Skolskjutningen i Finland

[animalasia]

Det var ju inte så länge sedan det sades med rätt hårda ord i en tråd om mobbning, att man pga de sår man själv fått önskade sina mobbare olycka och sjukdom. Jag ser inte någon större skillnad på att önska någon en dödlig sjukdom och att skjuta densamma, utöver att man rent handgripligen inte orsakar döden då. Men avsikten är densamma. Det är därmed inte så svårt att förstå att även barn önskar livet ur sina mobbare, men tragiskt är det att vuxenvärlden inte lyckades fånga upp situationen i tid. Alla är förlorare.

Fast jag tänker att det är en enorm skillnad på att önska livet ur någon och att ta livet av någon. Att bearbeta trauman såsom mobbning eller liknande i tanken och när man drömmer, tycker jag är sunt men det betyder ju inte att man är en potentiell mördare.

 

[Snurrfian]

halvt kl

Jag följer en polismyndighet i USA. För ett tag sen postade de ett inlägg om att en organisation skulle anordna en kurs i vapensäkerhet för barn.
Det kändes bara så fel i mitt huvud, såna kurser ska inte behövas eftersom barn inte ska hantera vapen (förutom luftgevär kanske).
Tänkte skriva nåt där men det var så många som var jättepositiva till den där kursen så jag ville inte riskera att bli påhoppad plus visste inte hur jag skulle formulera mig.

Jag tänker att det bara blir viktigare och viktigare att även yngre får lära sig dels hur farligt vapen är, dels hur man hanterar dem säkert. Jag är engagerad i en sportskytteklubb, våra yngsta som skjuter luftgevär är 4 år, självklart övervakade men de lär sig tidigt hur man säkrar vapnet och att pipan aldrig under några omständigheter får peka mot människor.

Vi får då och då in barn som har spelat tv-spel och tror sig kunna skjuta ibland även med föräldrar som säger att barnet är så duktig på tv-spel så de inte behöver någon hjälp. De brukar bara komma en gång, när de inser att spela tv-spel är något helt annat än sportskytte och det förväntas fokus och säkerhet. Men de har åtminstone fått med sig lite vapensäkerhet.

 

[Thaliaste]

Fast jag tänker att det är en enorm skillnad på att önska livet ur någon och att ta livet av någon. Att bearbeta trauman såsom mobbning eller liknande i tanken och när man drömmer, tycker jag är sunt men det betyder ju inte att man är en potentiell mördare.

I handling är det såklart skillnad i att hoppas på att en sjukdom eller en olycka dödar någon, än att utföra dödandet själv, vilket jag också skrev. Men avsikten är densamma. Och döden är lika, och sorgen för de anhöriga.

 

[tanten]

Jag tänker att det bara blir viktigare och viktigare att även yngre får lära sig dels hur farligt vapen är, dels hur man hanterar dem säkert. Jag är engagerad i en sportskytteklubb, våra yngsta som skjuter luftgevär är 4 år, självklart övervakade men de lär sig tidigt hur man säkrar vapnet och att pipan aldrig under några omständigheter får peka mot människor.

Vi får då och då in barn som har spelat tv-spel och tror sig kunna skjuta ibland även med föräldrar som säger att barnet är så duktig på tv-spel så de inte behöver någon hjälp. De brukar bara komma en gång, när de inser att spela tv-spel är något helt annat än sportskytte och det förväntas fokus och säkerhet. Men de har åtminstone fått med sig lite vapensäkerhet.

Med en far som legat 5 år i fronten så tilläts jag inte ens sikta mot någon med en banan.

 

[Lingon]

Fast jag tänker att det är en enorm skillnad på att önska livet ur någon och att ta livet av någon. Att bearbeta trauman såsom mobbning eller liknande i tanken och när man drömmer, tycker jag är sunt men det betyder ju inte att man är en potentiell mördare.

Om man är mitt i mobbingen och upplever att det är mobbaren eller en själv så är saken i ett helt annat ljus än vad man som mobbad upplever och känner i efterhand.

 

[Cambrie]

I handling är det såklart skillnad i att hoppas på att en sjukdom eller en olycka dödar någon, än att utföra dödandet själv, vilket jag också skrev. Men avsikten är densamma. Och döden är lika, och sorgen för de anhöriga.

Oj. Jag tycker det är en jätteskillnad på tankar och känslor och önskningar och agera på dem.

 

[tanten]

Oj. Jag tycker det är en jätteskillnad på tankar och känslor och önskningar och agera på dem.

Även hos ett desperat plågat barn?

 

[Sharpless]

Alltså, jag kan anse att man kan förstå att vissa personer gör något som detta, med hänsyn till omständigheter, men att förstå vad som inverkat på det hela är inte alls samma som att ursäkta det, vilket generellt många verkar tro.

 

[Badger]

Det var ju inte så länge sedan det sades med rätt hårda ord i en tråd om mobbning, att man pga de sår man själv fått önskade sina mobbare olycka och sjukdom. Jag ser inte någon större skillnad på att önska någon en dödlig sjukdom och att skjuta densamma, utöver att man rent handgripligen inte orsakar döden då. Men avsikten är densamma. Det är därmed inte så svårt att förstå att även barn önskar livet ur sina mobbare, men tragiskt är det att vuxenvärlden inte lyckades fånga upp situationen i tid. Alla är förlorare.

Det spelar ju väldigt stor roll för den som är utsatt om det är en hemlig önskan eller ett dödligt skott som sker.

Avsikten är ju inte heller densamma vanligen. Det är ganska många fler som önskat livet ur någon i några minuter till ett par år än som utfört handligen gissar jag. Tänk bara en trafikkö.

 

[Ramona]

Min granne som är jägare har självklart vapenskåp, låst, och förvarar inga laddade vapen.

Men hur vet du det?
Alla mina grannar har vapen, inkl jag själv, men jag vet ärligt talat inte om de har en studsare under sängen eller i garderoben. Jag vet vart vapenskåpen står och får jag fri tillgång att leta igenom deras hus så kommer jag förmodligen ta mig in i vapenskåpen, men jag vet ju inte om de är laddade eller inte.

 

[Ramona]

Jag tänker att det bara blir viktigare och viktigare att även yngre får lära sig dels hur farligt vapen är, dels hur man hanterar dem säkert. Jag är engagerad i en sportskytteklubb, våra yngsta som skjuter luftgevär är 4 år, självklart övervakade men de lär sig tidigt hur man säkrar vapnet och att pipan aldrig under några omständigheter får peka mot människor.

Vi får då och då in barn som har spelat tv-spel och tror sig kunna skjuta ibland även med föräldrar som säger att barnet är så duktig på tv-spel så de inte behöver någon hjälp. De brukar bara komma en gång, när de inser att spela tv-spel är något helt annat än sportskytte och det förväntas fokus och säkerhet. Men de har åtminstone fått med sig lite vapensäkerhet.

Men jag håller med. Han som skjuter bäst i vår klubb är 15 år. Snabb är han också. Och egentligen är han en stor spillevink och pratar hela tiden, men han har verkligen begåvningen och förmågan att koncentrera sig och skjuts bra. Inte ens de gamla rävarna som tävlingsskjutit i många år slår honom.

Hans pappa är supernoga och ungen har skjutit sedan han var 5-6 år gammal.

 

[MCP]

Nu har polisen kollat skolans övervakningskameror och kommit till att killen hade vanliga kläder och hörlurar. Ingen mask eller hörselskydd.

Enligt IltaSanomat

Okej. Jo det brukar ju klarna mer vartefter sånt där, vittnesmål från någon som varit skrämd är ju sällan de mest pålitliga.

 

[Blyger]

Men hur vet du det?
Alla mina grannar har vapen, inkl jag själv, men jag vet ärligt talat inte om de har en studsare under sängen eller i garderoben. Jag vet vart vapenskåpen står och får jag fri tillgång att leta igenom deras hus så kommer jag förmodligen ta mig in i vapenskåpen, men jag vet ju inte om de är laddade eller inte.

Därför att vi har pratat om det?

 

[Inte_Ung]

Någon som är svårt mobbad kan se detta som den enda vägen ut ur plågorna.
Det enda sättet att avsluta skräcken att behöva gå till skolan.

Det gäller att lyssna och agera innan det är för sent.
Nu är det för sent.
Men nu så kommer alla att lyssna och skytten slipper sitt helvete i skolan.
Han valde sig själv.
Man gör ju det i krig.

 

[co-SMAD4]

Någon som är svårt mobbad kan se detta som den enda vägen ut ur plågorna.
Det enda sättet att avsluta skräcken att behöva gå till skolan.

Det gäller att lyssna och agera innan det är för sent.
Nu är det för sent.
Men nu så kommer alla att lyssna och skytten slipper sitt helvete i skolan.
Han valde sig själv.
Man gör ju det i krig.

Ja, men det här är inte krig får vi väl påminna oss om då. Alla kan inte lyssna och lära från detta - mobbaren har ingen chans att lära sig rätt från detta. Skytten har förändrat sitt liv och sin framtid, men inte till det bättre i längden. Han är stämplad för livet och det här blir en tyngd att släpa med sig resten av sitt liv.

Med tiden hoppas jag att de som upplevt traumat kan läka och växa från det, men det kan ta flera år att bearbeta.

 

[Lingon]

Ja, men det här är inte krig får vi väl påminna oss om då. Alla kan inte lyssna och lära från detta - mobbaren har ingen chans att lära sig rätt från detta. Skytten har förändrat sitt liv och sin framtid, men inte till det bättre i längden. Han är stämplad för livet och det här blir en tyngd att släpa med sig resten av sitt liv.

Med tiden hoppas jag att de som upplevt traumat kan läka och växa från det, men det kan ta flera år att bearbeta.

Det kan likväl vara en kamp på liv och död för den utsatte. Jag upplever att den mobbades lidande ofta bagatelliseras.

 

[Ninnurur]

Ja, men det här är inte krig får vi väl påminna oss om då. Alla kan inte lyssna och lära från detta - mobbaren har ingen chans att lära sig rätt från detta. Skytten har förändrat sitt liv och sin framtid, men inte till det bättre i längden. Han är stämplad för livet och det här blir en tyngd att släpa med sig resten av sitt liv.

Med tiden hoppas jag att de som upplevt traumat kan läka och växa från det, men det kan ta flera år att bearbeta.

Han hade redan ett enormt trauma som han levde med och uppenbarligen inte fick hjälp med.

 

[Mia_R]

Med en far som legat 5 år i fronten så tilläts jag inte ens sikta mot någon med en banan.

Själv lekte jag och mina kompisar med knallpulverpistoler där vi sköt varandra, ingen av oss har skjutit mot en människa IRL. Vi tillverkade även egna pilbågar men siktade aldrig på någon utan sköt enbart prick. I skolan var jag bland de bästa på luftgevär och har skjutit med kula, aldrig att jag ens skulle leka med tanken att skjuta en annan människa om det inte var en verklig hotsituation som krig så jag förstår inte kopplingen?

 

[Enya]

Ja, men det här är inte krig får vi väl påminna oss om då. Alla kan inte lyssna och lära från detta - mobbaren har ingen chans att lära sig rätt från detta. Skytten har förändrat sitt liv och sin framtid, men inte till det bättre i längden. Han är stämplad för livet och det här blir en tyngd att släpa med sig resten av sitt liv.

Med tiden hoppas jag att de som upplevt traumat kan läka och växa från det, men det kan ta flera år att bearbeta.

Fast han är 12. Han tänker inte som en vuxen utan som ett barn. Som en som är 12, kanske till och med yngre beroende på hur mogen han är. Han tänker i den situationen han fanns- en hotsituation, pågående. Inte som vuxen i efterhand, han är ju inte där. Han förstår inte att det han gjorde var totalt onödigt och bara orsakade dels andra och men också honom själv onödigt lidande, han förstår inte att andra sätt hade varit bättre att ta till för att få stopp på det. Och det är de vuxnas fel, inte hans faktiskt. Han löste problemet som så många andra barn gör, genom att tänka ett steg fram istället för fyra.

 

[Enya]

Det var ju inte så länge sedan det sades med rätt hårda ord i en tråd om mobbning, att man pga de sår man själv fått önskade sina mobbare olycka och sjukdom. Jag ser inte någon större skillnad på att önska någon en dödlig sjukdom och att skjuta densamma, utöver att man rent handgripligen inte orsakar döden då. Men avsikten är densamma. Det är därmed inte så svårt att förstå att även barn önskar livet ur sina mobbare, men tragiskt är det att vuxenvärlden inte lyckades fånga upp situationen i tid. Alla är förlorare.

Jag tycker det är svårt att förstå att vuxna fortfarande tänker och önskar så och resonerade som man gjorde i tråden. Tycker att det är lättare att förstå när barn gör det, som inte förstår att även mobbarna är barn och att man är mitt i situationen, men som vuxen förstår man ju att barn som mobbar inte mår bra egentligen, att mycket påverkar mobbare och att det ytterst sällan är ren ondska som gör det. Som vuxen är ju mobbarna ofta helt normala vuxna.