Snälla, trygga, nöjda barn

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Och ni BORDE fatta att jämförelsen var att varken djur eller barn föds som trygga, snälla uppfostrade varelser.
Det är miljö och uppväxt som formar dem till allra största del och där anser jag absolut att föräldrarna är de som är mest bidragande.

Borde ni ha fattat.

Annars anser jag att ".....ship" grundar sig på ett bra tänk som säkerligen passar sig bra för barnuppfostran också - konsekvens, kärlek, omtanke, kommunikation anpasssad till den man kommunicerar med.
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Och ni BORDE fatta att jämförelsen var att varken djur eller barn föds som trygga, snälla uppfostrade varelser.

Men eftersom sanningen är att vissa barn föds som trygga, snälla och väluppfostrade individer oavsett vilken gräslig uppväxt som de sedan får.
Och att andra barn blir brandbilsbarn oavsett hur kärleksfulla och skickliga föräldrarna än är.
Så kan vi faktiskt inte förstå just det.
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Men om man som tvåbarns mor, har helt motsatt åsikt då?
Jag har två HELT olika personligheter boende i mitt hus, med samma uppfostran, samma föräldrar, samma förutsättningar, samma kön.

Och de var två helt olika individer från SEKUND ETT.
Det var bland det första jag sa, sen jag träffat nr. 2 att det här är något helt annat än nr. 1.

Jag är av den bestämda åsikten att MASSOR är arv/egen personlighet. Det är inga "tomma blad" som kommer till världen - redo att skrivas på - tvärtom.

Det går INTE att uppfostra en bebis. Ens med kärlek och omsorg, rutiner - you name it.
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Jag menade barn och inte just bebisar.
Om det är enkom bebisar vi pratar om så ber jag om ursäkt att jag var otydlig...själv skrev jag "barn".

Och gällande barn så är jag övertygad om att de allra flesta av oss beter oss efter våra föräldrars starka influenser.
Undantag finns alltid.

Ska jag ENBART titta på min relativt stora bekantskapskrets så är de de lugna, trygga och konsekventa föräldrarna som i MINA ögon lyckats bäst med sina barn. Medan jag kan förstå att andra föräldrar har jobbiga ungar.
Undantag finns alltid men jag pratar om generella beteenden.

Sedan "trygg" är något som i högsta grad kommer utifrån miljö.
Dålig uppväxtmiljö (föräldrar) ger inga trygga barn. Tror att undantagen knappt finns.
Gällande detta lutar jag mig på proffessionella åsikter.
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

[
QUOTE=biffen;6921424]M

Jag är av den bestämda åsikten att MASSOR är arv/egen personlighet. Det är inga "tomma blad" som kommer till världen - redo att skrivas på - tvärtom.

Absolut. Det finns ett grundmaterial som är mer eller mindre lättarbetat men jag tror att tyngdpunkten för individens beteende ligger på uppväxtmiljö.


Det går INTE att uppfostra en bebis. Ens med kärlek och omsorg, rutiner - you name it.
[/QUOTE]
Nej, det förstår jag också.
Dock avgörs mer än man tror i barnets unga år.
Det grundläggande empatikännandet hos individen grundas innan två års ålder som ex.
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Men om man som tvåbarns mor, har helt motsatt åsikt då?
Jag har två HELT olika personligheter boende i mitt hus, med samma uppfostran, samma föräldrar, samma förutsättningar, samma kön.

Och de var två helt olika individer från SEKUND ETT.
Det var bland det första jag sa, sen jag träffat nr. 2 att det här är något helt annat än nr. 1.
it.

Har du tänkt på att båda dina ungar hade kunnat bete sig helt annorlunda om de varit ensambarn till er föräldrar eller kommit i motsatt ordning?

Syskon, avsaknad av syskon, kön på syskon och vilket nummer man är i syskonskaran spelar också in :) !

Jag har många gånger tänkt att jag och mitt syskon, med våra genetiska mentala egenskaper, borde kommit i omvänd ordning med tanke på hur våra föräldrar så typiskt uppfostrat oss enligt syskonordningens förordning :D .
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Och ni BORDE fatta att jämförelsen var att varken djur eller barn föds som trygga, snälla uppfostrade varelser.
Det är miljö och uppväxt som formar dem till allra största del och där anser jag absolut att föräldrarna är de som är mest bidragande.

Borde ni ha fattat.

Annars anser jag att ".....ship" grundar sig på ett bra tänk som säkerligen passar sig bra för barnuppfostran också - konsekvens, kärlek, omtanke, kommunikation anpasssad till den man kommunicerar med.
Intre ens två olika djur blir likadana även om man uppfostrar dem exakt likadant. Vissa djur är lugna av sig, andra är vilda. Om du hunnit jobba med många olika djur så borde du märkt det.
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Ska jag ENBART titta på min relativt stora bekantskapskrets så är de de lugna, trygga och konsekventa föräldrarna som i MINA ögon lyckats bäst med sina barn.
Du har aldrig funderat på om det kan vara så att barnen även formar sina föräldrar, dvs ett lungt barn ger en lugn förälder? Föräldrarna ÄR inte bara, de formas så klart av sina barn precis som tvärt om.

Visst kan man vara lugn även om man har en vilding men risken är större att man är mer på "tårna" eftersom man vet vad som kan hända och kanske också pga att man är mer utschasad.

Jag tycker att man ska vara glad och gratulera sig över det som funkar bra och lätt med barnet för att man som förälder lyckats att inte sabotera just de bitarna, men att ta åt sig ära eller skuld för barnets personlighet verkar ganska meningslöst.
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

D

Men att ta åt sig ära eller skuld för barnets personlighet verkar ganska meningslöst.

Aldrig någonsin?
Då tänker jag inte i första hand på att man ska flagga inför andra att man gjort ett bra jobb (med ett bra genetiskt material) men att se sin egen delaktighet (ta på sig ansvaret) när man har ett barn som har problem/ställer till problem eller på negativt sätt utmärker sig? Det är väl på sin plats?
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Intre ens två olika djur blir likadana även om man uppfostrar dem exakt likadant. Vissa djur är lugna av sig, andra är vilda. Om du hunnit jobba med många olika djur så borde du märkt det.

Ja.
De har samtliga haft olika behov och krävt mer eller mindre arbete och även om de i slutänden inte blir likadana så kan man se den röda tråden då deras gemensamma nämnare är jag.
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Du har aldrig funderat på om det kan vara så att barnen även formar sina föräldrar, dvs ett lungt barn ger en lugn förälder? Föräldrarna ÄR inte bara, de formas så klart av sina barn precis som tvärt om.
.


Det kan mkt väl vara så men Vissa föräldrar är säkert mer lättpåverkade än andra?

En del fixar kolikbarn andra inte.
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Aldrig någonsin?
Då tänker jag inte i första hand på att man ska flagga inför andra att man gjort ett bra jobb (med ett bra genetiskt material) men att se sin egen delaktighet (ta på sig ansvaret) när man har ett barn som har problem/ställer till problem eller på negativt sätt utmärker sig? Det är väl på sin plats?
Det vi pratar om här är ju karaktärsdrag typ lugn/intelligent/rörlig etc, alltså själva läggningen, den kan man inte påverka som förälder. Däremot kan man påverka uttrycken för karaktärsdragen, tex att ett barn som lätt blir stressat inte får slåss. Det går inte att förändra ett barn så mycket att det får en annan personlighet, tex göra ett ointelligent barn intelligent eller ett rörligt barn stillasittande.

För övrigt har man ansvar för sin unge hela tiden men att ta på sig skuld eller ära för ungens personlighetsdrag är onödigt. Vill man däremot glädja sig åt att ungen säger tack för maten när man är borta på middag så är det fritt fram... ;)
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Sådär håller ju folk på vad det än gäller. Jag har fått höra hur HEMSKT allt ska bli när jag är jag gift, när vi har varit tillsammans ett visst antal år, när vi får barn o s v.

Det är som om folk helt enkelt inte kan fatta att man faktiskt är LYCKLIG!

Om tio olika människor hade fått vår son hade de uppfattat honom på tio olika sätt. Allt från överjävlig till "snäll".

Jag tror det handlar mycket om vilka förväntningar man hade. Jag trodde att det skulle bli både jobbigt och ganska tråkigt att ta hand om en bebis. Så jag reagerade lite som Hemliga pappan, som Björk skrev om i sitt inlägg.

Folk som vill bortförklara min lycka med att jag har fått en ovanligt "snäll" man, eller ovanligt "snällt" barn eller ovanligt "snäll" häst/hund (för att ta No1s exempel) har kanske ett behov av att tro att alla andra har det lika jävligt. Förr, när jag bara hade erfarenhet av icke fungerande relationer, trodde jag oxå att alla andra hade det ungefär likadant, under ytan, eller hade haft en enorm tur.

Jag tror inte det handlar om barnets/partnerns/djurets egenskaper i sig. Inte heller om min skicklighet att hantera dem. Jag tror det handlar om hur man mår och trivs med livet.

Jag såg t ex ett tv-program om en familj som fått två mycket för tidigt födda och funktionshindrade barn. Jag sa till min man: "Tänk att en och samma familj kan drabbas av sådan otur." Några minuter senare säger pappan i tv-programmet: "Vi har haft en så otrolig tur! Vi kunde ha förlorat båda två." Då skämdes jag!:o
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

När jag träffar henne nästa vecka så ska jag fråga hur hon menade.

Jag behövde inte fråga, hon tog upp det själv!

Hon sa att hon tyckte jag var duktig som klarade av att ta hand om barnen själv det mesta av tiden och samtidigt vara så lugn, glad och positiv. Jag fick det att verka så lätt.

Som någon annan skrev; barn som inte har ont och som kan äta och sova som de ska är glada och nöjda! Jag har haft turen att få två sådana och det gör jobbet som mamma mycket enklare!! :love: :love:

/Timsetim
 
Sv: Snälla, trygga, nöjda barn

Men eftersom sanningen är att vissa barn föds som trygga, snälla och väluppfostrade individer oavsett vilken gräslig uppväxt som de sedan får.
Och att andra barn blir brandbilsbarn oavsett hur kärleksfulla och skickliga föräldrarna än är.
Så kan vi faktiskt inte förstå just det.

Sen är det så att vetenskapen mer och mer kommer fram till att vårt beteende, vår läggning och personlighet är medfödd och genetiskt nedärvd. Det kan kännas deterministiskt och konstigt för dem som är mer miljöpåverkan-inriktade, men sanningen är att ett frö måste ha rätt jordmån för att gro. Man kan se det som att ett barn måste vara lagd åt det hållet för att föräldrarnas lugn ska integreras, eller att föräldrarna måste vara lugna för att barnet ska kunna bli det. Miljön påverkar genernas uttryck och tvärt om.

Vem som helst blir sargad av en taskig barndom. Men har man en personlighet som ändå klarar det blir man maskrosbarn, och har man det inte går man under.

Fny
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 964
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 408
Senast: Snurrfian
·
Småbarn Jag tänkte först skaffa ett anonymt konto, men jag orkar inte. Det är ju heller inget att skämmas för tänker jag (försöker jag tänka)...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
15 224
Senast: TinyWiny
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 925
Senast: Amk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp