Smalhetsidealet och dess historia (utbruten från Viktstabilitet - kostar det?)

[Grazing]

Vad skulle vi fokusera på då tycker du, de smalas problem i samhället? Som på strukturell nivå är?

Att kanske det inte är helt fel att jobba på sin självkänsla och sitt mående och att vara stolta över kroppen som man har. Problemen man har som överviktig är inte alls säkert att dom försvinner för att vikten går ner, det är inte alls säkert att livet blir så mycket enklare.

Mår man bra och har en bra självkänsla så tänker man sällan övht på sin kropp på det sättet, eller på hur omgivningen ev tänker på den. Man ser saker och ting på andra sätt.

 

[Voeux]

Att kanske det inte är helt fel att jobba på sin självkänsla och sitt mående och att vara stolta över kroppen som man har.

Det är ju ungefär precis det vi pratar om här.

 

[Fruentimber]

Problemet är att inte alla upplever samma saker hela tiden, folk ska inte behöva vara rädda för att ev bli överviktiga, dom ska inte behöva vara rädda att folk kommer reagera på ena och andra sättet när det faktiskt inte behöver vara fallet.

Jag ska helt ärligt säga att jag inte alls förstår vad du menar.
Jag fattar ingenting.

 

[Fruentimber]

Att kanske det inte är helt fel att jobba på sin självkänsla och sitt mående och att vara stolta över kroppen som man har. Problemen man har som överviktig är inte alls säkert att dom försvinner för att vikten går ner, det är inte alls säkert att livet blir så mycket enklare.

Mår man bra och har en bra självkänsla så tänker man sällan övht på sin kropp på det sättet, eller på hur omgivningen ev tänker på den. Man ser saker och ting på andra sätt.

Men det är ju precis det vi skriver...?

Alltså. Vi är ju emot förtrycket av överviktiga.
Inte för (eller ja vissa är väl för, men främst fördömer väl folk detta?).

 

[Grazing]

Jag ska helt ärligt säga att jag inte alls förstår vad du menar.
Jag fattar ingenting.

Nej, förstår det.

 

[Fruentimber]

Nej, förstår det.

Va? Hur förstår du det?

 

[Grazing]

Men det är ju precis det vi skriver...?

Alltså. Vi är ju emot förtrycket av överviktiga.
Inte för (eller ja vissa är väl för, men främst fördömer väl folk detta?).

Nej, där igen, "dom överviktiga", byt ut det till dom med dålig självkänsla, dåligt mående och som inte tror på sig själva. Det sitter inte i övervikten per automatik. Sådana här trådar lurar ju folk till att tro att problemen dom upplever försvinner med vikten, så är sällan fallet. Samhället blir sällan lättare att leva i ifall den dåliga självkänslan blir kvar.

 

[athena_arabians]

Jag tänker att det ska krävas ganska mycket för att jag ska bli OROLIG för någon på grund av vanliga hälsonackdelar, men framför allt övervikt. Att jag kan se att en person är lite rultig är en sak men.. vad är man orolig för? Att personen inte kan springa milen under timmen? Att den inte tycker att fitness är life? Att vissa vardagssysslor är lite tyngre för dem? Jag förstår inte var oron kommer ifrån.

Jag är mer orolig för min sambo som har sweet tooth och äter mycket socker. Är man orolig för någon som äter stora mängder socker så är det ju där i oron ligger, och har inget alls med vikt att göra. Sedan finns det ju fetmarelaterade sjukdomar och det kan ju skapa oro, men jag skulle tro att det är en mycket liten procent av det vi diskuterar och sköts sannolikt av närmast anhöriga.

En gammal vän till mig är gravt överviktig. Jag har ALDRIG tagit upp hennes vikt med henne. Vi har pratat om den på hennes initiativ och det enda jag sagt då är att jag vill ha kvar henne i livet så länge som möjligt (hennes övervikt är så pass att den faktiskt är hälsofarlig). Ingenting annat.

Hon sa heller inget när jag mer eller mindre försvann. Hon vet hur anorexi fungerar och hur triggande fel kommentar kan vara.

 

[parellikusken]

Det har jag inte skrivit alls faktiskt, sluta hitta på. Det ger inte så mycket vet du att sitta och hitta på vad andra skrivit..Jag skrev att dom köper samma storlek av ren vana och tron om hur dom såg ut, inte att dom fick på sig kläderna.

Fast då lär de bara ha gjort misstaget en gång och sedan insett att de ökat i vikt.

 

[Fruentimber]

Nej, där igen, "dom överviktiga", byt ut det till dom med dålig självkänsla, dåligt mående och som inte tror på sig själva. Det sitter inte i övervikten per automatik. Sådana här trådar lurar ju folk till att tro att problemen dom upplever försvinner med vikten, så är sällan fallet. Samhället blir sällan lättare att leva i ifall den dåliga självkänslan blir kvar.

Du läser dessa trådar fullständigt bakvänt.

 

[monster1]

Att kanske det inte är helt fel att jobba på sin självkänsla och sitt mående och att vara stolta över kroppen som man har. Problemen man har som överviktig är inte alls säkert att dom försvinner för att vikten går ner, det är inte alls säkert att livet blir så mycket enklare.

Mår man bra och har en bra självkänsla så tänker man sällan övht på sin kropp på det sättet, eller på hur omgivningen ev tänker på den. Man ser saker och ting på andra sätt.

Vi talar om att andra människor inte har rätt att kommentera överviktigast kroppar och problemet med skadliga ideal. En del av diskussionen handlar om att några anser att man ska ha rätt att kommentera någons kropp om man tycker det är för dennes eget bästa och andra anser att det aldrig är för dennes eget bästa.

 

[Sassy]

Du hårddrar det, och det är väl ingen som kommenterar varandras kroppar i den här tråden. Men generellt så är det så det funkar, strukturellt förtryckta grupper har förtur att uttala sig om sin sak ja.

Om sin sak, ja, men det kan väl ändå inte anses vara okej att kommentera folks kroppar och "icke-problem" för det?

Nu föll halva citatet bort, men hacka på andra oavsett hur perfekta/priviligerade deras utgångsförutsättningar verkar vara lär knappast leda till ett bättre mellanmänskligt klimat?

 

[Otherside]

Jag upplever snarare att de som verkligen är "överviktiga" tar upp det själva med jämna mellanrum. Lite för att förekomma - som för att meddela att de faktiskt är i allra högsta grad medvetna om sin situation. Innan någon säger nåt till dem. Det är så ledsamt. Att känna att man, när man t.ex. beställer fika på ett cafe´, måste tala om att man "faktiskt inte borde, men...". Och sen inte kunna njuta fullt ut av det goda fikat för att man känner allas blickar på sig och tror sig veta vad alla tänker. Den med övervikt kan känna sig nödgad att beställa te utan socker och en torr kanelbulle medan den smala kan vräka i sig gräddbakelser tills blodfetterna exploderar. Jag säger detta eftersom jag själv varit där. Det är SÅ stor skillnad på mitt eget beteende i sällskap med andra när jag är riktigt smal jämfört när jag är tjockare.

 

[monster1]

Jag upplever snarare att de som verkligen är "överviktiga" tar upp det själva med jämna mellanrum. Lite för att förekomma - som för att meddela att de faktiskt är i allra högsta grad medvetna om sin situation. Innan någon säger nåt till dem. Det är så ledsamt. Att känna att man, när man t.ex. beställer fika på ett cafe´, måste tala om att man "faktiskt inte borde, men...". Och sen inte kunna njuta fullt ut av det goda fikat för att man känner allas blickar på sig och tror sig veta vad alla tänker. Den med övervikt kan känna sig nödgad att beställa te utan socker och en torr kanelbulle medan den smala kan vräka i sig gräddbakelser tills blodfetterna exploderar. Jag säger detta eftersom jag själv varit där. Det är SÅ stor skillnad på mitt eget beteende i sällskap med andra när jag är riktigt smal jämfört när jag är tjockare.

Ja generellt så tänker jag att man ofta liksom ursäktar sig när man gör något "onyttigt" oavsett om jag är smal eller ej.

 

[Voeux]

Om sin sak, ja, men det kan väl ändå inte anses vara okej att kommentera folks kroppar och "icke-problem" för det?

Nu föll halva citatet bort, men hacka på andra oavsett hur perfekta/priviligerade deras utgångsförutsättningar verkar vara lär knappast leda till ett bättre mellanmänskligt klimat?

Men det är ju ingen som kommenterat någon annans kropp, och att vara smal ÄR ett icke-problem när vi pratar om just strukturella förtryck. På individnivå kan det såklart se annorlunda ut. Så jag håller med dig om ditt nedan stycke men ser inte hur det skett i just denna tråd.

Att bli hackad på på grund av sina privilegier tar jag nog medalj för på Buke, som notis.

 

[Matt]

Du hårddrar det, och det är väl ingen som kommenterar varandras kroppar i den här tråden. Men generellt så är det så det funkar, strukturellt förtryckta grupper har förtur att uttala sig om sin sak ja.

Om sin sak, ja. Inte om generella termer.

Angående det fetade. Ändå anklagas folk till höger och vänster i den här tråden för att göra just det.

 

[Voeux]

Om sin sak, ja. Inte om generella termer.

Angående det fetade. Ändå anklagas folk till höger och vänster i den här tråden för att göra just det.

Jag upplever inte att någon har kommenterat varandras kroppar i tråden, eller anklagats för detta. Däremot har det diskuterats vad som sagt eller tycks vara okej att säga utanför tråden, till andra. Annars har jag missat något.

 

[Voeux]

Att bli hackad på på grund av sina privilegier tar jag nog medalj för på Buke, som notis.

(Ibland med full rätt)

 

[Fruentimber]

(Ibland med full rätt)

(Alltså inte hjärta att du blir hackad på, mer att du har förmågan att se det från annat perspektiv liksom )

 

[Voeux]

(Alltså inte hjärta att du blir hackad på, mer att du har förmågan att se det från annat perspektiv liksom )

Buke ger mig mycket perspektiv. Sen är det inte alltid jag håller med om alla gliringar, men ibland gör jag det och framför allt känns det viktigt att se just vilket perspektiv det kommer ifrån. Min sida av saken går oftast i linje med samhällsnormen i stort så det finns ingen poäng med att pusha min egen agenda, och åsikt, i precis alla diskussioner alla gånger. Så som svar på @Sassy inlägg om att hacka så är väl svaret att det aldrig är trevligt att hacka, men vi med privilegium kanske inte behöver bli dökränkta heller för att vi inte får bekräftelse precis hela tiden