Socialt - jo men visst!

Varför inte svara på frågan istället?

Men för att måla upp scenariot. Klockan är 04.00 på jobbet. Jag och två kollegor sitter i en glasbur (vårt kontor), ett par andra kollegor sitter i en glasbur 10 meter bort, ytterligare två kollegor sitter i en soffa i en annan avdelning och en kollega tar sig en kopp te i köket.

Två kollegor börjar bära ut stolar från kontoret jag sitter i. En annan kollega ringer de som är på andra avdelningen och frågar om de ska vara med på kort. Min ena kollega på kontoret går iväg och gör något, den andra går och sätter sig för att spela kort tillsammans med tre kollegor.

Nu är jag själv i glasburen, 20 M bort sitter fyra kollegor och spelar kort, en kollega har gått och ätit och en kollega sitter i andra glasburen och läser ridningen på nätet.

Ingen har frågat mig om jag vill spela kort, eller sagt "jag går och spelar kort". Dock eftersom jag inte är blind ser jag ju att de sitter och spelar kort.

Du menar med ditt resonemang att jag skulle uppfatta detta negativt där jag sitter i glasburen och arbetar?
Det gör jag inte. Helt enkelt för att jag är helt säker på att ville jag spela kort skulle de bara vara att fråga.

Och i gengäld säger ingen något när jag säger att jag "ska kolla läget i garaget" (= gå ut i garaget och röka). ATT jag säger till är mest för att vi alltid måste det om vi lämnar inte skalet. Dvs jag säger till om jag ska gå på toa med etc.
Det är inte frågan om att sitta barnvakt, det är frågan om vilka som fått eller tagit sig förmånen att sätta takten och agendan för umgänget i högre grad än andra.
Att det är socialt accepterat att mycket anpassas för rökarnas behov och tycke. Även om det blivit bättre och bättre.
Att ha behov av att äta efter en viss tid för annars rasar sockret, som exempel, är inte accepterat såvida man inte har diabetes eller liknande.
Jag kan mycket väl följa med en rökare ut som sällskap, trots att jag inte röker, för denna ska slippa gå själv. Men då tycker jag det med är rimligt att inte lämna någon själv kvar vid tex borde på krogen. På samma sätt som att den ensamma rökaren inte vill tvingas avstå från rökande för att få känna sig med i sällskapet ska den som som inte vill följa med ut att röka inte behöva känna sig akterseglad. I detta ser jag på de som är runt omkring mig att de som röker är sämre på att visa en hänsynsfull dynamik i sitt beteende i gruppen. Det som sen blev ännu intressantare är att några av de som var mest förbannade när detta påpekats för dem är de som faktiskt bättrat sig betydligt - när de slutat röka.
 
Det är inte frågan om att sitta barnvakt, det är frågan om vilka som fått eller tagit sig förmånen att sätta takten och agendan för umgänget i högre grad än andra.
Att det är socialt accepterat att mycket anpassas för rökarnas behov och tycke. Även om det blivit bättre och bättre.
Att ha behov av att äta efter en viss tid för annars rasar sockret, som exempel, är inte accepterat såvida man inte har diabetes eller liknande.
Jag kan mycket väl följa med en rökare ut som sällskap, trots att jag inte röker, för denna ska slippa gå själv. Men då tycker jag det med är rimligt att inte lämna någon själv kvar vid tex borde på krogen. På samma sätt som att den ensamma rökaren inte vill tvingas avstå från rökande för att få känna sig med i sällskapet ska den som som inte vill följa med ut att röka inte behöva känna sig akterseglad. I detta ser jag på de som är runt omkring mig att de som röker är sämre på att visa en hänsynsfull dynamik i sitt beteende i gruppen. Det som sen blev ännu intressantare är att några av de som var mest förbannade när detta påpekats för dem är de som faktiskt bättrat sig betydligt - när de slutat röka.

Nu undviker du för andra gången frågan.
 
Det är inte frågan om att sitta barnvakt, det är frågan om vilka som fått eller tagit sig förmånen att sätta takten och agendan för umgänget i högre grad än andra.
Att det är socialt accepterat att mycket anpassas för rökarnas behov och tycke. Även om det blivit bättre och bättre.
Att ha behov av att äta efter en viss tid för annars rasar sockret, som exempel, är inte accepterat såvida man inte har diabetes eller liknande.
Jag kan mycket väl följa med en rökare ut som sällskap, trots att jag inte röker, för denna ska slippa gå själv. Men då tycker jag det med är rimligt att inte lämna någon själv kvar vid tex borde på krogen. På samma sätt som att den ensamma rökaren inte vill tvingas avstå från rökande för att få känna sig med i sällskapet ska den som som inte vill följa med ut att röka inte behöva känna sig akterseglad. I detta ser jag på de som är runt omkring mig att de som röker är sämre på att visa en hänsynsfull dynamik i sitt beteende i gruppen. Det som sen blev ännu intressantare är att några av de som var mest förbannade när detta påpekats för dem är de som faktiskt bättrat sig betydligt - när de slutat röka.
Moralpredikan kan du väl syssla med i kyrkan, eller moskén eller synagogan eller valfritt tempel.
 
Nu undviker du för andra gången frågan.
Om någon skulle vara barnvakt åt dig när de andra spelar kort?
Tror jag inte du vill. Om inte har du ett jobb som jag antar du vill göra och kan mycket väl tänka mig att du kan tänka dig spela kort rätt vad det är.
 
Det är inte frågan om att sitta barnvakt, det är frågan om vilka som fått eller tagit sig förmånen att sätta takten och agendan för umgänget i högre grad än andra.
Att det är socialt accepterat att mycket anpassas för rökarnas behov och tycke. Även om det blivit bättre och bättre.
Att ha behov av att äta efter en viss tid för annars rasar sockret, som exempel, är inte accepterat såvida man inte har diabetes eller liknande.
Jag kan mycket väl följa med en rökare ut som sällskap, trots att jag inte röker, för denna ska slippa gå själv. Men då tycker jag det med är rimligt att inte lämna någon själv kvar vid tex borde på krogen. På samma sätt som att den ensamma rökaren inte vill tvingas avstå från rökande för att få känna sig med i sällskapet ska den som som inte vill följa med ut att röka inte behöva känna sig akterseglad. I detta ser jag på de som är runt omkring mig att de som röker är sämre på att visa en hänsynsfull dynamik i sitt beteende i gruppen. Det som sen blev ännu intressantare är att några av de som var mest förbannade när detta påpekats för dem är de som faktiskt bättrat sig betydligt - när de slutat röka.
Men varför umgås du med människor som beter sig som du inte gillar? Om andra fått tillåtelse att sätta agendan- varför tar du inte den platsen och föreslår hur du vill ha det?
 
Moralpredikan kan du väl syssla med i kyrkan, eller moskén eller synagogan eller valfritt tempel.
Så kan man med se det med - vilkas moral är det som ska ha företräde bland de man umgås med?

Tycker kommentaren din var väl plump och svarar därefter.
 
Japp, det hade hon, vilket är emot regelverket när man umgås med en brukare. <
Very Lazy Pethead
Det gör ju ÄNNU mindre att tråden handlar om det du skrev från början
dvs. rökares sociala beteende i grupp.

Ok, en enstaka person som jobbade med dig för ett antal (?) år sedan misskötte delar av sitt uppdrag...
Och vad menar du det skulle ha för betydelse för dig och dina vänskapsrelationer idag.:confused:
Det berör ju bara den människan och dennes yrkesroll.
 
Men varför umgås du med människor som beter sig som du inte gillar? Om andra fått tillåtelse att sätta agendan- varför tar du inte den platsen och föreslår hur du vill ha det?
Försöker undvika det så gott det går, röstar ofta med fötterna vilket är effektivast.
Är inte intresserad att vara den som sätter upp spelreglerna för andra hur de ska umgås för att passa mig.
 
Är ju svårt att komma med åsikter kring en händelse när det som skrivs i början senare inte visar sig beskriva själva händelsen. Det är ju stor skillnad om dina vänner bestämmer sig för att gå ut och röka, eller om en person som är anställd för att i en yrkesroll ta hand om dig går ut och röker med en kompis. Som dag och natt skulle jag säga.
Jag tror att du måste skilja på att umgås med vänner och att "umgås" med en anställd. Kanske behöver du "träna" på sociala vänskapsrelationer? De kan inte jämföras med relationen assistent/ledsarare - brukare. Jag tror att du behöver förstå skillnaden mellan dessa och kanske öva på det?
Med privata relationer måste du vara mer lyhörd, anpassningsbar och förstå att vänskap består av att ge och ta helt enkelt. Det handlar inte om att vänner har skyldigheter gentemot dig eller att du alltid kan diktera umgänget.
Om relationen inte fungerar kan vännerna välja att avsluta den. En assistent kan ju iofs välja att säga upp sig, men då dyker det ju troligen upp en ny. Vänskapsrelationer är inte riktigt så enkla.
 
Senast ändrad av en moderator:
Om du går tillbaka till första och andra gången du ignorerade den så är den nog fullt förståelig.
Om ni nu sitter på jobbet för att umgås och ha trevligt tillsammans, då tycker jag helt klart att de inte är särskilt trevligt att de tar sina stolar och går någon annanstans och sätter sig och spelar kort, om inte hela gänget var med på det. Oftast självklart med kortspel, pingis, gå och käka mm men inte om de ska ut och röka, det är det som är det konstiga.
Fast det skjuter med bredvid för det var inte att ha trevligt som gör att ni valt att vara på samma plats, där är det nog mera om det stör arbetets utförande och vilka som gör jobbet och om de som då gör jobbet blir störda av det mm. Ibland på jobbet är behovet snarare att inte göra saker ihop när man tar paus. Där handlar de mera om varför man sitter kvar eller blir lämnad kvar som är avgörande tänker jag.
 
Om ni nu sitter på jobbet för att umgås och ha trevligt tillsammans, då tycker jag helt klart att de inte är särskilt trevligt att de tar sina stolar och går någon annanstans och sätter sig och spelar kort, om inte hela gänget var med på det. Oftast självklart med kortspel, pingis, gå och käka mm men inte om de ska ut och röka, det är det som är det konstiga.
Fast det skjuter med bredvid för det var inte att ha trevligt som gör att ni valt att vara på samma plats, där är det nog mera om det stör arbetets utförande och vilka som gör jobbet och om de som då gör jobbet blir störda av det mm. Ibland på jobbet är behovet snarare att inte göra saker ihop när man tar paus. Där handlar de mera om varför man sitter kvar eller blir lämnad kvar som är avgörande tänker jag.
Men alltså ett jobb är man på ca fem dagar i veckan. Måste man hela tiden ta ett demokratiskt beslut vad man ska göra eller hur menar du?
Är inte det att göra det väldigt komplicerat? Måste man tro så illa om folk hela tiden? Kan man inte få ge människor lite utrymme och acceptera folk som de är? Människor är inte perfekta.
 
Senast ändrad:
Det är inte frågan om att sitta barnvakt, det är frågan om vilka som fått eller tagit sig förmånen att sätta takten och agendan för umgänget i högre grad än andra.
Att det är socialt accepterat att mycket anpassas för rökarnas behov och tycke. Även om det blivit bättre och bättre.
Att ha behov av att äta efter en viss tid för annars rasar sockret, som exempel, är inte accepterat såvida man inte har diabetes eller liknande.
Jag kan mycket väl följa med en rökare ut som sällskap, trots att jag inte röker, för denna ska slippa gå själv. Men då tycker jag det med är rimligt att inte lämna någon själv kvar vid tex borde på krogen. På samma sätt som att den ensamma rökaren inte vill tvingas avstå från rökande för att få känna sig med i sällskapet ska den som som inte vill följa med ut att röka inte behöva känna sig akterseglad. I detta ser jag på de som är runt omkring mig att de som röker är sämre på att visa en hänsynsfull dynamik i sitt beteende i gruppen. Det som sen blev ännu intressantare är att några av de som var mest förbannade när detta påpekats för dem är de som faktiskt bättrat sig betydligt - när de slutat röka.

Men herregud, vi är väl inte barnrumpor som måste hålla handen varje minut??
Vill jag röka så går jag ut och gör det, ensam. Och jag surar inte för det, varför skulle jag??
Det är ju för tusan mitt eget val. Obegripligt resonemang där från dig, faktiskt.
 
Nu träffar jag inte de här tjejerna längre. Det här var läsåret '93-'94, men jag ville ändå ta upp frågan eftersom jag undrat om jag är ensam om att uppleva det på mitt sätt som jag har beskrivit i tråden. En av tjejerna ansökte om att få bli ledsagare hos mig, men hennes tid blev kort eftersom våra samtal mer och mer handlade om att prata gamla minnen. När det kom på tal hur hon och de andra tjejerna hade betett sig emot mig tappade hon intresset.
Very Lazy Pethead
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 113
Senast: lundsbo
·
  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 489
Senast: Pratsch
·
Kropp & Själ Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag har varit på exakt samma plats i livet i flera år nu. Jag kommer ingenstans med mitt...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
5 472
Senast: MiaMia
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Tidigare i somras skrev jag ett inlägg där jag undrade vad jag skulle göra med min ridning. Jag kände mig lite dyster inför höstterminen...
Svar
0
· Visningar
547
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp