Snitt

[Lenis]

@Lenis + @TinyWiny

Jag läser med stort intresse, tro inget annat

Kan mycket väl vara för min skull då kejsarsnitt är relaterat med panik,ångest och stress för min skull då första barnet fick "förlossningsförbud" pga att de trodde att han var för sjuk för att överleva stressen vid en vaginal förlossning. Där förstår jag helt varför jag prompt skulle in och avbryta värkarbetet, helst i ambulans. Troligtvis får vi aldrig veta varför jag blev tillsagd det även med mina två yngsta som bedömdes vara friska eftersom alla läkare säger olika.

Ja detsamma, alltid intressant få höra andras erfarenheter, och som jag nämnt ovan står jag själv inför ev snitt så jag är liksom TS nyfiken på allt alla skriver Skönt det gick bra för dina små hur eller hur, jag hade oxå haft väldig ångest o stress om jag haft den situationen inför snitt som du hade med ettan! tycker jag nojar ändå

 

[Bexzor]

Det kan inte vara pga dig då? Jag har vänner som katastrofsnittats, och de får inte föda vaginalt pga att livmodern försvagats av ärret och det finns risk att den skulle spricka av värkarbetet.

Tänker du på förlossningsförbud nu? Isåfall blev jag tillsagd vid alla tre graviditeter att det är standard när man riskerar att akutsnittas; att förlossningen ska stoppas så fort som möjligt.

 

[Mabuse]

Tänker du på förlossningsförbud nu? Isåfall blev jag tillsagd vid alla tre graviditeter att det är standard när man riskerar att akutsnittas; att förlossningen ska stoppas så fort som möjligt.

Då missförstod jag, du menar varför man inte snittar under pågående värkarbete?

Beror inte det helt enkelt på att det blir farligt och komplicerat att snitta en livmoder som är i maximal anspänning och rör sig hela tiden, som det ju blir när man får värkar?

Får man beslut om icke-akut snitt under pågående förlossning, så får man väl bricanyl för att stoppa värkarna av humanitära skäl också. Helt meningslöst att låta någon ligga och plågas av värkar i timmar när barnet ändå inte kommer förlösas vaginalt. Plus att det ökar risken för postoperativ smärta att operera någon som har väldigt ont, det är inte bra att skära av nerver just som de signalerar smärta för fulla muggar, risk för fantomsmärtor.

Dessutom, skulle värkarna ha effekt och barnet flytta sig neråt så är det risk att det inte går att kejsarsnitta, som jag har fattat det så kan man bara snitta så länge barnet är i magen, inte när det är på väg ned genom bäckenet. Ju högre barnet ligger, ju enklare att få ut det.

 

[Ray]

Jag fick någon slags medicin för att stoppa värkarna innan snitt nr två men vid första snittet tog de bara bort värk stimulerande droppet och fyllde på epiduralen.
Läkarna har sagt till mig att efter två snitt blir det alltid snitt och då vill de inte att värkarna ska börja- och det har ju absolut mer att göra med mamman än barnet som jag förstår

 

[TinyWiny]

Dessutom, skulle värkarna ha effekt och barnet flytta sig neråt så är det risk att det inte går att kejsarsnitta, som jag har fattat det så kan man bara snitta så länge barnet är i magen, inte när det är på väg ned genom bäckenet. Ju högre barnet ligger, ju enklare att få ut det.

Jo det går tack och lov. Min ena brorson fastnade på vägen ut, hjässan syntes men där var han fast. De snittade och båda klarade sig.

 

[Mabuse]

Jo det går tack och lov. Min ena brorson fastnade på vägen ut, hjässan syntes men där var han fast. De snittade och båda klarade sig.

Men kanske inte optimalt, om man kan välja?

 

[TinyWiny]

Men kanske inte optimalt, om man kan välja?

Nej gud nej! Verkligen inte. Där fanns det inget som indikerade att det skulle bli så illa så det var verkligen traumatiskt.

 

[Bexzor]

Då missförstod jag, du menar varför man inte snittar under pågående värkarbete?

Beror inte det helt enkelt på att det blir farligt och komplicerat att snitta en livmoder som är i maximal anspänning och rör sig hela tiden, som det ju blir när man får värkar?

Får man beslut om icke-akut snitt under pågående förlossning, så får man väl bricanyl för att stoppa värkarna av humanitära skäl också. Helt meningslöst att låta någon ligga och plågas av värkar i timmar när barnet ändå inte kommer förlösas vaginalt. Plus att det ökar risken för postoperativ smärta att operera någon som har väldigt ont, det är inte bra att skära av nerver just som de signalerar smärta för fulla muggar, risk för fantomsmärtor.

Dessutom, skulle värkarna ha effekt och barnet flytta sig neråt så är det risk att det inte går att kejsarsnitta, som jag har fattat det så kan man bara snitta så länge barnet är i magen, inte när det är på väg ned genom bäckenet. Ju högre barnet ligger, ju enklare att få ut det.

Nej, jag menar att det helst ska stoppas redan i ambulans, alltså inte samma sak som att snitta under värkarbetet.

 

[Mabuse]

Nej, jag menar att det helst ska stoppas redan i ambulans, alltså inte samma sak som att snitta under värkarbetet.

Att bespara mamman onödigt lidande kan kanske vara skäl nog, tänker jag. Har man gjort illa sig så får man ju också smärtstillande i ambulansen, t ex.

 

[Petruska]

Då missförstod jag, du menar varför man inte snittar under pågående värkarbete?

Beror inte det helt enkelt på att det blir farligt och komplicerat att snitta en livmoder som är i maximal anspänning och rör sig hela tiden, som det ju blir när man får värkar?

Får man beslut om icke-akut snitt under pågående förlossning, så får man väl bricanyl för att stoppa värkarna av humanitära skäl också. Helt meningslöst att låta någon ligga och plågas av värkar i timmar när barnet ändå inte kommer förlösas vaginalt. Plus att det ökar risken för postoperativ smärta att operera någon som har väldigt ont, det är inte bra att skära av nerver just som de signalerar smärta för fulla muggar, risk för fantomsmärtor.

Dessutom, skulle värkarna ha effekt och barnet flytta sig neråt så är det risk att det inte går att kejsarsnitta, som jag har fattat det så kan man bara snitta så länge barnet är i magen, inte när det är på väg ned genom bäckenet. Ju högre barnet ligger, ju enklare att få ut det.

Åh! Det där med fantomsmärtor! Kan det vara det jag har?

 

[Petruska]

Jo det går tack och lov. Min ena brorson fastnade på vägen ut, hjässan syntes men där var han fast. De snittade och båda klarade sig.

Så var det med min son. Han satt fast så att han fick sår på huvudet. Och snittades sedan ut.

 

[Mabuse]

Åh! Det där med fantomsmärtor! Kan det vara det jag har?

Jag är ju ingen läkare, så ta höjd för att jag har fattat fel. men som jag har förstått det så uppstår fantomsmärtor när man skär av nerver just som de skickar smärtsignaler för fulla muggar. Det är liksom det sista nerven "minns" innan den kapades, och då är risken att den fortsätter med det i all evighet. Men jag vet inte om det stämmer. I vilket fall så är det uppenbart så att nervsmärtor kan kvarstå långt efter att allting är läkt, jag har ett litet ärr på handleden efter ett djupt kattbett som blev infekterat, och det börjar helt omotiverat bränna ibland, som att det satt ett glödande kol inuti bakom ärret. Själva skadan var tio år sen, och är uppenbart helt läkt för länge sen. Det kan inte vara det som gör ont.

Jag har också fattat det som att man oavsett fantomsmärtor får mycket mer ont efteråt av en operation som är gjord när man hade jätteont, än en där man var lugn och fin och smärtfri när den gjordes.

 

[Petruska]

Jag är ju ingen läkare, så ta höjd för att jag har fattat fel. men som jag har förstått det så uppstår fantomsmärtor när man skär av nerver just som de skickar smärtsignaler för fulla muggar. Det är liksom det sista nerven "minns" innan den kapades, och då är risken att den fortsätter med det i all evighet. Men jag vet inte om det stämmer. I vilket fall så är det uppenbart så att nervsmärtor kan kvarstå långt efter att allting är läkt, jag har ett litet ärr på handleden efter ett djupt kattbett som blev infekterat, och det börjar helt omotiverat bränna ibland, som att det satt ett glödande kol inuti bakom ärret. Själva skadan var tio år sen, och är uppenbart helt läkt för länge sen. Det kan inte vara det som gör ont.

Jag har också fattat det som att man oavsett fantomsmärtor får mycket mer ont efteråt av en operation som är gjord när man hade jätteont, än en där man var lugn och fin och smärtfri när den gjordes.

Tack och lov inte hela tiden, men ibland smärtor som när jag var nysnittad och ammade. Svinont, i övrigt ofarligt. 27 år sedan. (Så lindrigt med snitt jämfört med naturlig förlossning!)

 

[Mabuse]

Tack och lov inte hela tiden, men ibland smärtor som när jag var nysnittad och ammade. Svinont, i övrigt ofarligt. 27 år sedan. (Så lindrigt med snitt jämfört med naturlig förlossning!)

Nej, så har det inte varit för mig heller, utan en plötslig, oförklarlig, brännande smärta som håller i sig en liten stund och sen försvinner lika fort som den kom. Jag har tolkat det som nervsmärtor, för jag vet inte annars vad det skulle kunna vara.

 

[Hyacinth]

Nej, så har det inte varit för mig heller, utan en plötslig, oförklarlig, brännande smärta som håller i sig en liten stund och sen försvinner lika fort som den kom. Jag har tolkat det som nervsmärtor, för jag vet inte annars vad det skulle kunna vara.

Det låter som fantomsmärtor, en vän fick amputera del av benet efter olycka och känner av sin brutna fot som helt uppenbart inte finns där.

 

[Petruska]

Nej, så har det inte varit för mig heller, utan en plötslig, oförklarlig, brännande smärta som håller i sig en liten stund och sen försvinner lika fort som den kom. Jag har tolkat det som nervsmärtor, för jag vet inte annars vad det skulle kunna vara.

Jag har också tänkt nervsmärtor. Däremot inte ordet fantomsmärtor. Jag har tänkt att det har med snittet att göra, men jag visste inte det där om att operera när man är spänd och har ont. Dvs att det skulle kunna påverka i efterhand. Lite intressant, och så känns ordet Fantomsmärtor lite mer dramatiskt och underhållande än Nervsmärtor!

 

[Ms_Antrop]

Jag blev akut snittad eftersom dottern inte kom ner helt (fattades typ 1 cm, hon låg i öppen bjudning så det var troligen därför) + att jag fick feber helt plötsligt och dom såg att dottern var stressad. Vi kom in till förlossningen kl 06 på lördagen och hon kom ut 00.06 natten till söndagen.

Jag tyckte det var helt okej innan, alla var lugna och proffsiga men det är ju en chock ändå så jag minns att jag frös som fasen på bordet när dom hade tagit ut dottern och höll på att sy ihop mig.
Sen vart det ju väldigt traumatiskt eftersom dottern inte andades, fick lov att intuberas och fick dubbelsidig pnemotorax (luft utanför lungorna) och fick flygas med helikopter till Uppsala för kylbehandling för att förebygga hjärnskador. Så jag fick se henne i typ 30 sekunder innan hon flögs iväg, sambon åkte bil till Uppsala och jag fick ligga kvar på BB i Västerås i 12 timmar, ensam. Som tur var så va personalen hur gulliga som helst! Sköterskorna från förlossningen och förlossningsläkaren kom och hälsade på mig och ja, alla var jättesnälla verkligen
Så efter 12 timmar fick jag äntligen åka till Uppsala och träffa dottern och sambon! Men vi fick inte hålla i henne förens efter 3 dagar, men vi kunde ju titta och peta lite på henne iaf

Hursom, ärret är "jättefint", enligt sjukvården då, en annan kommer ju typ aldrig tycka att det är speciellt snyggt menmen Jag kunde stå upp typ 12 timmar efter snittet, men det blödde rätt mycket (anslaget alltså) så det var ju inte tal och att vandra runt nå speciellt. Jag blev illamående av morfinet, men det finns ju mediciner mot det å så det gick väl bra. På efterkontrollen klämde BM lite på magen och sa att allt verkar jättefint, magmusklerna mår bra och har gått ihop, och jag känner mig helt okej nu såhär 2 månader efter.

Det absolut jobbigaste för mig har ju vart att undvika tunga lyft i 3 månader! Har ju för fan behövt hjälp med allt, tur att man har stallkompisar som är guld värda och har hjälpt till!

Om det blir ett till barn (vilket jag verkligen INTE känner alls för just nu) så blir det planerat snitt. Kan även nämna att sjukhuset har gjort en Lex Maria-anmälan på sig själva för att utreda våran förlossning.

 

[Bexzor]

Att bespara mamman onödigt lidande kan kanske vara skäl nog, tänker jag. Har man gjort illa sig så får man ju också smärtstillande i ambulansen, t ex.

Jo men vad jag vet så tråden diskuterat fördelar med att starta värkarbetet för bebisens skull. Några inlägg finns nedan, finns fler att läsa. Att bespara onödigt lidandet har mig veterligen inte diskuterats innan (?) men givetvis är det också en anledning

Lenis skrev i inlägg 167 "Grejen är att man tror att de kan vara till fördel för bebin om den får känna på lite av arbetet så att det drar igång naturligt (oklar vetenskaplig källa på det men jag har pratat med några läkare på olika förlossningskliniker om det o alla säger iaf samma) så det är inte bara av ondo. Utom stressen för mamman då "

TinyWiny skrev i inlägg 169 "Jag fick veta att bebisens lungor utvecklas fortare när förlossningen har startat. Något hormon (kan det vara kortisol?) snabbar på mognaden. Nu vet jag inte om det enbart gäller prematura bebisar men för dem är det enormt viktigt och kan vara skillnad mellan att behöva respirator eller att kunna andas själv helt eller med hjälp av syrgas."

Inverted skrev i inlägg 175 "Till mig sa de att det optimala är att värkarbetet får sätta igång av sig självt innan snittet då barnet är mer redo att födas efter den positiva stress som det medför."

 

[Lenis]

Nu har jag fått snitt inplanerat i v 39+0. Känns ganska sent. När har ni andra med planerade snitt fått tid? Några tips som inte framkommit redan kanske om livet efter? Skriver i denna tråd då ju TS mfl kanske kan ha utbyte av att se svaren

 

[Brandgul]

Frågar här eftersom jag glömde fråga bm: vad händer om man har ett planerat snitt bokat men förlossningen börjar innan? Blir det akutsnitt eller hur gör de? Beror det på orsak till snitt eller finns det standardlösningar?



( @Lazy Lady )

Då åker man in och blir snittad Det måste ju räknas som akut eftersom det inte är planerat iaf! Det hände min kusin och det gick hur bra som helst.