eller är ute och festar som de. Första gången som jag upplevde det här var när jag gick en konsumentekonomisk utbildning på ett år och de som stod i rökrutan pratade mest om sina vilda fester som de hade varit på under helgen. Senare fick jag veta av en ledsagare som jag hade under den här tiden och som jag träffade ibland att det där snacket mest var skryt. De skröt om hur fulla de hade varit och egentligen är det inget att eftersträva som så, men samtidigt blir det så enormt tydligt vem som är populär och vem som inte är det.
Very Lazy Pethead
Din känsla tror jag säger mer om dig själv och dina inre farhågor, dåliga självförtroende än om ditt sällskaps sätt att vara. För du låter otroligt osäker, rädd och dömande i dina svar. Att dom medvetet är elaka för att dom röker, att dom har onda avsikter osv.
Då kommer nästa fråga: varför umgås du med folk du inte tycker om och som du anser fryser ut dig?
 
Jag varken röker eller dricker men har ändå roligt när jag går ut. Ibland följer jag med rökarna, ibland inte, beror tex på om man har en intressant diskussion med en av de som röker. Jag hänger med på krogen och dricker läsk eller liknande när andra kör alkohol (positivt: blir jäkligt mycket billigare för mig :grin:).

Tillfällen när majoriteten har tagit hänsyn till minoriteten (1) var när vi var en mindre grupp alla med svenska som modersmål förutom en tysk - tror jag det var. Det kändes inte riktigt att helt utesluta honom ur gruppen genom att prata svenska, så vi körde engelska.
 
Om jag ska fika med någon så förväntar jag mig inte att de ska ge mig uppmärksamhet hela tiden.
Jag har många vänner med småbarn, sjukdomar etc. Så jag tycker det är naturligt om någon behöver dra sig undan en stund, eller gå och byta en blöja eller ringa ett samtal.
Säg att vi fikar i två timmar. Om några då vill röka i fem eller tio minuter eller göra något annat en stund så får vi ändå många minuter att ses på. Kan man inte uppskatta den stund man har ihop och vara glad för det? Varför fokusera på de fem minuterna någon är borta?
 
Hm, knepig situation som du beskriver. Jag har själv varit rökare och mina icke-rökande kompisar tyckte väl inte det var så kul när jag och några andra drog för att röka. Dock var ju deras val helt frivilligt om de ville följa med eller inte, ville de följa med och då riskera att andas in röken fick de göra det, och ville de inte det så fick de ju stanna där de var. Jag skulle aldrig fått för mig att tvinga någon annan att ta ett bloss liksom.

Idag är jag inte rökare längre, och idag tycker jag det är rent utsagt äckligt att röka. Om jag har ett val vill jag inte under några omständigheter andas in cigarettrök. MEN! Även om jag aldrig någonsin mer vill röka kommer jag inte försöka propsa på mina rökande vänner att sluta röka. De får själva komma fram till det om de vill. Alltså skulle jag inte heller ta illa upp om jag blev ensam kvar en stund om mina rökande vänner vill ta ett bloss, det är deras val att röka och det är mitt val att inte följa med. Är det något dödsviktigt vi pratar om, och det är lika dödsviktigt att röka just precis då, ja då hade jag kanske följt med ut ;) Annars kan jag tycka att det är lite skönt att få en paus i en fikastund ibland, som när vännen går på toaletten eller går för att beställa något mer :)
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 115
Senast: lundsbo
·
  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 489
Senast: Pratsch
·
Kropp & Själ Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag har varit på exakt samma plats i livet i flera år nu. Jag kommer ingenstans med mitt...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
5 472
Senast: MiaMia
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Tidigare i somras skrev jag ett inlägg där jag undrade vad jag skulle göra med min ridning. Jag kände mig lite dyster inför höstterminen...
Svar
0
· Visningar
547
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp