Jag har stött på en del märkliga fördomar. För ett par år sedan så accepterade en storhästkändis inte islandshästar på en kurs på gården. Lite lustigt då dessa var bland de mest välridna på gården och en av ponnyerna som var med hade uppenbara taktproblem i traven.
Jag lånade ut min pålla tullen storhäst människa som var förvånadatt hästen fattade vad halvhalt innebär. Islandshästar rids ju inte i dressyr.
En kollega hävdade med bestämdhet att alla kan rida alla islandshästar. De är ju så lättridna och passar bara på turridning. Att jag förklarade att min häst såltts för att hon inte fungerade på turridning spelade ingen roll. Alla kunde rida henne.
Det finns mång liknande exempel. Här i tråden representeras fördomarna att alla islandshästar är långsamma, att islandshästen är avlad till raka motsatsen till swung osv.
Jag köpte min luddgubbe när jag skadat mig svårt och egentligen inte fick rida mer. Jag kunde inte sitta på ridponnyer/halvblod. Så jag fick läga ner vad jag gjort innan. När jag blivit bättre och lärt mig sitta bättre började jag rida halvblod också. Oj, vad lätt det var med att takten fanns där, de var inte så överörliga, mkt lättare att linjera korrekt och satt ihop mer genom kroppen. Att det rörde sig mer var lite knepigt först, absolut. Men annars tycker jag ju det är mer utmaning med en islandshäst i dressyr.
Jag har mött något där folk uppenbart inte blir till sig i trasorna direkt. En veterinär jag haft på rehabhästar hade inte kollat mina egna hästar. När 29-åriga luddbollen skurit sig fick hon ta hand om det när distriktaren inte skurit rent såret nog.
Då kom ngt om : "Men varför har DU en sån här häst."
Man ansåg att jag red ju på högre nivå och hade pengar nog till annat.
Men han var mitt hjärta och fick då vara kvar. Men det ser jag mer som att man är olika emotionella och värderar saker olika. Inget att fästa sig vid..
Sen fick vi någon gång för över 20 år sedan när jag började träna för mina tränare inte vara med i den hoppgrupp som mannen hade. Med förklaring att min hade för dålig galopp än. Det köper jag helt.
Och tränare och jag har givetvis pratat om hans negativa sidor för att kunna hjälpa hästen och träna utefter hans förutsättningar.
Det vet jag att andra haft problem med att ta och ser det som att man är elak om man säger sånt.
Sen finns det ju tränare(och veterinärer) som inte kan islandshäst. Och därför undanber sig dem. Jag vet många som har svårt att påverka rörelsemönstret och vet som har svårt att se om de är spända eller halta etc. Det finns ju gott om dressyrtränare som står handfallna om man inte få hästen att trava och den bara grisepassar runt. Såna gör ju rätt i att tacka nej.
I övrigt är det mest "Vad guuuulligt!" om en sån är lydig och gör övningarna korrekt om än utan gång. Haft stallägare som tar in gäster i ridhuset för att visa söta luddgubben som går dressyr.
Sen har jag som problemlösare varit i många islandsstall och hos vissa bemötts med enorm skepsism och lite "lilla-gumman" om det nämns att jag har halvblod. Men när jag berättar om luddgubben så är jag direkt accepterad och inte mer lågbegåvad.
Det är synd att inte fler försöker lära över gränserna, eller att det ens blivit gränser. För Islandshästarna har lärt mig mycket som jag kan ha med mig i dressyren på halvblod. Och det vet jag ju fler som upplever.