Socialt - jo men visst!

[cirkus]

Det är riktigt bra att de tänker på det där med passiv rökning och gåår ut och röker av den anledningen, men sedan blir det lite trist när precis alla försvinner ut bara för att ta sig ett bloss och snacka - utom jag.

Fast det är ju ditt val att inte följa med! Du hade kunnat följa med och stå och snacka, men nu väljer du bort det. Det är inte någon annan som väljer bort dig utan det är du som väljer bort

 

[cirkus]

Absolut, men hur skulle du känna det om jag var en av dem som bara försvann ut utan att fråga dig om du vill hänga på eller inte?

Fast varför skulle dom fråga en som inte röker?
Det är väl bara att hänga på och fortsätta samtalet där.

 

[Görel]

Nu träffar jag inte de här tjejerna längre. Det här var läsåret '93-'94, men jag ville ändå ta upp frågan eftersom jag undrat om jag är ensam om att uppleva det på mitt sätt som jag har beskrivit i tråden. En av tjejerna ansökte om att få bli ledsagare hos mig, men hennes tid blev kort eftersom våra samtal mer och mer handlade om att prata gamla minnen. När det kom på tal hur hon och de andra tjejerna hade betett sig emot mig tappade hon intresset.
Very Lazy Pethead

Allvarligt, du ältar något som hände för nästan 25 år sedan?
Likheterna med min förälder fortsätter, Denne ältar något som hände för 60 år sen.

Varför gör du det? Det verkar som att du behöver lära dig att släppa saker och gå vidare. Annars blir du ensam och olycklig.

 

[Alexandra_W]

Om ni nu sitter på jobbet för att umgås och ha trevligt tillsammans, då tycker jag helt klart att de inte är särskilt trevligt att de tar sina stolar och går någon annanstans och sätter sig och spelar kort, om inte hela gänget var med på det. Oftast självklart med kortspel, pingis, gå och käka mm men inte om de ska ut och röka, det är det som är det konstiga.
Fast det skjuter med bredvid för det var inte att ha trevligt som gör att ni valt att vara på samma plats, där är det nog mera om det stör arbetets utförande och vilka som gör jobbet och om de som då gör jobbet blir störda av det mm. Ibland på jobbet är behovet snarare att inte göra saker ihop när man tar paus. Där handlar de mera om varför man sitter kvar eller blir lämnad kvar som är avgörande tänker jag.

Varför är det skillnad att inte nogsamt se till att ingen blir "kvar ensam" vid kortspel lugna timmar en jobbnatt men jätteviktigt om personer lämnar en fika för att röka 10 min?

(Är vi alla på samma plats på jobbet skulle vi inte sköta vårt jobb aktiva timmar så hela den delen kan du stryka)

Det skenas inte runt och frågas alla om de vill komma och sätta sig på samma ställe och prata när de är lugnt heller. Man räknar med att de som vill kommer/söker upp, de som inte vill gör der inte.

 

[Skorpion76]

Allvarligt, du ältar något som hände för nästan 25 år sedan?
Likheterna med min förälder fortsätter, Denne ältar något som hände för 60 år sen.

Varför gör du det? Det verkar som att du behöver lära dig att släppa saker och gå vidare. Annars blir du ensam och olycklig.

Självklart har det gått lång tid, men återigrn var ärnan i min fråga om det finns fler än jag som känner igen samma situation.
Lazy Pethead

 

[MiaMia]

Jag fattar inte varför ni går igång så hårt på någon som varit väldigt öppen med att hennes funktionshinder ger henne sociala svårigheter? Den här gången beskriver hon ju dessutom en social svårighet (hon tar kompisarnas rökpauser personligt) och hon agerar också socialt trubbigt i tråden (genom att inte reagera på inläggen som förklarar att det inte är personligt, det är bara rökning).

Det måste heller inte vara att hon ältar gamla oförrätter, det kanske bara är så att hon kom på ett diskussionsämne? Hon gillar ju diskussionsforum, det har hon sagt många gånger.

Jag vet för övrigt inte själv hur jag skulle ta om jag blev ensam kvar när alla andra skulle röka, om ingen sa Vi vet att du inte röker men häng på ändå. Utfrysning är känsliga grejer.

@Skorpion76 hoppas du inte tycker att jag pratar över huvudet på dig. Men gläd dig åt att de där kompisarna är historia nu.

Hoppas jag inte missförstår dig nu,
Men alla på forumet kan väl inte veta att TS har en funktionsnedsättning, hur den yttrar sig och dessutom vad som är en till detta lämplig anpassning av bemötandet.
Speciellt när ämnet formuleras som en väldigt generell frågeställning.

Antingen vill hon veta hur andra tänker om saken (som hon skrev) och det fick hon ju.
Eller så behöver hon förklaringar som belyser hur hennes specifika svårigheter påverkade i just den situationen och hur man i framtiden kan hjälpa sig själv bättre i liknande sammanhang. Och det kan hon bara få från professionella med autismkunskap, inte här.

Sen tänker jag att de sociala svårigheterna skapar problem.
Men svaren från majoriteten här är ändå högst relevanta, tycker jag.
För både att ta eget ansvar för att välja hur man hanterar problemen i situationen, och frågan om att hantera sina egna känslor av den upplevda utfrysningen är huvudsakligen något för TS själv att hantera. (oavsett bakomliggande orsaker) När det är så gamla händelser så går det ju inte heller att ge konkreta råd för hur hon kan pröva att modifiera sitt beteende nästa gång hon träffar samma personer.

Jag tycker faktiskt att TS generellt har mötts av bra anpassning här på Buke, i relation till vad man kan förvänta sig från rena lekmän som dessutom inte känner henne personligt.
Exempelvis att vänligt men tydligt påtala problemen som uppstår av bristen på respons på en del kommentarer är väl bra vägledning för henne att kunna förbättra sin möjlighet att fortsätta delta i forumet, tänker jag.
Ingen är väl i närheten av att inte tolerera den sociala trubbigheten, eller att misskreditera TS för den?

 

[Skorpion76]

Det måste heller inte vara att hon ältar gamla oförrätter, det kanske bara är så att hon kom på ett diskussionsämne? Hon gillar ju diskussionsforum, det har hon sagt många gånger.

Jag vet för övrigt inte själv hur jag skulle ta om jag blev ensam kvar när alla andra skulle röka, om ingen sa Vi vet att du inte röker men häng på ändå. Utfrysning är känsliga grejer.

@Skorpion76 hoppas du inte tycker att jag pratar över huvudet på dig. Men gläd dig åt att de där kompisarna är historia nu.

Där slog du till huvudet på spiken. Jag ville dra igång en seriös diskussion därför att jag undrar om det finns fler än jag som har upplevt eller upplever samma sak. Jag är jusinte den enda som har AST här inne.
Lazy Pethead

 

[stjarnhimmel]

Där slog du till huvudet på spiken. Jag ville dra igång en seriös diskussion därför att jag undrar om det finns fler än jag som har upplevt eller upplever samma sak. Jag är jusinte den enda som har AST här inne.
Lazy Pethead

Ville du bara ha svar av de som har samma diagnos? För det var nog inte så folk uppfattade det. Det finns många här med diagnoser etc så det ät svårt att ha koll på vilka som har vad tycker jag. Dessutom kan det svårt för folk att ha kunskap om hur man ska bemöta folk med olika diagnoser etc om man inte varit i kontakt med det förut.

 

[Lobelia]

Där slog du till huvudet på spiken. Jag ville dra igång en seriös diskussion därför att jag undrar om det finns fler än jag som har upplevt eller upplever samma sak. Jag är jusinte den enda som har AST här inne.
Lazy Pethead

I ärlighetens namn så är det inte mycket till diskussion att höra om fler har samma upplevelse. Det är troligen ett litet fåtal som upplever liknande situationer som utfrysning.

Jag tror däremot det finns många som är eller har varit utsatta för mobbning och även de som blivit utsatt för mer subtil mobbning/utfrysning men då är det inte enstaka händelser utan en långa kedjor av händelser.

Förutom det finns det även de som upplever sig som mobbade där mobbarna inte har en aning. Där personer med problem med självbilden/självförtroende och ibland tidigare mobbing och därför tolkar situationen utifrån att han/hon är utsatt. Där minst oskyldiga handling kan uppfattas som kränkande. Här är enda lösningen att vända på tankarna och stärka självförtroendet.

 

[Skorpion76]

Hoppas jag inte missförstår dig nu,
Men alla på forumet kan väl inte veta att TS har en funktionsnedsättning, hur den yttrar sig och dessutom vad som är en till detta lämplig anpassning av bemötandet.
Speciellt när ämnet formuleras som en väldigt generell frågeställning.

Antingen vill hon veta hur andra tänker om saken (som hon skrev) och det fick hon ju.
Eller så behöver hon förklaringar som belyser hur hennes specifika svårigheter påverkade i just den situationen och hur man i framtiden kan hjälpa sig själv bättre i liknande sammanhang. Och det kan hon bara få från professionella med autismkunskap, inte här.

Sen tänker jag att de sociala svårigheterna skapar problem.
Men svaren från majoriteten här är ändå högst relevanta, tycker jag.
För både att ta eget ansvar för att välja hur man hanterar problemen i situationen, och frågan om att hantera sina egna känslor av den upplevda utfrysningen är huvudsakligen något för TS själv att hantera. (oavsett bakomliggande orsaker) När det är så gamla händelser så går det ju inte heller att ge konkreta råd för hur hon kan pröva att modifiera sitt beteende nästa gång hon träffar samma personer.

Jag tycker faktiskt att TS generellt har mötts av bra anpassning här på Buke, i relation till vad man kan förvänta sig från rena lekmän som dessutom inte känner henne personligt.
Exempelvis att vänligt men tydligt påtala problemen som uppstår av bristen på respons på en del kommentarer är väl bra vägledning för henne att kunna förbättra sin möjlighet att fortsätta delta i forumet, tänker jag.
Ingen är väl i närheten av att inte tolerera den sociala trubbigheten, eller att misskreditera TS för den?

Ja, jag beskrev en händelse eller situation och vill veta era tankar kring den, men det verkar inte som om riktigt alla förstår det. Vi lever i ett samhälle där det finns de som både röker och de som inte gör det.

Rökare får det allt tuffare i vårt samhälle efterom fler och fler allmänna platser inför rökförbud. De får gå till en rökruta och tända sin lilla pinne som de "måste" ha. Jag själv är inte rökare och det är jag lite smått stolt över eftersom det innebär så mycket problem om man ramlar dit. De som själva röker har sagt till mig att de var dumma nog att börja röka, men nio gånger av tio är det just grupptrycket om gör att man örjar röka. Man vill vara lika cool som sina kompisar och inte framstå som en liten fegis som inte vågar börja, men om man tänker på vad det innebär och vad man får offra för rökningens skull är det inte värt det.

Du tvingas stå ute i hård kyla och frysa bara för att du inte kan röka någon annanstans än utomhus. När jag gick den där gymnasieutbildningen på ett år hände det inte sällan att tjejerna stod ute i rökrutan och frös. Rätta mig gärna om jag har fel nu, men jag har hört att kroppstemperaturen sjunker hos den som röker. Stämmer det? I alla fall stod de ute i den bistra kylan när det var höst, vinter och tidig vår och huttrade och pratade om vad som hade hänt den senaste helgen. De hade varit ute och festat och drukckit så mycket sprit. Jag hängde inte alls med i deras snack och efteråt har jag fått veta att allt det där snacket är egentligen bara skryt. Det var alltså inga trevliga och särskilt roliga diskussioner som hölls i rutan som inte handlade om en tillvaro att eftersträva. Min tråd och mitt ämne handlar snarare om det faktum att jag plötsligt blir ensam när precis alla andra i sällskapet försvinner ut.
Lazy Pethead

 

[ainasoja]

@Skorpion76 jag tvingas inte att stå ute i sträng kyla och röka. Jag väljer själv om jag vill gå ut eller inte.

 

[Jenka]

Känner du igen dig i följande situation? Du ska gå och ta en fika med ett gäng kompisar och alla de andra röker utom du. När ni har suttit och snackat om ditt och datt en stund tycker rökarna att det är dags att ta sig ett bloss på pinnen. Eftersom du är den enda som inte röker blir du sittande ensam kvar. Hur roligt är det?
Very Lazy Pethead

I liknande situationer tror jag faktiskt vännerna har delat upp sig. I alla fall vissa gånger, beror ju såklart på omständigheterna.

 

[Skorpion76]

Jag kan också tycka att det är lite taskigt att verkligen alla försvinner från bordet samtidigt, vad än de nu ska göra (röka, beställa i baren, kissa etc.). Självfallet beror detta kanske på storleken på sällskapet, är man tre personer ute och två röker, ja men då kanske man får stå ut med att bli lämnad vid bordet.
Personligen går jag i 9 fall av 10 aldrig med ut när mina vänner ska röka, detta gäller även om vi är två vänner ute, då får den personen gå ut själv för jag har inget intresse av att frivilligt få i mig massa rök.

Självfallet är det TS val att sitta kvar eller följa med ut när de andra röker, men jag tror inte att det är det det hela handlar om utan att ingen sitter kvar och håller sällskap. Att gå på och förminska TS känslor på det sättet många i tråden gör gillar jag inte. Nej, TS kan inte tvinga de andra att inte röka och jag tror att TS mycket väl medveten att det bara är att följa med om TS vill.
Sen tror jag det också är skillnad på hur de andra hanterar situationen. Märker de att jag inte börjar "röra på mig" och ska följa med ut och ingen frågar något i stil med om jag vill följa med ut eller om det är okej att jag sitter kvar, ja då skulle jag bli lite ledsen, medan om jag skulle få frågan så har jag ju blivit "sedd" och kan därför hantera situationen på ett annat sätt.

Ett annat perspektiv som jag ser det är att när man sitter ned och har ett socialt sammanhang med en grupp så bryts detta om alla utom en försvinner och det sociala sammanhanget fortsätter på en annan plats. När man sitter ned i ett större sällskap och en eller två försvinner för att (kissa, beställa mer..) så påverkas inte gruppdynamiken på samma sätt.. Därför är det skillnad på att alla försvinner från bordet som i TS post, än om alla tar en paus från sina respektive arbetsuppgifter för att fika/röka som några andra här pratar om, en skillnad på "bas-situationen" liksom.
Det här sista var väll mer *provtänk* från min sida, kanske inte välformulerat men jag hoppas ni förstår vad jag är ute efter.

Det var precis det som du skriver i ditt inlägg som jag också ville trycka på.
Lazy Pethead

 

[Lobelia]

Det var precis det som du skriver i ditt inlägg som jag också ville trycka på.
Lazy Pethead

Det är trevligt, snällt, schyst och liknade att folk tänker på andra och exempelvis stannar kvar och inte lämnar någon ensam när andra går ut. Det är det säkert ingen som emot sätter sig. Problemet blir när du uppfattar det som folk utesluter dig genom att inte anpassa sig efter dig och stanna kvar med dig.

När situationen uppstår har du valet att gå med ut, att stanna kvar och känna dig kränkt och svära över dina skitstövlar till kompisar som inte bryr sig om eller stanna kvar och se det som ett eget val.

Alternativ två att stanna kvar och känna sig kränkt är att i onödan nedvärdera sig själv ( ingen vill vara med mig) eller nedvärdera sig själv (jag är usel som inte lyckas skaffa mig bättre vänner). Du nedvärderar inte dina vänner i det här läget även om du tror det för hur arg du än är på dem så är det dina vänner som inte valt dig före att röka (gå ut och frysa medan man utsätter sig för giftig rök).

Du är stark som väljer att inte gå ut om du inte vill det, fortsätt att vara stark och välj en positiv tolkning istället för att nedvärdera dig själv.

 

[svea]

Där slog du till huvudet på spiken. Jag ville dra igång en seriös diskussion därför att jag undrar om det finns fler än jag som har upplevt eller upplever samma sak. Jag är jusinte den enda som har AST här inne.
Lazy Pethead

Om du vill ha en seriös diskussion så måste du gå från monolog till dialog. En diagnos är en förklaring till varför det kan vara svårt att nå dit. Det är inte en ursäkt för att låta bli att försöka.

 

[Elo]

Där slog du till huvudet på spiken. Jag ville dra igång en seriös diskussion därför att jag undrar om det finns fler än jag som har upplevt eller upplever samma sak. Jag är jusinte den enda som har AST här inne.
Lazy Pethead

Jag hade väldigt stora problem med att jag dels kände mig utanför och dels trodde jag att alla som pratade när jag inte var närvarande pratade om mig.

Det är helt fel.

Det är något som jag har fått arbeta med MIG SJÄLV om att ändra. Det är inte sant. Jag tror min autismspektrumdiagnos gjorde det svårt för mig, men som sagt var, det var mitt problem. Som jag fick äga.

Jag tror det är samma i ditt fall. Du läser in en massa i händelserna som faktiskt inte skett. Detta är något du behöver jobba med, för att må bättre.

 

[MiaMia]

Om du vill ha en seriös diskussion så måste du gå från monolog till dialog. En diagnos är en förklaring till varför det kan vara svårt att nå dit. Det är inte en ursäkt för att låta bli att försöka.

Kan iofs också vara en orsak till att inte se skillnaden eller förstå hur man gör för att komma dit.
Kanske görs massor av ärligt menade försök, men av sådan art att du inte ens uppfattar dem som försök...
(Sagt utan att göra tolkningar av om det gäller TS eller inte)

 

[mackan]

Där slog du till huvudet på spiken. Jag ville dra igång en seriös diskussion därför att jag undrar om det finns fler än jag som har upplevt eller upplever samma sak. Jag är jusinte den enda som har AST här inne.
Lazy Pethead

Men om du avsåg att fråga personer som har AST så blev din tråd helt felformulerad från första början .
Tro på sjutton utifrån hur du istället formulerat det allmänt att merparten inte förstår alls vad du vill ha sagt/diskutera .

Fö så ang ditt tidigare svar till mig på min fråga att jag inte riktigt förstår vad du vill ..,
Jag tycker många av dina trådar i din värld verkar handla om att du vill ha svar från individer som helt enkelt håller med dig/känner igen sig osv ?

Om så är fallet har du kanske missförstått forumet som sådant ? Det är ett diskussionsforum . Att hålla med/skapa trådar där man mest vill Bonda med likasinnade osv, är inte detta forums essens alls ? Även om det är ett jättebra diskussionsforum ändå på många sätt , så det jag tolkar att du söker gällande svar är det nog svårt att hitta/bli nöjd med ?

 

[Görel]

En sak som jag inte fattar är att om detta hände för nästan 25 år sedan så fick man röka inomhus på fik och restauranger. Rökförbud inomhus tillhörde undantagen. Därför undrar jag varför n inte gick till ett ställe där man fick röka inomhus istället? På det sättet skulle problemet varit löst. Jag var storrökare på den tiden och det var väldigt sällan som jag inte fick röka inomhus.

 

[tuaphua]

Jag tycker det är att skapa problem att vara så lättstött att man tar illa vid sig om folk går ut och röker tex.
Jag hade inte ragerat alls på det. Och framför allt inte kommit ihåg det efter 20 år. Kommer man ihåg en sån grej så lägger man på tok för stor vikt vid det för att det ska vara sunt.
Jag tror du behöver prata med någon om din lättkränkthet. Du skulle nog må mycket bättre om du lärde dig att inte ta allt så personligt. Allt kretsar inte kring dig för andra människor.