Smalhetsidealet och dess historia (utbruten från Viktstabilitet - kostar det?)

Vilket jag vet skett flertalet gånger. Önskar bara att hon får vara ifred någon gång. Nu träffade hon en man för ett gäng år sedan som bröt det där mönstret lite. Han sa ”Ja du är lite tjock och jag är också lite tjock men vad är det med det då?” och sen levde de lyckliga i alla sina dagar :D Hon kan såklart inte bli av med sina hjärnspöken helt, men med honom är hon så avslappnad. Lägger ut stories på Insta där de springer runt nakna i lägenheten :D

Jag såg ut som skinn och ben när jag träffade särbon (pga magsjukdomen, inte anorexin... men HELVETE vad ett skov av Crohns är triggande!). Sedan fick jag kortison och såg ut som en elefant i mina ögon.

Särbon har aldrig kommenterat eller brytt sig. Någonsin. Det enda han försiktigt antytt är att det gör ju inget om jag har extra vaddering (aldrig i helvete säger väl jag då men det är ju jag :D). Dvs han kan visa uppskattning för hur jag ser ut (oavsett vikt) utan att göra det på ett triggande sätt. Han är inte enkel att vara med alltid men han har några sidor som är värda sin vikt i guld.
 
Jag skrev att inte alla faktiskt är medvetna om sin övervikt, hon skrev att minsann 99,9% är medvetna om sin övervikt. Det är inte alla som är medvetna om den, min vän upptäckte det först när vi hade en fotodag, stor viktökning på kortare tid som hon pga av fotodagen när hon upptäckte det sökte för och fick hjälp och håller nu på att gå ner i vikt igen då hon fick medicin som hjälpte.
Ja, de allra flesta är medvetna om sin övervikt. Tro mig. Om man av någon anledning inte vet hur man ser ut så talar samhället om det för en, förr eller senare.

Baserat på många andra trådar om ämnet, det fokuseras väldigt mycket på dom överviktigas problem i samhället.
Såklart det gör, det är ju där problemet ligger. Fetthatet. Att tjocka är förtryckta vilket inte smala är.

Problemet är att inte alla upplever samma saker hela tiden, folk ska inte behöva vara rädda för att ev bli överviktiga, dom ska inte behöva vara rädda att folk kommer reagera på ena och andra sättet när det faktiskt inte behöver vara fallet.
Nej, inte alla. Därav att jag skrev #inteallatjocka. Det blir liksom lite samma som i diskussioner om att alla män är potentiella våldtäktsmän. Då kommer det alltid in någon som minsann ska säga "inte AAAALLLLAAAA män".

Självklart ska ingen behöva vara rädd för att gå upp i vikt och/eller att få kommentarer om sin kropp. Men så ser det inte ut idag. Folk tar sig friheten att kommentera andra personers kroppar lite hur som helst. Är du tjock så är du automatiskt dömd av samhället som dum, lat och en samhällsfara (inte mina åsikter såklart, men det förstår du nog).

Att kanske det inte är helt fel att jobba på sin självkänsla och sitt mående och att vara stolta över kroppen som man har. Problemen man har som överviktig är inte alls säkert att dom försvinner för att vikten går ner, det är inte alls säkert att livet blir så mycket enklare.

Mår man bra och har en bra självkänsla så tänker man sällan övht på sin kropp på det sättet, eller på hur omgivningen ev tänker på den. Man ser saker och ting på andra sätt.
Att jobba på sin självkänsla är jättebra oavsett. Såklart så ska man inte ta åt sig av vad andra säger. Och nej, jag tror inte att ens egna psykiska mående förändras om man går ner i vikt. Däremot kommer samhällets syn på en förändras. Från att inte passa in, till att passa in. Ytligt sett då alltså.

Visst är det så att ju bättre man mår och ju tryggare man är, desto mindre tänker man på det negativa. Däremot är det så otroligt inpräntat i oss alla (ja, jag vågar påstå att alla är mer eller mindre drabbade) att tänka på hur vi ser ut och hur vi tror att andra ser på oss.

Nej, där igen, "dom överviktiga", byt ut det till dom med dålig självkänsla, dåligt mående och som inte tror på sig själva. Det sitter inte i övervikten per automatik. Sådana här trådar lurar ju folk till att tro att problemen dom upplever försvinner med vikten, så är sällan fallet. Samhället blir sällan lättare att leva i ifall den dåliga självkänslan blir kvar.

Alltså, det är ju samhällets syn på övervikt och tjocka personer som bidrar till den psykiska ohälsan. Om fetthatet försvann och tjocka kroppar var lika accepterade och normaliserade som smala kroppar så hade inte den här diskussionen behövts.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp