Socialt - jo men visst!

Men herregud, vi är väl inte barnrumpor som måste hålla handen varje minut??
Vill jag röka så går jag ut och gör det, ensam. Och jag surar inte för det, varför skulle jag??
Det är ju för tusan mitt eget val. Obegripligt resonemang där från dig, faktiskt.
Nej, du kanske inte surar, men du kanske har gott om bra vänner som bryr sig om dig på ett vettigt och bra sätt.
Lazy Pethead
 
Men alltså ett jobb är man på ca fem dagar i veckan. Måste man hela tiden ta ett demokratiskt beslut vad man ska göra eller hur menar du?
Är inte det att göra det väldigt komplicerat? Måste man tro så illa om folk hela tiden? Kan man inte få ge människor lite utrymme och acceptera folk som de är? Människor är inte perfekta.
Nej, heller inte det jag påstått.
 
Nu träffar jag inte de här tjejerna längre. Det här var läsåret '93-'94, men jag ville ändå ta upp frågan eftersom jag undrat om jag är ensam om att uppleva det på mitt sätt som jag har beskrivit i tråden.

Så du har ältat det här i 23 år...

Och uppenbarligen så är det för 99.9% ett ickeproblem eftersom de flesta inte gör samma tolkning som du när folk går ut och röker, så svar ja, det är bara du och något udda fåtal till som av outgrundlig anledning tolkar en rökpaus som utfrysning.
 
Nu träffar jag inte de här tjejerna längre. Det här var läsåret '93-'94, men jag ville ändå ta upp frågan eftersom jag undrat om jag är ensam om att uppleva det på mitt sätt som jag har beskrivit i tråden. En av tjejerna ansökte om att få bli ledsagare hos mig, men hennes tid blev kort eftersom våra samtal mer och mer handlade om att prata gamla minnen. När det kom på tal hur hon och de andra tjejerna hade betett sig emot mig tappade hon intresset.
Very Lazy Pethead

Eller så kände hon att hon inte kunde göra ett bra jobb hos dig eftersom du fortfarande hanterar saker som hände för över 20 år sedan.

Har du någon psykolog eller samtalsterapeuth du går hos som kan hjälpa dig att hantera sånnahär frågor? För att gå och fundera över hur man blev behandlad för dryga 20 år sedan är inte bra för dig. Du behöver hjälp att hantera och komma över saker.
 
När man är ett gäng som träffats för att umgås tycker jag nog att men kan förväntas lite större hänsyn till varandra än när man är på samma plats på grund av arbete eller utbildning. Även om det även då får vara hyfs på det hela.
Att visa hänsyn är för mig också att acceptera att folk vill röka eller att se att folk har olika behov.
Det jag menar är att vad som är hänsyn är olika för olika personer och du kan inte utgå från att vad som är hänsyn är samma för alla. Att visa hänsyn är att se att folk är olika än dig och beter sig olika än dig. Att tex acceptera rökare kan vara att visa hänsyn.
 
Senast ändrad:
Du måste börja se framåt och se din egen roll omvärlden och sluta fundera på saker du tagit illa upp för 25 år tidigare. Det går inte att se på hur en själv och andra betedde sig betedde sig då under barn och tonårstiden eftersom många är dumma i vissa delar när de är unga.
Jag och min bästis ålade på golvet en gång för att inte synas i fönstren när vi ville vara ifred från andra kompisar. Väldigt elakt och knappast nåt vuxna gör. Det betyder inte att vi är onda mobbare.
Vi är nog många också som hört storys om hur andra super och har det kul och är tuffa och blivit förfärade eller avundsjuka. Med facit i hand är jag nöjd med den plats jag hade eftersom de allra tuffaste skaffade barn i högstadiet eller sumpade skolan vilket inte passade mig när jag fått perspektiv.
 
Nu träffar jag inte de här tjejerna längre. Det här var läsåret '93-'94, men jag ville ändå ta upp frågan eftersom jag undrat om jag är ensam om att uppleva det på mitt sätt som jag har beskrivit i tråden. En av tjejerna ansökte om att få bli ledsagare hos mig, men hennes tid blev kort eftersom våra samtal mer och mer handlade om att prata gamla minnen. När det kom på tal hur hon och de andra tjejerna hade betett sig emot mig tappade hon intresset.
Very Lazy Pethead

Det finns inte en chans att förstå dig om du inte talar om vad det verkligen rör sig om. När man befinner sig med sina vänner och alla utom en väljer att göra en sak såsom att gå ut och röka så handlar det just att gå ut och röka. Det är helt orimligt att tro att flera personer börjat röka och sedan går ut och röker samtidigt bara för att frysa ut dig. Världen kretsar helt enkelt inte kring dig på det viset.

Ditt problem verkar snarast att du kände dig utfryst och mobbad i din klass och i diverse andra grupperingar. Om du var det eller inte är svårt att avgöra utifrån beskrivningen av en enskild situation är helt omöjligt. Med tanke på att du i denna tråden (och andra) drar upp småsaker som snarast handlar om att du tolkar det som du är ett offer och utsatt för folks ovilja utifrån vardagshändelser när de som "felat" förmodligen skulle bli högst förvånad om de hör hur du upplevt det.

Självklart tappar personen intresset av att jobba hos någon som anklagar henne för att ha utsatt dig för mobbing vilket hon förmodligen inte upplevt det som. Hade hon det hade hon knappast varit intresserad av jobbet.
 
Nu träffar jag inte de här tjejerna längre. Det här var läsåret '93-'94, men jag ville ändå ta upp frågan eftersom jag undrat om jag är ensam om att uppleva det på mitt sätt som jag har beskrivit i tråden. En av tjejerna ansökte om att få bli ledsagare hos mig, men hennes tid blev kort eftersom våra samtal mer och mer handlade om att prata gamla minnen. När det kom på tal hur hon och de andra tjejerna hade betett sig emot mig tappade hon intresset.
Very Lazy Pethead

Vad är problemet då? Du umgås ju inte ens med dom mer?

Dessutom var ni tonåringar på den tiden. Numera är du vuxen och umgås väl med vuxna personer?

Glöm och gå vidare i livet.
 
När man är ett gäng som träffats för att umgås tycker jag nog att men kan förväntas lite större hänsyn till varandra än när man är på samma plats på grund av arbete eller utbildning. Även om det även då får vara hyfs på det hela.

Verkligen? Jag ser det nog helt tvärtom! I sammanhang där vi är "tvingade" ihop på något sätt, som tex med arbetskamraterna, då kan man behöva tänka just på hänsynen och hur mycket man kan slipa ner sina egna kanter. Men ihop med vänner? Det är väl då man får vara den man är, kanter och allt...
 
Att visa hänsyn är för mig också att acceptera att folk vill röka eller att se att folk har olika behov.
Det jag menar är att vad som är hänsyn är olika för olika personer och du kan inte utgå från att vad som är hänsyn är samma för alla. Att visa hänsyn är att se att folk är olika än dig och beter sig olika än dig.
Se - nu kom det. Det är alltså mig det är fel på.
Jag har inte problem med att folk har olika behov, men funderar på varför rökare har självklarare att få dem uppfyllda genast.
 
Verkligen? Jag ser det nog helt tvärtom! I sammanhang där vi är "tvingade" ihop på något sätt, som tex med arbetskamraterna, då kan man behöva tänka just på hänsynen och hur mycket man kan slipa ner sina egna kanter. Men ihop med vänner? Det är väl då man får vara den man är, kanter och allt...
Det är klart en poäng i det.
 
Jag fattar inte varför ni går igång så hårt på någon som varit väldigt öppen med att hennes funktionshinder ger henne sociala svårigheter? Den här gången beskriver hon ju dessutom en social svårighet (hon tar kompisarnas rökpauser personligt) och hon agerar också socialt trubbigt i tråden (genom att inte reagera på inläggen som förklarar att det inte är personligt, det är bara rökning).

Det måste heller inte vara att hon ältar gamla oförrätter, det kanske bara är så att hon kom på ett diskussionsämne? Hon gillar ju diskussionsforum, det har hon sagt många gånger.

Jag vet för övrigt inte själv hur jag skulle ta om jag blev ensam kvar när alla andra skulle röka, om ingen sa Vi vet att du inte röker men häng på ändå. Utfrysning är känsliga grejer.

@Skorpion76 hoppas du inte tycker att jag pratar över huvudet på dig. Men gläd dig åt att de där kompisarna är historia nu.
 
Se - nu kom det. Det är alltså mig det är fel på.
Jag har inte problem med att folk har olika behov, men funderar på varför rökare har självklarare att få dem uppfyllda genast.
Nej jag säger att det inte är fel på någon. Jag säger att hänsyn ska visas åt båda håll. Du har varit ganska dömande mot rökare i tråden och jag tycker det är tråkigt
Vi har alla egenheter som andra kan störa sig på. Så hänsyn behövs åt båda håll.
Sen vet jag inte om rökare får behov uppfyllda genast? Hen får väl gå ifrån när den vill? På samma sätt som andra kan gå ifrån för sina behov.
 
Ändrade till rätt siffra typ samtidigt som du postade...

Petitesser att påpeka ett ganska uppenbart tangent-tryckfel kan jag dock tycka

Har du missuppfattat vad ";)" betyder? Tyckte det var lite roligt för det var 10 år fel men ursäkta om jag kränkte dig. :up:
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 113
Senast: lundsbo
·
  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 489
Senast: Pratsch
·
Kropp & Själ Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag har varit på exakt samma plats i livet i flera år nu. Jag kommer ingenstans med mitt...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
5 472
Senast: MiaMia
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Tidigare i somras skrev jag ett inlägg där jag undrade vad jag skulle göra med min ridning. Jag kände mig lite dyster inför höstterminen...
Svar
0
· Visningar
547
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp