MiniLi
Trådstartare
Är helt förkrossad efter vår skogspromenad..
Klistrar in samma text som jag skrev på FB för att få så mycket tankar som möjligt.
Var ute i skogen med Ila och Camaro när någon jägare skjuter sammanlagt typ 10 skott på lite längre håll. Ila brydde sig inte alls som tur var men min älskade Camaro fick totalt panik och höll nästan på att släpa ut mig långt i skogen. Okontaktbar, skakade, skrek och gjorde allt för försöka komma bort från det otäcka. Det tog en halv evighet innan jag ens kunde förmå henne att gå hemåt. Min fina fina tokhund. Det krossar mitt hjärta att se henne såhär..
Dessutom tycks det bara bli värre och värre. Jag vet inte vad jag ska göra..
Jag försöker ju skona henne från skott och fyrverkerier men ibland händer det ändå. Någon som har lyckats träna en så pass rädd hund?
Jag är orolig att det bara ska bli värre om vi försöker.
Bakgrund:
3,5 årig Rhodesian Ridgeback. Världens snällaste och goaste hund men tyvärr har hon brister mentalt framförallt gällande rädslor och avreaktioner. Hon har 5a på skottet på MH.
Hennes skotträdsla har smugit sig på sedan hon var ca 1 år gammal. Det började med lite konstiga reaktioner på typ kyrkklockan och höga smällar och har sedan bara eskalerat.
För varje gång hon har hört skott har det bara blivit värre. I början blev hon bara lite stirrig, nu är det total panik.
Vi har aldrig utsatt henne för något traumatiskt med höga ljud eller så. Vi har försökt att alltid bete oss rätt när det råkat hända. Vi har inte ömkat henne utan försökt bete oss som vanligt. Vi har försökt avleda med godis eller lek men det tar ofta väldigt lång tid innan hon avreagerat nog för att det ska lyckas.
Vi har inte flytt från det otäcka utan stannat kvar efteråt tills hon är lugn.
Vi har iallafall försökt efter bästa förmåga. Kanske vi gjort fel iallafall, jag vet inte. Och det kanske inte spelar så stor roll nu.
Nu har jag en hund som får panik och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vill hjälpa henne på något sätt men vet inte hur.
Hoppas på att få höra lite tankar och erfarenheter.
Själv sitter jag och bölar i sängen och känner mig bara som en jävligt dålig matte på något sätt.. Kanske inte så rationellt men..
Klistrar in samma text som jag skrev på FB för att få så mycket tankar som möjligt.
Var ute i skogen med Ila och Camaro när någon jägare skjuter sammanlagt typ 10 skott på lite längre håll. Ila brydde sig inte alls som tur var men min älskade Camaro fick totalt panik och höll nästan på att släpa ut mig långt i skogen. Okontaktbar, skakade, skrek och gjorde allt för försöka komma bort från det otäcka. Det tog en halv evighet innan jag ens kunde förmå henne att gå hemåt. Min fina fina tokhund. Det krossar mitt hjärta att se henne såhär..
Dessutom tycks det bara bli värre och värre. Jag vet inte vad jag ska göra..
Jag försöker ju skona henne från skott och fyrverkerier men ibland händer det ändå. Någon som har lyckats träna en så pass rädd hund?
Jag är orolig att det bara ska bli värre om vi försöker.
Bakgrund:
3,5 årig Rhodesian Ridgeback. Världens snällaste och goaste hund men tyvärr har hon brister mentalt framförallt gällande rädslor och avreaktioner. Hon har 5a på skottet på MH.
Hennes skotträdsla har smugit sig på sedan hon var ca 1 år gammal. Det började med lite konstiga reaktioner på typ kyrkklockan och höga smällar och har sedan bara eskalerat.
För varje gång hon har hört skott har det bara blivit värre. I början blev hon bara lite stirrig, nu är det total panik.
Vi har aldrig utsatt henne för något traumatiskt med höga ljud eller så. Vi har försökt att alltid bete oss rätt när det råkat hända. Vi har inte ömkat henne utan försökt bete oss som vanligt. Vi har försökt avleda med godis eller lek men det tar ofta väldigt lång tid innan hon avreagerat nog för att det ska lyckas.
Vi har inte flytt från det otäcka utan stannat kvar efteråt tills hon är lugn.
Vi har iallafall försökt efter bästa förmåga. Kanske vi gjort fel iallafall, jag vet inte. Och det kanske inte spelar så stor roll nu.
Nu har jag en hund som får panik och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vill hjälpa henne på något sätt men vet inte hur.
Hoppas på att få höra lite tankar och erfarenheter.
Själv sitter jag och bölar i sängen och känner mig bara som en jävligt dålig matte på något sätt.. Kanske inte så rationellt men..