Sv: Skott på MH?
Jag hade en två-åring som var på MH häromveckan, en såld hund alltså. Hon har visat berördhet på hemmaplan, började vid nyår, blev rädd. Hon hörde de andra hundarnas skott, och visade inget. Ägarna var så glada. Men hon fick berördhet (ruta 4) trots allt (tyvärr var jag tvungen att åka, såg ej själv). Dock är hundens två farbröder mycket skottberörda-skotträdda. Dock ej pappa eller mamma, bägge MH och Korade.
En annan hund från min uppfödning var också berörd enligt ägaren. Matte var jättenervös på MH. Jag var då med. Hunden lyssnade lite och såg lite fundersam ut när skotten löd för de andra hundarna. När det var dags för henne följde ägaren mina råd. (och blev godkänd ruta 3)
Alltså, om hunden kommer igång att leka och leker så får hunden "haja till", reagera, lyssna, sluta upp, MEN måste uppta aktiviteten, måste fortsätta. Sedan är man ju passiv. Samma där, hunden får lyssna, titta sig omkring, men måste börja leka som den gjorde till att börja med, någorlunda i alla fall.
Ägaren måste, som ngn skrev innan, själv vara oberörd, inte bry sig. Vara glad och munter. Prata med hunden: "Åh sicken duktig kicka, jajamen nu busar vi, blablabla".
Hunden går genom sina två första år genom så många toppar och dalar. (Hur gammal är Din?) När Du tränar skott kan Du med fördel associera skotten till: ingenting, lugn och ro, köttbullar. Hunden snappar upp oss och vår reaktion så oerhört. Om Du promenerar och det smäller, fortsätt promenera. Pratar Du när det smäller, då... Men, det går inte att komma ifrån att det finns en genetisk historia i hunden (hur är mamma, pappa, syskon, osv). Fast Du kan lära Din hund att uthärda. Lär den att Ni, med Din hjälp fixar det hela. Att det kommer köttbullar. Att det tar slut. Hundar har riktigt dålig tidsuppfattning.
Nu blev det långt, men hoppas någon förstod liiiite av vad jag försökt säga och dela med mig...
