Skolskjutningen i Finland

[Cambrie]

Även hos ett desperat plågat barn?

Jag svarade på detta:

Det var ju inte så länge sedan det sades med rätt hårda ord i en tråd om mobbning, att man pga de sår man själv fått önskade sina mobbare olycka och sjukdom. Jag ser inte någon större skillnad på att önska någon en dödlig sjukdom och att skjuta densamma, utöver att man rent handgripligen inte orsakar döden då. Men avsikten är densamma. Det är därmed inte så svårt att förstå att även barn önskar livet ur sina mobbare, men tragiskt är det att vuxenvärlden inte lyckades fånga upp situationen i tid. Alla är förlorare.

Ja, jag ser nog en jäkligt stor skillnad på att önska någon olycka och att skjuta någon.

 

[co-SMAD4]

Ja livet var nog redan för j*väldigt rätt ut sagt, men att döda en annan människa innebär ytterligare trauma och tyngd. Mördar man någon så orsakar man andra trauma också, människor som inte var inblandade.

Mobbning är inte en bagatell om det nu är någon som gärna drar slutsatsen att det är så jag tänker. Det finns inga vinnare i den här situationen, noll.

Jag märker att det är många som läser in sitt eget trauma i situationen och blir väldigt upprörda över tråden. Jag tänker inte ge mig in i någon disput om era upplevelser. Jag är inte intresserad av att jämföra trauma. Men ha i åtanke att era förövare troligtvis inte finns i den här tråden.

Jag tycker hela händelsen är sorglig. Det har resulterat i barn som ligger på sjukhus med svåra skador och en är död.

 

[Enya]

Usch jag beklagar att du drabbats av det också
Jag hade på något vis lättare att lita på främlingar än vänner, främlingar kunde inte komma tillbaka och slå till med saker som gjorde mig sårbar. Tackolov så hade jag ett par nära vänner som lärde mig att det gick att lita på en del vänner ändå.

Men jag hade och har svårt med att bli retad, även om det är bara mellan vänner, syskon och på rent skämtsamt sätt. Som yngre kunde jag ta det mycket illa, men jag har kunnat lugna ned mig lite med tiden. En ständig process.

Jag har svårt att överhuvudtaget lita på någon, ibland på min egen familj. De, framför allt, säger verkligen så mycket och snackar sedan skit bakom ryggen. Men överlag är det handling som visar mer än ord tycker jag. Det är så lätt att säga saker och mena annat men handlingar kräver ju ofta att man ger av sig själv, det orkar och vill man inte om man inte menar det så då uteblir det.

Jag tror att mitt ogillande mot aprilskämt kommer sig av att mina två vänner tyckte det var skitkul att lura mig och sedan skratta rått. Det blev till slut så svårt att läsa av vad som var sanning och lögn osv.

 

[Asko]

Jag tänker att det bara blir viktigare och viktigare att även yngre får lära sig dels hur farligt vapen är, dels hur man hanterar dem säkert. Jag är engagerad i en sportskytteklubb, våra yngsta som skjuter luftgevär är 4 år, självklart övervakade men de lär sig tidigt hur man säkrar vapnet och att pipan aldrig under några omständigheter får peka mot människor.

Vi får då och då in barn som har spelat tv-spel och tror sig kunna skjuta ibland även med föräldrar som säger att barnet är så duktig på tv-spel så de inte behöver någon hjälp. De brukar bara komma en gång, när de inser att spela tv-spel är något helt annat än sportskytte och det förväntas fokus och säkerhet. Men de har åtminstone fått med sig lite vapensäkerhet.

Om barnet/tonåringen har tillgång till vapen runt sig, ja då blir det väldigt viktigt.

Jag tycker fortfarande att det bästa är att inte ha några vapen alls i deras miljö så pass att logistiken skulle kunna fungera om de vill få tag på ett vapen (för även väldigt utbildade skyttar kan må så pass dåligt att de vänder våldet mot sig själva, och barn/tonåringar är särskilt sårbara för sånt).
Men om man nu har vapen i deras miljö så är det absolut 100% viktigt att de lär sig hur farliga vapen är och hur säkerheten fungerar.

Jag litar dock tyvärr inte på att alla föräldrar är så pass ansvariga att de lägger ned möda på just den delen.
Därför säger jag att det allra bästa är att inte ha några vapen alls, eller göra det svårt/komplicerat för de som vill (så att de måste utbilda sig).

 

[Mia_R]

Fast han är 12. Han tänker inte som en vuxen utan som ett barn. Som en som är 12, kanske till och med yngre beroende på hur mogen han är. Han tänker i den situationen han fanns- en hotsituation, pågående. Inte som vuxen i efterhand, han är ju inte där. Han förstår inte att det han gjorde var totalt onödigt och bara orsakade dels andra och men också honom själv onödigt lidande, han förstår inte att andra sätt hade varit bättre att ta till för att få stopp på det. Och det är de vuxnas fel, inte hans faktiskt. Han löste problemet som så många andra barn gör, genom att tänka ett steg fram istället för fyra.

Fast nog förstår man det när man är tolv år om han inte har någon form av begränsning.

 

[Enya]

Fast nog förstår man det när man är tolv år om han inte har någon form av begränsning.

Jo, till en viss nivå om man inte sitter i en sådan situation gissar jag, men när man är trängd tror jag det kan vara svårt att tänka alla steg fram. Speciellt om han kanske sysslar med skjutspel på datorn som de flesta unga gör numera.

 

[Shaggy]

Fast nog förstår man det när man är tolv år om han inte har någon form av begränsning.

Alltså konsekvenstänk är ju långt ifrån färdig utvecklat i den åldern. Det finns ju en orsak till att man inte får köra bil förens man är 18 och gå på systemet först vid 20. Konsekvenstänket är ju inte ens färdigutvecklat då och dessutom sämre hos pojkar i den åldern än flickor. Att tro att den 12-åring kan göra en fullständig analys av de problem som uppstår vid ett sånt här dåd om han dessutom mår skitkasst blir för mig mest ett försök att leta en ursäkt för att förklara barnet som ont när det troligen rör sig om helt andra saker.

 

[Lingon]

Jo, till en viss nivå om man inte sitter i en sådan situation gissar jag, men när man är trängd tror jag det kan vara svårt att tänka alla steg fram. Speciellt om han kanske sysslar med skjutspel på datorn som de flesta unga gör numera.

Jag tror inte att skjutspel på datorn har nån som helst betydelse i såna här fall faktiskt. Jag tycker att det är en förlegad syn på datorspel och dess effekter på de som spelar.

Däremot tror jag absolut att en känsla av att inte få nån hjälp från någon kombinerat med att känna sig hotad absolut kan få någon att ta till våld, även extremt sådant. Man ser ju alltför ofta barn som tar livet av sig p.g.a. mobbing. Så att någon/några istället riktar våldet mot mobbaren tycker jag inte är något märkligt alls. Tragiskt. Men inte märkligt.

 

[Mia_R]

Jo, till en viss nivå om man inte sitter i en sådan situation gissar jag, men när man är trängd tror jag det kan vara svårt att tänka alla steg fram. Speciellt om han kanske sysslar med skjutspel på datorn som de flesta unga gör numera.

Fast att ta med sig ett laddat gevär till skolan är inte att vara trängd utan det är planerat.

 

[Mia_R]

Alltså konsekvenstänk är ju långt ifrån färdig utvecklat i den åldern. Det finns ju en orsak till att man inte får köra bil förens man är 18 och gå på systemet först vid 20. Konsekvenstänket är ju inte ens färdigutvecklat då och dessutom sämre hos pojkar i den åldern än flickor. Att tro att den 12-åring kan göra en fullständig analys av de problem som uppstår vid ett sånt här dåd om han dessutom mår skitkasst blir för mig mest ett försök att leta en ursäkt för att förklara barnet som ont när det troligen rör sig om helt andra saker.

Jag har aldrig påstått att man gör en fullständig konsekvensanalys när man är 12 år, men att idiotförklara en 12-åring tycker jag är att gå för långt även om jag kan till viss del förstå om han ville ge igen på mobbarna även om jag inte förstår det dödliga våldet.

 

[Lingon]

Jag har aldrig påstått att man gör en fullständig konsekvensanalys när man är 12 år, men att idiotförklara en 12-åring tycker jag är att gå för långt även om jag kan till viss del förstå om han ville ge igen på mobbarna även om jag inte förstår det dödliga våldet.

Det är inte att idiotförklara. Jag kan förstå att man gör vad man kan för att slippa bli mobbad. Hur mycket har inte vuxenvärlden svikit den här pojken för att mord skulle vara den enda utväg han såg?

 

[Enya]

Fast att ta med sig ett laddat gevär till skolan är inte att vara trängd utan det är planerat.

Klart det är planerat? Men också i en trängd situation? Där en ung person inte tänker rationellt. Inte tänker längre än näsan räcker.
I en situation där han inte tänkte klart på grund av situationen och åldern, där en lösning var den han kom på, som nu visar sig inte varit så smart.

Det här är ingen vuxen som tänker som en vuxen, som resonerar som en vuxen, eller som en vuxen som inte sitter i en hemsk och jobbig situation. Det är ett barn med en outvecklad hjärna som har handlat.

 

[Shaggy]

Jag har aldrig påstått att man gör en fullständig konsekvensanalys när man är 12 år, men att idiotförklara en 12-åring tycker jag är att gå för långt även om jag kan till viss del förstå om han ville ge igen på mobbarna även om jag inte förstår det dödliga våldet.

Hur kan det vara att idiotförklara en 12-åring att påstå att deras konsekvenstänk är extremt underutvecklat?

 

[Lingon]

Fast att ta med sig ett laddat gevär till skolan är inte att vara trängd utan det är planerat.

Det är klart att det kan vara! Jag gissar att det är skolplikt även i Finland och att han måste vara i skolan. Självklart kan man vara trängd även om man inte är det i just den sekunden det sker. Om mobbingen sker i princip dagligen skulle jag säga att bara gå till skolan skapar en upplevelse av att vara trängd.

 

[MCP]

Det är klart att det kan vara! Jag gissar att det är skolplikt även i Finland och att han måste vara i skolan.

Det är läroplikt här i Finland, inte skolplikt.

 

[Thaliaste]

Oj. Jag tycker det är en jätteskillnad på tankar och känslor och önskningar och agera på dem.

Ja, dvs precis det jag skrev också, att skillnaden ligger i handlingen. Men önskan att den andra personen ska dö som hämnd för vad denne gjort mot en ser jag ingen större skillnad i, det var vad jag skrev.

Jag svarade på detta:

Ja, jag ser nog en jäkligt stor skillnad på att önska någon olycka och att skjuta någon.

Dödlig olycka, inte en stukad fot. Dvs i båda fallen önskar man livet ur en annan person som straff, men det egna agerandet i händelseförloppet skiljer. Man kan också jämföra med att det är många som är för dödsstraff, där vill man inte heller själv stå för dödandet men önskar att någon annan utför det.

 

[Thaliaste]

Det spelar ju väldigt stor roll för den som är utsatt om det är en hemlig önskan eller ett dödligt skott som sker.

Avsikten är ju inte heller densamma vanligen. Det är ganska många fler som önskat livet ur någon i några minuter till ett par år än som utfört handligen gissar jag. Tänk bara en trafikkö.

Nej det är verkligen inte en jämförbar situation. Det jag refererade till var att vuxna människor många år senare önskar livet ur andra människor, inte att någon tänker arga tankar några minuter i affekt.

Jag bagatelliserar inte känslan hos utsatta och den livslånga påverkan det kan ha att blivit mobbad, jag har själv varit utsatt och det gräver verkligen djupa hål i en. Men jag kommer aldrig att tycka att det är rimligt och okej att önska livet ur andra människor.

Varför jag överhuvudtaget lyfter detta spår är att jag tycker att du och andra bagatelliserar när ni menar att önska livet ur någon är något som endast görs i korta stunder av ilska eller av barn som inte tänker så långt. Min poäng är att det när det är vuxna människor som efter många år har en verklig önskan av att andra ska dö, och försvarar att det är en fullt rimlig inställning (men tack och lov sällan går till handling) så är det inte så obegripligt att barn som inte har förmågan att överblicka konsekvenserna faktiskt går till handling.

Att andra människor ska dö som hämnd/straff kan aldrig vara en rimlig slutsats, oavsett om det sker i statlig form som dödsstraff eller om det försvaras i hatfulla inlägg på ett diskussionsforum.

 

[corzette]

Jag har personer jag INTE skulle sakna om de dog i förtid, jag skulle inte vara den som gör nåt åt saken, men skulle jag få höra "hörde du att x y z dog av a b c anledning ?" så skulle jag bara "oj, va syyyyynd" (NOT)
Det är så JAG reagerar. Hur ska jag då kunna sitta som många gör i tråden och säga "men det måste ju hen inse att hen inte kan gå runt och skjuta personer" NEJ uppenbarligen kunde hen inte det, för hen gjorde det !

Och ja ALLA vuxna i skolan har HELT missat hur ILLA hen mådde i skolan. Att säga att de inte såg nåt är bara löjligt ...
Att komma åt mobbare är tyvärr i stort sett omöjligt. OJ vilka "samtal" vi hade om mobbing i skolan...ALLA nivåer från 1-9 klass. Hjälpte det ? NOPE, inte det minsta... Och jag gick i skolan för 30-40 år sen. Och ändå har de inte kommit längre i mobbningsproblematiken. Skolan och FÖRÄLDRAR har lååååång väg att gå för att förbättra sina barn angående mobbing

 

[Dentaku]

Som väl redan nämnts så vet man fortfarande inte om offren i skjutningen varit delaktiga i mobbningen. Så diskussionen kring detta kanske ska handla mindre om att offer för mobbning drivs till att "slå tillbaka" mot sina plågoandar och mer om hur destruktivt mobbning kan vara för den som utsätts och hur nedbrytande det är psykiskt.

Oavsett är det bara mörker, en ren tragedi.

 

[LiviaFilippa]

Egentligen borde dom som mobbade pojken få skulden för att dom pushade han över gränsen tycker jag.
Själv klart även alla vuxna som svek han. Men tyvär så är det vad man väldigt ofta kan för vänta av vuxna. Väldigt ofta så skiter dom i den mobbade eller tycker att den ska ändra sig för att inte bli så mobbad. Så inte precis o väntat att såmånga bara vände pojken ryggen och lät han bli mobbad tills han inte stog ut.
Dom som har an svar för att ett barn är dött och att två är livs hotande skadade är ENLIGT MIG:
1. Som som har mobbat pojken som sköt
2. Den an höriga som inte såg till att för vara vapnet säkert
3. Alla vuxna som inte sågtill så pojken fick hjälp i tid