Socialt - jo men visst!

[TinyWiny]

En sak som jag inte fattar är att om detta hände för nästan 25 år sedan så fick man röka inomhus på fik och restauranger. Rökförbud inomhus tillhörde undantagen. Därför undrar jag varför n inte gick till ett ställe där man fick röka inomhus istället? På det sättet skulle problemet varit löst. Jag var storrökare på den tiden och det var väldigt sällan som jag inte fick röka inomhus.

Ja då hade vi till och med rökrum på gymnasiet (visserligen 26 år sedan men ändå). Inomhus alltså. Ickerökarna hade inget uppehållsrum utan det var rökrum istället.

 

[mackan]

@mandalaki hur menar du ?
Alla som är aktiva på bukefalos och läser och diskuterar i trådar utifrån ämne bör/förväntas alltså ha detaljkoll på tidigare inlägg/trådar från den som diskuterar och dennes ev redovisningar om dennes läge i livet/problem/status?

 

[MiaMia]

En sak som jag inte fattar är att om detta hände för nästan 25 år sedan så fick man röka inomhus på fik och restauranger. Rökförbud inomhus tillhörde undantagen. Därför undrar jag varför n inte gick till ett ställe där man fick röka inomhus istället? På det sättet skulle problemet varit löst. Jag var storrökare på den tiden och det var väldigt sällan som jag inte fick röka inomhus.

Var det inte under rasterna i skolan? Jag minns den tiden som att skolorna typiskt hade regler som hänvisade till att man bara fick röka i "rökrutan", inte ens på andra platser på skolgården alltså.

 

[Efwa]

Något man ska ha i tanken när man pratar om detta som fenomen också är hur många som är "ute och fikar". Är det tre personer är det alltid någon som blir ensam. Förutsatt att man inte följer med. Antigen den som går ut och röker eller den som är inne. Det går ju inte att lösa på något annat sätt.

Är man runt 10 stycken ute och fikar och 9 av dem går ut och röker samtidigt ser det ganska illa ut, även om det inte automatiskt betyder något.
När det är så många sker det ganska naturligt att man går ut i grupper och då känner man sig inte heller så ensam.

 

[Oldie]

När man är ett gäng som träffats för att umgås tycker jag nog att men kan förväntas lite större hänsyn till varandra än när man är på samma plats på grund av arbete eller utbildning. Även om det även då får vara hyfs på det hela.

Obegripligt inlägg, igen. Vaddå hänsyn? Vaddå hyfs?
Hänsyn tas väl när vi går ut och röker även om, som tidigare påpekats 25 år sen röktes det oftast inne på lokalerna. Hyfs, se ovan.

 

[Oldie]

".
Är man runt 10 stycken ute och fikar och 9 av dem går ut och röker samtidigt ser det ganska illa ut, även om det inte automatiskt betyder något.
När det är så många sker det ganska naturligt att man går ut i grupper och då känner man sig inte heller så ensam.

Det har jag aldrig varit med om. Vill man gå så säger iaf mitt gäng - Ska vi röka?, eller Nu röker vi.
Dom som inte vill stannar kvar. No big deal.

 

[Görel]

Var det inte under rasterna i skolan? Jag minns den tiden som att skolorna typiskt hade regler som hänvisade till att man bara fick röka i "rökrutan", inte ens på andra platser på skolgården alltså.

Jag vet skolor som hade rökrum.

 

[Alexandra_W]

Ja, jag beskrev en händelse eller situation och vill veta era tankar kring den, men det verkar inte som om riktigt alla förstår det. Vi lever i ett samhälle där det finns de som både röker och de som inte gör det.

Rökare får det allt tuffare i vårt samhälle efterom fler och fler allmänna platser inför rökförbud. De får gå till en rökruta och tända sin lilla pinne som de "måste" ha. Jag själv är inte rökare och det är jag lite smått stolt över eftersom det innebär så mycket problem om man ramlar dit. De som själva röker har sagt till mig att de var dumma nog att börja röka, men nio gånger av tio är det just grupptrycket om gör att man örjar röka. Man vill vara lika cool som sina kompisar och inte framstå som en liten fegis som inte vågar börja, men om man tänker på vad det innebär och vad man får offra för rökningens skull är det inte värt det.

Du tvingas stå ute i hård kyla och frysa bara för att du inte kan röka någon annanstans än utomhus. När jag gick den där gymnasieutbildningen på ett år hände det inte sällan att tjejerna stod ute i rökrutan och frös. Rätta mig gärna om jag har fel nu, men jag har hört att kroppstemperaturen sjunker hos den som röker. Stämmer det? I alla fall stod de ute i den bistra kylan när det var höst, vinter och tidig vår och huttrade och pratade om vad som hade hänt den senaste helgen. De hade varit ute och festat och drukckit så mycket sprit. Jag hängde inte alls med i deras snack och efteråt har jag fått veta att allt det där snacket är egentligen bara skryt. Det var alltså inga trevliga och särskilt roliga diskussioner som hölls i rutan som inte handlade om en tillvaro att eftersträva. Min tråd och mitt ämne handlar snarare om det faktum att jag plötsligt blir ensam när precis alla andra i sällskapet försvinner ut.
Lazy Pethead

Det verkar som du har mer problem att de rökte och festade än själva att de gick ut och du var själv en stund? Kände du dig utanför och som att du inte hörde till gemenskapen kring festerna och rökandet?

 

[Efwa]

Det har jag aldrig varit med om. Vill man gå så säger iaf mitt gäng - Ska vi röka?, eller Nu röker vi.
Dom som inte vill stannar kvar. No big deal.

Ja, precis. Jag har aldrig sagt att det hänt men om det hände skulle t.om jag undra och menar att det är skillnad om det skulle ha hänt.

 

[MiaMia]

Jag vet skolor som hade rökrum.

Jo, det är ju den andra varianten av det.
Var inte så jag menade, utan att jag tror mycket få skolor hade fri rökning överallt i lokalerna.
Utan på något vis en eller annan hänvisad plats - som ju alltså gjorde att folk blev separerade efter rökvanor (och kanske tidigare än det blev vanligt på andra ställen?)

 

[svea]

Kan iofs också vara en orsak till att inte se skillnaden eller förstå hur man gör för att komma dit.
Kanske görs massor av ärligt menade försök, men av sådan art att du inte ens uppfattar dem som försök...
(Sagt utan att göra tolkningar av om det gäller TS eller inte)

Det är sant, och jag tvivlar inte på att det kan vara jättesvårt.

 

[Oldie]

Var det inte under rasterna i skolan? Jag minns den tiden som att skolorna typiskt hade regler som hänvisade till att man bara fick röka i "rökrutan", inte ens på andra platser på skolgården alltså.

Man fick såklart inte röka inne i lektionssalarna, men i cafeterian eller utomhus var det inga problem.
Men så är jag ett barn av min tid. Alla rökte, de som inte gjorde det betraktades som lite konstiga. Hmm precis som idag, men omvänt -

Känt folk röker Kent.
Jag har också gått över till Prince.
Come to Marlboro country.

 

[Saeta]

Ja, jag beskrev en händelse eller situation och vill veta era tankar kring den, men det verkar inte som om riktigt alla förstår det. Vi lever i ett samhälle där det finns de som både röker och de som inte gör det.

Rökare får det allt tuffare i vårt samhälle efterom fler och fler allmänna platser inför rökförbud. De får gå till en rökruta och tända sin lilla pinne som de "måste" ha. Jag själv är inte rökare och det är jag lite smått stolt över eftersom det innebär så mycket problem om man ramlar dit. De som själva röker har sagt till mig att de var dumma nog att börja röka, men nio gånger av tio är det just grupptrycket om gör att man örjar röka. Man vill vara lika cool som sina kompisar och inte framstå som en liten fegis som inte vågar börja, men om man tänker på vad det innebär och vad man får offra för rökningens skull är det inte värt det.

Du tvingas stå ute i hård kyla och frysa bara för att du inte kan röka någon annanstans än utomhus. När jag gick den där gymnasieutbildningen på ett år hände det inte sällan att tjejerna stod ute i rökrutan och frös. Rätta mig gärna om jag har fel nu, men jag har hört att kroppstemperaturen sjunker hos den som röker. Stämmer det? I alla fall stod de ute i den bistra kylan när det var höst, vinter och tidig vår och huttrade och pratade om vad som hade hänt den senaste helgen. De hade varit ute och festat och drukckit så mycket sprit. Jag hängde inte alls med i deras snack och efteråt har jag fått veta att allt det där snacket är egentligen bara skryt. Det var alltså inga trevliga och särskilt roliga diskussioner som hölls i rutan som inte handlade om en tillvaro att eftersträva. Min tråd och mitt ämne handlar snarare om det faktum att jag plötsligt blir ensam när precis alla andra i sällskapet försvinner ut.
Lazy Pethead

Jag tror att dom allra flesta här inne förstår. Din fråga i första inlägget var ju om någon annan känner sig utfryst när ens umgänge går ut och röker och en blir sittandes själv. Och den frågan är ju väldigt enkel att svara på. Jag känner mig inte utfryst när folk jag umgås med går ut och röker. Däremot är jag ju såklart alltid välkommen att följa med dom ut om jag vill det. Det är inte alltid folk frågar om jag vill med, även om det allt som oftast händer. Ibland följer jag med och ibland inte. När det kommer till folk jag inte känner så bra så brukar jag bara säga typ "Vänta på mig, jag hänger också med ut". Ibland sitter jag kvar själv och visst, det kan vara tråkigt att sitta kvar själv. Men det är ju något jag själv har valt.

Däremot förstår jag att du känner som du gör. Om en har blivit utsatt för mobbing och utfrysning så är det såklart att minnen och känslor finns kvar. Vissa bearbetar det snabbare än andra. Jag har själv blivit utsatt för grov mobbing under flera års tid och även om det är runt 15 år sen så mår jag såklart dåligt över det fortfarande. Det tog oerhört lång tid för mig att bearbeta det och att inse att allt inte kretsar kring mig. Vissa tankar sen mobbingtiden sitter fortfarande,. men jag försöker tänka att det är mina hjärnspöken bara.

Alla människor vill mig inte något illa hela tiden. Att en person är lite sur och tvär en dag behöver inte alls ha att göra med att hen inte tycker om mig eller vill mig illa. Allt kretsar som sagt inte kring mig. Allt kretsar inte kring dig heller, eller någon annan. Och att tänka så har hjälpt mig mycket i bearbetningen kring det jag varit utsatt för. Jag måste helt enkelt tänka så för att kunna gå vidare och leva mitt liv så som jag vill leva det. Det har inte varit lätt, verkligen inte. Men med hjälp av psykologer och fina personer omkring mig så har jag lyckats ta mig dit. Det kanske inte är rätt sätt för alla, men att bearbeta det en varit med om tror jag är viktigt.

Rökare är inte automatiskt dumma i huvudet. Det är som att generalisera alla olika typer av grupperingar i samhället, vilket är helt fel. Det finns fantastiska människor och så finns det idioter. Att en person röker har verkligen ingenting med hens personlighet att göra.

En ska inte behöva känna sig utfryst av sina vänner. Om det verkligen är dina vänner så kanske du kan försöka prata med dom? Och som flera har sagt, en relation handlar om att ge och ta. Inte enbart ta för givet att andra ska vara en till lags.

 

[vallhund]

Jag tror att dom allra flesta här inne förstår. Din fråga i första inlägget var ju om någon annan känner sig utfryst när ens umgänge går ut och röker och en blir sittandes själv. Och den frågan är ju väldigt enkel att svara på. Jag känner mig inte utfryst när folk jag umgås med går ut och röker. Däremot är jag ju såklart alltid välkommen att följa med dom ut om jag vill det. Det är inte alltid folk frågar om jag vill med, även om det allt som oftast händer. Ibland följer jag med och ibland inte. När det kommer till folk jag inte känner så bra så brukar jag bara säga typ "Vänta på mig, jag hänger också med ut". Ibland sitter jag kvar själv och visst, det kan vara tråkigt att sitta kvar själv. Men det är ju något jag själv har valt.

Däremot förstår jag att du känner som du gör. Om en har blivit utsatt för mobbing och utfrysning så är det såklart att minnen och känslor finns kvar. Vissa bearbetar det snabbare än andra. Jag har själv blivit utsatt för grov mobbing under flera års tid och även om det är runt 15 år sen så mår jag såklart dåligt över det fortfarande. Det tog oerhört lång tid för mig att bearbeta det och att inse att allt inte kretsar kring mig. Vissa tankar sen mobbingtiden sitter fortfarande,. men jag försöker tänka att det är mina hjärnspöken bara.

Alla människor vill mig inte något illa hela tiden. Att en person är lite sur och tvär en dag behöver inte alls ha att göra med att hen inte tycker om mig eller vill mig illa. Allt kretsar som sagt inte kring mig. Allt kretsar inte kring dig heller, eller någon annan. Och att tänka så har hjälpt mig mycket i bearbetningen kring det jag varit utsatt för. Jag måste helt enkelt tänka så för att kunna gå vidare och leva mitt liv så som jag vill leva det. Det har inte varit lätt, verkligen inte. Men med hjälp av psykologer och fina personer omkring mig så har jag lyckats ta mig dit. Det kanske inte är rätt sätt för alla, men att bearbeta det en varit med om tror jag är viktigt.

Rökare är inte automatiskt dumma i huvudet. Det är som att generalisera alla olika typer av grupperingar i samhället, vilket är helt fel. Det finns fantastiska människor och så finns det idioter. Att en person röker har verkligen ingenting med hens personlighet att göra.

En ska inte behöva känna sig utfryst av sina vänner. Om det verkligen är dina vänner så kanske du kan försöka prata med dom? Och som flera har sagt, en relation handlar om att ge och ta. Inte enbart ta för givet att andra ska vara en till lags.

Kan vara svårt att hitta klasskompisar ett par decennier senare.

 

[Saeta]

Kan vara svårt att hitta klasskompisar ett par decennier senare.

Nu hänger jag inte med, hur menar du?

 

[vallhund]

Nu hänger jag inte med, hur menar du?

Händelsen inträffade för drygt 20 år sedan.

 

[Saeta]

Händelsen inträffade för drygt 20 år sedan.

Ja? Jag skrev ju om det i inlägget du citerade. Vem är det som ska hitta gamla klasskompisar, och varför ska dessa hittas?

 

[vallhund]

Ja? Jag skrev ju om det i inlägget du citerade. Vem är det som ska hitta gamla klasskompisar, och varför ska dessa hittas?

Du föreslog att de skulle prata

 

[Saeta]

Du föreslog att de skulle prata

Nej jag menade att om det är ens riktiga vänner så ska en kunna prata om det. Rent generellt alltså.

 

[Hyacinth]

@mandalaki hur menar du ?
Alla som är aktiva på bukefalos och läser och diskuterar i trådar utifrån ämne bör/förväntas alltså ha detaljkoll på tidigare inlägg/trådar från den som diskuterar och dennes ev redovisningar om dennes läge i livet/problem/status?

Men det är väl ganska uppenbart att @Skorpion76 ser annorlunda än majoriteten på frågan? Ungefär som att man ofta ser om någon har dyslexi eller bara slarvar när den skriver. Det kräver bara lite fingertoppskänsla.