Smalhetsidealet och dess historia (utbruten från Viktstabilitet - kostar det?)

[Fruentimber]

Det var mest din argumentationsteknik jag bemötte.

Vad med argumentationstekniken?

 

[Unafraid]

Vad med argumentationstekniken?

Att det finns något "värre" än fenomenet jag störde mig på. Det finns väl alltid något värre, innebär det att jag inte får tycka att det är tokigt?

Jag argumenterar inte alls mot att bägge varianter är dåliga, jag håller med dig där.

 

[Fruentimber]

Att det finns något "värre" än fenomenet jag störde mig på. Det finns väl alltid något värre, innebär det att jag inte får tycka att det är tokigt?

Jag argumenterar inte alls mot att bägge varianter är dåliga, jag håller med dig där.

Att beskriva skadliga strukturer som att "det finns alltid något värre" anser jag är starkt negligerande sett till deras betydelse och inverkan på människors liv.

Jo, du får tycka att det är "tokigt". Att kommentera andras kroppar är hur tokigt som helst. Men att dra upp det i en diskussion kring övervikt och fetma - ja, då hänvisar jag till föregående inlägg om vad det gör med diskussionen och varför ett sådant påpekande också blir problematiskt i sammanhanget.

 

[MissFideli]

Nu vet jag ju inte hur de beskriver saker i de böcker du läser, men bara för att idealet var annorlunda var det ju inte så att inte skönhetsideal fanns. Vad jag vet så finns det inget som säger att de var särskilt olika för en gift och ogift kvinna, men det var ju mycket stor press på kvinnor att hitta goda giftermål så att det fanns någon slags utseendehets säger jag inte emot. Bara att normen inte var "smal och vältränad" alltid.

Jag tycker det verkar som att innan man var gift, så var det smal man skulle vara, medan när man väl var gift så var det fint att vara lite rundare.

Men det kan förstås vara fel, det är inga faktaböcker jag lyssnar på.

 

[Nahar]

Jag tycker det verkar som att innan man var gift, så var det smal man skulle vara, medan när man väl var gift så var det fint att vara lite rundare.

Men det kan förstås vara fel, det är inga faktaböcker jag lyssnar på.

Det är med största sannolikhet rena påhitt. Inget som jag läst eller hört om, i alla fall

 

[Unafraid]

Att beskriva skadliga strukturer som att "det finns alltid något värre" anser jag är starkt negligerande sett till deras betydelse och inverkan på människors liv.

Jo, du får tycka att det är "tokigt". Att kommentera andras kroppar är hur tokigt som helst. Men att dra upp det i en diskussion kring övervikt och fetma - ja, då hänvisar jag till föregående inlägg om vad det gör med diskussionen och varför ett sådant påpekande också blir problematiskt i sammanhanget.

Det var ju du som uttryckte det

Och jag har aldrig uttryckt något om någons kropp i denna tråd. Jag har tyckt att "rätten att störa sig på hur det är okej att vara "bekymrade" för smala personer." Thats it. Det är alltså ingen åsikt om smala/tjocka eller vad man får säga till dom. Vilket jag personligen undviker att göra.

 

[Voeux]

Jag tycker det verkar som att innan man var gift, så var det smal man skulle vara, medan när man väl var gift så var det fint att vara lite rundare.

Men det kan förstås vara fel, det är inga faktaböcker jag lyssnar på.

Segt ideal ändå, att det inte bara ett ett ideal att uppnå utan två olika som man ska skifta emellan.

 

[MissFideli]

Segt ideal ändå, att det inte bara ett ett ideal att uppnå utan två olika som man ska skifta emellan.

Verkar inte vara så det var, bara en boksanning tydligen.

 

[Fruentimber]

Det var ju du som uttryckte det

Och jag har aldrig uttryckt något om någons kropp i denna tråd. Jag har tyckt att "rätten att störa sig på hur det är okej att vara "bekymrade" för smala personer." Thats it. Det är alltså ingen åsikt om smala/tjocka eller vad man får säga till dom. Vilket jag personligen undviker att göra.

Vad är det jag har uttryckt?

Jag har inte påstått att du sagt något om en individs kropp i denna tråd.

 

[Unafraid]

Vad är det jag har uttryckt?

Jag har inte påstått att du sagt något om en individs kropp i denna tråd.

Skit samma.

 

[Fruentimber]

Skit samma.

Det var inte tanken att du skulle ta illa upp.

 

[Unafraid]

Det var inte tanken att du skulle ta illa upp.

Jag tar absolut inte illa upp, jag kände bara att det jag menar inte riktigt går fram och jag orkar inte försöka vara tydligare. Jag tror helt enkelt inte att vi kommer längre.

 

[Otherside]

Jag tänker att en skillnad mellan riskerna att aktivt gå ned i vikt och att tillskansa sig övervikt är att det ena är ofta en medveten handling som man aktivt jobbar för. Där man dessutom vet att denna handling kan slå över i en ätstörning som just orsakas av att banta. Ätstörningen gör att man inte kan se sig själv utifrån och se hur smal man faktiskt är. Människor som blivit överviktiga/lider av fetma gör sällan det för att de aktivt arbetat för att bli tjocka och sedan tappat kontrollen över detta drabbats av den blindhet som man gör vid en anorexia/bulimi ätstörning. När man blir överviktig går det en inte obemärkt förbi på något sätt. Det skriks ju ut överallt. Just den här kopplingen banta-ätstörning-blindhet är det som gör att jag i varje fall känner ett behov av att ingripa. För överviktiga finns inte det sambandet, få överviktiga är omedvetna om att de är det.

Ja, visst är det så, även om många med kraftig övervikt också lider av ätstörningar som styr deras liv och är skadliga. Ätstörningar går i båda riktningarna.

I mitt fall, som jag nämnde, rörde det sig inte om någon uppseendeväckande viktminskning utan kanske 10 kg i en hälsosam riktning, definitivt ingen undervikt, långt därifrån.

Men visst ses man på en helt annat sätt som viktminskad än som viktökad..... Det ena hyllas, det andra föraktas - även om det i båda fallen kanske rör sig om någon form av ätstörning.

 

[monster1]

Ja, visst är det så, även om många med kraftig övervikt också lider av ätstörningar som styr deras liv och är skadliga. Ätstörningar går i båda riktningarna.

I mitt fall, som jag nämnde, rörde det sig inte om någon uppseendeväckande viktminskning utan kanske 10 kg i en hälsosam riktning, definitivt ingen undervikt, långt därifrån.

Men visst ses man på en helt annat sätt som viktminskad än som viktökad..... Det ena hyllas, det andra föraktas - även om det i båda fallen kanske rör sig om någon form av ätstörning.

Jag tror att det där hänger ihop med en förändring bara, sen efter en viss ålder så är man inte så säker på om det är en positiv hälsomässigförändring eller om det är en sjukdom. Mvh numera gammal tant.

 

[Otherside]

Jag tror att det där hänger ihop med en förändring bara, sen efter en viss ålder så är man inte så säker på om det är en positiv hälsomässigförändring eller om det är en sjukdom. Mvh numera gammal tant.

Off topic, men jag undrar hur vanligt det är att drabbas av en ätstörning sent i livet, typ efter 50, resp som ung - tonåring och lite uppåt? Jag tror "gamla" ätstörningar kan hänga kvar men inbillar mig att det är ovanligt att en helt ny sådan, typ anorexi rentav, drar igång hos en äldre person som aldrig tidigare haft problemet?

 

[MiniLi]

Off topic, men jag undrar hur vanligt det är att drabbas av en ätstörning sent i livet, typ efter 50, resp som ung - tonåring och lite uppåt? Jag tror "gamla" ätstörningar kan hänga kvar men inbillar mig att det är ovanligt att en helt ny sådan, typ anorexi rentav, drar igång hos en äldre person som aldrig tidigare haft problemet?

Ja det är ovanligt men kan förekomma.
Kan också vara så att personen haft lindrigare symptom väldigt länge som sedan förvärras av ngn anledning.

 

[monster1]

Off topic, men jag undrar hur vanligt det är att drabbas av en ätstörning sent i livet, typ efter 50, resp som ung - tonåring och lite uppåt? Jag tror "gamla" ätstörningar kan hänga kvar men inbillar mig att det är ovanligt att en helt ny sådan, typ anorexi rentav, drar igång hos en äldre person som aldrig tidigare haft problemet?

När det gäller folk i min egen ålder och äldre tänker jag kanske mer på andra sjukdomar, allt från cancer till depression, om någon tappar i vikt dramatiskt.

 

[Otherside]

När det gäller folk i min egen ålder och äldre tänker jag kanske mer på andra sjukdomar, allt från cancer till depression, om någon tappar i vikt dramatiskt.

Eller en person som blivit less på ett liv med övervikt och bestämmer sig för att det är nu eller aldrig.

Men det VAR faktiskt en person som senare erkände att hon trott att jag blivit sjuk men inte vågat fråga.....

 

[Voeux]

När det gäller folk i min egen ålder och äldre tänker jag kanske mer på andra sjukdomar, allt från cancer till depression, om någon tappar i vikt dramatiskt.

Min pappa tappade i vikt inför en kajaktävling. Inte medvetet vad jag vet men han tränade väl hemskt mycket. Så ringde mitt ex mig en dag och hade sprungit på pappa på stan, och frågade "Du, är din pappa sjuk?" med hemskt orolig röst. Jag frågade vad han menade och han sa att han tappat så mycket i vikt. Jag fick svara att han bara paddlat väldigt mycket Berättade aldrig om det samtalet för pappa.

 

[monster1]

Min pappa tappade i vikt inför en kajaktävling. Inte medvetet vad jag vet men han tränade väl hemskt mycket. Så ringde mitt ex mig en dag och hade sprungit på pappa på stan, och frågade "Du, är din pappa sjuk?" med hemskt orolig röst. Jag frågade vad han menade och han sa att han tappat så mycket i vikt. Jag fick svara att han bara paddlat väldigt mycket Berättade aldrig om det samtalet för pappa.

Min pappa har också gått ned mycket i vikt när han blivit äldre, pga av ändrade livsvanor. De skaffade hund och han började röra på sig mer än innan pensionen. Sen är det väll ett friskhetstecken att ha lite hull, jag tänker på tex husdjuren också, en fet ko har ju ofta varit ett tecken på välstånd hos dess ägare tex.