Småprat -guide

[Raderad medlem 68338]

Jo. Är nog inte jätteduktig på att ställa rätt frågor jämt.
Känns också fel att fråga bara för frågandets skull. Alltså om jag inte är så intresserad av svaret.


Så typiskt egentligen. Dessa två ämnen kan jag prata hur mycket som helst om. Och givetvis komma med vettiga frågor också.

Lägger till: Religion.

Ja det med! Glömde ta med det (eftersom det så sällan kommer upp).

 

[Pilot]

Min bror (och pappa) är så grymma på detta. Fick en riktig ögonöppnare när jag reste med min bror (och tog en massa mentala anteckningar).
En sak som jag upplever funkar bra är att fråga var dem kommer ifrån (nu träffar jag oftast nytt folk på resor, men ändå) och sedan spinna vidare på var deras familjer/ släktingar bor nu.
Suuuuperintressant.
Man kan dels hitta gemensamma nämnare, men också lära sig om hur kulturen, eller om det är närmare så känner man oftast någon som bor där eller i närheten och så babblar man vidare om det.
Husdjur är också ett säkert kort. MÅNGA människor är djurmänniskor.
Japp. Jag är en sådan som visar bilder på min hund/ katter/ hästar till främlingar (vilken tur att jag inte har barn!).

 

[Hedinn]

Fast du kan ju bli intresserad. Det har handlar mer om en generell inställning till ny kunskap och andra människor tänker jag.

Fick exempelvis en lång redogörelse om bin, bihållning och kupeskötsel på en middag igår. Känner inte att det varit ett ämne jag gått runt och tänkt på men min bordsgranne blev väldigt uppeldad och glad över att få berätta och ju mer hen berättade desto mer ny info fick jag. Ex att bin matas med sockervatten om det inte finns tillräckligt med pollen, att bin övervintrar i en vibrerade klunga som håller 35 grader inne i sin kupa, och att det kostar flera tusen att köpa en uppstartskupa. Det hade jag inte lärt mig om jag inte frågat.

...eller du kanske menade tvärtom? Att folk ställer frågor och sen ignorerar svaret? Då håller jag med dig.

Ja, alltså, jag som inte har det generella behovet att dämpa tystnad med prat ingen är intresserad av märker väldigt tydlig skillnad på när någon har ett genuint intresse - oavsett om det är av frågan, av att prata med mig specifikt eller så - och när någon bara har ett så stort behov av att fylla en tystnad att den ställer frågor den har noll intresse av att veta svaret på.

I ditt exempel handlar det ju om intressefrågor, och sånt tycker jag är jätteintressant! Det är ju stor skillnad på det och att prata om vädret, som knappast ger någon ny information till någon... Så just vädret ser jag som en typiskt "jag har noll att säga och noll intresse av personen, men jag måste prata" och jag är allvarligt intresserad av att veta vad för typ av situationer som folk hamnar i där de får behovet av att prata om sånt. På en middag är man väl i regel (förhoppningsvis) intresserad av personerna runt en på nåt plan, så det blir ju en lite annan situation.

 

[karamelldrottningen]

Söker du en guide för att lära dig småprata? Jag tror du överarbetar det hela en smula.

Det är möjligt att jag överarbetar detta. Kanske även lite av problemet ligger i just detta?

 

[karamelldrottningen]

Och religion. Man kan prata om vad som helst annat. Jag hade en fantastiskt trevlig kvall i gar med en kvinna (Amerikan) som bor i Argentina och ar gift med en Argentinsk kvinna och hennes mamma. Det var verkligen super trevligt. Vi hade aldrig traffats forut men hittade genast gemensam grunder i att resa och bo pa nya stallen. Hon (jag kommer inte ihag hennes namn men kan fraga da jag kommer att traffa henne's mamma nasta helg) berattade massor fran Argentina och jag hade tusen fragor, sa klart.

Nej, kvinnan i fraga ar inte gift med en Argentinsk kvinna och henne's mamma. Hon ar gift med en Argentinsk kvinna och jag traffade kvinna nummer 1, som jag inte kommer ihag namnet pa, och henne's mamma.



Varfor da? Det ar den typ av fragor jag ar expert pa.
I hissen, "Hej, bor du har i huset?"
Pa festen, "Hej hur hamnade du har?" alternativt "Hej, kanner du varden/vardinnan val?"
Pa jobbet, "Hej, hur lange har du jobbat har?"

/hastflicka som traffat en "basta van" pa ett shopping center/

Jag vet inte. Det kanske är konstiga frågor egentligen men ändå blir det sällan bra?

I hissen skulle jag troligen aldrig säga något. Bara ett ”hej” är ganska mycket?
Jobbetfrågan är däremot helt ok och en sådan fråga jag lätt skulle kunnat ställa och säkert även har ställt tidigare. Men då har man troligen jobbat ett tag med den personen redan?

 

[karamelldrottningen]

jag tycker den funkar bra, jag säger det inte ordagrant som jag skrev ovan utan olika varianter av temat. Använde den i helgen när jag var volontär (efter att ha klagat på vädret, "vad fick dig att bli volontär", använt den på fotokursen "hur hittade du kursen", på bröllopet "vem av x och y känner du"? På jobbet efter inledande småprat "vad fick dig att söka hit?"

Jobb/kurs och i liknande sammanhang är det lättare på något vis. Är det så för dig med?

 

[karamelldrottningen]

Jag funderar på i vilka sammanhang man har ett behov av att ställa frågor till folk där man inte är intresserad av svaret? Vid vilka tillfällen kan man inte istället välja att vara tyst?

Jamen i typ alla möjliga sammanhang?
Tänk bara på denna enkla fråga ”hur är det?” Hur många människor vill höra ens riktiga svar om man har en allmänt kass dag? Det normala är att säga ”bra tack, hur är det själv?”
Och inte som jag har gjort tidigare en lång utläggning om hur dagen började i kaffe som kokat över och tvingats göra någon variant av odrickbart snabbkaffe för att sedan vara irriterad och sedan ändå tycka att det är helt ok, förutom bla bla bla. Och sen dessutom glömma att fråga tillbaka

 

[Hedinn]

Jamen i typ alla möjliga sammanhang?
Tänk bara på denna enkla fråga ”hur är det?” Hur många människor vill höra ens riktiga svar om man har en allmänt kass dag? Det normala är att säga ”bra tack, hur är det själv?”
Och inte som jag har gjort tidigare en lång utläggning om hur dagen började i kaffe som kokat över och tvingats göra någon variant av odrickbart snabbkaffe för att sedan vara irriterad och sedan ändå tycka att det är helt ok, förutom bla bla bla. Och sen dessutom glömma att fråga tillbaka

Fast det är för mig mer en förlängd hälsningsfras än i ett sammanhang där du måste hitta något att säga? "Alla möjliga sammanhang" säger ju liksom inte så mycket, när jag uppenbarligen har svårt att komma på såna sammanhang. Det är alltså en ärligt ställd fråga.

 

[karamelldrottningen]

Fast det är för mig mer en förlängd hälsningsfras än i ett sammanhang där du måste hitta något att säga? "Alla möjliga sammanhang" säger ju liksom inte så mycket, när jag uppenbarligen har svårt att komma på såna sammanhang. Det är alltså en ärligt ställd fråga.

I de sammanhang där man möter nya eller nästan nya människor. Alternativt inte känner dem så bra.

 

[Umbria]

Jag var urkass på småprat förr, nu har jag blivit bättre med lite övning. Jag har också sagt fel saker eller skrattat vid fel tillfällen, skämtat om fel saker osv, säger inte att jag är jättebra på det nu, men bättre. En grej som jag har haft nytta av är att iaktta andra människor när de småpratar och ta lärdom av dem, eller om jag är i småprat med någon annan så har jag försökt komma ihåg den personens "småpratsstil" och lära mig något av den till en annan gång. Dvs personer som man uppfattar som socialt kompetenta och som verkar kunna hålla ett småprat igång. Vad säger de, hur säger de det, hur beter de sig? Jag har haft en och annan skicklig person som förebild i såna här sammanhang.

 

[Görel]

Jag var urkass på småprat förr, nu har jag blivit bättre med lite övning. Jag har också sagt fel saker eller skrattat vid fel tillfällen, skämtat om fel saker osv, säger inte att jag är jättebra på det nu, men bättre. En grej som jag har haft nytta av är att iaktta andra människor när de småpratar och ta lärdom av dem, eller om jag är i småprat med någon annan så har jag försökt komma ihåg den personens "småpratsstil" och lära mig något av den till en annan gång. Dvs personer som man uppfattar som socialt kompetenta och som verkar kunna hålla ett småprat igång. Vad säger de, hur säger de det, hur beter de sig? Jag har haft en och annan skicklig person som förebild i såna här sammanhang.

Precis så gjorde jag också. Småprat är inget jag fått med mig hemifrån eller som har fallit sig naturligt för mig, men jag har iakttagit andra och övat.

 

[karamelldrottningen]

Jag var urkass på småprat förr, nu har jag blivit bättre med lite övning. Jag har också sagt fel saker eller skrattat vid fel tillfällen, skämtat om fel saker osv, säger inte att jag är jättebra på det nu, men bättre. En grej som jag har haft nytta av är att iaktta andra människor när de småpratar och ta lärdom av dem, eller om jag är i småprat med någon annan så har jag försökt komma ihåg den personens "småpratsstil" och lära mig något av den till en annan gång. Dvs personer som man uppfattar som socialt kompetenta och som verkar kunna hålla ett småprat igång. Vad säger de, hur säger de det, hur beter de sig? Jag har haft en och annan skicklig person som förebild i såna här sammanhang.

Undrar hur det kommer sig? Varför som du och jag och säkert flera till har så svårt för detta? Något som borde vara enkelt och självklart och komma naturligt?
Jag tror de flesta ”kopierar” eller tar tills sig av hur andra gör. Men vi kanske måste göra det mer medvetet till skillnad mot de flesta andra?

+ @Görel

 

[karamelldrottningen]

Och nu när jag tänker efter undrar jag om inte många av de jag tänker mig är duktiga på att småprata inte alls i själva verket är det. Men de får ändå till det på något vis

 

[Raderad medlem 68338]

Och nu när jag tänker efter undrar jag om inte många av de jag tänker mig är duktiga på att småprata inte alls i själva verket är det. Men de får ändå till det på något vis

Tror att det handlar mkt om träning!
När jag jobbade inom PR-branschen var det liksom hela jobbet att kunna snick-snacka på events och hålla koll på folk. Det är en fördel om man har lätt för att nätverka och knyta kontakter snabbt men det är absolut en sak man kan träna på!

 

[Sleepy]

Det är möjligt att jag överarbetar detta. Kanske även lite av problemet ligger i just detta?

Ja, det tror jag. Se det inte som något du ska prestera eller göra rätt. Det är ok om det blir tyst ibland, bara vila i det en stund. Det är ok att prata om lite vad som. Grejen är att vara närvarande, känna av stämningen. Koppla av, följ impulser. Känn att det är lite trevligt att mötas, få kontakt.

Känner nu som när jag skulle lära sonen köra bil. Jag är så van vid att bara göra, så jag tänker inte på hur jag gör. Blir svårt att förklara då.

 

[Lager]

Ja, alltså, jag som inte har det generella behovet att dämpa tystnad med prat ingen är intresserad av märker väldigt tydlig skillnad på när någon har ett genuint intresse - oavsett om det är av frågan, av att prata med mig specifikt eller så - och när någon bara har ett så stort behov av att fylla en tystnad att den ställer frågor den har noll intresse av att veta svaret på.

I ditt exempel handlar det ju om intressefrågor, och sånt tycker jag är jätteintressant! Det är ju stor skillnad på det och att prata om vädret, som knappast ger någon ny information till någon... Så just vädret ser jag som en typiskt "jag har noll att säga och noll intresse av personen, men jag måste prata" och jag är allvarligt intresserad av att veta vad för typ av situationer som folk hamnar i där de får behovet av att prata om sånt. På en middag är man väl i regel (förhoppningsvis) intresserad av personerna runt en på nåt plan, så det blir ju en lite annan situation.

Det beror ju helt på vilken situation du är i. Jag har ett socialt jobb och måste kunna skapa kontakt med folk, erbjuda enkla sociala former för ett utbyte som vanligen inledningsvis är rätt simpelt. Alltså väder, nån viktig nyhet, en god maträtt, den typen. Det är sådant som sedan utvecklas efterhand med att vi lär känna varandra och jag vågar pressa fram gränserna i en takt om motparten är ok med.

Det går liksom inte att panga rakt på tuffare frågor som kan vara känsliga, och som motparten inte vill dela med sig av till en främmande person. Så jag har ju då en plan för vart någonstans den typen av interaktion ska i framtiden.

Sedan kan jag sitta med främling på middag (som igår) och artigt fråga saker för att det är trevligare och vanligen får bordsgrannen att känna sig mer avslappnad än om jag stirrade rakt fram knäpptyst och tuggande på min mat. Jag har ju också ett egenintresse i att min bordsgranne mår bra och har en trevlig kväll - för då får troligen jag det också.

Men såklart måste jag inte tvångsmässigt hålla igång en konversation i alla situationer med alla människor, hemma eller på stan. Men det är nåt annat tycker jag. Likaså om någon uppenbart fejkar sitt intresse i samtalet. En dialog bygger ändå nånstans på att två personer gör en liten gemensam ansträngning för att hjälpas åt att hitta en gemensam nämnare.

 

[karamelldrottningen]

Kanske ska tillägga att jag har absolut inget problem med tystnaden. Vare sig i vardagligt samtal eller mer seriöst snack. Men upplever att många blir obekväma om det är tyst ”för länge”.
Nu menar jag inte vänner som känner en utan och innan utan andra personer.

 

[tuaphua]

Undrar hur det kommer sig? Varför som du och jag och säkert flera till har så svårt för detta? Något som borde vara enkelt och självklart och komma naturligt?
Jag tror de flesta ”kopierar” eller tar tills sig av hur andra gör. Men vi kanske måste göra det mer medvetet till skillnad mot de flesta andra?

+ @Görel

I mitt fall tror jag att jag fått med mig ”instruktionsbok i småprat/nätverka/etc” hemifrån. Jag har en pappa som är säljare, inte sån hal säljare utan han blir polare med alla. Han snackar ju gärna med folk på fritiden med. Sån är den sidan av familjen.
Mamma är lärare och sjuksköterska som småpratar på ett annat mer vårdande/känslo-omtänksamt vis.

Jag blev väl en mix av dem. Och såg ju bland mina vänner under uppväxten att de som haft föräldrar som lätt snackat och nätverkat själva fick en del gratis och inte behövde träna och anstränga sig på samma vis.

 

[Monkie]

De gånger det funkar bra för mig i sociala sammanhang är när någon har ett intresse som den brinner för så man kan ställa äkta intresserade frågor utan att det blir personligt liksom. Behöver inte vara något jag själv är intresserad av!
Ogillar själv att få massa personliga frågor om släkt, skolor, barn osv då jag har en del med mig i bagaget och är superkass på vita lögner och undfallande svar samtidigt som jag ska vara artig och glad. Ogillar också att ställa sådana frågor själv.
Snackade med en kille för ett par veckor sedan som just fått barn och han nästan vibrerade av iver att få berätta allt om den lilla, då är det lätt att småprata och ställa frågor!

 

[karamelldrottningen]

I mitt fall tror jag att jag fått med mig ”instruktionsbok i småprat/nätverka/etc” hemifrån. Jag har en pappa som är säljare, inte sån hal säljare utan han blir polare med alla. Han snackar ju gärna med folk på fritiden med. Sån är den sidan av familjen.
Mamma är lärare och sjuksköterska som småpratar på ett annat mer vårdande/känslo-omtänksamt vis.

Jag blev väl en mix av dem. Och såg ju bland mina vänner under uppväxten att de som haft föräldrar som lätt snackat och nätverkat själva fick en del gratis och inte behövde träna och anstränga sig på samma vis.

Min mamma är en sådan som lätt pratar med alla. Ser alla och knyter kontakter fort. Men så har hon inte alltid varit. Hon var inte alls sådan när jag var liten. Inte som jag minns det iaf.