Snabbhet hos islandshäst (Utbruten från Köpa häst)

[Lobelia]

Jag köpte min luddgubbe när jag skadat mig svårt och egentligen inte fick rida mer. Jag kunde inte sitta på ridponnyer/halvblod. Så jag fick läga ner vad jag gjort innan. När jag blivit bättre och lärt mig sitta bättre började jag rida halvblod också. Oj, vad lätt det var med att takten fanns där, de var inte så överörliga, mkt lättare att linjera korrekt och satt ihop mer genom kroppen. Att det rörde sig mer var lite knepigt först, absolut. Men annars tycker jag ju det är mer utmaning med en islandshäst i dressyr.

Jag har mött något där folk uppenbart inte blir till sig i trasorna direkt. En veterinär jag haft på rehabhästar hade inte kollat mina egna hästar. När 29-åriga luddbollen skurit sig fick hon ta hand om det när distriktaren inte skurit rent såret nog.
Då kom ngt om : "Men varför har DU en sån här häst."
Man ansåg att jag red ju på högre nivå och hade pengar nog till annat.
Men han var mitt hjärta och fick då vara kvar. Men det ser jag mer som att man är olika emotionella och värderar saker olika. Inget att fästa sig vid..

Sen fick vi någon gång för över 20 år sedan när jag började träna för mina tränare inte vara med i den hoppgrupp som mannen hade. Med förklaring att min hade för dålig galopp än. Det köper jag helt.
Och tränare och jag har givetvis pratat om hans negativa sidor för att kunna hjälpa hästen och träna utefter hans förutsättningar.
Det vet jag att andra haft problem med att ta och ser det som att man är elak om man säger sånt.
Sen finns det ju tränare(och veterinärer) som inte kan islandshäst. Och därför undanber sig dem. Jag vet många som har svårt att påverka rörelsemönstret och vet som har svårt att se om de är spända eller halta etc. Det finns ju gott om dressyrtränare som står handfallna om man inte få hästen att trava och den bara grisepassar runt. Såna gör ju rätt i att tacka nej.

I övrigt är det mest "Vad guuuulligt!" om en sån är lydig och gör övningarna korrekt om än utan gång. Haft stallägare som tar in gäster i ridhuset för att visa söta luddgubben som går dressyr.

Sen har jag som problemlösare varit i många islandsstall och hos vissa bemötts med enorm skepsism och lite "lilla-gumman" om det nämns att jag har halvblod. Men när jag berättar om luddgubben så är jag direkt accepterad och inte mer lågbegåvad.

Det är synd att inte fler försöker lära över gränserna, eller att det ens blivit gränser. För Islandshästarna har lärt mig mycket som jag kan ha med mig i dressyren på halvblod. Och det vet jag ju fler som upplever.

I det här fallet så brydde sig inte tränaren ett dugg om vad det var för islänningar, de var portförbjudna på ridlektionerna - det var ren princip eller möjligen dålig erfarenhet. Min som hade lätt för grundgångarterna + tölt hade förmodligen inte gjort något taktfel och var en av de få som låg på minst LB nivå som var kravet. Däremot var det en del andra islandshästar på plats som troligen trasslat till det ordentligt.

Min ordinarie dressyrtränare var lyrisk över min hästs ridbarhet.

Fördomar finns åt båda håll, inte tal om något annat, och nog kan islandsfolket vara nog så nedlåtande, problemet ligger nog mest hos de som inte ridit stora bruna.

 

[Askur2017]

Jag blev islandsägare och ryttare mer eller mindre ofrivilligt av olika anledningar och sammanträffanden och har framförallt kommit fram till följande slutsatser vad gäller MIN generella uppfattning kring rasen under dessa år:
- Det är inte samma sak att rida islänning som andra raser jag testat. (Stora bruna och diverse ponnyer)
- Det är mycket svårare med islänning och kräver mer av din ridning om du vill rida ”ordentligt” (Jätteroligt och gjort mig till en betydligt noggrannare och känsligare/mer lyhörd ryttare än tidigare)
- Det är samtidigt mycket lättare om du inte är så nogräknad och vill ”åka häst” i skogen, då många isisar är som gjorda för just det.

Jag kan låta min hästrädda kollega tölta runt i skogen på förmiddagen på samma häst som kan gå ett dressyrpass på förhållandevis hög nivå på eftermiddagen. Inte alla hästar som passar till det!

Jag vill inte byta bort allsidigheten med min isis men förstår verkligen att rasen inte passar alla! Är själv frustrerad de ridpass som går åt mer till att bara hitta den rena traven överhuvudtaget än att faktiskt komma åt att trimma den och jobba vidare med detaljerna...

Det finns fler steg att jobba sig igenom som islandsryttare än jag förstod tidigare och det är kanske den bristen på förståelse som gör att islandsryttarna och hästarna avfärdas av andra hästfolk ibland. Samt därför man blir en egen liten ”grupp” som har koll på sin egen ras kapacitet och bättre kan se vilka framsteg som gjorts hos ett ekipage där andra bara ser 4 vilt springande ben. Inte så konstigt egentligen...

 

[Silkisif]

Sen finns det ju tränare(och veterinärer) som inte kan islandshäst. Och därför undanber sig dem. Jag vet många som har svårt att påverka rörelsemönstret och vet som har svårt att se om de är spända eller halta etc. Det finns ju gott om dressyrtränare som står handfallna om man inte få hästen att trava och den bara grisepassar runt. Såna gör ju rätt i att tacka nej.

Det tillhör verkligen inte vanligheterna! Jag vågar påstå att de flesta tar in oss men gör ett sämre jobb. Vi är många med långa tråkiga utredningar som inte leder nånvart pga ointresserade veterinärer och svårdiagnosticerade hästar.

 

[Korven]

Det tillhör verkligen inte vanligheterna! Jag vågar påstå att de flesta tar in oss men gör ett sämre jobb. Vi är många med långa tråkiga utredningar som inte leder nånvart pga ointresserade veterinärer och svårdiagnosticerade hästar.

Jag var inne på en känd klinik med kompisen och hennes häst , hästen var "skum" i bakdelen. Det reds fram och tillbaka av ägare och veterinär. ??? Då frågar veterinären mig vad jag trodde , vänster bak sa jag. Åkte hem utan diagnos. Så jag tipsade om en naprapat som fixade min egen häst och han kom och hästen blev bra. SI-leden. Vänster bak . Den veterinären var nog bara van vid stora bruna .

 

[orientalkatten]

Jag var på känd klinik för just islandshästar med pållen. Fick diagnos som kan stämma, men det var inte orsaken till hälta.
Korrekt dignos fick jag på vetrinärkliniken som ligger 500 m från stallet. Har anlitat olika vetrinärer genom åren och inte märkt att det skulle vara skillnad från andra raser att få rätt diagnos.

 

[kryddelydd]

Jag blev islandsägare och ryttare mer eller mindre ofrivilligt av olika anledningar och sammanträffanden och har framförallt kommit fram till följande slutsatser vad gäller MIN generella uppfattning kring rasen under dessa år:
- Det är inte samma sak att rida islänning som andra raser jag testat. (Stora bruna och diverse ponnyer)
- Det är mycket svårare med islänning och kräver mer av din ridning om du vill rida ”ordentligt” (Jätteroligt och gjort mig till en betydligt noggrannare och känsligare/mer lyhörd ryttare än tidigare)
- Det är samtidigt mycket lättare om du inte är så nogräknad och vill ”åka häst” i skogen, då många isisar är som gjorda för just det.

Jag kan låta min hästrädda kollega tölta runt i skogen på förmiddagen på samma häst som kan gå ett dressyrpass på förhållandevis hög nivå på eftermiddagen. Inte alla hästar som passar till det!

Jag vill inte byta bort allsidigheten med min isis men förstår verkligen att rasen inte passar alla! Är själv frustrerad de ridpass som går åt mer till att bara hitta den rena traven överhuvudtaget än att faktiskt komma åt att trimma den och jobba vidare med detaljerna...

Det finns fler steg att jobba sig igenom som islandsryttare än jag förstod tidigare och det är kanske den bristen på förståelse som gör att islandsryttarna och hästarna avfärdas av andra hästfolk ibland. Samt därför man blir en egen liten ”grupp” som har koll på sin egen ras kapacitet och bättre kan se vilka framsteg som gjorts hos ett ekipage där andra bara ser 4 vilt springande ben. Inte så konstigt egentligen...

Jag har islandshäst också. Och andra raser.
Det du beskriver om häst som kan bära runt på hästrädd: min kallblodstravare kan det. Och sedan träna medelsvår dressyr (misstänker att ditt träningspass "på förhållandevis hög nivå" är lite enklare än den nivån). Eller hänga på vagnen och träna dressyrprogram för vagn.
Samma sak kan två av mina fjordingar göra - fast de ligger bara på LA nivå i dressyren än så länge.

Mina islandshästar, däremot, är inte nybörjarhästar eftersom de har antingen för mycket krut eller för stark personlighet för att passa till det.

Så: så långt jag ser det, handlar det mer om häst-individuella skillnader än om rasrelaterat.
Har man som ryttare inte tillräcklig taktkänsla så trasslar de extra gångarterna till det, men det kan ju också vara den faktorn som gör ridningen lite extra rolig.

Generellt sett verkar hästfolk vara duktiga på att hålla sig inom sin fålla: dressyrfolket har synpunkter på att det är hafsigt om man hoppar eller rider WE, för att inte tala om islandshäst.
Islandshästfolket tycker att allt annat än islandshäst är enkelt och islandshäst svårast av allt (tja, det beror ju på nivå, det).
Westernfolket har sina synpunkter på "dressyrfolket".
Och så vidare.

Det verkar, generellt sett, väldigt svårt att bara jämföra i termer av "olika" i stället för termer av "bättre och sämre", "lättare och svårare".

Och därmed har mina fördomar om "hästfolk" luftats på ett tjusigt sätt.

 

[mandalaki]

Jag har islandshäst också. Och andra raser.
Det du beskriver om häst som kan bära runt på hästrädd: min kallblodstravare kan det. Och sedan träna medelsvår dressyr (misstänker att ditt träningspass "på förhållandevis hög nivå" är lite enklare än den nivån). Eller hänga på vagnen och träna dressyrprogram för vagn.
Samma sak kan två av mina fjordingar göra - fast de ligger bara på LA nivå i dressyren än så länge.

Mina islandshästar, däremot, är inte nybörjarhästar eftersom de har antingen för mycket krut eller för stark personlighet för att passa till det.

Så: så långt jag ser det, handlar det mer om häst-individuella skillnader än om rasrelaterat.
Har man som ryttare inte tillräcklig taktkänsla så trasslar de extra gångarterna till det, men det kan ju också vara den faktorn som gör ridningen lite extra rolig.

Generellt sett verkar hästfolk vara duktiga på att hålla sig inom sin fålla: dressyrfolket har synpunkter på att det är hafsigt om man hoppar eller rider WE, för att inte tala om islandshäst.
Islandshästfolket tycker att allt annat än islandshäst är enkelt och islandshäst svårast av allt (tja, det beror ju på nivå, det).
Westernfolket har sina synpunkter på "dressyrfolket".
Och så vidare.

Det verkar, generellt sett, väldigt svårt att bara jämföra i termer av "olika" i stället för termer av "bättre och sämre", "lättare och svårare".

Och därmed har mina fördomar om "hästfolk" luftats på ett tjusigt sätt.

Ja. Det är så larvigt att jämföra överhuvudtaget, framförallt när jämförelsen utgår från att ens egen sfär är den självklara måttstocken och att allt annat bara är avvikelser som kan sämre.

Apropå western förresten så fick jag en helgkurs för nybörjare i present. Det var superspännande - och SVÅRT. Jag kände verkligen att oj vad jag inte kan! (Till skillnad från en del storabrunaryttare jag hört som provat turridning på islandshäst, då har det varit hästen som inte kunnat )

 

[kryddelydd]

Ja. Det är så larvigt att jämföra överhuvudtaget, framförallt när jämförelsen utgår från att ens egen sfär är den självklara måttstocken och att allt annat bara är avvikelser som kan sämre.

Apropå western förresten så fick jag en helgkurs för nybörjare i present. Det var superspännande - och SVÅRT. Jag kände verkligen att oj vad jag inte kan! (Till skillnad från en del storabrunaryttare jag hört som provat turridning på islandshäst, då har det varit hästen som inte kunnat )

Ja, att rida "riktig" western är lite knepigt.
Men som med alla andra discipliner (som jag provat) så är det inte så avancerat så länge man håller på i lätt nivå.
Jag har tävlat islandshäst (även V2 och T3), dressyr tom MSV C, western tom B-nivå (nationell nivå), bruksridning (vunnit DM för ett år sedan och är därför uttagen att representera mitt distrikt på SM i sommar), brukskörning - skitsvårt, jag är alldeles för dålig på det!, sportkörning enbet och par tom LA samt nu provat WE, och hoppning lätt D (jag är alldeles för dålig på hoppning också)
Så jag är väl rätt bred i vad jag provat på...
Samtliga tävlings"meriter" på hästar jag själv ridit in och utbildat.

 

[kryddelydd]

Ja. Det är så larvigt att jämföra överhuvudtaget, framförallt när jämförelsen utgår från att ens egen sfär är den självklara måttstocken och att allt annat bara är avvikelser som kan sämre.

Apropå western förresten så fick jag en helgkurs för nybörjare i present. Det var superspännande - och SVÅRT. Jag kände verkligen att oj vad jag inte kan! (Till skillnad från en del storabrunaryttare jag hört som provat turridning på islandshäst, då har det varit hästen som inte kunnat )

Att jämföra är ganska intressant ändå, tycker jag.
Så länge jämförelsen inte går ut på att gradera i bättre och sämre.
Likheter och skillnader är jättekul att se, beröringspunkter likaså. Och att kunna se att exemplevis westernfolket verkar kunna lära sina hästar att rygga med vinklat bäcken och trevligt flyt och med eftergift, medan ganska många dressyrhästar stretar väldigt mycket i ryggningen. Därifrån kan man ju fundera på om olika sätt att lära in den övningen kan underlätta eller försvåra för hästen.

Jämföra utrustningsregler - benskydd på eller av, nosgrimmans vara och icke-vara - och resonemanget bakom kan ge upphov till intressanta diskussioner och funderingar.
Bettregler, när får man "betsla upp" och inte, i tävlingssammanhang (där har western förbättrats sedan jag tävlade sist, medan islands-sidan tyvärr numera tillåter stång i lätt klass där jag anser att stång inte hör hemma men det är ju min åsikt, det, och gäller såväl dressyr som islands som western som övriga rid-grenar inklusive hoppning där man får betsla hur som helst).

 

[mandalaki]

Att jämföra är ganska intressant ändå, tycker jag.
Så länge jämförelsen inte går ut på att gradera i bättre och sämre.
Likheter och skillnader är jättekul att se, beröringspunkter likaså. Och att kunna se att exemplevis westernfolket verkar kunna lära sina hästar att rygga med vinklat bäcken och trevligt flyt och med eftergift, medan ganska många dressyrhästar stretar väldigt mycket i ryggningen. Därifrån kan man ju fundera på om olika sätt att lära in den övningen kan underlätta eller försvåra för hästen.

Jämföra utrustningsregler - benskydd på eller av, nosgrimmans vara och icke-vara - och resonemanget bakom kan ge upphov till intressanta diskussioner och funderingar.
Bettregler, när får man "betsla upp" och inte, i tävlingssammanhang (där har western förbättrats sedan jag tävlade sist, medan islands-sidan tyvärr numera tillåter stång i lätt klass där jag anser att stång inte hör hemma men det är ju min åsikt, det, och gäller såväl dressyr som islands som western som övriga rid-grenar inklusive hoppning där man får betsla hur som helst).

Ja, om jämförelser ger upphov till intressanta diskussioner är jag helt med. Men själv har jag mest mött nedlåtenhet och förakt när islandshäst kommit på tal i ”fel” sällskap. Det är jättetråkigt.

 

[kryddelydd]

Ja, om jämförelser ger upphov till intressanta diskussioner är jag helt med. Men själv har jag mest mött nedlåtenhet och förakt när islandshäst kommit på tal i ”fel” sällskap. Det är jättetråkigt.

Ja, visst är det!

Tyvärr hör jag ju lika mycket strunt från båda parter, så att säga.
Islandsfolk som påstår att islandshästridning är så mycket svårare att de som inte är vana, absolut inte kan behärska islandshästens gångarter är inte så ovanliga tyvärr.
Det är tänkbart att sådana åsikter kommer som "självförsvar" i förebyggande, men ändå.

Jag som vinglar ordentligt mellan disciplinerna ser ju fördomar från alla håll, riktade åt alla håll och kan inte se att någon disciplin är varken värre eller bättre än någon annan.

 

[nullo-modo]

Ja, visst är det!

Tyvärr hör jag ju lika mycket strunt från båda parter, så att säga.
Islandsfolk som påstår att islandshästridning är så mycket svårare att de som inte är vana, absolut inte kan behärska islandshästens gångarter är inte så ovanliga tyvärr.
Det är tänkbart att sådana åsikter kommer som "självförsvar" i förebyggande, men ändå.

Jag som vinglar ordentligt mellan disciplinerna ser ju fördomar från alla håll, riktade åt alla håll och kan inte se att någon disciplin är varken värre eller bättre än någon annan.

Håller helt med, har själv tagit träningsupplägget från travet, att hålla hästar på lösdrift tycker jag islandshästägarna var tidigast med när det kommer till vuxna hästar iallafall och synen på inlärning kommer nog största delen från hundvärlden.

 

[Ajda]

Vad provocerad jag blir av den här tråden!

Att islandshästarär långsamma Jag har problem med mina att de ligger på för mycket. Jag har full schå med dem när jag rider med stallkompisen med halvblod. Kan aldrig trava när hon travar för då manglar vi dem. Galopp likaså. Blir skritt och tölt de gångerna vi rider ut.

 

[Terese]

Vad provocerad jag blir av den här tråden!

Att islandshästarär långsamma Jag har problem med mina att de ligger på för mycket. Jag har full schå med dem när jag rider med stallkompisen med halvblod. Kan aldrig trava när hon travar för då manglar vi dem. Galopp likaså. Blir skritt och tölt de gångerna vi rider ut.

...och när jag rider min kallblodstravare hamnar alltid mina islandsridande vänner låååångt efter, oavsett gångart.

 

[Askur2017]

Jag har islandshäst också. Och andra raser.
Det du beskriver om häst som kan bära runt på hästrädd: min kallblodstravare kan det. Och sedan träna medelsvår dressyr (misstänker att ditt träningspass "på förhållandevis hög nivå" är lite enklare än den nivån). Eller hänga på vagnen och träna dressyrprogram för vagn.
Samma sak kan två av mina fjordingar göra - fast de ligger bara på LA nivå i dressyren än så länge.

Mina islandshästar, däremot, är inte nybörjarhästar eftersom de har antingen för mycket krut eller för stark personlighet för att passa till det.

Så: så långt jag ser det, handlar det mer om häst-individuella skillnader än om rasrelaterat.
Har man som ryttare inte tillräcklig taktkänsla så trasslar de extra gångarterna till det, men det kan ju också vara den faktorn som gör ridningen lite extra rolig.

Generellt sett verkar hästfolk vara duktiga på att hålla sig inom sin fålla: dressyrfolket har synpunkter på att det är hafsigt om man hoppar eller rider WE, för att inte tala om islandshäst.
Islandshästfolket tycker att allt annat än islandshäst är enkelt och islandshäst svårast av allt (tja, det beror ju på nivå, det).
Westernfolket har sina synpunkter på "dressyrfolket".
Och så vidare.

Det verkar, generellt sett, väldigt svårt att bara jämföra i termer av "olika" i stället för termer av "bättre och sämre", "lättare och svårare".

Och därmed har mina fördomar om "hästfolk" luftats på ett tjusigt sätt.

Tvivlar inte en sekund på att det finns fullt med hästar inom alla raser som är underbara allsidiga individer och passar både för den hästrädda och den med dressyrambitioner. Kul att du också hittat en sådan!!

Sen tänker jag att det måste finnas någon anledning att man oftare hittar turridning för allt ifrån ovana till vana ryttare på just islandshäst än andra raser...

 

[Lobelia]

Sen tänker jag att det måste finnas någon anledning att man oftare hittar turridning för allt ifrån ovana till vana ryttare på just islandshäst än andra raser...

Det beror förmodligen på en kombination av att det finns individer som är snälla nog, tölten och storleken. hur snälla halvblod du än hittar så är höjden skrämmande och folk skumpar av i traven utom på enstaka individer oavsett ras.

 

[kryddelydd]

Tvivlar inte en sekund på att det finns fullt med hästar inom alla raser som är underbara allsidiga individer och passar både för den hästrädda och den med dressyrambitioner. Kul att du också hittat en sådan!!

Sen tänker jag att det måste finnas någon anledning att man oftare hittar turridning för allt ifrån ovana till vana ryttare på just islandshäst än andra raser...

Hittat och hittat.
De flesta av mina hästar är rätt mångsidiga - utom islandshästarna. Av mina fyra islandshästar är en sådan att man kan sätta upp en nybörjare som får behållning av övningen.
Av fjordingarna - fyra av åtta (och en till kommer att bli sådan men man sätter ogärna upp ovana ryttare på treåriga hingstar oavsett ras).

Ja visst finns det väl skäl till att islandshäst används till turridning. Tradition/vana kan ju vara ett av skälen och @Lobelia har beskrivit andra orsaker.

Men att islandshästar skulle vara extra mångsidiga ser jag inte som en generell sanning - precis som det här med tempot. Det är inte en generell sanning att de är långsamma - eller att de är snabba - eller att de är extra mångsidiga.

Mina mest mångsidiga hästar är tre av fjordingarna. De är tävlade i dressyrridning tom LA (godkända resultat), hoppning tom LD (inte så högt men jag kan inte hoppa), sportkörning tom LA enbet och par (en av dem har precis startat sin tävlingsbana i körning så bara LB på den), bruksridning där en av dem blev distriktsmästare -18, brukskörning - som jag är för dålig på så det har gått rätt dåligt, western (D-nivå hittills så det är inte så märkvärdigt, men ganska höga placeringar), working equitation (två av dem debuterat, den tredje på gång men jag är inte orolig över resultatet) med vinst resp andraplats i tävlingsdebuten. Två av dem har också "jobbat" med att dra vagn på ett jippo för barnfamiljer.
Så mångsidiga som fjordingarna här ovan, är det nog få islandshästar som är (och för allt i världen, få hästar av annan typ inklusive fjordingar också).

Så: jag gillar islandshästar också.
men kategoriska påståenden om att de är en extra mångsidig ras, eller en extra ensidig för den delen, utifrån att man har en eller några trevlig/ individ/er, är ju att gå till överdrift.

 

[MiniLi]

Om jag rider ut med någon som håller högt tempo oavsett ras så hamnar jag långt efter. Inte för att hästen inte kan springa fort utan för att jag vägrar att skena runt. Varför är det en så stor grej om ngn tycker att det går långsamt? Vem bryr sig?

 

[Bison]

Om jag rider ut med någon som håller högt tempo oavsett ras så hamnar jag långt efter. Inte för att hästen inte kan springa fort utan för att jag vägrar att skena runt. Varför är det en så stor grej om ngn tycker att det går långsamt? Vem bryr sig?

Agree. Min häst skrittar långsamt på lång tygel, jag ser det som något positivt att han är så bra på att koppla av och ta det lugnt så fort jag släpper tygeln.
Eftersom han han är lite hetsig och snabb så vill jag inte uppmuntra det genom att låta honom trava i racerfart även om han gärna velat. Vi jobbar med att dämpa takt och vila på steget även på uteritt. Galoppera kan vi göra fort när vi galopptränar men det är ju något annat än vanlig uteritt, då får han ofta galoppera längre sträcka i lugnare tempo.

Rider helst ut själv

 

[MiniLi]

Agree. Min häst skrittar långsamt på lång tygel, jag ser det som något positivt att han är så bra på att koppla av och ta det lugnt så fort jag släpper tygeln.
Eftersom han han är lite hetsig och snabb så vill jag inte uppmuntra det genom att låta honom trava i racerfart även om han gärna velat. Vi jobbar med att dämpa takt och vila på steget även på uteritt. Galoppera kan vi göra fort när vi galopptränar men det är ju något annat än vanlig uteritt, då får han ofta galoppera längre sträcka i lugnare tempo.

Rider helst ut själv

Ja precis!
Jag har jobbat stenhårt för att min medryttarhäst ska galoppera balanserat och lugnt ute utan att vi ska behöva bråka om tempot, då tänker jag fan inte låta honom springa på sen och förstöra allt det där..
Jag gillar också att rida ut själv