Snitt

[Mearas]

Antar mina kompisar var en aning borta för på dom lät det som 15 minuter

Nördig som jag är så kollade jag upp genomsnittstiden (knivstart-knivslut) för planerade kejsarsnitt i spor (svenskt perioperativt register). 2015 var det 42 min. Är ganska nöjd med min tidsuppfattning
http://www.spor.se/wp-content/uploads/2016/10/Arsrapport-2015_v3.0_final_161018.pdf . sidan 13!

 

[Retro]

Jag födde med akut snitt, själva snittet var en mycket bra upplevelse efter två dygn av sånt där dropp för att få igång värkar och förlossning men jag öppnade mig aldrig. Olika BM så de var inte överens om hur mycket jag öppnade mig, livmodertappen var KANSKE utplånad, men troligen inte. Dessutom fick jag en infektion under förlossningen så jag hade hög feber.

I mitt fall är jag helt säker på att min tidsuppfattning suger. Jag trodde att det tog kanske en halvtimma från att vi fick reda på att vi skulle göra snitt tills ungen var ute, men om jag tittar på tiden när hon föddes handlade det nog snarare om 1.15 - 1.30

I mitt fall gick allt väldigt effektivt, men lugnt, till. Hade världens bästa narkosläkare! Han var rolig, trevlig och duktig. Satt bakom mitt huvud hela tiden och berättade vad de gjorde, jag var synnerligen omtöcknad av feber och att inte ha sovit. Bedövningen tog bra, jag kände att de var där och grävde men det gjorde inte ont. Väldigt märklig känsla. Om du kommer ihåg de där barbiedockorna som var gravida som man kunde ta av magen på och sen bara plocka ut en bebis? Så kändes det. Väldigt märklig känsla när bebisen liksom ploppar ut!

Efter en stund hör jag hur de säger "Vad stor den är" och sen var hon ute. De la barnet på mitt bröst, liksom framför skynket som de sätter upp för att jag skulle slippa se själva operationen. Jag vet inte om jag kunde röra henne då, under själva operationen fick jag ju ligga med armarna utåt men jag antar att de hade släppt då så jag fick klappa på henne men jag minns inte. Det både jag och min sambo tänkte mest då var "Oj var det en flicka, vi var helt övertygade om att det var en pojke".

Sen gick sambon och barnmorskan (bästa barnmorskan jag träffade, och jag hann med ett par stycken under mina dygn på förlossningen) iväg med dottern och jag fick åka ut till uppvaket. Det här vet jag att många tycker är traumatiskt, jag tyckte att det var helt underbart att få vila.
Redan innan det blev klart att jag skulle snittas var min plan att sambon skulle ha barnet hos sig de första minutrarna, jag vet inte riktigt varför jag tänkte så men jag kände att jag skulle ha ett behov av att vila upp mig, så jag hade varit inställd i flera månader på att sambon skulle ha barnet den tiden även om jag hade trott att vi skulle vara tillsammans.

På uppvaket var min enda fråga "Får jag sova nu?" och det fick jag. Här träffad jag världens gulligaste sjukskötare som såg till att jag blev uppvätskad och sov. Efter en timma eller två kom sambon och dottern och så satt de med mig tills vi kunde åka till BB.

Det värsta med förlossningen var helt klart infarterna i handen! De gjorde helt stört ont på mig och de fick sätta om dem flera gånger för de ramlade av och höll på. När jag kom till BB gav de upp och satte infarterna i armvecket i stället.

Jag mådde skit efter snittet och kunde inte ställa mig upp på ett dygn, ont gjorde det också, men jag vet inte hur mycket som var infektionen och hur mycket som var förlossningen. Ärret har inte varit några problem och jag läkte bra när de hittade en antibiotika som bet på infektionen.
Räknar med att jag hade mått mycket bättre efter planerat snitt men det går ju inte att veta.

 

[Sar]

Ska genomgå snitt och är nyfiken på er upplevelse. Planerade, akuta eller spontana. Och ot är helt välkommet om det är en bra sådan.

Min förra vända var en naturlig förlossning med tuffa komplikationer så det blir på mitt önskemål planerat snitt denna gång .

Blev akutsnitt med våra tvillingar då jag legat 10 cm öppen för lång tid och ena bebin låg fel väg.
Snittet gick bra, även ärret är jag nöjd med. Jag gillade inte att ha kateter. Mitt stora problem med snittet var att jag liksom glömdes bort och det tog 4 h innan jag fick se barnen (mer än den snabba lilla titten just när de kommit ut). Läkningen gick bra fast det gjorde rätt ont i början när rullstolen sköts över små golvskillnader.
Min kusin gjorde ett planerat snitt och fick en jättefin upplevelse. Jag tänker att planerade snitt allt som oftast blir en väldigt bra upplevelse.

 

[Hyacinth]

Frågar här eftersom jag glömde fråga bm: vad händer om man har ett planerat snitt bokat men förlossningen börjar innan? Blir det akutsnitt eller hur gör de? Beror det på orsak till snitt eller finns det standardlösningar?



( @Lazy Lady )

 

[Saija]

Frågar här eftersom jag glömde fråga bm: vad händer om man har ett planerat snitt bokat men förlossningen börjar innan? Blir det akutsnitt eller hur gör de? Beror det på orsak till snitt eller finns det standardlösningar?



( @Lazy Lady )

Det hände mig med sista, värkarna började innan planerad dag. Men det var bara att ringa in så planerade de om i listan. Det är kanske något du bör ställa in dig på, att även om du har en planerad dag så kan det mycket väl hända att det inte blir då pga andra som är mer brådskande. Men som i situationen med att värkarna börjar tidigare så är man ju väldigt tacksam för att det är så det fungerar.

 

[Bexzor]

Frågar här eftersom jag glömde fråga bm: vad händer om man har ett planerat snitt bokat men förlossningen börjar innan? Blir det akutsnitt eller hur gör de? Beror det på orsak till snitt eller finns det standardlösningar?



( @Lazy Lady )

Beror på anledning till snitt men det blir akutsnitt i värsta fall. Med alla mina 3 planerade snitt så har de sagt att jag ska ringa förlossningen för minsta misstanke om att förlossningen startat, och eventuellt ta ambulans in för att försöka stoppa förlossningen tills det kan bli snitt.

 

[Lenis]

Frågar här eftersom jag glömde fråga bm: vad händer om man har ett planerat snitt bokat men förlossningen börjar innan? Blir det akutsnitt eller hur gör de? Beror det på orsak till snitt eller finns det standardlösningar?

Det blir ju "typ" akut så ja. Man får ringa så fort man misstänker att det drar igång så att de kan planera precis som nån annan skrev här ovan. Grejen är att man tror att de kan vara till fördel för bebin om den får känna på lite av arbetet så att det drar igång naturligt (oklar vetenskaplig källa på det men jag har pratat med några läkare på olika förlossningskliniker om det o alla säger iaf samma) så det är inte bara av ondo. Utom stressen för mamman då (Jag får veta på torsdag om jag ska snittas och har vetat i många år att blir det barn blir det kanske snitt, så jag har hunnit fundera lite väl mycket på det här )

 

[Bexzor]

Det blir ju "typ" akut så ja. Man får ringa så fort man misstänker att det drar igång så att de kan planera precis som nån annan skrev här ovan. Grejen är att man tror att de kan vara till fördel för bebin om den får känna på lite av arbetet så att det drar igång naturligt (oklar vetenskaplig källa på det men jag har pratat med några läkare på olika förlossningskliniker om det o alla säger iaf samma) så det är inte bara av ondo. Utom stressen för mamman då (Jag får veta på torsdag om jag ska snittas och har vetat i många år att blir det barn blir det kanske snitt, så jag har hunnit fundera lite väl mycket på det här )

Nu ska jag inte ha fler barn, men du får gärna utveckla vad du hört om att förlossningsarbetet skulle vara bra för de barn som ska snittas. Jag fick första snittet 2004 och har läst massor om ämnet men inte funnit någon sån info. Jag har däremot alltid fått höra att det är en fördel för barn att krystas ut då det pressas ut fostervatten , någon som snittade barn har en tendens att svälja. Samt att det är bara nackdel för barn att värkarbetet startar i onödan då de blir stressade och att värkarbetet därför helst ska stoppas.

Säger inte att något är rätt eller fel, snarare ett intressant ämne

 

[TinyWiny]

Nu ska jag inte ha fler barn, men du får gärna utveckla vad du hört om att förlossningsarbetet skulle vara bra för de barn som ska snittas. Jag fick första snittet 2004 och har läst massor om ämnet men inte funnit någon sån info. Jag har däremot alltid fått höra att det är en fördel för barn att krystas ut då det pressas ut fostervatten , någon som snittade barn har en tendens att svälja. Samt att det är bara nackdel för barn att värkarbetet startar i onödan då de blir stressade och att värkarbetet därför helst ska stoppas.

Säger inte att något är rätt eller fel, snarare ett intressant ämne

Jag fick veta att bebisens lungor utvecklas fortare när förlossningen har startat. Något hormon (kan det vara kortisol?) snabbar på mognaden. Nu vet jag inte om det enbart gäller prematura bebisar men för dem är det enormt viktigt och kan vara skillnad mellan att behöva respirator eller att kunna andas själv helt eller med hjälp av syrgas. Jag fick veta det efter katastrofsnittet -92 så det kan naturligtvis ha kommit ny forskning som säger annat men de menade då att det var tack vare de 36 timmarna med värkar som gjorde att hon kunde andas själv med bara lite hjälp av syrgas. Varje timme hon mådde bra i magen var enormt viktig sa de. Hon föddes i vecka 33+4.

 

[Lenis]

Nu ska jag inte ha fler barn, men du får gärna utveckla vad du hört om att förlossningsarbetet skulle vara bra för de barn som ska snittas. Jag fick första snittet 2004 och har läst massor om ämnet men inte funnit någon sån info. Jag har däremot alltid fått höra att det är en fördel för barn att krystas ut då det pressas ut fostervatten , någon som snittade barn har en tendens att svälja. Samt att det är bara nackdel för barn att värkarbetet startar i onödan då de blir stressade och att värkarbetet därför helst ska stoppas.

Säger inte att något är rätt eller fel, snarare ett intressant ämne

Jag har hört samma som TinyWiny och värkarna i sig är ju inte skadligt stressande för barnet så att man skulle vilja skydda barnet från dem låter rätt ologiskt, då skulle vi ju snitta alla barn och aldrig föda vaginalt. "Stressen" ska vara en del av det positiva som gör bebis mer förberedd enligt vad jag förstod det som.

 

[Bexzor]

Jag fick veta att bebisens lungor utvecklas fortare när förlossningen har startat. Något hormon (kan det vara kortisol?) snabbar på mognaden. Nu vet jag inte om det enbart gäller prematura bebisar men för dem är det enormt viktigt och kan vara skillnad mellan att behöva respirator eller att kunna andas själv helt eller med hjälp av syrgas. Jag fick veta det efter katastrofsnittet -92 så det kan naturligtvis ha kommit ny forskning som säger annat men de menade då att det var tack vare de 36 timmarna med värkar som gjorde att hon kunde andas själv med bara lite hjälp av syrgas. Varje timme hon mådde bra i magen var enormt viktig sa de. Hon föddes i vecka 33+4.

Jag vet inte om det just för att det är prematur eftersom man gärna vill behålla dem i magen så länge som möjligt om de mår hyfsat bra.

För jag har hört på mina TUL att man avvaktar med snitt in i det sista just för att lungorna ska bli redo. Och att man ger kortison/kortisol(?)-spruta till mamman om barnet beräknas födas tidigare just för lungornas skull. Men har aldrig hört om värkarbetet, därför är det rätt intressant att få höra vad ni hört eftersom två av mina tre barn beräknades vara friska i magen men ändå fick inte värkarbetet starta .

 

[inverterad]

Frågar här eftersom jag glömde fråga bm: vad händer om man har ett planerat snitt bokat men förlossningen börjar innan? Blir det akutsnitt eller hur gör de? Beror det på orsak till snitt eller finns det standardlösningar?

Till mig sa dem att om förlossningen satte igång innan v 37 så skulle det bli vanlig förlossning (om inget akut tillstötte) men efter v 38 blev det "planerat halvakut" snitt om förlossningen startade av sig självt innan snitt-datum. Men det beror säkert på orsak till snitt också.

 

[Bexzor]

Jag har hört samma som TinyWiny och värkarna i sig är ju inte skadligt stressande för barnet så att man skulle vilja skydda barnet från dem låter rätt ologiskt, då skulle vi ju snitta alla barn och aldrig föda vaginalt. "Stressen" ska vara en del av det positiva som gör bebis mer förberedd enligt vad jag förstod det som.

Nja, för mig är det inte riktigt jämförbart eftersom snittade barn inte behöver utsättas för den sortens av stress som barn som föds vaginalt behöver. Ett snitt är alltid ett stort ingrepp för barnet som kan få både chock, och stresspåslag, när de plockas ut och att de således inte behöver mer stress. Iaf vad jag fått höra då jag protesterat emot två av mina snitt så har vi haft många diskussioner om fördelar och nackdelar.

 

[inverterad]

Mitt snitt var en fantastisk upplevelse!

Planerat snitt i vecka 38. Vi fick vänta ganska länge innan vi kom in på operation och jag fick lite blodsockerfall efter fastande i rätt många timmar, men när vi väl fick komma in gick det fort. Från att epiduralen sattes tills att vi rullade ut på rummet tog det 50 minuter. Efter 10 minuter kom tösen ut med ett skrik och lades på mitt bröst medan de sedan lade resterande 40 minuter på att sy ihop mig snyggt och fint. Fick lite blodtrycksfall så pappan fick hålla bebis en stund också. Underbar, trevlig personal, skämtsam och lugn stämning.

Drygt 1,5 h efter operationen togs katetern och jag gick en liten darrig promenad. Sen var jag i stort sett smärtfri dag två (med smärtstillande och försiktighet vid lyft och rörelser). Vi ville åka hem redan efter 24 h men blev övertalade att stanna en natt till - helt onödigt men ok. Efter några dagar hemma trappade jag ner på smärtstillande och kunde gå rätt obehindrat runt kvarteret.

 

[inverterad]

Nja, för mig är det inte riktigt jämförbart eftersom snittade barn inte behöver utsättas för den sortens av stress som barn som föds vaginalt behöver. Ett snitt är alltid ett stort ingrepp för barnet som kan få både chock, och stresspåslag, när de plockas ut och att de således inte behöver mer stress. Iaf vad jag fått höra då jag protesterat emot två av mina snitt så har vi haft många diskussioner om fördelar och nackdelar.

Till mig sa de att det optimala är att värkarbetet får sätta igång av sig självt innan snittet då barnet är mer redo att födas efter den positiva stress som det medför.

 

[inverterad]

Fast det finns ju mycket forskning och kunskap om exempelvis vilken sorts situation som kan ge ptsd. Jag sövdes t ex med våld, och ingen på psyk var efteråt det minsta förvånad över att det lett till psykiska skador. Narkosläkaren var väl den enda som var överraskad, hon hade inte tänkt på att det kunde vara olämpligt utan bara lärt sig att om patienten inte är bedövad när man opererar måste man omedelbart söva, för annars kan patienten få psykiska men av att bli opererad utan bedövning.

Eftersom hon var trött och det var sent (och jag så medtagen att jag inte frågade något utan bara hängde med) så glömde hon innan att informera om att hon skulle söva och hur det skulle gå till ifall bedövningen inte tog. I mitt omtöcknade tillstånd blev min upplevelse att när jag skrek för att det gjorde ont, så försökte de kväva mig. När jag förtvivlat försökte kämpa mig loss för att få luft höll de fast mina armar och fortsatte kväva mig. Jag hann inte uppfatta att de höll på att söva, för de glömde prata med mig, och jag fattade inte att det var en syrgasmask de tryckte ner över mitt ansikte, bara att de försökte kväva mig så att jag inte kunde andas. Det hela blev väldigt överraskande och skrämmande, varför blev personalen plötsligt galen och försökte döda mig? Det är precis sånt som ger trauma, därför ska man helst inte söva skräckslagna patienter med våld utan att de fattar vad det är man försöker göra. Men det visste inte narkosläkaren.

När jag sen vaknade på uppvak fattade jag inte var jag var, för de glömde informera om det (på operationen hade de såklart inte berättat eftersom planen inte var att söva, och på uppvak tog de för givet att de hade informerat innan operationen), och jag var för borta för att fråga utan låg bara och grät. Barnmorskan som kom för att kolla mig berättade sen att hennes jobb var bara att titta på min mage, inte på mitt ansikte, så hon noterade inte hur jag mådde.

Alltså, det är rena skolboksexemplet på hur man traumatiserar en patient. Överläkaren på narkosavdelningen som jag träffade senare tyckte det var ett så bra exempel att hon ville att jag skulle skriva ner det så att de kunde använda det i sin internutbildning på avdelningen.

Men herregud en sån fruktansvärd upplevelse. Jag läste i dina andra inlägg att du har fått bra hjälp efteråt - sån himla tur.

 

[Lenis]

Nja, för mig är det inte riktigt jämförbart eftersom snittade barn inte behöver utsättas för den sortens av stress som barn som föds vaginalt behöver. Ett snitt är alltid ett stort ingrepp för barnet som kan få både chock, och stresspåslag, när de plockas ut och att de således inte behöver mer stress. Iaf vad jag fått höra då jag protesterat emot två av mina snitt så har vi haft många diskussioner om fördelar och nackdelar.

Inte alls vad jag lärt mig så där är det olika vad vi fått veta, jag har hört samma som inverterad och Tiny (har varit på danderyd, KS och sös men främst danderyd). Har aldrig haft nån bebis på sjukhuset där jag jobbade på barnkliniken som gått i riktig chock vid snitt, då ska det ju vara något fysiskt fel på den isåfall. Men då menar jag sjukvårdens chock och inte aftonbladets om man säger så.. rent praktiskt i dagligt tal menat chock blir nog alla bebisar chockade vid födseln oavsett hur de kommer ut, är ju en viss skillnad i miljö de utsätts för.

 

[TinyWiny]

Jag vet inte om det just för att det är prematur eftersom man gärna vill behålla dem i magen så länge som möjligt om de mår hyfsat bra.

För jag har hört på mina TUL att man avvaktar med snitt in i det sista just för att lungorna ska bli redo. Och att man ger kortison/kortisol(?)-spruta till mamman om barnet beräknas födas tidigare just för lungornas skull. Men har aldrig hört om värkarbetet, därför är det rätt intressant att få höra vad ni hört eftersom två av mina tre barn beräknades vara friska i magen men ändå fick inte värkarbetet starta .

Kanske var det för din skull som värkarbetet inte fick starta? En vän fick också veta att värkarbetet skulle stannas omedelbart om det skulle starta innan planerat snitt men det var för hennes skull, för att hon skulle slippa den stress och panik det skulle innebära för henne (hemsk förlossningsupplevelse i bagaget).

Den stress bebisen utsätts för när förlossningen startar är ju inte negativ utan positiv och förbereder bebisen på att födas. Att födas är alltid en chockerande upplevelse och att då ha positiv stress i kroppen hjälper nog mer än stjälper.

(Kortisol är kroppens egna hormon, kortison är det man kan tillföra )

 

[Bexzor]

@Lenis + @TinyWiny

Jag läser med stort intresse, tro inget annat

Kan mycket väl vara för min skull då kejsarsnitt är relaterat med panik,ångest och stress för min skull då första barnet fick "förlossningsförbud" pga att de trodde att han var för sjuk för att överleva stressen vid en vaginal förlossning. Där förstår jag helt varför jag prompt skulle in och avbryta värkarbetet, helst i ambulans. Troligtvis får vi aldrig veta varför jag blev tillsagd det även med mina två yngsta som bedömdes vara friska eftersom alla läkare säger olika.

 

[Mabuse]

@Lenis + @TinyWiny

Jag läser med stort intresse, tro inget annat

Kan mycket väl vara för min skull då kejsarsnitt är relaterat med panik,ångest och stress för min skull då första barnet fick "förlossningsförbud" pga att de trodde att han var för sjuk för att överleva stressen vid en vaginal förlossning. Där förstår jag helt varför jag prompt skulle in och avbryta värkarbetet, helst i ambulans. Troligtvis får vi aldrig veta varför jag blev tillsagd det även med mina två yngsta som bedömdes vara friska eftersom alla läkare säger olika.

Det kan inte vara pga dig då? Jag har vänner som katastrofsnittats, och de får inte föda vaginalt pga att livmodern försvagats av ärret och det finns risk att den skulle spricka av värkarbetet.